I tisdags var det Internationella bilfria dagen som vi uppmärksammade i ett inlägg på sociala medier. Det inspirerade mig att tänka vidare kring det här med bilfrihet. Vi har skrivit om det på flera sätt tidigare, men nu tänkte jag använda Vadstena som exempel.

Efter lång väntan blev cykelvägen mellan Vadstena och Motala klar i år. Peter, som arbetar i Motala, har några gånger tagit bussen dit och sprungit cykelvägen hem. I butiken har flera besökare under sommaren sagt att de cyklat hit. Det gällde även ett par stamkunder som handlade en hel del även när de kom på cykel. Sådana förändringar gör knappast att särskilt många känner att de inte längre behöver bil och börjar cykla den vägen året om. Men skillnad gör det, inte minst i hur vi ser på avstånd och möjligheter. Cykelvägar in till städer uppmuntrar till att komma dit bilfri. Bra kollektivtrafik gör det förstås också. Från och till Motala har sådan funnits länge.

Vadstena ligger på Östgötaslätten och är väldigt platt. Gatorna är små och oftast inte särskilt hårt trafikerade. Det är också så pass litet att allt är inom cykelavstånd för en frisk person. Det enda som skulle underlätta cykling ännu mer vore fler bilfria gator. Storgatan, där min butik ligger, är bilfri. Även lastbilar som kommer med paket till butikerna stannar utanför det bilfria området och levererar med vagnar. Undantagen är färdtjänst och liknande. Så var det när vi flyttade hit, men det var tillåten biltrafik där tidigare. Förändringen väckte många protester har jag förstått, men det är knappast någon som vill ha tillbaka bilarna nu. Många vadstenabor verkar strosa där på lördagarna och stanna och prata med första bästa bekant. Det är en mötesplats lika mycket som en affärsgata. Mycket mer trivsamt än om man skulle behöva hålla undan för bilar.

Där affärsstråket tar slut finns en snutt av Storgatan där biltrafik är tillåten. Intill den finns en stor parkeringsplats. Under året grävdes den här gatstumpen upp och gavs en delvis ny utformning. Det talades om gångfartsområde och många oroade röster höjdes för att parkeringsplatser skulle försvinna. Under asfalten fanns en gammal kullerstensgata kunde man se när grävarbetet började. Det var spännande att se något av historiens lager. Jag förstod att man inte skulle ha det kvar så, men blev ändå väldigt besviken över slutresultatet. Man grävde bort kullerstenarna och så blev det helt vanlig asfalt. Bara en liten bit i korsningen lades gatsten och det var bara där det blev gångfartsområde. Parkeringsrutorna på den asfalterade gatsnutten flyttades till andra sidan gatan. På sin höjd var det någon enstaka parkeringsplats som försvann. Min föreställning var att det skulle bli mycket mer som ett öppet torg där man strosar och möts, gärna med fler träd och bänkar. Det är redan en liten allé där och den hade man kunnat inspireras av. För bilister blev den enda skillnaden nu i stort sett att man behöver svänga långsamt i korsningen. Att man inte fortsatte med den vackra gatläggning som är på affärsstråket kanske var en kostnadsfråga och att det inte blev gatsten kanske för att många i staden använder rullatorer. Men mer bilfritt med fokus på gående hade man kunnat göra det.

I andra änden av Storgatan övergår det också i asfalterad gata med tillåten biltrafik. Där gjorde man motsvarande förändring lite tidigare. För gående knyts då affärsstråket ihop med den lilla gågata som korsar en park på väg till Slottet. På båda de här platserna tänker jag att man hade kunnat våga mer. Ett större gångfartsområde skulle uppmuntra gående och ge en signal till bilisterna om att de inte alltid är viktigast. Det hade kunnat vara ett steg på vägen, om nu helt bilfria gator känns alltför vågat.

Att föreslå parkeringsavgifter verkar vara som att kliva i ett getingbo i Vadstena. Men bilarna tar väldigt mycket mer mark i anspråk än cyklister och gående och är förstås mycket sämre för klimatet. Att som bilist då betala lite grand för att man tillåts påverka så är väl egentligen det minsta man kan begära!

I diskussionerna kring parkeringsplatser och gatornas utformning utgår man nästan alltid från hur folk kör bil idag. Eller från att bilismen kommer att öka ännu mer. Men vill vi ha en hållbar stad i en hållbar framtid måste bilismen kraftigt minska. Elbilar är bättre än bensin, men det räcker inte alls. Jag förstår att det kräver mod och att det skulle möta mycket motstånd, men tänk om vi planerade våra städer, t ex Vadstena, utifrån hur vi skulle leva i en hållbar framtid. Då skulle fler gator göras helt bilfria. Utöver det fler gångfartsområden. Färre parkeringsplatser. Cykelvägar längre ut i fler riktningar. Själv skulle jag inte uppleva det som en uppoffring utan som en ännu trevligare stad!