Spela roll – inspiration till att använda en bredare palett i omställningsarbetet

Spela roll – inspiration att använda en bredare palett i omställningsarbetet. Bild på boken "Spela roll" som ligger bland maskrosor.

Är du en omställningsmäklare? Ja, då du är inne på denna hemsida är chansen stor att du är det. I den nya boken Spela roll beskrivs omställningsmäklaren som någon som mäklar omställning likt en fredsmäklare mäklar fred. Det är, den för många välkända, retorikern och sommarprataren Maria Wolrath som tillsammans med sina forskarkollegor Nina Wormbs, Elina Eriksson och Maria Dahlin har skrivit boken. 

I forskningsprojektet som ligger till grund för boken har en mängd personer som arbetar med omställning på skilda sätt intervjuats. Alla dessa kallas i boken för omställningsmäklare. De har fått beskriva både framgångsfaktorer och situationer där omställningsarbetet går trögt. Intervjupersonerna har arbetat som exempelvis hållbarhetschefer, energi- och klimatrådgivare, hållbarhetsstrateger, hållbarhetsansvariga i klimatorganisationer eller gräsrotsrörelser.   

I studien och genom boken Spela roll vill författarna uppmuntra till självreflektion men också utökande av repertoaren av verktyg för omställningsmäklare. De identifierar och kategoriserar ett antal roller. Dessa kan vara pådrivande som Inspiratören och Lobbyisten, samlande som Samtalsledare och Alliansbyggaren. Samt drygt 20 ytterligare. Själv fastnade jag under läsningen bland annat för rollen Den naiva. Som okänslig för det politiska spelet kan denne fråga sådant som: ”Men jag fattar inte – det stämmer ju inte, hur kan det då vara ett argument?” eller: ”Det måste ha blivit ett misstag här, utredningen visade ju att …”

Med boken följer också fysiska rollkort där rollens namn står på ena sidan och några korta karakteristiska drag på baksidan. Tanken är att en grupp omställningsmäklare ska kunna spela med korten och på så sätt mera fritt reflektera kring vilka roller de själva brukar ha. Och samtidigt sänka tröskeln för att även kunna gå in i andra roller när detta ses som gynnsamt. 

I Spela roll återkommer de från olika perspektiv till någon slags grundfråga om vad som fungerar och inte fungerar i arbetet med att förändra beteenden och strukturer. I ett av bokens avsnitt visar de, utifrån forskningsstudiens intervjuer, återkommande mönster av tröghet respektive möjligheter. Organisatoriskt problematiskt blir det exempelvis när miljö- och klimatfrågorna inte ses som kärnverksamhet utan något vid sidan av. Medan en framgångsfaktor som ofta gett resultat är att hitta sätt att faktiskt diskutera det existentiella och smärtsamma med klimatfrågan. Och en nyckelfaktor här är att få till ett samtal istället för endast informationsöverföring genom en Power Point. Vi påminns också om att många generellt är skeptiska inför en förändring men efteråt ofta nöjda. Tänk rökförbud på restauranger och trängselskatt. En framgångsfaktor kan då vara att införa en testperiod för bilfria gator eller tillfälliga prova på-kampanjer inom kollektivtrafiken. Efter testperioden är förutsättningarna ofta goda för en fortsättning.     

I bokens avslutande del tas föreställningar och myter upp om hållbarhetsarbetet. Det är exempelvis uppfriskande läsning kring vår syn på kunskap. Hur den inte i sig räcker för att leda till förändring men inte heller kan väljas bort. De sociala sammanhangen, skavet och moraliska drivkrafters stora betydelse lyfts också upp som avgörande när beteenden på riktigt förändras. 

Läsningen av Spela roll inspirerar till ett vassare och mer reflekterat arbete med omställning. Jag påminns om uttrycket att låta tusen blommor blomma. I arbetet för individers och samhällens liv inom planetens gränser behövs många roller. Vi kan alla ikläda oss fler än vi är vana vid. 

Strategisk okunskap

För några månader sedan stötte jag på uttrycket ”strategisk okunskap” och blev nyfiken. Nu plockade jag upp den tråden igen och sökte mer information. I det här inlägget funderar jag kring vad det fenomenet kan ha att göra med hur vi förhåller oss till klimatkrisen.

I ett nummer av Biblioteksbladet från 2020 skriver Nick Johnson-Jones om ”effektiv okunskap”. En variant på uttrycket som beskriver samma fenomen. Det handlar om att hålla fast vid okunskap, att låta bli att skaffa sig kunskap, eller mer eller mindre aktivt vända bort blicken från egentligen uppenbara sanningar. För att det är bekvämt, eller gynnar en själv på något sätt. Han skriver om ojämlikhet och hur tydligt den visar sig på folkbibliotek. Jag har själv arbetat i den miljön och vet hur sant det är. Ett exempel är att många fortfarande saknar egen dator och kompetens att sköta bankärenden, kolla busstider, eller ansöka om bidrag digitalt. Samtidigt blir de i dagens samhälle ofta så illa tvungna och då är det till biblioteken de går för att få hjälp. Johnson-Jones skriver att det är ”väldigt svårt att se hur den utveckling som pågår och hur många av de beslut som fattas kan bidra till ett mer jämlikt samhälle.” Istället blir okunskap, förnekelse och osynliggörande strategier för att slippa hantera komplexa problem. Beslutsfattandet blir enklare, men besluten som fattas naturligtvis sämre.

Johnson-Jones nämner också organisationsforskarna Mats Alvessons och André Spicers artikel A Stupidity-Based Theory of Organizations. De skriver om det de kallar ”funktionell dumhet” inom organisationer. Avsaknad av reflektion är en aspekt och att man undviker att förklara resonemangen bakom olika beslut. Här främjas ja-sägare och enkla svar medan man undertrycker ifrågasättanden, tvivel och komplexitet. Även detta ett slags strategisk okunskap.

Podden Klimatgranskarna pratade nyligen om olika trafikslag. De tog upp sådana aspekter som energieffektivitet, kapacitet, hur platskrävande de är och naturligtvis utsläpp. Bäst i deras genomgång blev tveklöst cykeln. Tåg och spårvagn är bättre än buss. Kollektivtrafik (även buss) är bättre än bil. Undantaget när det gäller kollektivtrafik är förstås flyget, som är sämst på egentligen allt detta. Det rimliga vore då att satsa på cykelvägar, rusta upp och bygga ut järnväg och spårväg och göra det billigare att åka kollektivt. Trots att detta inte alls är någon raketforskning gör man – tvärtom. Avsnittet heter ”Sluta va dum i huvudet”. Johnson-Jones skriver: ” Beslutsfattande blir oerhört mycket enklare för den som inte förhåller sig till komplexitet, olikheter i erfarenheter och positioner, eller beslutets konsekvenser. Beslutsfattaren blir snabbare och säkrare i sina beslut om dialog med dem som drabbas av konsekvenser uteblir”. Och de som drabbas i det här fallet är inte bilisten vid pump utan den vars hem sköljs bort i en översvämning, förstörs i en storm, vars skörd torkar bort, vars brunn sinar…

Eller vi kan ta när Livsmedelsverket rekommenderar att skolbarn serveras baljväxter varje dag, men högst 125g rött kött i veckan. Deras rekommendationer bygger på omfattande genomgångar av forskningsstudier och grundtanken är att skolmaten ska vara hälsosam. Barn som äter enligt dessa rekommendationer minskar påtagligt risken för att längre fram få sådant som hjärt- kärlsjukdomar och cancer. Att det också är mycket bättre för klimatet att gå över till mer växtbaserad kost råder det inget tvivel om. Ändå är landsbygdsminister Peter Kullgrens svar att det bör serveras något animaliskt varje dag. ”Vi gillar inte utvecklingen där det blir mer och mer tvångsvegetariska luncher i skolan”, säger han. Ett tydligt exempel på att man kan få kunskapen serverad och ändå agera som om man inte har tillgång till den.  

Så här gör inte bara politiker eller chefer. Det är ett enormt utbrett beteende tror jag. Jag kommer att tänka på någon som i en intervju nämnde att hon just skulle börja läsa Lina Gustafssons bok Rapport från ett slakteri. Personen sade att hon hade tänkt läsa den länge, men dragit sig för det, för att hon förstod att den kunde få henne att känna att hon måste ändra något drastiskt i sitt liv. Det var beundransvärt uppriktigt att säga det så, men framför allt modigt att till slut ändå läsa. Att hejda impulsen att fortsätta leva i strategisk okunskap. För mig är det här begreppet en pusselbit till något jag tycker är oerhört svårt att förstå. Detta att vi vet så mycket och gör så lite. Eller egentligen agerar i motsats till det vi vet. Det är bekvämare att inte läsa på, att inte se dokumentärerna, att inte sätta sig in i, leva sig in i. Inte så mycket för att det i sig är svårt utan för att vi i bakhuvudet vet att det skulle kräva något av oss.

Ät mer fullkorn

Ät mer fullkorn. Bild på 90 gram fullkorn i form av havregryn och knäckebröd.

För ett tag sedan skrev vi här om Livsmedelsverkets rekommendation att äta minst 500 gram frukt och grönt varje dag. Det var efter ett inslag i radioprogrammet Meny där reportern hade prövat detta under en månad. Nu har Meny följt upp med en annan av Livsmedelsverkets rekommendationer. Nämligen att äta minst 90 gram fullkorn varje dag. 

Fullkorn är produkter av spannmål, där hela kornet finns med. Fullkornsmjöl, flingor av exempelvis havre eller råg, produkter som knäckebröd med mera. I vanligt vetemjöl finns endast kärnan från vetekornet med. Grodd och kli har siktats bort. Men då försvinner också mycket av nyttigheterna som järn, fibrer, folat, antioxidanter med mera. Den höga fiberhalten i fullkornsprodukter mättar dessutom bra och hjälper oss hålla vikten. 

Rekommendationen att äta mer fullkornsprodukter är alltså välmotiverad. Att äta mer fullkorn har också visat sig kunna minska risken för många av våra välfärdssjukdomar som typ 2-diabetes, hjärt- och kärlsjukdom, tjock- och ändtarmscancer. Ett problem är att medelsvensken endast får i sig knappt hälften av det lämpliga intaget. 40 gram istället för 90 gram per dag. 

Så, hur mycket skulle en rekommenderad mängd fullkorn per dag motsvara? Livsmedelsverket ger lite olika exempel. En tallrik havregrynsgröt, en knäckemacka och två grova fullkornsmackor. Eller fyra knäckemackor och en portion fullkornspasta. Genom att tänka till och justera en del i vardagsvalen är nog en hälsosam mängd fullkorn per dag inom räckhåll för de flesta av oss. 

Själv startar jag dagen men en ganska stor portion egengjord havrefil, syrad med surdeg (95 gram fullkorn), toppad med hemmagjord müsli (30 gram fullkorn) samt frukt eller bär (0 gram fullkorn). Ett par gånger per vecka har jag någon fullkornsprodukt vid lunch. Det kan vara kokt helkorn från vete, emmer eller dinkel som används istället för ris. Ibland blir det istället fullkornsbulgur från spannmålet korn eller annat spannmål. (omkring 80 gram fullkorn). Till kvällsmat äter vi ibland gröt (minst 35 gram fullkorn) men oftare bröd där fullkornshalten varierar ganska mycket (10 till 25 gram fullkorn). Då jag springer en hel del äter jag relativt stora portioner och tar även ibland ett mellanmål där det ofta blir havremjölk med bland annat flingor av något slag, vilket blir ett ytterligare fullkornstillskott. 

 Vi har alla olika matvanor. Själv tycker jag det är enkelt att få en stabil bas av fullkorn genom frukosten. Andra kanske gärna äter knäckebröd som tillbehör till lunchen eller till mellanmål. Gör du smoothies är det enkelt att ha i någon deciliter havregryn som mixas med vatten och bär. I radioprogrammet tipsar de om rostat matvete – något vi inte prövat ännu men som låter gott. De besöker även ett inspirerande skolkök där barnen verkligen gillar fullkorn. 

Då spannmål generellt har en låg miljöpåverkan – framför allt när du väljer produkter utan bekämpningsmedel – blir en ökad mängd fullkorn i vardagen ett hållbart val också för planeten. För er som bor nära Vadstena finns ett brett utbud av ekologiska och svenskodlade fullkornsprodukter i Butik Bättre Värld. Även sådant som färskmalet mjöl på hela korn.