Lev som du lär

Lev som du lär. Bild på staty av Heliga Birgitta i Vadstena.

Barn gör inte som du säger – utan som du gör. Detta kan nog alla som någon gång umgåtts med barn instämma i. Och jag tror att vi alla oftast liknar barnen på det sättet. För att starta positiva spiraler av hållbar förändring är det viktigt, inte bara vad vi säger, utan även vad vi gör. Lev som du lär med andra ord.

Ingen kan vara perfekt men vi behöver samtidigt förstå att andra människor speglar sig i våra liv, varken vi vill det eller inte. Skyltande i fikarum och sociala medier med köttrika grillkvällar, homofoba skämt och flygresor. Ja, det bidrar till att sådana beteenden normaliseras. Andra kan medvetet eller omedvetet använda dig som exempel när hen själv gör tveksamma val.

Att leva som du lär kan på liknande sätt istället inspirera till bättre val. Inlägg om reseupplevelser via tåg, den fantastiska texturen på seitan och den glada stoltheten i lokala prideparaden. Enkla saker som kan göra stor skillnad när fler vill pröva sådant som ger mindre utsläpp och ett mer inkluderande samhälle.

Detta gäller oss alla men blir nog som tydligast för mer offentliga personer. Att Greta Thunberg valde att åka segelbåt till Amerika och att klimatforskaren Kevin Anderson slutat flyga. Det ger bekräftelse för många att de menar allvar och att livsstilsförändringar behövs för en själv och samhället i stort. På motsvarande sätt kan personer som talar om hållbarhet men flyger med privatjet motivera sina följare att trots allt fortsätta med de ”små” miljöskadliga val de gör.

Här på sidan har vi tidigare skrivit om minskad arbetstid i flera sammanhang. När jag i våras började på ett nytt arbete var det inledningsvis på heltid. Av flera olika skäl har detta inte varit en hållbar situation för mig. Glädjande nog fanns möjligheten att minska arbetstiden till 80% och jag börjar med detta redan nästa månad. För mig blir det en lättnad och ett sätt att hålla i längden med lång pendling till intensiva arbetsuppgifter. Samtidigt är det också något jag gärna talar om för andra. Än så länge är heltidsarbete av outgrundliga orsaker norm men med fler personer som gör andra val. Då är det också lättare för ännu fler att ta steget. Lev som du lär inspirerar till efterföljelse. Inte minst när det gäller sådant många saknar. Som tid att ta hand om sig själv och sina relationer.

Sammankopplat med arbetstid är även inkomst. Generellt är det dem med högre inkomster som också har högre koldioxidutsläpp. Så för planetens bästa är lägre disponibel inkomst en effektiv väg till mindre utsläpp. Åtminstone i rika länder som Sverige. Själva har vi både minskat våra utsläpp och fått en välbehövlig distans till vår tids ekonomiska normer. Detta genom den enkla praktiken att skänka tionde. Lev som du lär genom att låta pengarna bli mindre heliga och mer till ett praktiskt verktyg att bygga förändring med.

Lev som du lär blir ett sätt att göra verkstad av den underrubrik vår hemsida har. Var den förändring du vill se. Det blir samtidigt ett effektivt sätt att minska den kognitiva dissonans som följer när du inte lever efter dina värderingar.  

Monologer i andras skor

Monologer i andras skor. Bild på en rad av skor.

Förra sommaren startade en stor pilgrimsvandring från Vadstena mot Glasgow dit de kom fram lagom till klimattoppmötet. Vår vän Annika Spalde ledde den vandringen och planerar nu en vandring från Åbo som ska vara framme i Stockholm lagom till valet. Under den tidigare vandringen gick jag en mil i veckan ”i någon annans skor”, vilket jag har berättat om tidigare. Även denna gång gör jag ett slags parallell aktivitet då jag planerar att framföra tio monologer den 2 september – inför valet.

Monologerna bygger i sin tur på mina tidigare vandringar. De är skrivna utifrån tio av de människor och djur jag försökte leva mig in i då. På Gamla teatern i Vadstena kommer jag att ställa upp en rad skor. Det blir inte tio stycken eftersom en del inte bär skor, som t ex isbjörnen, men en rad i alla fall. Jag kliver i ett par skor i taget och berättar något om klimatkrisen såsom denna person kanske skulle säga det. En ung man under värmebölja i Kanada, en isbjörn, en klimatförnekande riksdagspolitiker, en flicka i Kenya, en svartvit flugsnappare, en kvinna som arbetar på reklambyrå, en kvinna från Funafuti i Tuvalu, en pilgrimsmussla, en rik bolagsadvokat och en brandman i Australien tar plats på scen.

Deras berättelser får sjunka in och kanske komma till tals med din egen när Mårten Falk spelar gitarr. Honom lärde vi känna när han gjorde en cykelturné för klimatet. Han övernattade på Dahlströmska gården som vi drev då och vi hjälpte till att ordna en konsert i Vätternkyrkan. Sedan har vi hållit kontakten och han har blivit en god vän. Mårten Falk är en internationellt erkänd klassisk gitarrist. Minst lika viktigt i det här sammanhanget är att han är djupt engagerad i den kamp monologerna handlar om. Han kommer att spela musik av Heitor Villa-Lobos och Francisco Tárrega. När jag har övat har jag ibland lyssnat på musiken han valt och känner att det djupnar med den.

I en tidigare text beskrev jag mina vandringar som övningar i empati. Det är en förhoppning att föreställningen väcker medkänsla över geografiska gränser och artgränser. Biljetterna kostar 150 kronor och finns att köpa i Butik Bättre Värld, via e-post eller vid föreställningen. Det hela äger rum den 2 september. Välkommen! Fundera gärna också över vad du kan göra för att väcka uppmärksamhet kring klimatkrisen inför valet. Vad är du bra på som skulle kunna användas till detta?

Hetta av Izabella Rosengren

Hetta av Izabella Rosengren. Bild på boken Hetta liggande på torrt gräs.

Min läsning av Izabella Rosengrens Hetta inleddes passande nog under midsommarhelgens värmebölja. Med en temperatur på närmare 30 grader påverkades allmäntillståndet på en rad negativa sätt. Inlevelseförmåga saknades alltså inte när boken beskrev situationen för dem som genomlider mycket farligare temperaturer än vi i Sverige. Hetta på både 40 och upp mot 50 grader.

Izabella Rosengren påpekar att hon med Hetta inte ville skriva ännu en bok om klimatkrisen. Utan en bok om de mest kännbara och direkta effekterna av den. Hur extrem värme påverkar oss fysiskt och psykiskt. Klimatförändringarna vi lever i finns samtidigt med som en självklar bakgrund. Världen blir successivt varmare på grund av mänsklig påverkan. Men i Hetta kommer vi främst nära den verklighet vi alla behöver förhålla oss till. En vardag med ett allt svårare klimat.

Vi får följa med på mänsklighetens resa från de första trevande stegen från en skuggande skog och ut på savannen i östra Afrika. Vår art utvecklade en god förmåga att svettas. Detta blev en evolutionär framgång som än idag utmärker oss bland jordens djur. Och vår anpassningsförmåga idag att kunna leva på platser med allt från minus 45 grader till plus 45 grader är faktiskt anmärkningsvärt.

Kanske finns ett visst hopp för vår art i denna anpassningsförmåga. För behov av anpassning behövs även i framtiden. Rosengren går sakligt igenom konsekvenserna av en värld med allt fler dagar av hetta. I korthet handlar det om ett ökat lidande för många. Globalt har antalet dagar med extrem hetta (över 35 grader) ökat sedan mitten av 1900-talet. Idag är det omkring 30% av människorna som utsätts för detta minst 20 dagar per år. År 2100 kommer detta istället gälla för hälften av jordens befolkning. Och detta bygger på att vi kraftigt minskar våra utsläpp av växthusgaser. Gör vi inte det kommer både temperaturen och antalet dagar vara ännu högre. Om jag själv får leva länge och om 50 år befinner mig i slutet av livet kommer jag då leva på en planet där en till tre miljarder människor (beroende på hur mycket temperaturen stiger) är bosatta på platser med extrem hetta året om.

Izabella Rosengren beskriver utifrån sina egna erfarenheter, som besökare i flera av världens varmaste platser, upplevelsen av extrem värme. Värmen formar vardagen med en siesta då solen står som högst. För dem som har råd levs större delen av livet inomhus i byggnader med luftkonditionering. Luftkonditionering som ironiskt nog driver på klimatförändringarna på grund av sin höga energiåtgång. I mindre skala används både gammal och ny energisnål teknologi som skyddar mot värmen. Men totalt sett är energislukande luftkonditionering dominerande. Rosengren tar upp byggnader med vindtorn som fanns i Mellanöstern redan för 3000 år sedan. När tekniken används i modern tid har temperaturen gått att sänka med omkring 15 grader. I Aten där staden utsett en ”värmechef” med ansvar för värmeböljor arbetas bland annat med ökat antal träd, minskad trafik och vitmålade tak. Allt sådant som minskar hettan.

Författaren beskriver sig själv som en person med stor aversion mot värme och svett. Något som drivit henne att förstå mer om ämnet. Hon beskriver situationer där hon bokstavligen varit nära att avlida på grund av värmeslag och andra tillfällen, som under 50 minuters bastuchock, med skenande hjärta och ”brinnande” huvud. Det ger en både initierad och medryckande läsning. Samtalen med människorna i Iran och Aten får också en annan aktualitet då vi vet att vår egen vardag allt fler dagar om året riskerar att likna deras.

Läsningen av Hetta blir både en förberedelse och varning. Förhoppningsvis fungerar den också som en väckarklocka till dem som ännu inte tar klimatkrisen på det stora allvar som krävs. Dessutom får vi med oss det praktiska tipset att få i oss extra mycket c-vitamin i samband med kommande värmeböljor. Detta för att lättare undvika värmeslag.    

Ett välsignat regn

Ett välsignat regn. Bild på regnvåt vintersquash.

På Kristi Himmelsfärds dag ordnade vi en Gökotta med några vänner. Planen var att sitta utomhus vid sjön, tända en brasa, läsa ett par texter, be, sjunga några enkla psalmer till gitarr och lyssna på fåglarna under en längre stunds tystnad. Men, det regnade. Detta passade inte så bra ihop med vare sig gitarr eller psalmböcker. Jag blev besviken. Men han som skulle spela kallade det ett välsignat regn.

Vi hade nyckel till den lilla stuga som är Vätternkyrkans sommarhem. Där finns ett slags burspråk med fönster mot Vättern. Någon tände en brasa i kaminen och vi satte oss i en halvcirkel vända mot vattnet. Tio minuter avsattes för tystnadsstunden och då kunde man gå ut om man ville det. Jag ställde mig intill ett träd nära sjön och där hörde jag både fåglarna, vinden och ett välsignat regn. Det blev en underbar morgon.

När vi drev Dahlströmska gården fick jag ibland märkliga skuldkänslor vid regn. Gäster som hade rest till oss och sökte påfyllning och avkoppling fick bara uppleva ett blött och gråmulet Vadstena. Ingen anklagade förstås oss för regnet och många förvånade mig med sina positiva upplevelser. Men flest kom det ju när prognosen var sol. Det är det som är ”bra väder”.

Sommaren 2018 anades en förändring. Den sommaren då regnet aldrig kom. Folk började fråga efter det svalaste rummet. Och även om de inte ville att det skulle regna just när de skulle strosa på strandpromenaden kunde värdet av regn faktiskt komma på tal.

Nu driver jag Butik Bättre Värld på affärsgatan i Vadstena. Med dörren öppen hör jag både förbipasserande och andra butiksinnehavare. Varje morgon hoppas de på sol. För det är då det kommer mest folk. Än så länge har jag inte dragits med i det. Jag minns de gula gräsmattorna och bevattningen som slammade igen 2018. Jag ser också framför mig några män i Afrika som i nära 50 graders värme gräver en brunn och når nio meter innan de hittar vatten. Den såg jag i en dokumentär. Kanske har jag sett och läst för mycket för att kunna glömma regnets välsignelser.

Mest betydelse för min känsla för värdet av regn hade vår kolonilott. Det var där vi började odla på allvar och då blir det så väldigt påtagligt. Man kan nästan se hur växterna dricker och fylls av ny växtkraft och frodighet. Att själv vattna så mycket som de behöver är ett tungt jobb och på något sätt blir det ändå inte detsamma.

Egentligen behöver man förstås inte gilla regn. Det faller eller inte oavsett vad vi tycker. Det jag försöker säga handlar kanske om vår egocentrering. Det ”får” inte regna på min semester, det ”ska” vara solsken om det är bäst för mina affärer, det ”måste” vara uppehåll om jag har planerat en sammankomst utomhus. Jag tänker att det riskerar att krympa motivationen att kämpa för ett klimat i balans om vi i vår vardag ständigt ifrågasätter värdet av väder i balans. Kanske kan vi pröva, när tanken att ett regn är ovälkommet dyker upp, att byta ut den tanken mot ”ett välsignat regn”.

Oceankänslan av Isabella Lövin

Oceankänslan av Isabella Lövin. Bild på boken Oceankänslan med Vättern i bakgrunden.

Isabella Lövin kom år 2007 med boken Tyst hav. En bok som på allvar belyste situationen för våra hav och hur bristande politiskt kurage krattat manegen för omfattande utfiskning. Boken gav årets stora journalistpris och guldspaden. Den ledde även till erbjudande om att representera Miljöpartiet. Först genom mångårigt arbete som EU-parlamentariker, sedan som minister i Sveriges regering och språkrör för Miljöpartiet. Lövin lämnade politiken i början av 2021 och nu kommer boken Oceankänslan.

Återkommande genom Oceankänslan ställs samma fråga vi och många andra miljöengagerade ställer sig. Hur kan det förändras så lite när vi vet så mycket. Om klimatförändring, artutrotning och andra problem för mänskligheten. Isabella Lövin ger inga enkla svar och många orsaker som lyfts fram känns igen. Ekonomisk makt och effektiva desinformationskampanjer, politisk ovilja, psykologiska och historiska förklaringar.

Kanske är det för att hon själv rört sig främst i de tunga politiska sammanhangen. Men jag uppfattar i hennes analys att det största ansvaret ändå faller på politikerna. Makthavare och beslutsfattare som hon med viss framgång kunde påverka med idogt arbete inom EU, inte minst med dess fiskeripolitik. I boken tas dessutom mer näraliggande exempel på förändringar som bara varit möjliga genom politiska beslut. Som de stora kliv svensk industri tar för att tillverka stål utan kol och klimatlagen, en lag som trots sina brister gör stor skillnad.

Bokens otaliga ögonblicksbilder bakom kulisserna på klimattoppmöten, politiska förhandlingar inom EU och i Sveriges riksdag är genuint spännande. Och det är också här läsaren kan förfasas över feghet och kortsiktiga beslut som förhindrar eller kraftigt försenar beslut som världen desperat behöver. Underhållande och hoppfullt blir det istället när det beskrivs hur den ikoniska bilden på undertecknandet av klimatlagen kom till.

Samtidigt väcker Oceankänslan starkast känslor, hos åtminstone mig själv, när mötet med Greta Thunberg från toppmötet i Polen 2018 skildras. Kontrasten mellan toppolitikernas treårstrotsiga motstånd till att acceptera verkligheten och Thunbergs klara och skoningslösa kritik mot ansvarslösheten hos dem som har fått makt att bestämma. Men även det enkla och omtänksamma samtalet mellan henne och Lövin.

Och bokens titel, Oceankänslan. Den kommer ur vad nobelpristagaren och författaren Romain Rolland 1927 kallade en oceanisk känsla, ”som ett vatten som forsar under barken”. En svindlande känsla av att ens egna gränser luckras upp i mötet med naturen eller när vi glömmer oss själva i den gemensamma strävan efter något större. En känsla som inte behöver vara religiös eller påverka det kritiska tänkandet.

I förundran och omsorg för vår enda planet kan något bättre och mer hållbart växa fram. Det är i berättelsen om detta liv inom planetens gränser vi som mänsklighet kan växa mot en framtid värd att längta efter. Är det möjligt med ett sådant samarbete och ett förenande arbete mot äkta hållbarhet. Det vet vi inte. Men läsningen av Oceankänslan gör det lättare att tro.