Öva empati på vandring

Öva empati på vandring. Bild från vandring i någon annans skor.

Tidigare har jag berättat om de vandringar i någon annans skor jag gjorde medan pilgrimer vandrade från Vadstena till klimattoppmötet i Glasgow. De gestalter och berättelser som växte fram under de vandringarna blev sedan tio monologer som jag framförde den 2 september tillsammans med gitarristen Mårten Falk. Publiken var inte stor, men många av de som kom verkar ha blivit djupt berörda. För mig blev vandringarna ett sätt att öva empati och med monologerna ville jag dela det med andra.

Nu har jag börjat vandra igen i nya skor. Fler gestalter och berättelser växer fram och jag känner att jag har hittat ett slags metod. I det här inlägget vill jag berätta mer om hur jag gör ifall någon annan skulle vilja pröva att vandra på det här sättet och själv öva empati.

Det jag har förberett i förväg är att välja en runda att gå. Mina har varit 1-1,4 mil och jag går alltid direkt från min egen dörr. Jag har också valt ett land, en stad, eller plats där något klimatrelaterat pågår och om jag är människa eller djur (och i så fall vilket djur). Om det är ett djur eller en plats jag vet väldigt lite om söker jag en del information, men det är inte den sortens fakta som är poängen med de här övningarna. Sedan börjar jag gå.

En stund låter jag det ta att komma in i vandringsrytmen och rensa tankarna genom att t ex lyssna på stegen och andetagen. Sedan börjar jag beskriva gestalten, ofta börjar jag med fötterna eller skorna och låter fantasin flöda. I de flesta fall väljer jag den bild som först dyker upp i tankarna. Hur ser den här gestaltens fötter ut? Har den skor och hur ser de i så fall ut? Är det en man, eller kvinna, hona, eller hane, barn, tonåring, vuxen, gammal? Hur ser huden ut? Håret/pälsen? Är gestalten stor, eller liten, kort, eller lång? Har den kläder och hur ser de i så fall ut? Vad har gestalten för kroppshållning, gester, gångstil?

Sedan beskriver jag platsen på liknande sätt. Stad eller landsbygd? Inomhus eller utomhus? Hur ser omgivningen ut? Det är inte viktigt att det blir en korrekt bild av en viss stad eller så. Att haka upp sig på det hejdar flödet. Våga fantisera och ”var där” så mycket som möjligt! Pröva att få med fler sinnen. Hur doftar det, hur känns luften mot huden, hörs några ljud?

Börja sedan skapa en situation gestalten befinner sig i. Är det svår torka som skapar svält? Kommer det ett skyfall som översvämmar platsen? Blir det orkan? Smälter isen? Befinner sig gestalten i en skogsbrand? Jag har också vandrat som klimatförnekare och personer som skjuter ifrån sig problemet. Vad jobbar de med? Har de familj? Vilka bryr de sig om?

Du har nu skapat en scen och en gestalt. Pröva att låta något börja utspela sig där. Vad händer på scenen? Och hur känns det att vara den här gestalten när detta händer? Vad vill denne berätta? Vad väcker det för tankar?

För mig brukar det ofta bli några punkter som bränner till extra. Just dessa funderar jag vidare kring ”som mig själv”. Då kan jag också börja sätta det i relation till andra saker. Större perspektiv, eller mer personliga. Senast prövade jag det ganska speciella perspektivet att vara korallen Död mans hand. Då växte flera bilder fram av vad gemenskap och sammanhang betyder även för oss människor i ett utsatt läge. Att vara i symbios och att skälva tillsammans.

Senast någon dag efter brukar jag skriva ned ganska mycket av vad jag upplevt och tänkt under vandringen. På det sättet kan man gå tillbaka och hitta mönster – eller använda det till att skriva monologer!

Undvik att stoppa huvudet i sanden

Undvik att sticka huvudet i sanden. Bild på partiledare som står med huvudet i sanden.

Nu inför valet duggar analyserna om de olika partierna tätt. Vad skiljer dem åt och vilka får bäst resultat när olika intresseorganisationer gör sina sammanställningar? Bland de flesta partier har dessvärre miljöpolitiken nästan uteslutande kommit att handla om en fanatisk tro på tekniska lösningar. Både existerande och sådana som eventuellt kan finnas – men först decennier bort. Detta handlar både om bristande ansvar och att stoppa huvudet i sanden.

För någon vecka sedan lyssnade jag på den intressanta podden Vetenskapsradion på djupet. Programmet gick i två avsnitt igenom de blåbruna samt de rödgröna partierna utifrån ideologi inom miljöområdet. Förvånansvärt lite skilde partiernas svar. Lösningar genom teknik lyftes fram och det var endast Miljöpartiet (och kanske Vänsterpartiet) som poängterade behovet av livsstilsförändringar också hos individer. Som de tog upp i podden skulle dessa ställningstaganden inte vara nödvändiga utifrån partiernas grundideologi. Mycket av det tidiga naturskyddet har exempelvis drivits fram av konservativa ideologier. Och bland de liberala går förbud mot livsstilsval som skadar andra, mycket väl att motivera.

Kanske är det någon form av curlingmentalitet som drabbat politiska strateger. Likt pappan som fortsätter att städa, laga mat och vaddera vardagen från besvärligheter – även åt sina nu vuxna barn. Att aktivt stötta en hög användning av el och fossila bränslen. Istället för att utgå från de planetära gränser vi har. Och där en snabb utfasning av fossil energi är nödvändig, parallellt med en bättre hushållning med övriga resurser.   

Uppvaknandet för barn som aldrig på egen hand får ta hand om livets motgångar blir tufft. Likaså är uppvaknandet svårt för en befolkning som får sina vardagsval med en hög klimatpåverkan subventionerade av farbror staten. För naturligtvis kommer det ett uppvaknande förr eller senare.

När jag lyssnat på Vetenskapsradions program om de politiska ideologierna blev bilden av att stoppa huvudet i sanden tydlig. Istället för att ta våra gemensamma problem på allvar och göra allt vi kan för att lösa dessa tillämpas ett flykt- och undvikandebeteende. Trots att många lösningar skulle kunna passa in i partiets ideologi väljs dessa bort till förmån för hitte-på-lösningar i form av kärnkraft och ett ständigt ökad materiellt välstånd hos väljarna.

Samtidigt är vi många som försöker väcka upp och få allt fler att resa sig. Borsta sanden ur ögon och öron. Nyligen undertecknade närmare 2000 svenska forskare en debattartikel med uppmaning till att hantera klimatkrisen som den kris den är. Och de allt annat än subtila signaler med hetta, skogsbränder och översvämningar som vår planet ger borde få även mycket framåtböjda makthavare med sand i ögon och öron att vakna upp.

Med huvudet i sanden är det svårt att se klart. Låt oss alltså den 11e september välja politiker med förutsättningar att med en klar blick hantera vår tids ödesfråga på ett ansvarsfullt sätt.

Ett bra pris

Ett bra pris. Bild på väska av återbrukat tyg.

Nu har jag haft Butik Bättre Värld i några månader. Ofta har jag haft dörren mot gatan öppen. Det har jag för att det ska kännas välkomnande, men det gör också att jag hör vad förbipasserande säger. Soliga dagar ställer de intilliggande butikerna ut mycket varor på gatan. Ett uttryck jag hör i olika varianter flera gånger om dagen är ”ett bra pris”.

Det man menar är på sätt och vis ”prisvärt”, men kanske framför allt billigt. ”De här har vi för ett bra pris nu” betyder aldrig att man har höjt kvaliteten men behållit samma pris. Eller att man givit de som odlar bomullen högre lön så att priset nu är mer rättvist. Det betyder alltid någon form av rea. Frågan om vad varor kostar hör jag hur många gånger som helst. Däremot inte hur något är producerat. Hur mycket vatten, mark, energi eller kemikalier som gick åt eller hur arbetsvillkoren sett ut.

Samtidigt är butikerna i min närhet inte slit och släng där det allra billigaste prioriteras. Jag skulle tro att deras varor håller god kvalitet. Därför finns det även de som inte tycker att det är ett bra pris. ”Ska du verkligen betala 200 för en T-shirt?” ”100 spänn för lite te!” ”Här är det så mycket småbutiker och då är ju priserna därefter.” Eller någon som upprört utbrister något om turistpriser. Fenomenet med turistpriser finns säkert. Det drabbar väl egentligen allra mest de som är bofasta. Men här har jag aldrig uppfattat det som att butikerna höjer priserna inför turistsäsong. Så, det här handlar inte så mycket om handlarnas inställning till priser som om folk i allmänhet.

En övning jag har gjort ibland är att sitta t ex med en kopp kaffe och tänka på alla som har bidragit till att den finns i min hand. Jag vet inte mycket om hur man tillverkar porslin, men det måste vara en process i flera steg. Material som utvinns, en design som ritas, att den formas, bränns, glaseras. Mycket av detta görs industriellt, men det är ändå människor med i varje steg. Dricker du ur en keramikmugg är det lättare att föreställa sig hantverket bakom. Kaffet odlas i ett helt annat klimat än vårt. För mig är det självklart att välja ekologiskt, annars kan de som arbetar i odlingarna utsättas för mycket tveksamma kemikalier. Bönorna skördas, torkas, transporteras, rostas, förpackas. Jag försöker föreställa mig människorna i varje steg och tänka på dem alla med omsorg och förhoppningar om deras välgång. Utifrån detta perspektiv – vad är ett bra pris för en kopp kaffe?

Sedan kan det här verka elitistiskt. För en del handlar ett bra pris om vad de har råd med. Men själv har jag i många år prioriterat tid och meningsfullhet framför pengar. Och haft betydligt lägre inkomster än de flesta i Sverige. Ändå håller jag med den som sade att om du inte har råd med ekologisk choklad – då har du inte råd med choklad. Den som utsätts för gifterna i en konventionell odling är i en mycket mer utsatt position även än den som t ex lever på socialbidrag i Sverige. Detsamma gäller den som arbetar i en konventionell bomullsodling. De som talar om bra priser på affärsgatan här behöver inte en billig skjorta för att de annars inte skulle ha kläder på kroppen. Mycket av det som köps är sådant ingen egentligen behöver, men ändå ska det vara billigt. För vem är det ett bra pris? Vilka prioriteringar är rimliga att göra?

De här tankarna dyker också upp när människor blir upprörda över elpriset eller priset på bensin. Detta handlar ju om sådant som vi drastiskt borde minska på. Då kanske det faktiskt är ett bra pris när det är dyrt? Om vi verkligen skulle ta klimatkrisen på allvar vore det till och med läge för ransonering. På sistone har jag också hört många reagera över att maten blivit dyr. Det påminde mig om något jag hörde för ett antal år sedan om att vi lägger en historiskt liten andel av våra inkomster på mat. Jag googlade och kom till diagrammet som finns i den här länken. Den andel av hushållens utgifter som bestod av livsmedel var 25 % år 1963. År 2018 var den 12 %. Som man ser i diagrammet lägger svenskarna ungefär lika mycket på transport och fordon som på mat. Och nästan lika mycket på rekreation, kultur, varor och tjänster. Jag återkommer också till att om du tjänar 15000 kr i månaden eller mer tillhör du de rikaste 10% i världen. Mat måste få kosta om den ska kunna produceras på ett hållbart sätt för alla inblandade. Om det innebär att du inte har råd att köra bil lika ofta (eller ens ha egen bil), konsumera lika mycket, eller resa utomlands på semester – då är det fortfarande helt rimligt! Kanske t o m ett bra pris.

För den som vill läsa mer om hur samhällsförändringar speglas i vad vi lägger pengar på är den här artikeln från SCB intressant.

Lev som du lär

Lev som du lär. Bild på staty av Heliga Birgitta i Vadstena.

Barn gör inte som du säger – utan som du gör. Detta kan nog alla som någon gång umgåtts med barn instämma i. Och jag tror att vi alla oftast liknar barnen på det sättet. För att starta positiva spiraler av hållbar förändring är det viktigt, inte bara vad vi säger, utan även vad vi gör. Lev som du lär med andra ord.

Ingen kan vara perfekt men vi behöver samtidigt förstå att andra människor speglar sig i våra liv, varken vi vill det eller inte. Skyltande i fikarum och sociala medier med köttrika grillkvällar, homofoba skämt och flygresor. Ja, det bidrar till att sådana beteenden normaliseras. Andra kan medvetet eller omedvetet använda dig som exempel när hen själv gör tveksamma val.

Att leva som du lär kan på liknande sätt istället inspirera till bättre val. Inlägg om reseupplevelser via tåg, den fantastiska texturen på seitan och den glada stoltheten i lokala prideparaden. Enkla saker som kan göra stor skillnad när fler vill pröva sådant som ger mindre utsläpp och ett mer inkluderande samhälle.

Detta gäller oss alla men blir nog som tydligast för mer offentliga personer. Att Greta Thunberg valde att åka segelbåt till Amerika och att klimatforskaren Kevin Anderson slutat flyga. Det ger bekräftelse för många att de menar allvar och att livsstilsförändringar behövs för en själv och samhället i stort. På motsvarande sätt kan personer som talar om hållbarhet men flyger med privatjet motivera sina följare att trots allt fortsätta med de ”små” miljöskadliga val de gör.

Här på sidan har vi tidigare skrivit om minskad arbetstid i flera sammanhang. När jag i våras började på ett nytt arbete var det inledningsvis på heltid. Av flera olika skäl har detta inte varit en hållbar situation för mig. Glädjande nog fanns möjligheten att minska arbetstiden till 80% och jag börjar med detta redan nästa månad. För mig blir det en lättnad och ett sätt att hålla i längden med lång pendling till intensiva arbetsuppgifter. Samtidigt är det också något jag gärna talar om för andra. Än så länge är heltidsarbete av outgrundliga orsaker norm men med fler personer som gör andra val. Då är det också lättare för ännu fler att ta steget. Lev som du lär inspirerar till efterföljelse. Inte minst när det gäller sådant många saknar. Som tid att ta hand om sig själv och sina relationer.

Sammankopplat med arbetstid är även inkomst. Generellt är det dem med högre inkomster som också har högre koldioxidutsläpp. Så för planetens bästa är lägre disponibel inkomst en effektiv väg till mindre utsläpp. Åtminstone i rika länder som Sverige. Själva har vi både minskat våra utsläpp och fått en välbehövlig distans till vår tids ekonomiska normer. Detta genom den enkla praktiken att skänka tionde. Lev som du lär genom att låta pengarna bli mindre heliga och mer till ett praktiskt verktyg att bygga förändring med.

Lev som du lär blir ett sätt att göra verkstad av den underrubrik vår hemsida har. Var den förändring du vill se. Det blir samtidigt ett effektivt sätt att minska den kognitiva dissonans som följer när du inte lever efter dina värderingar.  

Monologer i andras skor

Monologer i andras skor. Bild på en rad av skor.

Förra sommaren startade en stor pilgrimsvandring från Vadstena mot Glasgow dit de kom fram lagom till klimattoppmötet. Vår vän Annika Spalde ledde den vandringen och planerar nu en vandring från Åbo som ska vara framme i Stockholm lagom till valet. Under den tidigare vandringen gick jag en mil i veckan ”i någon annans skor”, vilket jag har berättat om tidigare. Även denna gång gör jag ett slags parallell aktivitet då jag planerar att framföra tio monologer den 2 september – inför valet.

Monologerna bygger i sin tur på mina tidigare vandringar. De är skrivna utifrån tio av de människor och djur jag försökte leva mig in i då. På Gamla teatern i Vadstena kommer jag att ställa upp en rad skor. Det blir inte tio stycken eftersom en del inte bär skor, som t ex isbjörnen, men en rad i alla fall. Jag kliver i ett par skor i taget och berättar något om klimatkrisen såsom denna person kanske skulle säga det. En ung man under värmebölja i Kanada, en isbjörn, en klimatförnekande riksdagspolitiker, en flicka i Kenya, en svartvit flugsnappare, en kvinna som arbetar på reklambyrå, en kvinna från Funafuti i Tuvalu, en pilgrimsmussla, en rik bolagsadvokat och en brandman i Australien tar plats på scen.

Deras berättelser får sjunka in och kanske komma till tals med din egen när Mårten Falk spelar gitarr. Honom lärde vi känna när han gjorde en cykelturné för klimatet. Han övernattade på Dahlströmska gården som vi drev då och vi hjälpte till att ordna en konsert i Vätternkyrkan. Sedan har vi hållit kontakten och han har blivit en god vän. Mårten Falk är en internationellt erkänd klassisk gitarrist. Minst lika viktigt i det här sammanhanget är att han är djupt engagerad i den kamp monologerna handlar om. Han kommer att spela musik av Heitor Villa-Lobos och Francisco Tárrega. När jag har övat har jag ibland lyssnat på musiken han valt och känner att det djupnar med den.

I en tidigare text beskrev jag mina vandringar som övningar i empati. Det är en förhoppning att föreställningen väcker medkänsla över geografiska gränser och artgränser. Biljetterna kostar 150 kronor och finns att köpa i Butik Bättre Värld, via e-post eller vid föreställningen. Det hela äger rum den 2 september. Välkommen! Fundera gärna också över vad du kan göra för att väcka uppmärksamhet kring klimatkrisen inför valet. Vad är du bra på som skulle kunna användas till detta?