Beredskap som grannsämja

Det talas mycket om beredskap nuförtiden. Jag vill egentligen satsa krutet på att minska risken för katastrof. När det gäller klimatet har vi inte ens på allvar försökt hejda den kris stora delar av världen redan drabbats av. Det är för mig konstigt att hoppa över det direkt till beredskap för att skydda oss själva. Nu har det ändå gått så långt att även jag börjar tänka på beredskap. Men även den diskussionen halkar ofta snett. I det här inlägget fokuserar vi på betydelsen av grannsämja.

Nyligen fick vi en ganska obehaglig påminnelse om detta när en i grannskapet blev utsatt för ett bedrägeri. Att hen fick låna min telefon visade sig vara en björntjänst då de som sade sig hjälpa till att bli av med ”viruset” bara fortsatte bedrägeriet. Ändå kändes det bra att vår bekant kände att hen kunde fråga oss. Och att min beredskap att låna ut något sådant som min egen telefon inte bara handlade om vem jag vill vara utan också om vad jag gjorde i verkligheten. Peter var senare den som insåg att det var ett bedrägeri och fick stopp på det.

En annan gång kan krisen gälla oss, eller hela grannskapet, Vadstena, eller Sverige. Nyligen drog stormen Dave fram över oss. Innan det tog i som värst gjorde vi en liten cykelutflykt till ett vackert promenadstråk vid vattnet där det växer mycket blåsippor. Så långt var vinden bara härligt uppfriskande. Men på hemväg var det motvind. Rejäl motvind. Bitvis var det lättare att gå än att cykla, men när jag ledde cykeln somnade ena armen. Försökte jag cykla blev låren stumma. Fast det här annars är en lagom liten tur fick jag nästan panik över hur långt det var kvar hem. Jag var helt slut och hade svimningskänslor när vi till slut klev över tröskeln. Detta var naturligtvis mer ett tecken på min dåliga kondition än en verklig kris, men det påminde om naturens krafter och gav en glimt av vad en riktig storm kan orsaka. I spåren av oväder kan komma strömavbrott, översvämning, träd som fallit över vägar och skador på både byggnader och människor. Blir det riktig naturkatastrof är det risk att många blir allvarligt skadade och dör. Oavsett vilket är det en stor fördel att ha en god relation till sina grannar. Och med andra som det går att få kontakt med till fots. Det är knappast antalet avlägsna FB-vänner som avgör utgången här.

Vi är några vänner som har ett matlag. En gång varannan vecka turas vi om med att bjuda på kvällsmat. Efter maten tar vi en kopp te och går varvet runt så att var och en får tillfälle att berätta hur tiden sedan sist har varit. Eller dela något man går och funderar över. Vi kom vid något tillfälle in på värdet av att ha torkad mat och tillgång till stormkök. Och en vevradio eller liknande. Snart konstaterade vi att vi inte alla behöver ha allt. Vet vi att någon av oss har en vevradio kan vi troligtvis komma dit. Jag har en butik full av torkade baljväxter och spannmål, som räcker till fler än oss.

Återkommande har jag tänkt på den psykologiska beredskapen som något av det viktigaste. Att undvika panik, att orka och stå ut, att vara konstruktiv. Allt detta går mycket lättare med vänner och goda relationer till sina grannar. Sedan är ju detta att ha goda vänner inte något man alltid kan välja. Ofrivillig ensamhet är ett utbrett problem i Sverige. Själv är jag introvert och har ett behov av att ofta få vara ifred. Men i hög grad upplever jag att detta handlar mer om att vara vänlig, lyhörd och generös än om att vara social. Det är en beredskap värd att öva på.

Du behöver inte resa långt bort

Du behöver inte resa långt bort. Bild från Norrköping med regnbåge.

Tidigare i veckan tog vi ledigt ett par dagar för att åka till Norrköping och se Anders ”Ankan” Johanssons föreställning. Vi hade kunnat planera det till ett kvällsbesök men passade på att utvidga upplevelsen. Det blev helt enkelt en minisemester. Men i en stad vi återkommande besöker och dit det är enkelt att åka med lokal kollektivtrafik. Resan blev en ny påminnelse om att en inte behöver åka långt bort för en rik semester eller ledighet. 

Under åren då vi drev ett rum & frukost i Vadstena lärde vi oss att se vår hemstad genom besökarens ögon. Det välbekanta blev något delvis nytt. Fler lager kom till upplevelsen av platsen. En liknande känsla kan det bli med turistbesök i näraliggande orter. Övernattar du och ägnar mer tid i miljön får du också ta del av fler sidor. Matställen caféer, museer, parker, promenader, möten och kulturföreställningar ger inspirerande påfyllning. Detta är för många av oss inte svårtillgängligt. Stimulerande kultur- eller naturupplevelser finns ofta på nära håll. Kanske kan vi prova att bryta mot det förväntade. Testa en helg eller ett par semesterdagar i en näraliggande medelstor stad. Kombinera med en konsert eller föreställning om du vill. Och låt den lättillgängliga resan bli en ögonöppnare för den existerande närheten. En påminnelse om att ett välgörande miljöombyte finns bara någon timmes kollektivtrafik bort.     

En ingång i planeringen för kortare eller längre ledighet kan också vara att fundera på vad du vill få ut av avbrottet. Är det att koppla av, stressa mindre, komma närmare ditt ressällskap, inspireras av kultur, pröva annan mat, uppleva skönhet eller något helt annat. Våra skäl kan vara många men svaret är nästan aldrig ett resmål som kräver förflyttning med flygbränsle. Du behöver inte åka långt bort för att finna ett meningsfullt och välgörande vardagsavbrott. 

Shifting baseline

Shifting baseline. Bilder från gammalt fotoalbum med barn i vinterlandskap.

På sistone har jag tänkt en del på ett fenomen som kallas ”shifting baseline”. Själva orden betyder ungefär ”ändrad baslinje”. Uttrycket handlar om att vi tenderar att jämföra med hur något var när vi var barn, eller när vi började intressera oss för ett ämne. Snarare än med vad som vore en relevant tidsram i sammanhanget.

Själv påmindes jag om detta fenomen och uttryck under den gångna vintern. Återkommande hörde jag kommentarer om att det var en ovanligt kall och lång vinter. Ibland med undertexten att det inte verkar ha blivit så mycket med den där globala uppvärmningen. Det ena som är viktigt att komma ihåg då är förstås att klimatkrisen handlar om globala medeltemperaturer över lång tid. Inte om en enskild vinter i ett enskilt land. Det andra är just detta med shifting baseline.

För när jag var barn på sjuttiotalet och så småningom tonåring på åttiotalet, skulle en sådan här vinter inte ha uppfattats som ovanligt kall och lång. Den hade varit som vintrar brukade vara. Att unga människor uppfattar den gångna vintern som kall och lång är inte konstigt. Märkligare är att personer äldre än jag tycks ha glömt. Kanske har de ändrat baslinje flera gånger.

Även väderrapporteringen kan ge ett missvisande intryck, då meteorologer utgår från normalperioder. Den period man idag jämför med är 1991-2020. Då kan mycket väl en vinter framstå som ovanligt kall och snörik. Eller en vår komma sent. Om man istället jämför med 1961-1990 blir resultatet ett annat. Ännu mer om man jämför med förindustriell tid. Detta vet förstås meteorologerna och det finns ingen illvillig agenda bakom att de presenterar det så. Men har man inte den kunskapen med sig kan man få fel bild. Kanske blir man t o m osäker på sina egna barndomsminnen. Att gå in och räkna på årsmedeltemperaturer och snödjup blir snabbt rätt komplicerat. Men ser man diagram som detta blir det tydligt vad det handlar om. År från år går kurvan kraftigt upp och ned. Den långsiktiga tendensen är samtidigt hur tydlig som helst.

Begreppet shifting baseline användes först av en landskapsarkitekt och plockades senare upp av forskaren Daniel Pauly. Det handlade då om fiskbestånd och att de inte jämfördes med mängden fisk före mänsklig exploatering. Många som studerade fiskbeståndet utgick istället från hur det var när de själva började forska på området. Varje generation omdefinierade vad som skulle betraktas som ett normalt referensvärde. Det blir då mycket svårare att få syn på långsamma förändringar. Arter kan i det närmaste dö ut utan att det uppmärksammas förrän det är alldeles försent. Utgår man från en baslinje längre tillbaka i tiden blir sådana nedgången synliga på ett helt annat sätt.

Klimatförändringarna är i relation till naturens historia snabba. Så snabba att livet på jorden inte hinner anpassa sig efter dem. Men ur vårt mänskliga perspektiv är de långsamma och det är därför lätt att missa de förändringar som sker även på nära håll. Vi behöver påminna oss om de långa tidslinjerna och vara uppmärksamma på vår egen shifting baseline.

Grodda mera!

Grodda mera! Bild på burk med broccoligroddar.

Vi som odlar kanske har kommit igång med sådd av tomat och chili nu i början av mars. Däremot är de första vårprimörerna i trädgården fortfarande månader bort. Då är det en lyx att kunna grodda krispigt bladgrönt inne på köksbänken. 

Hos oss går groddandet i vågor men speciellt vintertid när trädgården ligger i dvala är de klorofyllrika vitaminbomberna ett tacksamt tillskott. Vid groddning är det växternas frö som används. Alltså den del av växten där näringen är som mest koncentrerad. 

Den utrustning, i form av groddburk, som används kan du göra själv. Allt som behövs är en glasburk, finmaskigt tyg och ett kraftigt gummiband. Själva använde vi länge köpta terrakottaformar som staplades på varandra med hål i botten av varje form. Nu använder vi oftast en smidig modell från vår butik – som också syns på bilden här ovan. 

När du har tillgång till en groddburk och groddfrön är det bara att börja. Groddfröna ska först ligga i blöt över natten. Vattnet hälls sedan bort och groddfröna får ligga kvar i burken. Nu ska fröna sköljas ett par gånger per dag. Genom att det finns ett finmaskigt nät är det lätt att både hälla på vatten och att hälla ut vattnet. Beroende på vilken sorts groddar du använder så är de färdiga efter 3 – 6 dagar. De har då utvecklat en grodd och små blad. När groddarna ser färdiga ut bör de stå där de nås av solljus åtminstone några timmar. Detta för att fyllas med klorofyll och få en fin grön färg. 

När de är färdiggroddade och laddats med solljus ställs de in i kylen där de håller sig fina upp mot en vecka. Själva använder vi gärna groddar på smörgås eller som sallad till mat. Betydligt mer närodlat och gott än vinterns importerade isbergssallad, gurka och tomat. 

I Butik Bättre Värld finns både smidiga groddburkar och flera sorters groddfrön att köpa. Groddarna köps förstås i lösvikt så du kan testa dig fram och pröva lite av varje sort. Just nu finns klassikern Alfalfa, pepprig rädisa, prestationshöjande broccoli och krispiga munggroddar. 

Att broccoligroddar ska vara prestationshöjande var något som dök upp i en träningspodd för en tid sedan. Även om det var en relativt liten studie verkar det som lovande resultat för att broccoligroddar ska kunna hjälpa personer som håller på med uthållighetsidrott att höja sin prestation. Oavsett detta är de goda och ger en krispig fräschör åt vardagens ibland trötta matlådor. 

Att grodda mera är ett billigt och effektivt sätt att få mer pinfärskt bladgrönt året om. Bara du har tillgång till vatten, groddar, en groddburk och dagsljus kan du sätta igång.