Självinsikt

Självinsikt. Bild på spegel med reflektion.

Både i det egna livet och i sociala sammanhang har jag ofta tänkt att självinsikt är viktigt. Att inte överskatta sin förmåga så att man startar i ett långlopp utan att ha tränat, eller tackar ja till mer än man hinner med. Men inte heller underskatta sin förmåga så att man aldrig tänjer på sina gränser och utvecklas. Den som berättar långa anekdoter han själv skattar högt åt – men ingen annan – skulle bli mer populär med större självinsikt. Den som säger att hon nu måste tänka mer på sej själv är ibland den andra uppfattar redan gör just det hela tiden. Men självinsikt är också värdefullt när det gäller klimatet.

Att bli medveten om på vilket sätt du själv påverkar klimatet kan göra stor skillnad. Vi har tidigare skrivit om tester på nätet som kan ge sådana insikter. Dina val i mataffären, hur du tar dej till jobbet, hur du semestrar, hur du klär dej och hur du bor kan verka privat, men påverkar i förlängningen oss alla. Att läsa på och ta reda på mer kan ge insikter i vilka konsekvenser din livsstil har i det större perspektivet. Att jämföra, inte bara med grannarna, utan med världens befolkning kan också ge perspektiv. En sådan sak som att 80% av människorna i världen aldrig har flugit t ex. Med den insikten är det svårt att framställa din flygresa som en mänsklig rättighet. Det är en rätt du tar dej på andras bekostnad. Om du inser det om dej själv – vill du fortsätta då?

Självinsikt kan också handla om att förstå vilka möjligheter du har att påverka utöver att förändra din egen livsstil. Att leva i en demokrati ger både möjligheter och ansvar. Rösträtten fungerar egentligen ganska likt annan klimatpåverkan. Vad just du röstar på avgör inte valet, liksom inte heller om just du blir vegetarian. Men det är inte bara du som röstar eller äter. Sammanlagt gör det skillnad. Det kan vara värt att kolla om du har rösträtt i fler val. T ex i en kyrka, fackförbund, förening, eller organisation. Kanske har du en yrkesroll eller en position i en grupp där du kan vara med och fatta större beslut.

I strävandet efter större självinsikt kan du också gärna fundera på vad du är bra på och vilket kontaktnät du har. Är du kanske extra lämpad att skriva insändare, leda en studiecirkel, ägna dej åt craftivism, eller organisera en manifestation. Att få syn på vilka förmågor just du har som kan bidra till en positiv förändring är betydelsefullt. Självinsikt handlar både om att se sina egna begränsningar och sina egna förmågor. Vem är jag och vad kan jag göra?

Sammanfatta året och planera för nästa

Sammanfatta året och planera för nästa. Bild från Vätterns östra strand hösten 2024.

Denna tid är vi många som tänker tillbaka på året som har gått och planerar vidare för det kommande. Detta är något vi själva gärna ägnar oss åt. Exempelvis i form av den nyårstradition med årsbästalistor som vi beskrivit i tidigare inlägg. Att sammanfatta året och planera för nästa ger en chans till bättre fokus och jag tror möjligheterna att påverka din egen vardag kommande år förbättras.

För min egen del har 2024 stuckit ut på flera sätt. En av målsättningarna för året var att genomföra Lidingöloppet för första gången. En utmaning jag funderat på och sett fram emot under flera år. Loppet gick bra och blev ett uppmuntrande minne. En mer oväntad upplevelse var möjligheten till donation av stamceller. Bakgrunden var oroande och sorglig. Samtidigt gav denna omvälvande gärning något djupt meningsfullt och omsluts nu främst av tacksamhet.  

Genom tillbakablickande sammanfattningar stannar vi upp och påminns om det meningsfulla vi kanske också vill göra mer av framöver. Själv kan jag känna viss stolthet över genomförda föreläsningar inom hållbarhet som jag haft med Sofia under året. Ett sätt att utmana mina gränser och bekvämlighet på ett helt annat sätt än med löpningen i Lidingös backar.

Årsskiftet blir ett ganska naturligt tillfälle att sammanfatta året och planera för nästa. En risk, om dessa tillfällen för reflektion inte nyttjas, är en form av närsynthet på vår egen tillvaro. Vardagens problem skymmer den större bilden om vad som är viktigt på riktigt. Exempel på frågor att ställa sig vid en tillbakablick kan vara. Vad kan jag känna stolthet över? Vad har varit meningsfullt och givit genuin glädje under det år som gått? Och inte minst: vad kan jag göra för att få mer av dessa goda gåvor under kommande år?

Troligen handlar en del om att välja bort för att ge det riktigt meningsfulla mer plats. För ökat fokus och mer tid brukar minskad tid på sociala medier vara en lågt hängande frukt. Ett mer radikalt steg med stor potential är att undersöka möjligheten till minskad arbetstid.

Något jag själv funderat på allt mer är hur jag bäst kan verka i de sammanhang jag befinner mig i. Arbetsplats, vänner, föreningar och medlemskap. Att verka för mer hållbara val och verksamheter inom planetens gränser behövs förstås i alla sammanhang. Hur har jag gjort detta under 2024 och vad går att göra under 2025?

Under mellandagarna ser jag fram emot den dag som avsatts för utvecklingssamtal med mig själv. Det blir ett bra tillfälle att sammanfatta året och planera för nästa. Vad vill du själv göra mer av 2025?

Goda nyheter

Goda nyheter. Nyheter skrivet med russin.

Det ser mörkt ut för klimatet nu, med Trump vid rodret i USA och en svensk regering som går åt helt fel håll. Men mitt i mörkret har det tänts några ljus som jag tänkte att det kunde vara värt att uppmärksamma. Ibland gör längtan efter hopp att man griper efter halmstrån. När det blir för tydligt gör det mig mer uppgiven än uppmuntrad. Men det här tänker jag är goda nyheter på riktigt.

Den första är att Danmark satsar stora pengar på klimatåtgärder inom jordbruket. En speciell skatt på boskap införs och så mycket som 10% av landets yta ska lämnas tillbaka till naturen. Detta genom att återbeskoga och återställa våtmarker. En stor del av åkerarealen används idag till odling av foder. Att importera foder är dyrare och en viktig del av syftet med åtgärderna är att djurhållningen ska minska. Jag har inte satt mig in i detaljerna och det kan förstås finnas luckor i resonemanget som gör att effekterna inte blir som man tänkt. Men det är i jämförelse med andra länder oerhört ambitiöst. Och med siktet inställt på två saker jag tror är helt centrala. Det ena att kraftigt minska djurhållningen och det andra att lämna tillbaka mark till naturen. Tack för dessa goda nyheter Danmark!

En annan är att Lunds universitet har beslutat att normen när det serveras mat på konferenser och event ska vara vegetariskt. Kött ska kunna beställas, men det innebär ändå att perspektivet blir det omvända mot hur det är på de flesta ställen. Så att köttätande blir det som betraktas som specialkost. Även restauranger och caféer på campus ska sträva åt samma håll. Det som krävs av dem i detta skede är att det ska finnas minst ett vegetariskt alternativ på menyn. Men har universitetet börjat gå i den här riktningen kan det förhoppningsvis stärka den växtbaserade matens position alltmer.

SVT har i samma anda beslutat att alltid servera vegetarisk mat till lunch vid möten med fler än tio personer. Det gäller både extern och intern representation. Även vid inspelningar i produktioner som SVT finansierar ska lunchen som serveras vara vegetarisk. Verkligen goda nyheter!

Det här är en typ av åtgärder alla större organisationer och företag skulle kunna genomföra i någon form. Kritik får man säkert, men också hejarop och beröm från oss som bryr oss om klimatet. Om vi hjälps åt att lyfta det som goda nyheter så kanske fler kan se det som ett sätt att få goodwill och minska oron för protester. Snart kan fler våga gå längre och göra all mat växtbaserad. Som musikfestivalen Way out west som är helt vegetarisk med en mycket stor andel veganskt.

Jag upplever att vikten av att drastiskt minska kött- och mejerikonsumtionen för klimatet har ifrågasatts mer på senare år. Även från oväntat håll inom miljörörelsen. Men kunskapsläget har inte förändrats. Det är fortfarande så att något av det mest effektiva man kan göra för att minska klimatpåverkan är att gå över till växtbaserad kost. När en person gör det är det på topp fyra över de livsstilsförändringar som gör störst skillnad. När ett universitet, organisation, kyrka, hotellkedja, mediehus, företag… gör det får det förstås ännu större betydelse. Och när ett lands politik på allvar sänder signaler om att det är åt det hållet vi måste gå, då är det verkligen goda nyheter.

Gåvan att ge

Gåvan att ge. Bild på maskinen som användes vid stamcellstransplantationen.

Under sommaren fick min äldsta syster diagnosen leukemi. Det var en omskakande och orolig tid. Ganska snart läste jag om hur det, efter att behandlingen med cellgifter avslutats, var vanligt med stamcellstransplantation. Som donator var det störst chans till matchning mellan syskon. Jag kände nästan genast efter att jag läst om denna behandling att jag om möjligt ville bli stamcellsdonator. Detta som ett sätt att hjälpa min syster. Som en motståndshandling mot cancern. Men längs vägen till donation förstod jag även något om gåvan att ge.

När detta skrivs är vår stamcellstransplantation redan genomförd och även om min systerns behandlingar fortgår så går de enligt den mediciniska planen och möjligheterna till ett helt tillfrisknande är mycket goda. Att ges möjlighet att så här konkret hjälpa någon är i viss bemärkelse mycket ovanligt. Situationen uppstår lyckligtvis sällan. Sedan behöver matchning mellan vävnadstyper finnas, vilket även mellan helsyskon endast är 25% chans. Det ger ett slags utvaldhet vilket förstärker gåvan att ge. Även om gåvan är från ett överflöd av stamceller. Det djupt meningsfulla i att genom donationen göra påtaglig skillnad för min syster och i kampen mot cancer stärker också mig som donator.

Under resans gång har jag samtidigt reflekterat kring att denna gåva att ge finns i många andra livssituationer. I princip alla av oss lever med olika slags överflöd. Blod till blodgivning, stamceller för donation, pengar till välgörenhet, tid till engagemang, kunskap att dela med dig av, bekvämlighet som kan väljas bort för mer hållbara val. Listan kan göras lång.

Gåvan att ge ger dessutom ofta goda ringar på vattnet. Andra kan påminnas om denna möjlighet att i smått eller stort göra skillnad. Gärningar som sprider ljus och motstånd istället för mörkt missmod och likgiltighet. Vilket överflöd kan du själv dela med dig av idag?

Boktips; Myr av Mattias Eliasson

Boktips; Myr av Mattias Eliasson. Bild på boken Myr.

Ibland får vi recensionsexemplar av böcker för att skriva om dem här. Så var det med boken Myr av Mattias Eliasson. Den visade sig vara en vindlande och förunderlig samling betraktelser som kretsar kring myrmarker. Vi får följa med i Carl von Linnés fotspår och i författarens egna, på tågfärder och på vandring.

Våtmarker är aktuella på flera sätt. Aktivistgruppen Återställ Våtmarker har ett bra tag försökt lyfta deras betydelse för kolinlagring och hur de därmed kan vara till hjälp för att hejda klimatkrisen. Vi har varit kritiska till en del av deras aktioner, men att ämnet kommer på tal är värdefullt. Naturskyddsföreningens årsbok 2024 heter Våtmark och är skriven av Anna Froster. Hon har också pratat om detta i podden Allt du velat veta. Jag tycker fortfarande att det är en svår fråga att sätta sig in i när det gäller klimatkrisen. Det kan vi kanske återkomma till i ett annat inlägg. Boken Myr är inte ute efter att ge sådana svar. Poängen är inte heller fakta om vad en myr är, utan att dela med sig av en fascination för en naturtyp många av oss sällan besöker. Just det lyckas den oerhört väl med.

Författaren kommer från och bor i Småland. Han har ägnat sig åt foto, film, skrivande och träslöjd. Boken är underfundigt och personligt skriven. Under rubriken Att närma sig ett träd finns till exempel en berättelse om när författaren provar att lägga sig där en älg just vilat med sin kalv. Det tycks ge honom en påminnelse om hur liten en människa är. Om tjäderns nattliga favoritgren skriver han ”den så kallade kvällskvisten” och jag skrattar till under läsningen. Boken har fyra delar som fokuserar på varsin årstid och hur olika myrmarkerna kan upplevas då. Här finns också stämningsfulla fotografier och dikter ibland.

I slutet av boken finns en karta som visar Inlandsbanan och platser värda att besöka för den som själv vill utforska en myr. En annan karta visar Linnés lapplandsresa och de platser författaren besökt och berättar om i boken. Här finns också en beskrivning av vad en myr är och korta presentationer av nationalparker och andra större myrlandskap i Sverige. Av dessa har vi själva varit i Store Mosse Nationalpark i Småland.

Boken ger verkligen lust att utforska mer på plats ute i naturen. Gärna nära marken med alla sinnen.

Något litet händer, då och då. Den rosa linnean som, långsamt och krypande väljer att dofta för någon insekt borta i norra skogens kant. För handens gröna fingertoppar mot näsan. Slöjdsal, luktar det, kommande sommar och något annat. En mjuk doft, av liv. (s. 118)