Nu tinar snön bort i grått slask. Temperaturen är ett par plusgrader och enligt prognosen förblir den så några dagar innan den åter sjunker under nollan ett tag. Jag har glatt mig så över snön och kylan när den var här. Jag har tittat på snökristaller i lupp, promenerat i det gnistervita landskapet och gjort flera snöänglar. I trädgården var det fullt av spår från katter, fåglar och kanske någon mus. Spåren på bilden funderade jag över ett tag innan jag förstod att en fågel först snuddat vingspetsarna i snön, landat och sedan skuttat fram så att hela magen gjort avtryck. En dag tänkte vi göra en snögubbe tillsammans, men då var det faktiskt för kallt för att den skulle låta sig formas. Jag hade glömt att snö kan vara så olika. Efter den extremt gråmulna och regniga december kändes snön som ett mirakel. Att den blev kvar några veckor som något fantastiskt. Men vi är på väg att förlora slaget och många av oss känner det som ibland kallas snösorg.
Jag växte upp i Skärblacka utanför Norrköping. Som jag minns det var vintrarna åtminstone ett par månader långa och snöiga. Det fanns hockeyrink, bandybana, möjlighet att åka skridskor på sjön Mårn, pulka i Jerikobacken och att åka längdskidor i skogen eller på någon åker. Idrottslektionerna på vintern var ofta någon av dessa aktiviteter och det brukade ordnas en idrottsdag med vintersport då ett kortare lopp på längdskidor ingick. Just idrotten i skolan bävade jag för, men det jag slås av nu är att det inte var några konstigheter att planera en idrottsdag där det ingick längdskidåkning. För snö fanns det ju! Kanske var inte alla jular vita. SMHI påpekar att julen infaller i början av vintern och att det vanligtvis är som kallast någon månad senare. Men upplevelsen att det var längre och snöigare vintrar förr är inte bara nostalgi. Klimatförändringarna är påtagliga. Enligt en rapport av Lennart Wern från SMHI har vinterns största snödjup minskat med 10-20 cm i Norrland och norra Svealand 1991-2013 jämfört med 1961-1990. Antalet dagar med snötäcke har minskat i hela landet 1991-2014 jämfört med 1961-1990. I stora delar av Götaland och Svealand med minst 20 dagar.
Jag är egentligen ingen vintersportare, eller sportare över huvud taget. Men snö är en skönhetsupplevelse för mig, en källa till stor förundran. Den väcker barnet i mig och den gör allting ljusare. På ett plan tycker jag att vintermörker är mysigt. Men jag har också tendensen att bli deprimerad. Utan snö blir mörkret så kompakt. Både det yttre och det inre. När det som denna december dessutom är extremt få soltimmar och väldigt mycket regn. Ja, då skriker min själ efter snö. Aldrig efter vår faktiskt, men efter snö.
Var jag först hörde ordet snösorg minns jag inte riktigt trots att det var ganska nyligen. Vid samma tillfälle nämndes ”ovinter”. Det förknippades då med meteorologen och EU-parlamentarikern Pär Holmgren. Men han var långt ifrån först med att använda det har jag förstått. Detta begrepp analyserade etnologerna Erika Lundell och Matilda Marshall i en studie. De beskriver att det är laddat med känslor av sorg och längtan. Tyvärr tyder deras studie inte på att snösorg leder till ökat klimatengagemang. Snarare till sådant som längre resor och stora satsningar på konstsnö. Alltså sådant som spär på problemet ännu mer. Vi människor verkar ha blivit specialister på skygglappar.
Men så måste det naturligtvis inte vara. Våga prata om din snösorg! Kanske behövs det snösorgegrupper. Där man kan dela både glada minnen och våndan i förlusten. Där man kan lära sig att släppa taget och acceptera istället för att skyla över. Och hitta sätt att kämpa för att inte ännu mer av naturen så som vi känner den tippar över till helt andra tillstånd.
Jag började läsa Snöns historia av Mats Ekdahl. Om snön i litteraturen, konsten, historien och i hans personliga liv. Den gav inspiration att läsa flera romaner han nämner, där snö spelar en viktig roll. Sådan är nog jag. Att jag känner ett behov av att gå djupare in i istället för att gömma undan. Något från historien som blev väldigt talande var att det före bilismen ofta var lättare att ta sig fram på vintern än på sommaren. Med släde eller skidor kunde man åka rakt över isbelagda sjöar istället för att behöva ta sig runt dem. Vintervägarna var rakare och de möjliga färdsätten snabbare. Då måste det förstås vara riktig vinter, med stabil is och snö som bär en släde.
Nu är det första man får höra när snön kommer ofta att det blir trafikproblem. Bilister klagar och på nyheterna är det just hur det påverkar trafiken som uppmärksammas. Ser vi bara vår egen bekvämlighet? Ser vi inte snöns förunderlighet? Ser vi inte hur mycket i våra ekosystem här i norden som behöver den? Ser vi inte vad den försöker säga oss när den smälter bort alltför tidigt? Låt oss känna snösorg och bearbeta den genom att agera.
För den som vill fördjupa sig ytterligare är Sverker Sörlin en som både skrivit och pratat om snö. Han har skrivit boken Snö – en historia och hans vinterprat 2023 handlar om snö. Vi har för ett antal år sedan också skrivit ett inlägg om betydelsen av snö.
