Nyligen släpptes en uppdaterad version av EAT Lancet-rapporten. Den största forskningsrapport i sitt slag som publicerats. Studien fick glädjande nog mycket uppmärksamhet och än en gång inskärps matens betydelse för vår planetära hälsa. För fem av våra sju överskridna planetära gränser är nuvarande livsmedelssystem en huvudsaklig orsak. Samtidigt finns möjlighet att, med övergång till mer växtbaserat, föda en befolkning på 10 miljarder människor – inom planetens gränser. Detta skulle även spara många människoliv tack vare en förbättrad hälsa. Strax före denna vetenskapliga rapport i ansedda medicinska tidskiften The Lancet gavs Camilla Bergvalls bok Djurfabrikerna ut. Från ett annat perspektiv kommer hon till en liknande slutsats som i EAT Lancet-rapporten.
Då Camilla Bergvall under många år varit ordförande för Djurens rätt är det inte förvånande att hennes utgångspunkt är djurrätt. I den faktaspäckade men lättillgängliga Djurfabrikerna får vi läsare följa med och se hur våra vanliga fabriksdjur har det. Korna som på 1700-talet kunde mjölka 600 kilo mjölk om året men genom intensiv avel nu mjölkar 10 000 kilo. Det motsvarar dryga 27 mjölkpaket per dag – jämfört med drygt ett och ett halvt för några hundra år sedan. Grisarna som på ett halvår ökar i vikt från 1,5 kilo till 120 kilo. Avlade för snabb tillväxt och konsumentvänliga köttdelar – men inte för tillräckligt starka ben till att bära upp den tunga kroppen, ”de ska ju ändå inte leva så länge”. Industriarbetande hönor som sliter ut sig i förtid med att producera årliga 300 ägg. Jämfört med fria höns som lägger 10-15 ägg. De stora mängderna kycklingar som växer på gränsen för vad genetiken möjliggör. Dessa snabbväxande fågelungar har gett oss nästan hälften så billigt kycklingkött, omräknat i dagens penningvärde, jämfört med 1962. Men detta till priset av snabbväxande raser som knappt kan bära sin vikt, trängsel och kycklingfötter som är frätskadade av att gå omkring i avföring. Läsaren bjuds även under vattenytan där en odlad lax behöver omkring 440 vildfångade fiskar för att födas upp innan den själv dödas.
I intervjuer har Camilla Bergvall beskrivit att hon hoppas boken väcker ilska hos läsaren. Ilska över hur kännande och tänkande varelser behandlas. Men också för de stora risker djurfabrikerna utsätter oss människor för. Under covid-pandemin visade det sig att minkar inom industriell uppfödning drabbades av samma virus som människor. Ett problem med detta är att virus som rör sig över artgränser ökar risken för mutationer hos viruset – med följd att det kan bli ännu mer anpassat, smittsamt och dödligt. Liknande problem finns även idag med fågelinfluensa. Viruset sprids inte bara mellan vilda fåglar och tamfåglar i exempelvis kycklingfabriker. Det har även börjat sprida sig till kor i amerikanska djurfabriker.
Djurfabrikernas mängd av stressade individer med snarlik genetik som trängs på små ytor är en i det närmaste ideal miljö för snabb spridning av virus. Och inte bara virus. För att djur inom industriella förhållanden ska hålla sig levande fram till slakt används stora mängder antibiotika – både i Sverige och globalt. En följd av detta är ökad antibiotikaresistens. Något som stack ut för mig under läsningen av Djurfabrikerna var hur dålig situationen ser ut även i Sverige. Vid provtagning 2018 fanns exempelvis antibiotikaresistenta bakterier i 12% av det svenska kycklingkött som testades från livsmedelsbutiker.
Det är mycket som är upprörande i Camilla Bergvalls bok men hon vill även påminna om att en annan värld är möjlig. Dagens storskaliga djurfabriker har vuxit fram under några fåtal decennier. Med opinion och politisk verkstad går de naturligtvis att montera ner. Och tänk vilken positiv skillnad vi alla kan göra med varje växtbaserad måltid vi väljer. 75% mindre växthusgaser och lika mycket minskad markanvändning.
Så läs gärna Djurfabrikerna för att elda under din vrede. Ger du sedan inte vidare boken till någon annan efter läsningen har du även kvar en uppslagsbok om en samtida och destruktiv livsmedelsindustri.
