Höstrecept

Själv tillhör jag dem som älskar hösten. Den friska luften och de sprakande färgerna och så denna rikedom av sådant man kan skörda och ta vara på. Smakerna och dofterna. Därför tänkte vi att det kunde passa bra att bjuda på ett par höstrecept vi själva tycker mycket om.

Höstrecept - äppelpaj

Först den givna höstefterrätten – äppelpaj. Då vi, för både klimatet och djurens skull, söker oss alltmer åt det veganska hållet har det varit en liten utmaning. När jag plockade blåbär med ett par vänner kom frågan upp och jag hade inget svar då. Hur gör man vegansk smulpaj? Det går förstås att använda margarin, men det känns för tråkigt. Jag har aldrig gillat smaken och det är en lite för processad produkt. Vi brukar sällan ”bara byta ut” utan försöker hitta nya sätt att göra något på. Hellre att det blir något helt annat, men riktigt gott än en lite mindre god variant av det animaliska.

Hur som helst… Detta höstrecept tyckte jag blev riktigt gott. Påpekas bör att strikta veganer inte äter honung, som det är i det här receptet. Men klimatsmart är det.

3 dl havregryn
2 msk majsstärkelse
1 msk socker
2 msk sirap
2 msk honung
2 msk rapsolja
1 msk havremjölk
1/2 tsk vaniljpulver
1 kryddmått salt

Klyfta äpplen till dess de fyller botten på en pajform. Strö på kanel. Blanda ingredienserna till smuldegen och sprid ut detta över äpplena. Grädda i 225° ca 20 minuter (jag gräddade i 200°, men tror det blir ännu godare om man får lite mer skorpa). Självklart går det bra med päron, eller bär istället för äpplen. Med bär kan man behöva strö på socker. Det kan säkert också vara gott med t ex kardemumma i smuldegen.

Nästa höstrecept är nyponsoppa, där det dessutom kan bli marmelad som bonus. Det går bra att blanda olika sorters nypon. Vi kom att prata härom kvällen om den pulvernyponsoppa vi båda åt då och då som barn. Det här är verkligen något helt annat!

Höstrecept - nyponmarmelad

1 liter nypon (grovt rensade)
8 dl vatten
2 dl röda vinbär (eller andra syrliga bär)
1 medelstort äpple i bitar

Koka detta i ungefär 20 minuter. Pulsa med en stavmixer så att nyponen blir mosiga, men utan att kärnorna går sönder. Passera genom en sil. Jag använder en gammal passérvagga (som till äpplemos). Pressa ut allt du kan och skrapa av det som fastnar på undersidan. Det blir en lös puré. Om du nu bara vill göra marmelad kokar du denna med 3/4 tsk vaniljpulver och 2 dl socker till dess det tjocknar något. Vill du bara göra nyponsoppa tar du hälften av mängden socker. Jag brukar koka med hälften socker först och sedan hälla av soppa i ett par muggar och sedan koka resten med mer socker. Hur mycket socker man ska tillsätta då beror ju på hur mycket man har hällt av. Soppan är underbar att dricka varm en kylig höstkväll.

Klimatkompensation – eller klimatfinansiering?

Klimatkompensation - eller klimatfinansiering. Bild på solpaneler.

När det gäller klimatkompensation går ofta debattens vågor höga. Nu senast såg jag att klimatkompensation var med bland de nominerade till Jordens vänners, föga hedrande, Greenwashing-pris. Själv känner jag mig kluven. Trots problem och fallgropar ser jag också vinster. 

Tanken med klimatkompensation är att den som orsakar utsläpp ska kunna betala för att motsvarande mängd utsläpp minskar någon annanstans. Det har exempelvis varit vanligt att flygresenärer betalar en extra avgift som gått till att plantera träd i, vanligen, afrikanska länder. Ett problem med detta är att projekten ofta inte fungerar i praktiken. Träden behöver få växa under lång tid för att effektivt lagra koldioxid men att lämna någon garanti för att träden inte avverkas (och släpper ut koldioxid på nytt) redan efter 10 eller 25 år är svårt.

Den koldioxid som flygresan orsakar försvinner alltså inte i samma ögonblick som du klimatkompenserar för den. Vanligen betalar du istället för att det under ett antal år framöver successivt sugs upp av träd – träd som sedan kanske fälls i förtid utan att bestående lagra dina utsläpp. 

Bortsett från dessa och andra invändningar mot hur effektiva klimatkompenserande åtgärder egentligen är finns andra problem. Det största är i mitt tycke om klimatkompensationen blir som ett slags avlatsbrev. Ett sätt att köpa sig fri från sina klimatsynder för att sedan fortsätta på samma sätt som tidigare. 

För att undvika de värsta effekterna av den pågående klimatkrisen behöver alla utsläpp av växthusgaser kraftigt minska nu – inte i en obestämd framtid. Vaggas vi till ro från vår klimatångest och fortsätter som förut – men med klimatkompensation – då fortsätter i bästa fall utsläppen i samma takt som tidigare. Istället för att radikalt minska. 

I boken Klimatpsykologi beskriver de problemet när vi försöker kvitta en bilresa mot trädplantering eller flygresa mot solcellsinvestering. ”Kruxet är att vi just nu inte behöver göra det ena eller andra – utan både och på en och samma gång. Ett mer korrekt ord för klimatkompensation är klimatfinansiering. Pengarna vi betalar till tjänsterna bidrar till en gemensam finansiering av planteringar och förnybara industrier, vilket i sig är väldigt viktigt för att minska utsläppen. Men det tar fortfarande inte bort de utsläpp vårt eget leverne levererar. Det går inte att kompensera sig ur klimatkrisen.”

Så. Om vi landar i att det inte går att kompensera sig ur klimatkrisen och på allvar minskar vårt klimatavtryck (börja ex. med de fem B:na). Då tror jag klimatkompensering, eller om vi väljer att kalla det klimatfinansiering, kan fylla en bra och kompletterande funktion. Liksom dina pengar i fonder eller sparande genom exempelvis Trine kan skynda på en hållbar omställning så kan ditt bidrag genom klimatfinansiering göra detta. 

Då alla aktörer inte är lika seriösa kan en start vara den checklista Naturskyddsföreningen har gällande klimatkompensering. Själva har vi helt nyligen börjat stödja GoClimat och deras projekt. Upplägget är att du först gör en enklare ”invägning” utav ditt årliga koldioxidutsläpp. Utifrån detta placeras du i en betalningskategori beroende på utsläppens storlek. Bl.a. av tidigare nämnda skäl har GoClimat valt bort trädplantering från sina projekt. Istället väljer de insatser där pågående utsläpp från växthusgaser reduceras och förnyelsebar energi möjliggörs. Det kan vara byggande av solcellsparker i Indien eller infångande av metangas från soptippar i Brasilien. För att höra mer om just detta företag kan också en poddintervju med en av deras grundare rekommenderas.

Klimatkompensation kan alltså i värsta fall få individer, företag och stater att behålla ett ohållbart status quo för växthusgaser. Använt på ett klokt sätt kan det däremot bli ett verktyg ibland flera för att skynda på omställningen till ett liv inom planetens gränser.  

Automatisering för livskvalitet

Automatisering för livskvalitet. Bild på laddstolpe för elbil.

Nu tänkte vi ta oss an det tredje hållbara scenario KTH beskriver i sitt projekt Framtider bortom BNP. Det kallas Automatisering för livskvalitet. Det här scenariot värjer jag mig spontant emot, men det är ändå intressant att reflektera över.

I Automatisering för livskvalitet har tekniken fortsatt utvecklas. Den används i hög grad för att effektivisera och se till att allting görs så resurssnålt och optimalt som möjligt. Ett sympatiskt drag är att den ökade effektiviteten tas ut i tid – inte i pengar. Arbetstiden är därför mycket mindre än idag och den materiella konsumtionen väldigt låg. Det är i kombination med detta scenario som basinkomst anses lättast att införa. 

Matproduktionen är i hög grad automatiserad och beräknad utifrån vad människor behöver få i sig för hälsan. Som jag uppfattar det är den i stort sett helt växtbaserad. Att odla är ett fritidsintresse bland andra och inte något man gör för att få något att äta. Men även ytor inne i städer används för odling t ex på tak.

De flesta bor i större städer. I tät bebyggelse kan automatiseringen genomföras lättare. Där kan sådant som kollektivtrafik göras effektiv med många turer. I kombination med cykel och gående är det så de flesta tar sig fram och bilägandet har minskat drastiskt. När bil behöver användas sköts det genom anropsstyrd trafik med förarlösa bilar. Eftersom man arbetar mycket mindre har man tid att låta resor vara långsamma. Flyg är väldigt ovanligt men det förekommer långväga resor med båt eller tåg då resenärerna också ofta stannar borta länge.  

Staten och näringslivet har stor makt, men det har också öppnats möjligheter för direktdemokrati. Författarna tänker sig inte att det är en så stor del av befolkningen som använder den möjligheten.

Tekniken för automatisering är utformad så att den ska gå att reparera och det är framför allt mjukvara som förnyas och byts ut. Vissa åtgärder har satts in för att undvika ökande inkomstskillnader, som kraftigt progressiv skatt.

Både hälsovård och utbildning är i hög grad automatiserade. Förhoppningen är att människor ägnar sig mer åt social samvaro och att hälsa på gamla och sjuka när man har mycket mer fritid. Den genomsnittliga boytan har minskat kraftigt och tekniska lösningar gör det enkelt att låta samma utrymme växla funktion så att bostaden kan utnyttjas optimalt. Torget har blivit en central plats och i städerna finns rik tillgång till kultur, sport och social samvaro. Ofta på ett helt icke kommersiellt sätt. 

Min första känsla är att det blir ett kyligare samhälle än t ex kollaborativ ekonomi. Samtidigt är den bilden säkert präglad av diverse filmer och annan populärkultur då ett väldigt teknifierat samhälle är vanligt i science fiction. Om tekniken bara ser till att allt fungerar så att människor kan ägna sig åt varandra, åt kultur, natur och samtal. Då kanske det inte alls blir kyligare. Men hur ska man garantera att det bara är sådan här teknik som utvecklas? Eller att det bara är så den används?

Jag tänker också att teknik är sårbar. När den fungerar underlättar den. När den krånglar stoppas allting upp på ett helt annat sätt än när man gjorde samma sak manuellt. Samtidigt kommer framtiden att vara sårbar oavsett. Att försöka vara lokalt självförsörjande i en klimatförändrad värld är också sårbart. Vi människor är sårbara helt enkelt. Det här är också det scenario jag har svårast att förstå på vilket sätt det skulle bli hållbart. Hur ska all denna teknik kunna produceras och hållas fungerande utan att det tär på jordens resurser? Tanken att företag får mer makt eftersom de tillhandahåller tekniken är också ganska skrämmande. Men jag tror att det finns fördelar med tät bebyggelse och liten boyta. Och detta att ta ut effektiviseringar i tid istället för i pengar är något vi länge har funderat kring. Det kan vi göra redan nu. Liksom att konsumera mycket mindre, cykla, gå och välja långsamma färdmedel även på långa resor.

Här kan du själv läsa mer om Automatisering för livskvalitet och de andra scenarierna.