Cykeln som symbol

Cykeln som symbol. Bild på cyklande man bland parkerade bilar.

För en tid sedan läste jag den mycket intressanta boken Trafikslag på undantag av Martin Emanuel. Med utgångspunkt och inspiration från den kommer jag att skriva två inlägg. I det här första vill jag fundera kring cykeln som symbol och hur synen på cykeln kan påverka hur vi använder den.

Cykling sågs som väldigt modernt en kortare period mot slutet av 1860-talet. Det anordnades tävlingar i Stockholm både i att cykla fort och att cykla riktigt långsamt utan att behöva sätta i fötterna. Det sågs mer som en sport än ett transportmedel. Utformningen experimenterades det med en hel del och under lång tid var det höghjuling som gällde. Under tidigt 1890-tal tog Rovern över. Den var bakhjulsdriven och med lika stora hjul och kallades säkerhetscykel. Då blev också cykling populärt igen och sågs som en frihetssymbol.

Ibland när jag cyklar eller går på vägar där många andra åker bil upplever jag just frihet. Bilisterna ser lite instängda ut i sina plåtburkar medan jag har ett mycket vidare synfält och upplever solens värmande strålar och andas frisk luft. Jag kan också förstå hur det måste ha upplevts när cykeln kom och man på mycket kortare tid kunde ta sig längre sträckor än till fots. Men för de flesta har frihetssymboliken tagits över av bilen. Den jämförs då snarare med kollektivtrafiken där man måste passa tider och inte kan ta med lika mycket packning. Tänk om vi kunde återerövra cykeln som symbol för frihet. Den som inte fastnar i köer och som man inte behöver leta särskilt länge efter parkeringsplats till.

När cyklar blev billigare i relation till lönerna spreds de snabbast på landsbygden där de fick en mer praktisk betydelse. Man kunde ta arbete på längre avstånd och både idéer och varor kunde spridas lättare. Efterhand blev den så allmän att den inte längre fungerade som statusmarkör. På många håll tappade då de mer välbeställda stadsborna intresset för cykeln. Bilen tog över den rollen och cykeln kom att ses som arbetarens fordon. Men i Danmark verkar cykling tidigt ha kopplats till ett slags nationell identitet oavsett klass. Den ses som dansk – demokratisk, anspråkslös, vardaglig.

Köpenhamn tillhör de bästa cykelstäderna i världen och en mycket större andel av danskarna än svenskarna cykelpendlar. I Sverige har vi länge varit stolta över vår demokrati och jämlikhet. Tyvärr är det ju inte lika sant längre att klyftan mellan fattig och rik är liten i Sverige. Men cykeln skulle kunna knytas till den bilden av oss själva. Och i sin tur kanske hjälpa oss att återerövra sådana värden. Vi ser oss också gärna som ett naturälskande folk. Cykeln är onekligen betydligt mer skonsam mot naturen än bilen är. Dessutom får man mer närkontakt med naturen när man cyklar än när man bilar.  

På 1930-talet lyftes vikten av fysisk hälsa och friluftsliv för hårt arbetande stadsbor. Det beskrivs som ett kroppsdyrkande årtionde. Arbetarrörelsen hade drivit fram kortare arbetstid och semester så nu fanns det också viss tid till rekreation. Cykeln blev en möjlighet att ta sig lite längre utanför staden till natur, badplatser och annat friluftsliv. Cykelsemester blev väldigt populärt.

Även vår tid är kroppsdyrkande. Ibland på ett sätt som blir alltför självcentrerat. Men cykeln som symbol för hälsa kan kanske ändå vara en god motivation till att cykla mer. Tänk om cykelsemester dessutom kunde få en renässans. Eller det bekvämare alternativet att åka kollektivt och hyra cykel på plats. Så har vi gjort på både Öland och Gotland.

På slutet av 60-talet och in på 70-talet började nackdelarna med bilismen lyftas fram mer. Cykeln började då också i högre grad ses som en del av lösningen. Rörelsen Alternativ stad engagerade sig bl a mot kommersialiseringen av Stockholm och använde ofta cykeln som symbol för en bättre stad. De anordnade cykeldemonstrationer på 70-talet. Cykeln som symbol för en mänskligare stad, renare luft och bättre miljö borde verkligen kunna återanvändas idag.

Intresset avsvalnade på 80-talet. Ett betydligt mer kommersialiserat årtionde med en annan typ av statusjakt. Någon gång på 90-talet började cyklismen öka igen och har därefter fortsatt öka. Miljöaspekter har fått större betydelse och ett ökat fokus på hälsa spelar in. Undersökningar visar att det sällan är just för miljön Stockholmare väljer cykeln, men det förstärker den positiva bilden. Det är inte längre arbetaren som inte har råd med bil som väljer att cykelpendla. Snarare är det högutbildad medelklass, både män och kvinnor. En köpstark grupp som andra lyssnar på, vilket är en fördel för spridning av cyklismen.

Symboler är inte bara bilder utan påverkar hur vi agerar. Cykeln som symbol för frihet, hälsa, renare luft, mindre buller, jämlikhet och mycket annat gott borde kunna lyftas fram oftare. Så låt oss tala om den så! Vi har tidigare skrivit om fördelarna med cykel bl a här.

Framöver kommer vi att ge oss själva lite mer tid och nöja oss med ett inlägg varannan vecka. Det kommer alltså att dröja två veckor till nästa gång.

Tävla mera

Tävla mera. Bild på fotbollslinje.

I mellandagarna åkte vi för ovanlighetens skull bil. Det var i samband med besök hos min familj, en bit utanför Göteborg. Då den lilla hyrbilen var tämligen ny fanns en del funktioner jag inte sett tidigare. Varje gång vi stannade och stängde av motorn kom det exempelvis upp staplar på displayen som angav bränsleförbrukning per mil under den senaste resan. Vi fick också veta hur denna körning stod sig mot tidigare och hur låg bränsleförbrukningen varit som lägst under alla resor. Rent konkret blev det en tydlig påminnelse om hur belastande korta körningar är jämfört med långa. Men det väckte också tankar kring att tävla mera för en snabb förflyttning innanför planetens gränser. 

Vanligtvis är jag ganska lite av en tävlingsmänniska och försöker främst jämföra mina prestationer med mig själv. Men att tävla mera inom miljöområdet kan förstås fungera olika väl på olika personer och jag tror det kan pusha en del av oss framåt. Om vi ska tävla mera i koldioxidbantning och minskande ekologiska avtryck handlar det inte heller om att vi tjänar på att andra är sämre. Tvärtom är detta tävlingen där alla behöver få så fina resultat som möjligt. När dessa fina resultat visas upp kan de inspirera och ge draghjälp åt fler. 

Tidigare har vi skrivit om klimatkalkylatorer. Dessa kan vara till hjälp ifall du förslagsvis en gång per månad fyller i en sådan och går igenom vilka utsläpp dina levnadsvanor haft. Att tävla mera med detta underlag kan kanske vara ett mål om successivt minskande av koldioxidavtrycket. Månad för månad. Eller att du inom ett år ska nå en hållbar nivå. Alltså 1-2 ton koldioxid per år. 

Samtidigt är jag medveten om att förändringarna inte kan stanna hos individen. Jag tror klimatkalkylatorer kan vara ett bra verktyg för att se inom vilka områden mina vardagsval har störst betydelse. Samtidigt är det bra att påminna sig om att oljebolaget BP var med och tog fram den första klimatkalkylatorn. Troligen med syfte att fokusera på individens ansvar snarare är sitt eget och andra fossilföretags ansvar.

Vill vi tävla mera är det alltså klokt att inte bara se till de individuella utsläppen (även om dessa har både handfast och moralisk betydelse). Höj blicken och utmana dig att skriva ett visst antal insändare och medborgarförslag, bli aktiv i en miljöorganisation eller påverka din förening och arbetsplats till bättre miljötänk.    

Nu i början av året kan det vara en bra tid att planera din del som påverkare, inspiratör, koldioxidbantare och tävlingsmänniska. För en bättre värld.  

Nyårslöften för klimatet

nyårslöften för klimatet. Bild på vandring längs med bilväg.

Vi närmar oss återigen nyår. För mig är det ett tillfälle att sammanfatta det gångna året och fundera kring vad jag vill utveckla och fördjupa det kommande. Allt under festliga former med riktigt god mat tillsammans med Peter. Vi brukar formulera nyårslöften även om vi kallar dem årsföresatser. Ett par gemensamma och några personliga. I detta inlägg tänkte jag tipsa om några bra nyårslöften för klimatet.

Vi har tidigare skrivit om de fyra individuella livsstilsval som gör störst skillnad enligt en studie från Lunds universitet. De tre som känns mest rimliga att försöka påverka är att sluta flyga, att vara bilfri och att äta växtbaserat. Nu skulle jag vilja uppmuntra till att formulera ett nyårslöfte kring något av dessa områden. Eller helst alla tre förstås!

Ett flygfritt år är ett förslag. Det går att anmäla sig till Flygfritt 2022 om det känns som att det ger extra motivation. Om ditt nuvarande flygande är i form av nöjesresor tycker jag att du ska välja helt flygfritt även om du brukar flyga mycket. Det gör ju bara desto större skillnad för klimatet! Är det arbetsresor kan det vara svårare att bestämma över själv. Då kan du försöka formulera nyårslöften för klimatet som går ut på att minska flygandet och att ta några rejäla steg mot en livsstil där det är möjligt att bli helt flygfri. Vare sig det handlar om att försöka påverka arbetsplatsen, eller att se dig om efter ett annat jobb.

Ett annat förslag är ett bilfritt år. Det som gör störst skillnad är alltså att inte ha egen bil. Många fler än de som tror det idag skulle klara av det. Men verkar det omöjligt kan du formulera andra nyårslöften för klimatet som går ut på att drastiskt minska din bilkörning. Våga utmana dig själv! Att bara ta bilen om man ska längre än 4 km tycker jag t ex är alltför lamt så som klimatkrisen ser ut. Att bara ta bilen när det är nödvändigt kan vara ett sätt, men då måste du definiera tydligt i vilka situationer du anser det vara nödvändigt. Det kan också gå bra att formulera ”från andra hållet” genom att bestämma dig för att cykla mer eller åka kollektivt oftare.

Ett tredje förslag är ett vegetariskt år eller ännu hellre ett veganskt. Själv brukar jag säga att jag är vardagsvegan och det kan vara en variant mitt emellan. Jag är alltså alltid vegetarian och äter veganskt till vardags, men kan äta mejeriprodukter och ägg när jag är bortbjuden eller på restaurang. Hemma äter vi i stort sett alltid veganskt även på helgerna numera. Det vi gör undantag för är att vi ibland köper sådant som säljs billigt för att det har kort datum. Alltså när det annars skulle slängas. För första gången denna jul var även pepparkakor, pepparkakshus, saffransbullar och biskvier veganska. Att återgå till vardagsveganism efter att det blivit många undantag en period var en av mina föresatser senast.

Om du, liksom vi, redan lever enligt dessa tre kan det vara mer relevant att hitta sätt att påverka andra. Jag brukar inte ”spika” mina föresatser förrän på nyårsafton, men jag har två idéer så här långt. Det ena är att sätta upp en föreställning på klimattema under det kommande året. Med monologer utifrån mina vandringar varvat med musik. Det andra handlar om skrivande.

Vi önskar er ett riktigt gott nytt år med givande utmaningar på väg mot en Bättre Värld!