Ett välsignat regn

Ett välsignat regn. Bild på regnvåt vintersquash.

På Kristi Himmelsfärds dag ordnade vi en Gökotta med några vänner. Planen var att sitta utomhus vid sjön, tända en brasa, läsa ett par texter, be, sjunga några enkla psalmer till gitarr och lyssna på fåglarna under en längre stunds tystnad. Men, det regnade. Detta passade inte så bra ihop med vare sig gitarr eller psalmböcker. Jag blev besviken. Men han som skulle spela kallade det ett välsignat regn.

Vi hade nyckel till den lilla stuga som är Vätternkyrkans sommarhem. Där finns ett slags burspråk med fönster mot Vättern. Någon tände en brasa i kaminen och vi satte oss i en halvcirkel vända mot vattnet. Tio minuter avsattes för tystnadsstunden och då kunde man gå ut om man ville det. Jag ställde mig intill ett träd nära sjön och där hörde jag både fåglarna, vinden och ett välsignat regn. Det blev en underbar morgon.

När vi drev Dahlströmska gården fick jag ibland märkliga skuldkänslor vid regn. Gäster som hade rest till oss och sökte påfyllning och avkoppling fick bara uppleva ett blött och gråmulet Vadstena. Ingen anklagade förstås oss för regnet och många förvånade mig med sina positiva upplevelser. Men flest kom det ju när prognosen var sol. Det är det som är ”bra väder”.

Sommaren 2018 anades en förändring. Den sommaren då regnet aldrig kom. Folk började fråga efter det svalaste rummet. Och även om de inte ville att det skulle regna just när de skulle strosa på strandpromenaden kunde värdet av regn faktiskt komma på tal.

Nu driver jag Butik Bättre Värld på affärsgatan i Vadstena. Med dörren öppen hör jag både förbipasserande och andra butiksinnehavare. Varje morgon hoppas de på sol. För det är då det kommer mest folk. Än så länge har jag inte dragits med i det. Jag minns de gula gräsmattorna och bevattningen som slammade igen 2018. Jag ser också framför mig några män i Afrika som i nära 50 graders värme gräver en brunn och når nio meter innan de hittar vatten. Den såg jag i en dokumentär. Kanske har jag sett och läst för mycket för att kunna glömma regnets välsignelser.

Mest betydelse för min känsla för värdet av regn hade vår kolonilott. Det var där vi började odla på allvar och då blir det så väldigt påtagligt. Man kan nästan se hur växterna dricker och fylls av ny växtkraft och frodighet. Att själv vattna så mycket som de behöver är ett tungt jobb och på något sätt blir det ändå inte detsamma.

Egentligen behöver man förstås inte gilla regn. Det faller eller inte oavsett vad vi tycker. Det jag försöker säga handlar kanske om vår egocentrering. Det ”får” inte regna på min semester, det ”ska” vara solsken om det är bäst för mina affärer, det ”måste” vara uppehåll om jag har planerat en sammankomst utomhus. Jag tänker att det riskerar att krympa motivationen att kämpa för ett klimat i balans om vi i vår vardag ständigt ifrågasätter värdet av väder i balans. Kanske kan vi pröva, när tanken att ett regn är ovälkommet dyker upp, att byta ut den tanken mot ”ett välsignat regn”.

Oceankänslan av Isabella Lövin

Oceankänslan av Isabella Lövin. Bild på boken Oceankänslan med Vättern i bakgrunden.

Isabella Lövin kom år 2007 med boken Tyst hav. En bok som på allvar belyste situationen för våra hav och hur bristande politiskt kurage krattat manegen för omfattande utfiskning. Boken gav årets stora journalistpris och guldspaden. Den ledde även till erbjudande om att representera Miljöpartiet. Först genom mångårigt arbete som EU-parlamentariker, sedan som minister i Sveriges regering och språkrör för Miljöpartiet. Lövin lämnade politiken i början av 2021 och nu kommer boken Oceankänslan.

Återkommande genom Oceankänslan ställs samma fråga vi och många andra miljöengagerade ställer sig. Hur kan det förändras så lite när vi vet så mycket. Om klimatförändring, artutrotning och andra problem för mänskligheten. Isabella Lövin ger inga enkla svar och många orsaker som lyfts fram känns igen. Ekonomisk makt och effektiva desinformationskampanjer, politisk ovilja, psykologiska och historiska förklaringar.

Kanske är det för att hon själv rört sig främst i de tunga politiska sammanhangen. Men jag uppfattar i hennes analys att det största ansvaret ändå faller på politikerna. Makthavare och beslutsfattare som hon med viss framgång kunde påverka med idogt arbete inom EU, inte minst med dess fiskeripolitik. I boken tas dessutom mer näraliggande exempel på förändringar som bara varit möjliga genom politiska beslut. Som de stora kliv svensk industri tar för att tillverka stål utan kol och klimatlagen, en lag som trots sina brister gör stor skillnad.

Bokens otaliga ögonblicksbilder bakom kulisserna på klimattoppmöten, politiska förhandlingar inom EU och i Sveriges riksdag är genuint spännande. Och det är också här läsaren kan förfasas över feghet och kortsiktiga beslut som förhindrar eller kraftigt försenar beslut som världen desperat behöver. Underhållande och hoppfullt blir det istället när det beskrivs hur den ikoniska bilden på undertecknandet av klimatlagen kom till.

Samtidigt väcker Oceankänslan starkast känslor, hos åtminstone mig själv, när mötet med Greta Thunberg från toppmötet i Polen 2018 skildras. Kontrasten mellan toppolitikernas treårstrotsiga motstånd till att acceptera verkligheten och Thunbergs klara och skoningslösa kritik mot ansvarslösheten hos dem som har fått makt att bestämma. Men även det enkla och omtänksamma samtalet mellan henne och Lövin.

Och bokens titel, Oceankänslan. Den kommer ur vad nobelpristagaren och författaren Romain Rolland 1927 kallade en oceanisk känsla, ”som ett vatten som forsar under barken”. En svindlande känsla av att ens egna gränser luckras upp i mötet med naturen eller när vi glömmer oss själva i den gemensamma strävan efter något större. En känsla som inte behöver vara religiös eller påverka det kritiska tänkandet.

I förundran och omsorg för vår enda planet kan något bättre och mer hållbart växa fram. Det är i berättelsen om detta liv inom planetens gränser vi som mänsklighet kan växa mot en framtid värd att längta efter. Är det möjligt med ett sådant samarbete och ett förenande arbete mot äkta hållbarhet. Det vet vi inte. Men läsningen av Oceankänslan gör det lättare att tro.

Butik Bättre Värld

Butik Bättre Värld. Bild på Sofia Asthamn i Butik Bättre Värld, Vadstena.

Tisdagen den 24 maj öppnade Sofia dörrarna till Butik Bättre Värld. Under flera år var det där med ”bättrevärldbutiken” något vi återkommande nämnde halvt på skämt. Nu är den verklighet. Grundtanken är att erbjuda varor som kan hjälpa människor till en mer hållbar vardag. Produkterna är sådant som baljväxter och hela korn av spannmål i lösvikt, återbruk, Bokashi-kompost, Guldkannan, bivaxdukar och schampo i fast form.

Något jag blivit glatt överraskad av är att det finns fler medvetna Vadstenabor än jag trodde. Redan första dagen kom flera med egen påse eller burk och köpte baljväxter och hela korn i lösvikt. Några sade att de hade längtat efter en sådan här butik och jag får känslan att jag kommer att få ett gäng stammisar. En del av dem nämnde produkter de brukar skicka efter som de nu kan köpa lokalt. Jag vill förstås nå och inspirera även de ”icke frälsta”, men det är en god grund att flera redan har förstått värdet.

En sådan här plats bjuder också in till samtal om miljö och klimat märker jag. Det känns gott att det uppfattas så tydligt att det är hållbarhet som är idén. Och även om jag förstås behöver sälja har jag uppskattat dem som kommer in och delar en stund av oro över världen och längtan efter något bättre. Efterhand jag hinner med vill jag gärna göra mer av det som handlar om inspiration och pedagogiskt visande.

Lokalen är lite större än jag först upplevde den som och det finns plats för mer. Jag tänker att jag vill se vad för slags frågor människor ställer. Både om det är specifika produkter som efterfrågas och om det är områden de tycker är svåra där jag kan finna lösningar.

Om det sedan går att få ekonomiskt lönsamt är svårt att veta. Vi har inget behov av mycket pengar. Målet är att jag ska kunna ta ut en liten lön. Det känns meningsfullt att ägna sig åt detta i sig. Men vi har inte råd om det bara kostar pengar. Det talas ofta om att stödja den lokala handeln. Jag har faktiskt en kluven känsla inför det. De största utsläppen och miljöpåverkan sker ofta i produktionen och om det som säljs lokalt inte är bra producerat kan det bli en förlust för miljön. Liksom om det är varor som i sig innebär hög klimatbelastning som kött och onödiga prylar. Det är t ex faktiskt bättre att köpa importerade baljväxter än svenskt kött. Men just därför känns det bra att kunna erbjuda sådant som är både och. Lokal handel med bra producerade varor. Baljväxterna jag säljer är dessutom både svenska och ekologiska. Då behöver man inte trassla in sig i till synes svåra val eller diskussioner.

Uppstarten av detta har påmint mig om en del saker om mig själv. Som hur viktigt det är för mig att få göra det jag gör helhjärtat, utan kompromisser. Att jag gärna gör saker själv, just för att få göra på mitt sätt, men att möten med människor också kan vara väldigt givande. Att bemötande och estetik är viktigt för mig själv när jag kliver in i ett rum. Fundera gärna kring vad du är bra på och hur du trivs med att göra saker. Finns det något sätt du kan använda det för att öka hållbarheten på den plats där du är?

Stora boken om bokashi

Stora boken om bokashi. Bild på boken med grönska i bakgrunden.

Då var den äntligen här. Stora boken om bokashi. Ända sedan jag först hörde om denna bok har min förväntan att få läsa den varit stor. Stefan Sundström kom visserligen med den medryckande Bokashi, biokol och bakterier för några år sedan. Men den nyutkomna boken om bokashi fyller genom sitt helhetsgrepp ett tidigare tomrum.

Det är personerna som driver företaget bokashi.se som nu sammanfattat sin stora kunskap om ämnet i Stora boken om bokashi. Grundare Jenny Harlen, som introducerade komposteringsmetoden här i Sverige. Malin Sairio, miljövetare och naturvårdsbiolog, som sedan flera år driver bokashiföretaget med Jenny. Samt Emma Stille, driven hemmaodlare och kompostfantast. Det är också Emma som tagit de flesta av bokens vackra och ibland underfundiga bilder.

Vi själva började med bokashi 2014 och har skrivit om ämnet flera gånger här på hemsidan. Bland annat när det var relativt nytt för oss och efter ett års användande. Kortfattat handlar metoden om att matrester och annat organiskt avfall från hushållet fermenteras i en lufttät behållare. Fermenteringen startas upp och sköts av speciella mikroorganismer. Dessa tillförs genom ett strömaterial eller spray. När hinken med avfall är full ska den eftermogna ett par veckor. Sedan kan den grävas ner i trädgården och blir till fin och näringsrik jord, ibland går detta så snabbt som på ett par/tre veckor.

Tack vare fermenteringen i syrefri miljö sker minimalt med utsläpp av växthusgaser – något som tyvärr är ett problem vid traditionell kompostering. Kolet binds i marken och vi bygger fantastisk odlingsjord.

Som mångårig användare av bokashi såg jag nyfiket fram emot läsningen av Stora boken om bokashi. Men jag trodde ändå inte riktigt att den skulle bidra med speciellt mycket ny kunskap till mig själv. Glädjande nog hade jag fel. Visst finns det en hel del att hämta också för oss som är vana att använda denna komposteringsmetod.

Stora boken om bokashi går på ett pedagogiskt sätt igenom hur bokashimetoden kan användas. För dig med egen trädgård, endast en balkong eller till och med dig med lägenhet utan balkong och trädgård. Men sedan finns det även en fördjupning där vi kan dyka ner i detaljer kring hur omvandlingen från matrester till näringsrik jord går till.

Boken tipsar också om smarta metoder i odlingen som gärna kan kombineras med bokashi. Som biokol, täckodling, guldvatten, flytande fermenterad näring med mera.

Sammanfattningsvis hoppas jag boken når ut till många och att allt fler börjar, eller utökar, användningen av bokashi. För er som följer oss och är bosatta i närheten av Vadstena kan vi dessutom tipsa om Butik Bättre Värld. Sofia slår upp dörrarna för denna handelsbod med hållbarhet som ledstjärna den 24e maj. I utbudet kommer det bland mycket annat att finnas utrustning för start av din egen bokashikompost.