Author Archives: Sofia Asthamn

Svenskproducerad mat och dryck – 40 dagar utan import

svenskproducerad mat och dryck 40 dagar utan import

Som vi har skrivit om tidigare valde jag (Sofia) endast svenskproducerad mat och dryck under fastans fyrtio dagar. Undantagen var kryddor och frön samt när jag var bortbjuden. Så här en tid efter påsk kan det vara värt att reflektera en del över hur denna övning gestaltade sig.

En sak jag funderade över innan jag slog fast kriterierna för vilka undantag som var tillåtna var detta med kaffe. Jag prövade faktiskt att vara utan några dagar veckan innan fastan för att se om det verkade genomförbart. Egentligen var jag ingen storkonsument innan heller och hade redan tidigare dragit ned på mängden, men brukade ändå dricka kaffe varje dag. Det jag trodde skulle vara svårast var att vara utan koppen på morgonen. Skulle jag verkligen hålla mig vaken på jobbet? Första dagen hade jag ont i huvudet. Ett par tre dagar därefter var jag tröttare än vanligt, men därefter var det faktiskt inga problem alls. Efter ett tag märkte jag att jag i själva verket saknade kaffet mest på helgerna när jag i högre grad äter fikabröd. Till den sortens sötsaker finns det helt enkelt inget som passar lika bra som kaffe i mitt tycke. Te var ju inte heller en accepterad dryck under fastan förutom vårt egenodlade örtte. Morgonkaffet saknade jag efter ett tag inte alls. En lärdom av detta blev att låta kaffe vara en helg- och festdryck. Det finns ingen anledning att dricka det av slentrian till vardags om jag ändå inte saknar det. En annan upptäckt var att kaffet tycktes smaka mycket mer och dofta ljuvligare när jag väl unnade mig att dricka det. Sådant man gör av gammal vana upphör man snart att verkligen uppskatta. Den uppiggande effekten blev också kraftigare. Vi kommer att återkomma till varför det är bra att dra ned på mängden kaffe av miljömässiga skäl och stannar här vid att det är en produkt som transporteras långt och som vi i Sverige konsumerar i mycket stora mängder.

Till frukost blev annars enda skillnaden att jag brukar ha russin i havrefilen. Det hade blivit betydligt större skillnad om jag även uteslutit kryddor och frön. Just russin är jag en storkonsument av och har det gärna i både kakor, mat och bröd och tycker att de är så goda att det funkar som godis. Egentligen är det ur miljösynpunkt en helt ok produkt att importera, liksom annan torkad frukt. Det mest väsentliga är att välja KRAV då druvor är oerhört hårt besprutade i konventionell produktion. Men det var intressant att pröva att vara utan även en sådan favorit. En räddning i sammanhanget var att jag kunde beställa svenska, torkade bär från Örtagård Öst. De säljer egentligen huvudsakligen via återförsäljare men om man ber snällt kan de skicka hem. Torkade vinbär och blåbär fick bli fastans russin och torkade hallon och jordgubbar fanns ofta med i mellanmålen. Om man låter dem ligga i t ex havremjölk några timmar blir det riktigt gott. De mjuknar, sväller och blir mer lika färska bär samtidigt som honungen de är torkade med sötar mjölken. Deras fjällbjörksolja är för övrigt en höjdare att ringla på sallad. Ofta använt blev också blåbär- och aroniapulver från Björnens.

Det här med mellanmål var en av de större svårigheterna. Vid den tiden på året finns ju nästan ingen svensk frukt. I vår butik fanns bara äpplen vilket jag inte kan äta så stora mängder av utan att få ont i magen. Äpplemos är lättare att tåla och det hade vi kvar i frysen sedan i höstas, men det tog ganska snart slut. Frysta svarta vinbär fick vi från mamma och pappa efter ett tag och de funkade om man sötade rejält med honung. Krusbär hade vi också kvar ett tag. Bröd kan man ju använda, men eftersom vi brukar äta bröd till kvällsmat kändes det som för lite variation. Jag ville också få i mig liknande näringsämnen som i frukt. Har man bär i frysen från egen odling är det ett utmärkt alternativ, men de frysta bär man hittar i butik är ofta inte svenska. Inte ens de som borde kunna vara det, som hallon och blåbär. Det jag saknade mest var egentligen enkelheten, att ibland bara kunna slänga ned en frukt i väskan och inte behöva tänka på att ordna någonting.

Lunch var inte lika svårt. Det kräver att man i hög grad lagar maten från grunden, men det gör jag även i vanliga fall. Rotsaker finns det mycket svenskt. I frysdisken finns ofta ärtor och spenat. En ny upptäckt var att det finns torkade bruna bönor som är svenska. Det är lite omständligt att tillaga, men gör man en större sats har man ett bra tillbehör till flera måltider. I större mängd får jag ont i magen av dem, men med måtta går det bra. Kött, ägg och mejeriprodukter finns också, men jag ville helst inte öka mängden av dessa så mycket. Det kändes synd om miljönyttan man får av att skippa import äts upp av att man äter mer av produkter som i sig är tveksamma ur klimatsynpunkt. Något den extra motivationen att leta efter svenska produkter gjorde var ändå att jag upptäckte svenskt rådjurs- och vildsvinskött i frysdisken i form av skav och färs. Det använde och uppskattade jag och viltkött är ett väldigt bra alternativ ur miljösynpunkt. Fisk och skaldjur var däremot oväntat svårt att få tag på svenskt. Trots att vi bor vid en stor sjö finns det sällan fisk därifrån i de vanliga butikerna. Särskilt inte på vintern förstås. Någon gång hittade jag svensk torsk och strömming fanns relativt ofta. Det jag saknade mest när det gällde lunchen var variationen. Efter ett tag fick jag slut på fantasi med detta begränsade urval och det kändes periodvis som att särskilt vardagsmaten blev väldigt lika dag från dag. Jag började sakna krossade tomater fast tomater i vanliga fall inte alls är någon favorit. Detta är förstås ett I-landsproblem och det var nyttigt att reflektera över hur bortskämd man är. Ofta insåg jag också att om man tar sig tid att tänka efter lite går det att variera mer än man i förstone tänker.

Vi hade gäster en gång under fastan och skulle bjuda på lunch. Eftersom Peter hade en vegetarisk fasta skulle det alltså vara svenskproducerad, vegetarisk mat. Lite fusk blev det eftersom det var olivolja och durumvete i brödet Peter bakade, men annars gick det bra och kändes inte alls torftigt. Vi bjöd på ett slags frittata med rotsaker och lök, focaccia och till efterrätt hemmagjord glass, rabarbersylt och havreflarn. Fasta är inte bara uppoffring utan också att väcka fantasins förmåga att se nya möjligheter.

Miljösmart mat – havre

Miljösmart mat - havre

Havre tillhör de där riktigt bra livsmedlen där man inte behöver välja mellan KRAV och svenskt. T ex Änglamark och Saltå kvarn har ekologiska havregryn gjorda på svensk havre. Havre är ett tåligt sädesslag som klarar kyla väl och inte behöver så mycket ljus. Det passar alltså alldeles utmärkt för svenska förhållanden och har också odlats här mycket länge. Under 1800-talet var det en av Sveriges viktigaste exportprodukter och användes huvudsakligen som hästfoder. Även nu används största andelen av den havre som odlas i Sverige till foder, men havregryn har också blivit en basvara i många hem, vilket är utmärkt för miljön. Det är dessutom mycket bra för hälsan. Havre finns med i boken Maten som botar av läkaren Per Ove Lind och han skriver bl a att den har ett unikt fiberinnehåll och en särskilt nyttig sammansättning av proteiner. Sedan 1960-talet har det varit känt att havre minskar de skadliga blodfetterna. Det innehåller också bl a B-vitamin, kalium och magnesium och – trots sitt inte särskilt färgstarka utseende – antioxidanter. Havre är alltså miljösmart mat man kan äta mycket av med gott samvete på flera sätt.

Vi har flera gånger tidigare nämnt att det är bra för klimatet att dra ned på mejeriprodukterna och vi kommer så småningom att utveckla detta närmare. Redan nu kan nämnas att havre fungerar utmärkt som ersättning för flera mejeriprodukter. Till frukost brukade vi äta vanlig fil varje dag till dess vi under en fasta prövade att följa en klimatpyramid där man bara ”fick” äta mejeriprodukter 2-3 gånger i veckan. Då prövade vi att göra egen havrefil. Denna visade sig dessutom vara mycket bättre för min ganska krånglande mage och nu äter vi den i stort sett varje dag. Vi använder vanlig fil för att starta syrningsprocessen och äter av den ibland också, men det går bara åt 3 msk till ungefär en liter. Det ska gå att göra havrefil helt vegananpassad, men då behöver man någon annan form av syrningskultur och det har vi inte prövat. Vårt recept:

 

Havrefil

4 dl havregryn
6 dl vatten
3 msk fil

Blanda havregryn och vatten och låt stå i två timmar. Lägg i filen och mixa alltsammans. Häll i en relativt tätslutande glasbehållare och låt stå i rumstemperatur i 1 1/2 dygn. Förvara därefter i kylen. Jag brukar alltid krydda den med kanel.

 

Havregrynsgröt går förstås också bra att äta till frukost, men den är ju godast med mjölk till. När det gäller just mjölk går även havremjölk att göra själv, men vi brukar köpa Oatlys ekologiska. Man kan inte påstå att den smakar som vanlig mjölk, men det är i många sammanhang en vanesak och den fungerar att använda till det mesta där man brukar använda mjölk. I redningar och pannkakor t ex är det inga problem. Att ha den i kaffet fick vi vänja oss vid, men har det nu alltid. Själv tycker jag numera faktiskt att den är godare som dryck än vanlig mjölk, men det håller inte Peter med om. Troligen skulle det funka även vid bakning och glasstillverkning, men det har vi inte vågat chansa på än.

Som vi skrivit om tidigare är mathavre ett klimatsmart alternativ till ris. Vi har också gjort en variant på saffranspannkaka med havregrynsgröt istället för risgrynsgröt.

Till pappas 70-årskalas bakade jag de havrekakor som var hans favoriter när han var barn. Farmor Sonja brukade tydligen lyckas få dem formade som puckar. När jag gör dem flyter de ut lite mer, men blir väldigt goda. Här är det ganska mycket socker så det är inte det nyttigaste sättet att äta havregryn på, men det är ju inte heller något man äter stora mängder av. Det är ett förrädiskt enkelt recept:

 

Farmor Sonjas havrekakor

3 hg havregryn
2 hg smör
1 hg socker

Arbeta samman ingredienserna. Detta kräver en stunds knådande. Det kan verka smuligt först, men brukar gå att få ihop efter ett tag. Gör en rulle med några cm diameter och skiva denna. Tryck ihop kakorna lite om de går isär och lägg dem på en plåt. Grädda i 175° i ca 8 minuter (ingen tid anges i farmors recept).

 

Rabarberpaj

När rabarbersäsongen snart kommer är havregryn eminenta att göra smulpaj på. Liksom i det ovanstående receptet använder vi smör här, så utan mejeriprodukter är det inte, men det kan man unna sig ibland. Inte minst om man använder svenska KRAV-havregryn och egenodlad rabarber. Vi brukar göra så här:

Lägg ca 1/2 kg rabarber i tärningar i en pajform och strö över knappt 3/4 dl socker.

Blanda samman:

1 dl socker
1 msk honung eller sirap
75 g smör
2 dl havregryn
1 tsk kanel

Smula detta över rabarbern. Grädda i knappt 250° ca 15 minuter. Håll uppsikt på pajen och täck över den om den börjar bli mörk så att det översta inte blir bränt.

Närhet och avstånd

Dilemmat med avstandFör ett tag sedan såg vi filmen Ärans väg. Temat är absurditeter i krig kan man säga, men den fick oss att fundera även kring andra frågor såsom närhet och avstånd. En officer tycker att trupperna agerade fegt när han beordrade attack, trots att många dog och andra med nöd och näppe undkom. Han kräver att en ur varje grupp ställs till svars för att statuera exempel och tre väljs ut. En militär agerar åklagare i en rättegång där de egentligen är dömda på förhand. Denne åklagare lägger fram sin sak med ironiskt tonfall och ofta småleende. Men – och här börjar vi närma oss poängen – när de dömda står uppställda för att strax bli avrättade och han ska läsa upp deras dom är han märkbart illa berörd. Det är som att det blir verkligt för honom då. En officer som valde ut en av de tre för att denne kände till något om honom han ville hålla hemligt, tvingas leda exekutionspatrullen och fråga var och en av de dömda om de vill ha ögonbindel. Då blir även han tagen av stundens allvar och ber om förlåtelse.

I verkliga krig är det känt att det är mycket svårare att få soldater att döda någon i närstrid än att t ex släppa bomber. Det kräver en mer extrem personlighet, eller situation, för att skada någon man har framför sig och som kanske kan se en i ögonen. Närheten gör personen verklig på ett annat sätt och blir svårare att se som bara en fiende. Flera psykologiska experiment har också visat på samma fenomen. Det som är långt borta blir suddigt i konturerna, ser mindre ut, verkar mindre påtagligt, mindre viktigt.

Och det var just detta vi började prata om. De flesta tar stor hänsyn till människor man har i sin närhet och tycker t ex att det är viktigt hur arbetsvillkoren ser ut i Sverige även i branscher man själv inte jobbar inom. Om närmiljön påverkas negativt av någonting är det inte svårt att hitta engagerade människor som protesterar. Här hos oss handlade det nyligen om försvarets önskan att utöka sina övningsskjutningar i Vättern. Symptomatiskt var att någon på en manifestation om detta utbrast; de kan väl skjuta i Sibirien istället! Som om det inte fanns några naturvärden i Sibirien. Bara det sker någon annanstans är det ok. Om produktionen sker i Kina blundar vi gärna för hur det har gått till att göra produkten så billig. Vad som inte hade accepterats om det hade varit en svensk produkt accepteras om det importeras långt bort ifrån. Vi importerar livsmedel som är besprutade med medel som inte är tillåtna i det svenska jordbruket. Den skada besprutningsmedlen gör i miljön där de används väljer vi dessvärre ofta att blunda för.

Vår materiella standard är bara möjlig för att vi använder mer mark och resurser än vi själva har. Det lär t ex gå åt ungefär tre Sverige för att producera den mat vi äter här. Ofta ingår import även när slutprodukten beskrivs som svensk, t ex fodret till de svenska korna. Även i sådana fall kan det ingå produktion som är så skadlig för människa och miljö att den inte skulle tillåtas i Sverige. Ofta görs detta i fattiga länder mot människor som inte har råd att säga nej och som inte har något att sätta emot. Tragiskt nog är det dessutom de som drabbas först och hårdast av klimatförändringarna – som vi bär störst skuld till.

I Linköping finns det planer på att bygga ett väldigt stort växthus på höjden som ska inrymma kontorslokaler och odling. Behovet av den sortens odling är i nuläget störst i storstäder i Asien och tanken är att prototypen ska kunna exporteras. Det är också ett slags experiment inför en framtid då det kan komma att behövas på många fler platser – kanske även i Linköping. Onondagastammen i USA är huvudägare och i deras kultur finns tron att de har ett speciellt ansvar för miljön som sträcker sig sju generationer framåt i tiden. När jag läste om det slogs jag av att det inte bara gäller deras eget folk, eller människor som lever i deras hemtrakt. De tänker globalt, världens barn, sju generationer fram. Tänk om fler gjorde det!

Tid är också ett slags avstånd som lätt gör att man upplever skador i framtiden som overkliga, som något man inte behöver bry sig om. Ytterligare ett avstånd handlar om olikhet. Många i Sverige har lätt att identifiera sig med amerikaner, fast USA är långt bort, för att de inte upplevs som så annorlunda. Vi måste försöka gå emot det där psykologiska fenomenet och tänka även på dem som lever långt bort från oss, i kulturer som inte liknar vår så mycket och på dem som kommer efter oss. Det är samma jordklot vi delar på och de är precis lika viktiga som vi.

Miljövänligt godis i påskäggen

PaskgodisetGodis är för många en viktig del av den kommande påsken. Vi brukar ge varandra påskägg med godsaker i fast vi är vuxna. Att unna sig miljövänligt godis ibland är knappast något stort problem varken för hälsan eller miljön, men av båda skälen är det en god idé att vara måttfull. Allt som produceras drar energi och använder av jordens resurser och då är det rimligt att inte alltför stor del går åt till sådant som inte ger någon näring. I nuläget är vi i Sverige dock inte så måttfulla. Osannolika 40% av våra matkostnader går till godis, kolsyrat vatten, kakor och liknande. Enligt en studie från 2011 av SIK, Institutet för Livsmedel och Bioteknik, påverkar dessutom godis klimatet mer än många av våra vanliga matvaror. Jag (Sofia) har alltmer börjat tänka att ska jag unna mig något onyttigt ska det vara något jag verkligen tycker är riktigt gott och njuta långsamt.

Det spelar stor roll vilket godis man väljer. Enligt studien har skumgodis större klimatpåverkan än gelégodis och mjölkchoklad har mycket större påverkan än mörk choklad. En aspekt vi har lagt alltmer vikt vid i våra val av vad vi stoppar i påskäggen och unnar oss vid andra festliga tillfällen är ekologisk produktion. När det gäller choklad gör det mycket stor skillnad för miljön och de människor som arbetar där kakaobönorna odlas att välja KRAV och Rättvisemärkt. Jag äter ganska ofta mörk (70%) choklad. Min favorit är Eguale som ibland finns i vanliga matvarubutiker och oftast i Världsbutikerna. Den är dessutom en av de få som inte innehåller några tillsatser. Ekogarderoben säljer en del annan KRAV- och rättvisemärkt choklad och även annat miljövänligt godis. Ekorren är ett bra val om man vill ha påsgodis, vilket väl är vanligare i påskäggen. Det är gott, ekologiskt och dessutom gjort på naturliga ingredienser istället för konstgjorda färg- och smakämnen. Det finns i vår Konsum-butik och går bl a att beställa via Ekogarderoben. Den pysslige kan förstås också göra eget godis på miljömärkta ingredienser. Vi brukar satsa det krutet på hemmagjord tårta.

De första åren tillsammans ingick det i min och Peters tradition att leta upp ett extra fint ägg att lägga godiset i. Vi har sparat nästan alla och har dem som påskdekoration. Nu känns det som att de inte behöver bli så många fler och det funkar att återvinna något passande från tidigare år. En gång hade jag turen att hitta ett fint i en antikaffär och det kan vara värt att titta i second handbutiker. Den här sortens rättvisemärkta ”ägg” har jag valt ett par gånger också. En tacksam gåva när det är fyllt med miljövänligt godis.

Prioritera rätt i mataffären

Prioriteringar i mataffarenMånga tycker att det är svårt att veta hur man ska tänka för att välja så miljövänligt som möjligt i mataffären. Vissa frågor är komplexa och innefattar avvägningar, men allt är inte svårt. Börja med de enkla valen och lär dig mer efterhand. Detta är några av de principer vi utgår från för att prioritera rätt. Maten är en stor fråga som vi skrivit en del om redan och kommer att återkomma till flera gånger.

*Välj kända miljömärkningar som KRAV, Bra miljöval och MSC (fisk)

*Välj stor andel svenskt, gärna från ditt eget landskap

*Välj enligt säsong

Producenter vill gärna ge intryck av att vara miljövänliga och använder ibland symboler som ser ut som miljömärkningar. Det kan kännas förvirrande, men det är inte svårt att lära sig några etablerade märken som kontrolleras av utomstående och i hög grad hålla sig till dessa. Småskaliga producenter är ibland ekologiska utan att ha någon märkning eftersom det kostar att certifieras, men märkningarna ger god vägledning.

Det jag (Sofia) kallar ett enkelt val är när det finns två motsvarande produkter, en KRAV-märkt, den andra inte – välj KRAV. Detta var nog det första aktiva miljöval jag började göra för många år sedan. Då var utbudet inte så stort, men det är det nu. Med vissa livsmedel driver vi detta längre och köper numera inte alls om det inte finns miljömärkt. Det gäller bland annat de varor Naturskyddsföreningen listat som de där det gör störst skillnad att välja KRAV; kaffe, bananer och vindruvor, kött, mejeriprodukter och potatis. (Det händer att vi slarvar med osten om vi har tänkt ha t ex Parmensan eller Mozzarella och det inte finns någon miljömärkt inne.) Att vara i stort sett konsekventa med detta innebär att vi har slutat köpa druvor och kyckling eftersom det inte brukar finnas i vår butik. Det innebär också att man ibland får tänka om när man kommer till affären och vara lite flexibel med både inköpslista och recept.

Nu under fastan äter jag bara svenskproducerad mat utom kryddor och frön. Annars är vår princip att det svenska och gärna Östgötska ska utgöra en stor andel av den mat vi konsumerar och att vi inte väljer import om det finns en motsvarande svensk produkt. Kött och mejeriprodukter köper vi bara svenskt utom någon enstaka ost.

Här kan man ibland hamna inför ett dilemma där det kan kännas svårt att prioritera rätt. Tomater är ett vanligt exempel där det ofta finns KRAV från t ex Italien och svenska, konventionellt odlade, men sällan någon sort som både är svensk och KRAV. Dessutom är de svenska odlade i uppvärmda växthus under stora delar av året och det är svårt att veta om det är bättre än transporten. Vilken ska man välja? På sommaren tänker jag att det viktigaste är att man inte väljer den konventionellt odlade som är importerad. Fastna inte på det svåra utan välj åtminstone antingen svenskt eller KRAV. När tomaterna inte är i säsong är passerade eller krossade KRAV-tomater i tetrapack faktiskt ett bättre alternativ än alla de färska. Soltorkade är också bra. När en produkt är lätt, oöm och går bra att packa tätt är transporter oftast inte ett så stort problem. Relativt tåliga frukter som banan fraktas långsamt med båt vilket ger relativt lite utsläpp trots att de transporteras långt.

Att acceptera säsongernas växlingar hänger i många fall samman med att välja svenskt. Det som inte är i säsong i Sverige importeras i högre grad och när det inte är i säsong i Italien eller Spanien heller importeras det längre bortifrån. Det kan dock finnas svenskodlade produkter som egentligen inte är i säsong och då odlas de i energislukande uppvärmda växthus vilket inte heller är så lyckat. Sådant som rotsaker och äpplen är däremot lagringsbart och kan vara odlat på friland i Sverige och ändå finnas i butik på vintern. Under skördetid i Sverige kan man i väldigt hög grad hålla sig till inhemsk mat. Under kallare tider kan man oftare unna sig det som är i säsong i t ex Italien och Spanien och en del som transporterats längre om det inte är med flyg. Vi undviker Holland där mycket är väldigt hårt besprutat och odlingen extremt industrialiserad.

Vissa produkter är superbra för att de, under större delen av året, uppfyller alla tre kriterierna t ex morötter, rödbetor, havregryn, mjöl och ägg. Även kött och mejeriprodukter kan göra det, men det ska man vara mer måttfull med av andra miljömässiga skäl. Andra produkter har man skäl att vara extra noga med. Sparris har t ex en väldigt kort säsong i Sverige, men det är bara då man ska äta den färsk. Resten av året importeras den långt bortifrån med flyg. Unna dig att längta istället!