En fråga vi ofta återkommer till är hur det går att påverka fler till att göra hållbara miljöval. När vi själva allt mer förstod problemen med klimatförändringarna och hoten mot biologisk mångfald ville vi göra det vi kunde för att minska våra egna ekologiska avtryck. Men efter att påtagligt ha sänkt dessa (mätt ex. genom Klimatkontot) insåg vi att det inte skulle göra så stor skillnad att ytterligare fila på sopsorteringen eller att gå från omkring 90 till 100% växtbaserad kost. Det skulle göra större skillnad att få med fler. En av grundtankarna i den efterlängtade boken Klimatpsykologi är att vi behöver arbeta tillsammans för att på allvar göra skillnad. Och vi ges i boken en verktygslåda att använda i arbetet med att påverka individer och samhällen till den verkliga förändring miljön behöver. Författare är de tre psykologerna Kali Andersson, Frida Hylander och Kata Nylén.
Redan för ett par veckor sedan skrev jag utifrån boken om det intressanta fenomenet med negative spillover. Alltså hur små insatser för klimatet paradoxalt nog riskerar att ligga i vägen för de stora förändringar vi så desperat behöver. När det gäller individens ansvar har diskussionen i vår konsumtionsdrivna kultur ofta handlat om något slags grön konsumtion. Men det har uppenbarligen inte fungerat. Trots en ökad oro för klimatet och att allt fler gör miljövänliga val i vardagen så ökar stadigt svenskars och övriga världens utsläpp av växthusgaser.
En anledning till oförmågan att förändra de stora utsläppen genom våra små vardagliga val handlar om effektglappet. Vi människor har generellt en förmåga att överskatta betydelsen av de goda saker vi gör för klimatet – och underskatta de dåliga. I boken ges exempel från en studie där så kallade gröna konsumenter jämfördes med bruna konsumenter. Den första gruppen var sådana som varje månad gjorde flera saker för miljön. Andra gruppen gjorde i princip inga sådana medvetna val. Problemet när de verkliga ekologiska avtrycken mättes var att båda grupperna hade närmast identiska utsläpp. Det visade sig att den gröna gruppens positiva val åts upp av negativa val då de föll dit för frestelser inom konsumtion, resande med mera. I den andra gruppen fanns inte lika stor medvetenhet men det saknades samtidigt ekonomiska möjligheter till lika klimatbelastande val. En faktor som alltså vägde lika tung som den första gruppens insikt och vilja. Och det konkreta resultatet för klimatet blev samma.
Nu menar inte författarna till Klimatpsykologi att vi ska sluta upp med miljövänliga vardagsval. Men på grund av individens bristande förmåga att objektivt uppskatta effekten av sina miljövänliga handlingar tycker de inte att den största energin ska läggas här. De menar att det helt enkelt är svårt som vanlig medelsvensson att hela tiden se helheten och avstå från varje felsteg.
Boken Klimatpsykologi innehåller en verktygslåda med tio olika verktyg för hjälp till verklig förändring. Gällande nämnda effektglappet presenteras en påverkanspil. Vi får där öva på att se hur hög eller låg påverkan en insats verkligen har. Och i vilken grad insatsen ger förändring på kortare eller längre sikt. Hög påverkan och långsiktig effekt ger exempelvis arbete i en grupp som försöker ändra lagarna gällande utvinning av olja, kol och fossilgas.
Ett annat av verktygen handlar om normförändringar och socialt tryck. Vanligt är att främst lyfta fram det dåliga med nuvarande beteenden. Flygandet som har ökat och ännu ett konsumtionsrekord i julhandeln. Risken är att denna form av kommunikation förstärker bilden av ett miljöskadligt beteende som det normala. Det vi vill efterlikna för att passa in i gruppen. Bättre kan då i viss kommunikation vara att inte alls nämna ”f-ordet” utan fokusera på berättelser om fördelarna med transporter med tåg och buss.
Klimatpsykologi bjuder på en hel del ögonöppnare. Människans beteende kan ofta vara förvånande och det finns inga enkla sätt att påverka alla. De olika verktyg och exempel boken ger blir ändå nycklar till förändring. Att mildra effekten av klimatförändringarna och förmå människan sluta såga på den gren hon sitter på är något vi måste arbeta tillsammans med. Klimatpsykologi bidrar definitivt som inspiration och navigering i detta arbete. Jag känner mig själv sugen både på snar omläsning av boken och inte minst att praktisera dess verktyg.
