Att rengöra med citron

Rengöra med citron. Bild på citronhalva i tallrik med vatten inne i en mikrovågsugn.

Vi är många som gillar citronernas pigga smakaccent i maten. Själva använder vi gärna både citronsaften och zesten från skalet i allt från sallader och bönröror till mustiga grytor. Samtidigt är vi medvetna om citrusfrukters relativt höga miljöpåverkan, då de kräver mycket vatten och ofta odlas där vattentillgången är begränsad.  Därför känns det extra bra att nyttja dessa exotiska frukter till fullo när vi väl köper hem dem. Inte minst går det, förutom att använda dem i maten, utmärkt att rengöra med citron.

Ofta kan de citronrester du har kvar efter att saften och zesten har använts komma till nytta. Men det kan också handla om någon citronhalva som blivit över eller är på väg att bli för gammal. Låt den få ett värdigt slut i rengöringen istället för att lägga direkt i komposten. Här nedan har vi samlat en handfull användbara tips på hur du kan rengöra med citron. 

Diskmaskinen
Låt de väl använda citronhalvorna åka med tillsammans med övrig disk i diskmaskinen. Ger din diskmaskin en ny fräschör. 

Skärbrädan
Känns din skärbräda i trä lite unken och lökluktande? Pressa saft från en citronhalva och gnugga citronen mot skärbrädan. Häll ett lager salt på skärbrädan och gnugga lite till. Häll på ytterligare ett lager salt och vänta 15 minuter. Skölj och torka av skärbrädan så är den nästan som ny igen. Ett bonustips är att passa på att smörja in skärbrädan med ekologisk kokosolja efter citronbehandlingen. Oljan återfuktar träet och passar extra bra för ändamålet då den är naturligt antibakteriell.

Mikrovågsugnen
Pressa saften ur en citronhalva i en mikrovågssäker skål. Lägg citronhalvan i skålen och täck med vatten. Sätt in skålen i mikron och kör på hög effekt i en minut. Torka sedan ur mikrovågsugnen med en fuktig trasa och märk hur lätt fett och andra matrester lossnar från mikrons väggar. 

Kalkavlagringar
Att rengöra med citron i badrum och andra ställen där det kan bli kalkavlagringar är smidigt. Syran i citronen reagerar kemiskt med kalken och löser upp den. Gnid helt enkelt en halv citron på kaklet eller liknande, vänta ett par minuter och torka av med en trasa. 

Aquafaba

Aquafaba. Bild på vegansk tigerkaka bakad med aquafaba.

På sistone har jag snöat in ganska mycket på vegansk bakning. Den stora inspirationskällan är Karolina Tegelaars bok som heter just Vegansk bakning. En ingrediens som ofta dyker upp i sådana recept är aquafaba. Vanligtvis avses spadet från kikärter men för mej var det bra att inse att det går utmärkt att använda spad från vita bönor eller andra baljväxter. Min mage har svårt att tåla kikärter i mer än väldigt begränsad omfattning medan vita bönor är en vanlig vardagsprodukt i vårt hushåll. 

Aquafaba ersätter i många veganska recept ägg, framför allt äggvita. Det går faktiskt utmärkt att göra maränger på! Här har vi gjort ett recept på chokladmaränger, men det är ännu enklare att få dem fluffiga och spröda om man inte har i kakao. Äppelcidervinäger kan bytas mot citronsaft. I en del recept på mjuka veganska kakor är det både bakpulver, bikarbonat och lite vinäger för att ge skjuts åt bikarbonatet. Är det kakao eller någon annan smakrik krydda är det enkelt och fungerar utmärkt. Men i t ex sockerkaka kan det ge för mycket bismak. Då används ofta aquafaba. Även en del kryddiga kakor får mer luftighet på det sättet.

Liksom med ägg i vanliga recept på mjuka kakor ska aquafaban oftast vispas med socker. I början gjorde jag misstaget att vispa för länge, med tanken att det skulle bli rejält fluffigt. Men då sjunker kakan lätt ihop.  Till mjuka kakor ska det bara vispas ihop. I Tegelaars bok finns mycket bra instruktioner om olika sätt att vispa. Hon har gått metodiskt tillväga och testat bakresultatet med olika visplängd. 

Utöver att det gör det lätt att baka riktigt goda kakor veganskt är aquafaba ett sätt att använda något som annars bara skulle hällas ut i slasken. När man väl insett att det är ett fullgott livsmedel kan man förstås också hälla det i en gryta eller soppa hellre än att bara kasta. 

Standard i recept har alltså blivit att ange kikärtsspad. För den som ger ut böcker med recept är det ett sätt att försäkra sig om att resultatet blir det tänkta. Men om man är mer förtjust i någon annan baljväxt fungerar det troligtvis lika bra. Vita bönor har jag själv provat med gott resultat. Det är ju dumt om tillvaratagandet av spadet skapar ett problem att göra sig av med mer bönor än man själv vill äta. 

I receptböcker brukar man mena spadet såsom det är i bönor på burk eller i tetrapack. Det ska förstås gå att få fram aquafaba när man själv kokar torkade bönor. Men då behöver koncentrationen bli rätt. Själva har vi än så länge kört på latmansversionen. Om någon har erfarenhet av att använda aquafaba från egen kokning i bakning får ni gärna skicka ett meddelande eller kommentera på Facebook!

Jag är förtjust i en klassisk småkaka som brukar göras på malda hasselnötter, äggvita och socker. I Tegelaars bok finns ett recept på sådana med aquafaba. En variant jag gjorde med mald mandel blev riktigt goda. Här är recept:

250 g mandel
1 1/2 dl socker
1/2 dl aquafaba

Sätt ugnen på 175 grader. Mal mandeln i en nötkvarn. Blanda med socker och aquafaba och knåda ihop. Det blir en ganska smulig smet, men den ska gå att trycka ihop och forma till bollar. Tillsätt en skvätt vatten om det behövs. Forma små bollar och lägg på bakplåtspapper. Tryck ned en halv eller hel mandel på varje. Grädda i ca 15 minuter. 

Att köpa skog

Att köpa skog. Bild på gammal skog.

I den realistiskt skrämmande framtidsdystopin Åtta steg mot avgrunden beskriver Jonathan Jeppsson våra närmaste årtionden. Många gränser har redan passerats och klimatförändringarna är inte fjärran, utan något vi redan lever med. Men bokens avslutande konklusion är inte att vi ska ge upp. Varje tiondels grad klimatförändring vi kan undvika gör stor skillnad. Jeppssons konkreta förslag är helt frankt att vi ska sluta släppa ut koldioxid och att vi ska plantera träd. Alla kan vi minska våra koldioxidutsläpp men alla har inte ytor att plantera träd på. Istället kan vi då köpa skog som skyddas eller köpa träd som planteras där de gör nytta. 

Det senaste året har av flera skäl debatten kring svensk skog varit mer levande än tidigare. Flera intressanta och berörande filmer om svensk skog har också haft premiär. Vill du motivera dig ytterligare till att köpa skog och på andra sätt engagera dig för skogen kan flera filmer rekommenderas. More Of Everything, Om skogen och A Tale from the Woods.

Denna tid på året brukar det ofta vara mycket uppvaktningar. Examensfiranden, bröllop, födelsedagar, gå-bort-presenter med mera. Det är inte alla som kan ta emot en planteringsfärdig ek. Däremot går det att köpa skog genom Naturarvet eller liknande och överräcka ett vackert gåvobevis. Just genom Naturarvet planteras inte nya träd utan de skyddar, effektivt koldioxidlagrande, gammelskog med stor biologisk mångfald i Sverige.  

Ett välkänt sätt att köpa skog – eller åtminstone enstaka träd – är genom Vi-skogen. De planterar träd i främst Afrika. Där hjälper trädplanteringarna familjer till hållbart jordbruk samtidigt som träden lagrar koldioxid och ger andra ekosystemtjänster. 

Tyvärr finns även mindre hållbara aktörer. Inte minst när det inom klimatkompensation handlar om att plantera skog. I värsta fall gynnas verksamheter som kör bort lokalbefolkningen från tidigare brukad jord för att det nu ska planteras snabbväxande träd där. Köp alltså bara skog från aktörer som du vet är seriösa.  

Vill du göra en större personlig satsning genom att köpa skog och aktivt förvalta den är det mycket värt. Sverige behöver skogar med större biologisk mångfald så här går det att göra stor skillnad. Två som vi själva imponerats av i detta är Håkan Strotz och Ulrika Krynitz på Urnatur i södra Östergötland. Låt dig gärna inspireras av deras naturvård och skogsturism ifall du själv har skog att ta hand om. Här skriver de mer om sina tankar med sin verksamhet.

Att köpa skog i vardagen kan också vara något så enkelt som att välja en annan sökmotor på datorn. Istället för Google kan du ställa in Ecosia som standardval. En del av deras vinst används för att plantera träd – i samarbete med lokala aktörer. I dagsläget har söktjänsten planterat drygt 126 miljoner träd. 

Att köpa skog kan alltså ske på många sätt. Naturligtvis bör vi försöka påverka de stora skogsägare som finns så att de slutar med kalhyggen och bevarar skog med stort biologiskt värde. Men det går också att uppmärksamma frågan om skogen samtidigt som du gör en konkret skillnad genom att själv köpa skog eller enstaka träd. 

Hur vi odlar utan djurgödsel

Hur vi odlar utan djurgödsel. Bild på odlingsyta.

För ett par veckor sedan skrev jag om frågan många veganer får om hur man ska kunna gödsla odlingar om man inte har djur. Nu tänkte jag skriva mer om hur vi själva odlar utan djurgödsel. Flera av de här sakerna har vi skrivit om tidigare, men jag tänker att det kan vara värt att knyta samman det ur det här perspektivet.

Vi har en kolonilott och ett trädgårdsland vid hyreshuset där vi bor. I den trädgården tar vi också hand om en gammal uppvuxen rabatt där vi så smått börjat plantera in ytterligare växter. Överallt där vi odlar gör vi det utan djurgödsel.

Något vi såg som självklart redan från början var en trädgårdskompost. Pappa och jag snickrade en med två fack, så att det ena kan ligga till sig medan man fyller på i det andra. Egentligen går det att göra så enkelt som att lägga allt i en hög. I trädgården hemma har vi också två fack väldigt enkelt sammansatta av metallgaller. Vi lägger allt utom grova grenar där. Alltså även rotogräs som kirskål. Jag har förstått att det kan hända att det växer ihop till en stor rotklump om man har mycket sådant material och otur, men det har inte hänt oss. Vi har inte heller problem med ökande mängder ogräs för att vi sedan sprider sådan kompost. 

En utveckling av komposterandet blev Bokashi som man kan läsa mer om i tidigare inlägg. På det sättet kan vi kompostera även matavfall fast vi bor i lägenhet. Denna blir mer näringsrik än trädgårdskomposten och fungerar utmärkt i kombination. Bokashi ska grävas ned i jorden för att förmultna där. Annars gräver vi väldigt lite. Det underjordiska arbetslaget med maskar och andra jobbar bäst om de inte blir störda i onödan. 

Något senare började vi täckodla. När vi bara hade kolonilott var det svårt att få ihop tillräckligt med material att täcka med. Nu ber vi hyresvärden lämna gräsklipp kvar. Detsamma gäller löv på hösten. En mycket användbar apparat i detta sammanhang är också den flismaskin vi kunde köpa begagnad av en bekant. Grova grenar funkar inte så bra liksom inte heller om det är för segt, men de allra flesta grenar från buskar och träd går utmärkt att flisa och blir bra täckmaterial som dessutom ser vackert ut. Har man väl en grundtäckning kan man lägga ogräs ovanpå om man vill. Blast från grönsaker vi skördar lägger vi ofta på jorden. Det som är viktigt att tänka på är att kratta undan täckmaterialet där man ska så. Fröet behöver få fäste i jord. Efterhand drar maskarna ner materialet i jorden och bearbetar det. Det håller kvar både näring och fukt i jorden. 

Ibland gör vi nässelvatten. Då lägger vi nässlor i en hink, fyller på med vatten och tynger ned nässlorna med en sten. Detta får stå ett par veckor i ett hörn. Därefter kan man ta en del nässelvatten och tio vanligt vatten och vattna växter som kan behöva en extra skjuts. På liknande sätt har vi gjort med vallört. Nackdelen med bådadera är att det luktar väldigt illa, men det är ju övergående. Vallört är rik på kalium som t ex tomater och squash behöver då de ska sätta frukt. Flera inspirerande tips av detta slag finns i boken Runåbergs fröer.

Gröngödsling har vi använt lite grand men inte så systematiskt. Då odlar man kvävefixerande växter på en yta och myllar sedan ner det eller använder som täckmaterial. En favorit är honungsört som är både vacker och doftar fantastiskt när den blommar. Fast egentligen är det bättre för gröngödslingsändamålet att inte vänta till dess den går i blom eftersom den då lätt sprider sig mer än önskvärt. Klöver är bra som kvävefixerare men kan vara svår att få bort när man inte vill ha den där längre. Sedan finns det växter som är kvävefixerande men som vi odlar av andra skäl, som bönor och havtorn. 

Vi tänker ofta att vi vill vara snälla mot maskarna, för de gör ett fantastiskt jobb med att bearbeta och gödsla jorden. De äter gärna blad och blast och vill helst inte bli störda. I jorden lever också många andra pyttesmå djur som har ungefär samma önskemål i livet. De flesta av dem är så små att vi inte alls ser dem, men de verkar i det tysta och vi kan se resultatet i den frodiga växtligheten ovan jord. Med undantag för den gödsel dessa smådjur ger fungerar det utmärkt för oss att odla utan djurgödsel.