Kycklingar och höns

Kycklingar och höns. Bild på tupp och ägg på gräsmatta.

Låt oss börja med en del siffror. 15000, 100 miljoner, 35 dagar, 80%, 20-30, 90%, 98%, 12-15 år, 50 gånger. Det handlar nu i påsktid om kycklingar och höns. Något som trots industrins grova etiska problem konsumeras frimodigt av svenskar, inte minst denna tid på året.

I min barn- och ungdomstid minns jag hur det rapporterades om att det var vanligt med abort av flickfoster i Kina. Bland annat som följd av landets strikta enbarnspolitik. Jag betvivlar inte att dessa djupt tragiska val fortgår på många håll i världen. Men en ännu mer blind fläck är hur dagligen 15000 tuppkycklingar, strax efter kläckning, dödas i Sverige. Detta eftersom deras kött inte anses lika gott som honornas och de av naturliga skäl inte heller klarar av att lägga ägg. Avlivningen sker ofta genom att de mals ner levande.

Varje år dödas omkring 100 miljoner kycklingar för att bli mat år svenskar. Men hur ofta ser du en kyckling? Som jämförelse beräknas det finnas 3,6 miljoner koltrastar i Sverige och jag tror många av oss ser koltrastar flera gånger varje vecka. Orsaken till att de många gånger fler kycklingarna ses av så få är att de lever instängda utan tillgång till solsken. När de är 35 dagar gamla slaktas de. Kycklingarna har då vuxit 50 gånger sin vikt. Som följd av detta får de allvarliga ledproblem och svårigheter att alls röra sig. För ett människobarn med samma tillväxtkurva skulle den drygt månadsgamla bäbisen väga 175 kilo.

Med artificiellt ljus och diet med stor mängd proteinrik soja optimeras kycklingarna tillväxt. Men framför allt är det aveln som lett fram till de snabbväxande så kallade turbokycklingarna. I Sverige tillhör 98% av kycklingarna den snabbväxande rasen Ross. För dem som har överseende med kycklingarnas smärtande kroppar och rörelseproblem kanske den genetiska enhetligheten ändå kan ge viss oro. På kycklingboende med 10 000-tals individer har alla en mycket likartad genetisk uppsättning och mottaglighet för samma sjukdomar. Med små utrymmen och prispressad industri blir det en ”perfekt storm” för upprepade sjukdomsutbrott. Redan nu har fall där människor, grisar och kor som smittats av fågelinfluensa förekommit. Smitta mellan arter, så kallade zoonoser, riskerar att drabba även människor hårt och det är inget långsökt att djurindustrin kan orsaka vår nästa pandemi.

Den röda djungelhönan, som våra industrihöns härstammar från, lever 12 – 15 år. De är flockdjur som lever i tät skogsmiljö och honan lägger under sin livstid 20-30 ägg. De hönor som lägger äggen till svenska påskbord påverkas till att lägga nästan ett ägg om dagen. Detta sliter på kroppen och de blir endast runt 1,5 år gamla. Omkring 90% av alla värphöns i världen har en eller flera frakturer på bröstbenet. Orsaken verkar vara något oklar men det är smärtsamt och hindrar hönorna från att exempelvis hoppa upp på sittpinnar vilket de annars gärna gör.

Vid inspektioner av svenska slakterier för kycklingar har de senaste tre åren brister förekommit i 80% av fallen. Oftast handlar bristerna om att skadade eller sjuka kycklingar trots brutna vingar och ben skickas på transport till slakteriet Eller att de skadats under själva transporten. Men det kan även handla om bedövning som inte fungerat och lett till kycklingar som skållats levande. Och levande kycklingar som har hittats bland sopor där döda djur legat.

Enklaste sättet att inte vara en del av kycklingar och höns lidande är förstås att sluta äta kyckling och ägg. På Djurens rätts hemsida finns upprop att skriva på mot turbokycklingar samt mycket mer information om industrin kring kycklingar och höns. Till din lokala kommun kan du också ställa krav att de i upphandlingar övergår till växtbaserat – eller åtminstone inte köper in turbokycklingar.

Se verkligheten som den är

Se verkligheten som den är. Bild på ögon i närbild.

I det förra inlägget här på hemsidan skrev Peter om att vara oproduktiv med inspiration från dystopin Du sköna nya värld. Nu håller även jag på att läsa den en andra gång. Ett tydligt tema i den, som speglar vår tid nästan lite väl träffsäkert, är att de inte klarar av att se verkligheten som den är. De flyr ständigt in i nöjen och distraktioner. Allra tydligast med drogen Soma, som gör dem stillsamt nöjda, vad som än händer runt omkring. Vi har flera gånger tidigare på olika sätt skrivit om vikten av att se sanningen i vitögat. För att få det som på engelska kallas ”a sense of urgency”. Uttrycket finns inte riktigt på svenska men det betyder en känsla av att något är bråttom. Häromdagen odlade jag den känslan genom att googla på ”naturkatastrof 2024”.

En av träffarna var den här. I länken finns en liten filmsnutt med klipp från några av de värsta naturkatastroferna under det gångna året. Naturkatastrofer har alltid förekommit och det påpekas ofta att man inte kan veta vilka som skulle ha inträffat även utan global uppvärmning. Men att klimatkrisen gör extrema väderhändelser både vanligare och värre är samtidigt ett faktum. Om vi inte ser verkligheten som den är och agerar nu blir de ännu vanligare, ännu värre och ännu fler kommer att dö. Klimatkrisen handlar inte om risken att vi inte kan resa, äta eller konsumera som vi vill. Den handlar om liv eller död. Och den handlar om global orättvisa.

Några exempel från länken i stycket ovan:

I Pakistan dog över 200 personer av översvämningar 2024. Detta i ett redan hårt drabbat land. Skyfallen 2022 ledde till att en tredjedel av landet översvämmades och 1739 människor dog. Det är tidningen Syre som skriver om denna händelse i länken. För den som själv vill söka information om situationen i världen är den en bra källa.

I Papua Nya Guinea dog 2000 personer i ett jordskred som i princip raderade ut en hel by.  

Cyklonen Remal drabbade Indien och Bangladesh med stormar och skyfall. Bl a drabbades Cox’s Bazar i sydöstra Bangladesh. I världens största flyktingläger lever bl a runt en miljon rohingyer som flytt undan våld och förföljelser. Återigen drabbas de redan utsatta allra hårdast av klimatkrisen.

Tyfonen Yagi drabbade Vietnam. I oktober bekräftade regeringen att 318 personer hade dött, 26 saknades och 1976 var skadade. I efterdyningarna blev det också stora problem med att få fram rent dricksvatten.

Våra val bidrar till att höja eller minska risken för att sådant här sker. Både våra val av politiker och våra vardagsval. För mig är det självklart vad jag vill bidra till. Och jag vill inte fly in i distraktioner utan se verkligheten som den är. Sedan innehåller verkligheten förstås också mycket skönhet och godhet. Det har vi skrivit en del om här och kommer säkert att återkomma till.

Att vara oproduktiv

Att vara oproduktiv. Bild på boken Du sköna nya värld och en strumpa som håller på att lagas.

Nyligen tog jag mig för att laga ett antal stumpor och underkläder där det gått hål. Det var inget speciellt tidskrävande eller komplicerat men hade inte blivit av under lång tid. Sysslan kändes tillfredsställande och produktiv. Samtidigt skulle det utifrån tillväxtens logik varit mer produktivt att köpa nya strumpor och gynna lönsamheten i något klädföretag. Det hela ledde till funderingar kring detta med att vara oproduktiv. 

För att försöka behålla mental hälsa i vår tid av falska nyheter och maktfullkomliga ledare läste jag nyligen om Aldous Huxleys Du sköna nya värld. I dystopin från 1931 föds inga barn utan de framställs i industriell skala och med noggrann kontroll. Beroende på var i samhället personen ska vara verksam ges de olika förutsättningar och de betingas på skilda vis. Både i provrören och under uppväxtåren. 

I en episod beskrivs hur deltamänniskorna tidigare hade en längtan ut på landsbygden och att de där njöt av skönheten från blommor och träd. Senare justerades betingningen under deras uppväxt så att kommande generationer fortfarande ville ut från staden men ogillade blommor och träd. De hade istället en längtan att på fritiden resa ut i naturen och där utöva olika sorters idrott. Orsaken till justeringen av uppfostran var att ”Gullvivor och landskap […] har ett stort fel: de är kostnadsfria. Kärleken till naturen håller inga fabriker i gång”. Sport som kräver komplicerad utrustning och resor ut från staden håller däremot industrins hjul snurrande. 

I Du sköna nya värld är för övrigt reparationer bannlysta och invånarna uppmanas att ofta slänga för att köpa nytt. ”Bättre kassera än reparera” Att ägna sig åt att laga hål på strumpor skulle troligen ses som avvikande och osolidariskt. 

Ett sätt att vara oproduktiv i förhållande till vår tids kommersiella hjul är att just reparera mera. Men också att utan inköp gå omkring och njuta av vårens första blommor och hälsa nyanlända fåglar välkomna. 

I initiativet 8e dagen finns ett upplägg med en veckodag som vigs åt protest och en till vila. Men även i denna vila ryms något av protest. Åtminstone när vi låter vilan vara oproduktiv och utan inblandning av pengar. Vila i skogspromenaden, odlandet, samtalet, tuppluren, stubbandet, läsandet eller var du nu har din längtan. Att vara oproduktiv kan bli återhämtande och visa på vägar till ett mer hållbart liv. 

Att motstå reklamens lockelser och distraktionerna på sociala medier kan verkligen vara vilsamt och återhämtande. Samtidigt kan denna form av oproduktivitet öppna upp för mycket annat. Bättre vård av våra kläder och prylar exempelvis. Men även tid för det som inte kan köpas för pengar – och som egentligen är vad som är viktigt på riktigt. 

Med sina olika bilder av människornas ständiga distraktioner och klara problem med en icke artificiell verklighet blev läsningen av Huxley en otäck skrattspegel av vår samtid. Den blev en påminnelse om vart vi inte vill. Och att återkommande välja något oproduktivt i vardagen tror jag minskar risken för liv som missar det verkligt viktiga.