Stora boken om bokashi

Stora boken om bokashi. Bild på boken med grönska i bakgrunden.

Då var den äntligen här. Stora boken om bokashi. Ända sedan jag först hörde om denna bok har min förväntan att få läsa den varit stor. Stefan Sundström kom visserligen med den medryckande Bokashi, biokol och bakterier för några år sedan. Men den nyutkomna boken om bokashi fyller genom sitt helhetsgrepp ett tidigare tomrum.

Det är personerna som driver företaget bokashi.se som nu sammanfattat sin stora kunskap om ämnet i Stora boken om bokashi. Grundare Jenny Harlen, som introducerade komposteringsmetoden här i Sverige. Malin Sairio, miljövetare och naturvårdsbiolog, som sedan flera år driver bokashiföretaget med Jenny. Samt Emma Stille, driven hemmaodlare och kompostfantast. Det är också Emma som tagit de flesta av bokens vackra och ibland underfundiga bilder.

Vi själva började med bokashi 2014 och har skrivit om ämnet flera gånger här på hemsidan. Bland annat när det var relativt nytt för oss och efter ett års användande. Kortfattat handlar metoden om att matrester och annat organiskt avfall från hushållet fermenteras i en lufttät behållare. Fermenteringen startas upp och sköts av speciella mikroorganismer. Dessa tillförs genom ett strömaterial eller spray. När hinken med avfall är full ska den eftermogna ett par veckor. Sedan kan den grävas ner i trädgården och blir till fin och näringsrik jord, ibland går detta så snabbt som på ett par/tre veckor.

Tack vare fermenteringen i syrefri miljö sker minimalt med utsläpp av växthusgaser – något som tyvärr är ett problem vid traditionell kompostering. Kolet binds i marken och vi bygger fantastisk odlingsjord.

Som mångårig användare av bokashi såg jag nyfiket fram emot läsningen av Stora boken om bokashi. Men jag trodde ändå inte riktigt att den skulle bidra med speciellt mycket ny kunskap till mig själv. Glädjande nog hade jag fel. Visst finns det en hel del att hämta också för oss som är vana att använda denna komposteringsmetod.

Stora boken om bokashi går på ett pedagogiskt sätt igenom hur bokashimetoden kan användas. För dig med egen trädgård, endast en balkong eller till och med dig med lägenhet utan balkong och trädgård. Men sedan finns det även en fördjupning där vi kan dyka ner i detaljer kring hur omvandlingen från matrester till näringsrik jord går till.

Boken tipsar också om smarta metoder i odlingen som gärna kan kombineras med bokashi. Som biokol, täckodling, guldvatten, flytande fermenterad näring med mera.

Sammanfattningsvis hoppas jag boken når ut till många och att allt fler börjar, eller utökar, användningen av bokashi. För er som följer oss och är bosatta i närheten av Vadstena kan vi dessutom tipsa om Butik Bättre Värld. Sofia slår upp dörrarna för denna handelsbod med hållbarhet som ledstjärna den 24e maj. I utbudet kommer det bland mycket annat att finnas utrustning för start av din egen bokashikompost.  

Vårsallad med vilda växter

Vårsallad med vilda växter. Bild på älgört, gräslök, björklöv och kirskål.

Nu börjar den rika tid då det är gott om ätbara växter i naturen. Vi tipsar om några de flesta kan hitta och bjuder på en matig vårsallad. På bilden är det älgört till vänster, sedan gräslök (som inte är vild, men väldigt lättodlad, även i kruka), björklöv och kirskål.

Älgört har röda stjälkar och lite sträva, veckade blad. På späda skott är bladen mörka, åt det rödbruna hållet och blir senare mer gröna. Så här års får man leta nära marken. Senare under sommaren blir älgörten högväxt och får stora tussar av vita, väldoftande blommor som man kan göra saft på. Bladen har en lite mentolartad smak, svår att beskriva men rik. De innehåller salicylsyra och har använts medicinskt, men vi väljer dem för smaken.

Gräslöken är som sagt odlad. Björk känner väl alla igen och vilken sorts björk det är spelar knappast någon roll. När bladen är pyttesmå är de ofta lite för beska och när de blir större tappar de smak, så håll koll på björkarna i din närhet! Provsmaka gärna för att se att det är rätt tid. De smakar lite som kåda doftar med en ton av honung fast inte så sött.

Kirskål är många trädgårdsägares hatobjekt för att den lätt blir ett envist ogräs. Men den är också användbar i mat. Förutom i sallad är det gott att göra soppa eller stuvning på. Smaken är väldigt neutral och mild. I sallad är de späda bladen bäst, men behöver inte vara pyttesmå.

Vi hade hel dinkel och Vreta Gulärt i denna vårsallad. Detta kommer att finnas i min butik, men får man inte tag på det går det bra att använda matvete och någon annan ärta eller böna. Hela spannmål och torkade bönor kokar vi ofta mer på en gång så i receptet är kokt mängd angiven. Dinkel blötläggs över natten och kokas i nytt vatten ca 25 minuter med lite salt. Torkade gulärter blötläggs ett par timmar (eller mer) och kokas ca 40 minuter utan salt.

4 dl kokt dinkel
2 dl kokt gulärt
3 dl kirskål
1/2 dl älgörtsblad
1/2 dl späda björklöv
1/2 dl klippt gräslök
2 msk rapsolja
1 msk äppelcidervinäger
ca 1 tsk salt

Tänk om jag har fel

Tänk om jag har fel. Bild på en utomhustermometer mot gul bakgrund.

”Är du nöjd nu? Du och ni andra i Miljöpartiet, nu när bränslet är så dyrt.” Den äldre mannen som jag är bekant med var påtagligt arg och kunde inte hålla tillbaka sin frustration. De höjda priserna på drivmedel hade påverkat hans jordbruk negativt och oron för detta var tydlig. En bit in i samtalet framgick det att han dessutom trodde IPCC:s rapporter var misstolkade och att jordens medeltemperatur inte alls ökade. Någonstans där blev det klart att vi inte skulle nå fram till varandra. Inte bara på grund av hans affektiva tillstånd. I efterhand funderade jag ändå vidare. Tänk om jag har fel. Om klimatförändringen inte är på allvar och det är viktigare att bränslepriserna hålls låga än att koldioxidutsläppen minskar. 

Tänk om jag har fel. Det vore i själva verket mycket lättare i så fall. Ingen mer oro för dem som redan idag drabbas av ett mera oförutsägbart klimat. Ingen mer oro för min egen framtid, mina yngre vänners och mina syskonbarns framtid där förutsättningarna att leva på jorden bara tycks bli svårare. Inte heller någon onödig energi som behöver läggas på att själv minska mina klimatavtryck. 

Ungefär som tanken på att allt det dåliga bara var en dröm. Ett knep som används i en del filmer när manusidéerna tagit slut. I fallet med klimatförändringarna vore det fantastiska nyheter. Tyvärr är det som med erbjudanden som verkar allt för bra för att vara sanna – de är inte heller sanna. 

Att planeten vi lever på blir varmare på grund av mänsklig påverkan och ökad mängd växthusgaser är ingenting vi har tid att diskutera längre. Mänsklighetens samlade forskning har gått från för knappt tio år sedan beskriva att:

Bevisen för människans påverkan på klimatsystemet har stärkts (…). Det är ytterst sannolikt att mänsklig påverkan är den främsta orsaken till den observerade uppvärmningen sedan mitten av 1900-talet.

Till att beskriva:

Antropogen (av människan orsakad) klimatförändring, inklusive mer frekventa och intensiva extremhändelser som överstiger naturlig klimatvariabilitet, har orsakat utbredda skadliga konsekvenser och relaterade förluster och skador på naturen och samhällen.

Vi kan alla ha fel om många saker. Och det är en god övning att tänka sig in i andras perspektiv. Även att i ödmjukhet påminnas om, tänk om jag har fel. Samtidigt finns en risk med att förminska sig själv och mänskligheten. Vissa grundläggande fakta behöver vi kunna enas om. Annars är det ingen idé att diskutera. De flesta klimatförnekare lyckas vi inte nå fram till utan de får istället förändra sina beteenden när de yttre förutsättningarna ändras. Som efter en bättre lagstiftning och högre pris på fossila bränslen.   

Gemenskap i grannskapet

Gemenskap i grannskapet. Bild på ett dukat bord.

På sistone har flera saker fått mig att tänka på betydelsen av gemenskap. Att det är viktigt för det egna välmåendet är kanske självklart för många. Jag, som är väldigt påtagligt introvert, har inte alltid tyckt att det är självklart. Men nu börjar jag tänka att det också kan vara betydelsefullt i omställningen till ett mer hållbart sätt att leva.

Sedan några veckor tillbaka är vi med i ett matlag. Fyra hem turas om med att bjuda på kvällsmat en gång i veckan. Vid dessa tillfällen har vi också ett delande. Var och en får ordet och möjlighet att berätta hur man haft det sedan sist eller om något man har på hjärtat. Man får tala till punkt utan att någon avbryter eller att frågor leder bort från det man ville dela. Tre är aktiva inom Svenska Kyrkan och tre inom Equmenia, så i det här sammanhanget känns det också naturligt att avsluta med en enkel bön.

Vi har väldigt sällan nämnt vårt frikyrkliga engagemang här eftersom vi har tänkt att miljö och klimat berör alla oavsett religion. Men just detta med gemenskap är något frikyrkan ofta varit bra på. Där finns ett enormt stort ideellt engagemang där det också ofta ingår att besöka den som är sjuk eller ensam. Jag har flera gånger flyttat till orter där jag inte känt någon. Att gå till ortens missionskyrka (som det hette då) har alltid varit ett säkert sätt att få bekanta, om än inte alltid vänner. Vid det obligatoriska kyrkkaffet sitter ingen ensam och jag har alltid förr eller senare blivit hembjuden till folk. I den församling där vi nu är aktiva är det också enkelt att få praktisk hjälp. Som när vi skulle flytta, när vi vill låna bil, eller när vi är bortresta ett tag och någon behöver vattna.

Den här sortens gemenskap kan finnas i en by, bland grannar i ett hyreshus, i en stadsdel, eller i en förening. Ingår man i en sådan är det lättare att dela och låna, vilket minskar konsumtion. I ett matlag kan man bestämma att maten ska värna klimat och miljö. Goda vanor kan spridas och med rätt sorts personer kan idéer växa till något ingen av dem skulle ha lyckats med för sig. Jag har länge dragit mig för att tänka och tala om klimatanpassning för jag tycker att det hade varit rimligt att göra ett allvarligt försök att hejda krisen först. Men nu har vi väntat så länge att det redan är katastrof på flera håll i världen och det kommer att bli värre. Då befinner vi oss i en situation där vi ändå behöver vara beredda på extremväder av olika slag. Att ingå i en nära gemenskap kan göra en enorm skillnad i ett krisläge.

Här blir det samtidigt viktigt att påpeka att dessa gemenskaper inte ska vara stängda. Jag har under långa perioder varit ensam och haft svårt att ta mig in i sociala gemenskaper. Att då också bli den som ingen hjälper i en kris känns inte som det samhälle jag skulle vilja se. Men de gemenskaper jag är så tacksam över nu är inte alls stängda. Tvärtom kan vi påminna varandra om att lyfta blicken och tillsammans orka bära mer medkänsla med världens mest utsatta människor och djur.

Att hitta sådana här gemenskaper är inte alls lätt. Det vet jag av egen erfarenhet. Men ge det gärna ett försök. Att vara öppen för möjligheten kan vara det första steget. Att hålla ögonen öppna efter personer som kan tänkas vilja något liknande. Pröva att bjuda in. Fråga om det finns intresse för en mer återkommande vardagsgemenskap. Föreslå att ha ett tema för ett samtal, eller att gå en ”runda”, så att man lär känna varandra på ett annat sätt. Eller se om det finns någon förening, församling, eller annan grupp som kan ha potential. För en del känns det naturligare att göra saker tillsammans. Det kan mycket väl bli en lika betydelsefull gemenskap.