Behövs animalisk gödsel?

Behövs animalisk gödsel? Bild på övervintrad grönkål.

Nyligen ramlade jag in på ett område jag inte visste så mycket om innan och blev väldigt inspirerad. Upprinnelsen var att jag blivit osäker på vad jag skulle svara de som ifrågasätter veganism genom att säga att vi ”ju behöver gödsel”. En nyfunnen vän har länge varit vegan och engagerad i djurrätt, så jag passade på att fråga henne. Då öppnades en värld att fördjupa sej mer i. 

När vi har anlagt nya odlingsytor har vi köpt en del jord och i den kan det mycket väl ha varit iblandad animalisk gödsel. Benmjöl använde vi när vi planterade bärbuskar på kolonin. Men därefter har vi aldrig fyllt på med traditionell gödsel. Kolonilotten har vi haft sedan våren 2010 och där växer det fortfarande bra. När vi började odla där var vi inte ens vegetarianer och något ideologiskt motstånd fanns inte. Det blev mest inte av. Efterhand började vi också tänka alltmer cirkulärt. Kunde vi använda det vi hade omkring oss eller som vi själva kunde förflytta med lastcykel så kändes det bättre än att köpa in någonting i en plastsäck som kanske dessutom transporterats långt. 

Egentligen visste jag alltså att det går bra att odla utan traditionell gödsel. Men gällde det bara i en liten köksträdgård som vår? Gällde det bara i den bördiga östgötska myllan? Stämde det ändå att vi i Sverige behöver ha boskap för att få tillräckligt mycket gödsel för att odla vår mat? Om man skulle tänka att vi i förlängningen borde bli självförsörjande?

Det korta svaret är att det inte behövs, för all näring finns i jorden. Men riktigt spännande och inspirerande blir det när man får några namn och platser att googla vidare på och läsa mer om. Jag ska absolut fördjupa mig mer i detta, men vill dela något av det jag upptäckt redan nu. 

Villands Vånga är uttryckligen en veganträdgård som drivs av Peter Albrecht. Att det är just veganskt är alltså själva grundidén där, men han vill också visa att det går att genomföra som ett slutet kretslopp. Om man inte stör det underjordiska livet med att gräva för mycket finns där bakterier, mikroskopiska djur, mykorrhiza och maskar som samverkar om att skapa god mylla att växa i. Något som flera nämner i dessa sammanhang är att det inte är någon som går och gödslar i t ex en skog. Vilda djur lägger sina högar här och var men det är inte det kretsloppet bygger på. Det är snarare löven som faller till marken, förmultnar och bildar ny jord. 

Häromdagen lyssnade vi på en mycket inspirerande intervju med Simon Irvine i Odlarna. Han har i ungefär 30 år ansvarat för trädgården vid Läckö Slott. När intervjun gjordes 2017 hade han varit vegan i ett och ett halvt år. Men slottsträdgården har han skött utan animaliskt gödsel betydligt längre än så. I början användes hästgödsel som de kunde få nästan gratis från närbelägna gårdar. Men nya regler infördes som gjorde det dyrt. Samtidigt fanns stora ängsytor som tillhörde slottet. Han började tänka mer på hur de skulle kunna cirkulera det material som fanns på platsen. Detta ledde till att man började ta vara på växtmaterialet från ängarna och göra stora komposter. Behovet av animalisk gödsel försvann. Den här trädgården är ett besöksmål samtidigt som den producerar stora mängder grönsaker till slottets restaurang som finns med i White Guide. Större delen av intervjun handlar egentligen om andra aspekter på odling, men även det är mycket intressant. Det verkar vara en klok man som talar. Själv blir jag oerhört sugen på att besöka Läckö slott! 

Åfallet Skogsträdgård är en annan plats som nämns i dessa sammanhang. Just att inspireras av hur en skog fungerar känns igen även från Villands Vånga. I en skogsträdgård har man en stor andel perenna ätbara växter och samplanterar växter i olika höjd så att de gynnar varandra.

Vi återkommer till hur vi själva gör och jag kommer säkert att fördjupa mej mer i detta ämne. Poängen nu är dels att behovet av gödsel inte är ett gångbart argument mot veganism och dels att det är miljömässigt mycket bättre att cirkulera det material som finns på platsen än att köpa in gödsel utifrån. Har du inte boskap på platsen går det utmärkt att använda växtmaterial. Det är också så att det egentligen finns djur i nästan all jord fast så små att vi sällan tänker på dem. Även de mikroskopiska djuren och maskarna gödslar marken. På sätt och viss animaliskt gödsel alltså men ingenting du behöver tänka på att tillsätta!

Koldioxidbudget

Koldioxidbudget. Bild på miniräknare som ligger på en våg och en stor klocka i bakgrunden som visar fem i tolv.

För närvarande håller jag på att läsa Jonathan Jeppssons ”Åtta steg mot avgrunden”. I denna bok beskrivs konsekvenserna av klimatförändringarna på ett sällsamt drabbande vis. Både här och bland klimatforskare verkar hoppet vara ute för Parisavtalets målsättning på högst 1,5°C temperaturökning. Även 2°C begränsning tycks i det närmaste omöjligt. Samtidigt gör varje tiondels temperaturbegränsning skillnad och är värd att kämpa för. Ett verktyg det talats om den senaste tiden och som verkar allt mer intressant i denna kamp är koldioxidbudget. 

De flesta av oss har i något sammanhang haft en budget att förhålla oss till. Som privatperson vet du ganska väl vilka intäkter och utgifter du har varje månad. Kanske vill du spara pengar till en tågsemester, solpaneler eller en lastcykel. Då kan du i en budget planera för vilka utgifter du behöver begränsa för att kunna lägga undan pengar till detta. Klarar du av att lägga undan mycket pengar varje månad kan du snart genomföra köpet. Men förändrar du inget i dina ekonomiska vanor kanske köpet bara blir en förhoppning.  

I fråga om koldioxidbudget finns både likheter och skillnader. Utifrån tillgänglig forskning vet vi hur många ytterligare ton koldioxid vi på jordklotet kan släppa ut för att klara av Parisavtalets 2°C-mål. För Sverige som helhet handlar det om ungefär 260 miljoner ton. Och med nuvarande utsläppstakt har vi använt upp alla utsläpp redan om fem år. Med en budget för kvarvarande mängd koldioxid kan vi lättare planera för den årliga minskningen på 17% som krävs. 

Budgeten kopplas till vårt faktiska utsläppsutrymme och vi får bättre förutsättningar att göra en kontrollerad utfasning. Men för varje månad vi skjuter omställningen framför oss behöver minskningen ske i snabbare takt. Blundar vi för problemen löser de sig inte av sig själva.  

En koldioxidbudget går även att bryta ner till kommunal nivå. Ett företag som i samarbete med Uppsala universitet arbetar med detta är Klimatsekretariatet. Det är redan ett 40-tal svenska kommuner som fått en koldioxidbudget framräknad på detta vis. Budgeten blir ett verktyg för beslutsfattande politiker och tjänstemän men också vanliga kommuninvånare. Det tydliggörs inom vilka områden utsläppen är störst och vad som behöver göras för att nå fram.  

Klimatsekretariatet kommer även att tillsammans med Uppsala universitet och Klimatriksdagen stå som värd för en digital konferens om just koldioxidbudget. Konferensen äger rum den 26-28e maj och mer information finns på deras hemsida.

Koldioxidutsläpp är sammanvävt med det mesta i våra dagliga liv. Och i samhällets dagliga liv. I vår mat, vårt boende, konsumtion, byggande, transporter. Pengarna på ett bankkonto kan ju helt enkelt ta slut och så att du inte kan fortsätta köpa. När det gäller utsläpp finns inte samma tydlighet. Dessutom syns de inte. För att vi ska förstå att det är en begränsad mängd koldioxidutsläpp vi kan tillåta oss, om vi inte vill leva med helt ödesdigra klimatförändringar, är det bra att visualisera detta genom en budget. 

Jag har nyligen uppmanat min egen hemkommun att skaffa en koldioxidbudget. Det är en enkel sak som du också kan göra genom ett medborgarförslag eller liknande. Ju fler som använder sig av detta verktyg desto mer effektivt tror jag också dess hävstångseffekter till verklig förändring blir.  

Goda handlingar som manifestation

Goda handlingar som manifestation. Bild på cykel som står mot en bil.

Just nu smälter jag intrycken från några dagars pilgrimsledarkurs på min nya arbetsplats Pilgrimscentrum. Där fick vi bland mycket annat höra Annika Spalde berätta om sina erfarenheter och om den planerade långvandringen till klimattoppmötet i Glasgow. Jag tänkte försöka formulera några tankar kring vandring och andra konkreta handlingar som manifestation. 

Efter valet 2018 vandrade vi runt Tåkern. Det var inte alls planerat som en manifestation men vi kom att uppleva det som en sådan. I frustration över att valet inte alls kom att handla om den ödesdigra klimatfrågan. Längre sträckor än vi tänkt på gick vår väg längs trafikerade vägar. Det är egentligen inte så trevligt när man vandrar, men att gå till fots där i princip alla andra åker bil blev till ett slags protest. Man är så pass ovanlig att man syns. Troligen blev få inspirerade men kanske tänkte några ett varv kring vad vi höll på med. Kan man kommunicera varför man går kan det påverka än mer. Vi använde också tiden till att samtala kring vilka ytterligare steg vi skulle kunna ta för klimatet vilket utmynnade i vår studiecirkel Lev inom planetens gränser.

Annika har gjort långvandringar till bl a Bofors och där planterat vinstockar på området. I dessa sammanhang har man också sökt dialog med representanter för det man manifesterar mot. Civil olydnad har för henne ofta ingått. Vandringen till Glasgow ingår i en mycket större organisation. Den är en del i Svenska Kyrkans färdplan för klimatet och arrangeras av Pilgrimscentrum (Linköpings stift), Växjö och Lunds stift i samarbete med flera andra organisationer. Annika är anställd för att förbereda och leda vandringen. Vill man vandra med hela eller delar av vägen finns mer information på projektets hemsida. Det finns också möjlighet att idémässigt knyta an till vandringen genom att arrangera en egen vandring där man själv bor. Då kan möjlighet finnas även för den som inte vill eller kan gå så långt att ändå bli en del av manifestationen. 

Men det kan faktiskt också bli en manifestation att till vardags gå eller cykla sträckor där de flesta tar bilen. Som sagt syns man när man gör det och dessa vardagliga manifestationer kan vara en tydlig påminnelse för andra. Ibland har jag tänkt att jag är trött på manifestationer. Att jag vill att vi börjar göra de faktiska förändringarna istället. Därför tycker jag bäst om manifestationer som både är goda handlingar i sej och manifestationer. Earth hour är en sådan tänker jag. Att släcka ned sparar energi – något vi borde göra mycket mer av. Samtidigt sänder det en signal. Här i Vadstena har det blivit förhållandevis vanligt med lastcykel. De sänder signalen att det faktiskt går att skjutsa barn och transportera saker utan att ta bilen. Oftast är det säkert inte alls en medveten manifestation men det har faktiskt den effekten. På vår lastcykel har vi fortfarande Dahlströmska gårdens namn och hemsidesadress, men det har vi tänkt ändra. På lastlådans sidor finns plats att skriva något, eller måla en bild. De kan fungera som plakat. 

Allt du gör som andra kan se kan fungera som ett slags manifestation. Ännu mer om det går att förtydliga varför du gör det. Det kan handla om vad du äter i lunchmatsalen, vad du lägger upp på rullbandet i butikskassakön, vilket fordon (eller ickefordon) du anländer till en sammankomst med, att du plockar upp skräp från marken, att du stannar upp och betraktar en fågel…

Manifestation kommer från ett latinskt ord som betyder uppenbarelse. Det kanske känns främmande, men jag tänker att det kan handla om att göra något uppenbart – i bemärkelsen synligt – för andra. Då kan vi alla hitta sätt att manifestera. Våga göra det goda vi gör synligt.  För mej betyder det mer än en demonstration. Vi kan manifestera ett bättre alternativ än det gängse.

Påverka din lokala livsmedelsbutik

Påverka din lokala livsmedelsbutik. Bild på veganska produkter som bakmargarin fritt från palmolja.

Att inspirera vår omgivning till miljökloka val kan ske på många vis. Fler än vi tror ser vad vi gör och kan påverkas direkt eller indirekt. Och i vissa relationer kan det vara extra lätt att bli lyssnad på. Att påverka din lokala livsmedelsbutik är exempelvis enklare än många tror. 

Som återkommande kund i en livsmedelsbutik är du en värdefull inkomstkälla. Något som kan användas till goda knuffar mot bättre val. Något som, när det lyckas, även tenderar att ge ringar på vattnet i form av att fler kunder upptäcker bättre miljöval i butiken. 

I den mindre butiken känner du kanske igen butikschefen och kan otvunget prata med hen när du är där för att handla. Annars bör det gå att lämna önskemål till i stort sett vem som helst av dem som arbetar i affären. Att påverka din lokala livsmedelsbutik handlar oftast om att önska vissa produkter du saknar. Ytterligare veganska, ekologiska eller produkter märkta med Bra miljöval. Det kan även vara tips om att införa svinnpåsar, med billig frukt från butiken – som annars skulle riskera att kastas. 

Nästan alla butiker har numera en hemsida eller Facebooksida. För oss som tycker det är enklare att skriva ett meddelande än att framföra tips direkt i samtal är detta en smidig väg. Och inte minst om önskemålet är lite mera komplext eller den nya produkten ovanlig kan tips till butiken denna väg vara att föredra. 

För flera år sedan förvånades jag över hur enkelt det var att få positiv respons och förändring när jag bad en butik att byta ut sina oekologiska blåmusslor mot ekologiska samt att välja kvitton utan Bisfenol.

I takt med att vi allt mer går över till vegansk mat har jag letat efter ett bakmargarin som är vegansk – men även fritt från palmolja. En av livsmedelsbutikerna här på orten visade sig ha ett sådant alternativ i sortimentet. Detta blev anledning till att höra av mig till dem och ge positiv respons för detta kloka val. Till vår andra butik skickade jag ett meddelande på Messenger till deras Facebooksida. Då passade jag även på att be dem ta hem någon vegansk delikatess från det svenska och ekologiska företaget Bärta.

Efter ett par turer med textande fram och tillbaka finns numera dessa efterfrågade veganska produkter i butikshyllan. Förutom att tacka butiken försökte jag även uppmana vänner och bekanta via sociala medier att pröva dessa miljökloka produkter som butiken just tagit hem. 

Att försöka påverka din lokala livsmedelsbutik kan vid första tanken låta ovant och utanför din bekvämlighetszon. Men så länge önskemålen framförs på ett vänligt sätt tror jag i princip alla företagare uppskattar engagerade kunder. Potentialen till förändring är också stor genom att alla butikens kunder börjar exponeras för de miljökloka produkter du inspirerat till. En god spiral med färre klimatskadliga och fler produkter med lågt klimatavtryck. 

Fartrusiga – ett perspektivgivande boktips

Fartrusiga - ett perspektivgivande boktips. Bild på boken Fartrusiga.

I år har jag läst flera intressanta böcker som berör klimatfrågan på olika sätt. Den som hittills har fastnat och berört allra mest är Fartrusiga av Björn Forsberg. Med sina 524 sidor kan den verka avskräckande och jag brukar själv tycka att böcker tjänar på att kortas ned. Men i den här var det ingenting jag tänkte borde ha strukits. Dessutom är den uppdelad i tre sektioner som kan läsas var för sig om man skulle vilja ta en paus emellan. 

Den första delen är en kunnig och engagerande berättelse om hur vi levde före massmobilitetens tidevarv. Då när det normala sättet att ta sig fram var till fots. Häst och vagn användes bara när det verkligen behövdes och fattigt folk hade inte råd med det alls. Vägarna var snarare knaggliga stigar. Livet levdes väldigt lokalt. Många hade aldrig varit utanför sin egen by. En utflykt som den mellan Alingsås och Göteborg var ett stort äventyr som planerades länge och krävde övernattning. Att pendla var förstås omöjligt. Självklart måste man bo på promenadavstånd från där man arbetade.

Andra delen handlar om framväxten av det massmobila och fartrusiga samhället. Det börjar med ångbåten. Allra mest omvälvande var kanske järnvägen som dessutom var möjlig för de allra flesta att färdas med även om tredje klass var både trångt och obekvämt. Luftballonger, luftskepp, flygplan, bilar och till slut ut i rymden. Månlandning och Voyager 1 och 2. Det är denna berättelse vi lever i fortfarande. Vi är fortfarande fartrusiga och tar mycket av dessa snabba transportsätt för givna. Men författaren anar att farten inte längre ökar och ser framför allt att vi kommer att bli tvungna att hejda oss. Utan de billiga fossila bränslena kommer farten att sakta in. Ju mer vi bryr oss om hur det går för världen desto snabbare borde vi bromsa. 

Tredje delen handlar dels om varför det inte kommer vara möjligt att fortsätta så här och dels om hur alternativen skulle kunna se ut. Framtiden är i författarens ögon inte alls flygande bilar och höghastighetståg utan ett långsammare, mer närvarande liv där vi cyklar, promenerar och kanske använder velomobiler. I en avslutande scen beskrivs hur en velomobil och en Tesla parkerar vid samma rastplats. En velomobil ser ut som en liten, strömlinjeformad bil, men trampas fram med pedalkraft. Den är på flera sätt utformad så att man kan komma upp i högre hastigheter än med en vanlig cykel. I anekdoten som berättas är det en liten pojke som helt ignorerar Teslan men storögt kommer fram till velomobilen för att få veta mer om detta fantastiska åk.

De här perspektiven önskar jag verkligen att fler tog del av. Vi behöver acceptera att det inte kommer att utvecklas teknik som gör det möjligt att ha så många bilar i drift som nu eller flyga som nu. Vi behöver acceptera att vi måste bromsa och backa. Då kan det också vara gott att inse att den fart vi rusar fram i nu inte alls är ett mänskligt behov. Att färdas så här är en parentes i vår historia. Det är ju faktiskt också ett geografiskt avgränsat fenomen. Det innebär att det finns alternativ. Man ska inte idyllisera hur det var förr och inte heller hur det är att vara fattig. Men med att färdas långsammare finns det många fördelar. Intressant nog jagar många efter närvaro och mindfulness. Den kanske faktisk är lättare att finna om man saktar in och stannar kvar där man är.  

Vi har tidigare skrivit om bilismen på olika sätt bl a i detta inlägg om bilnormen. Själva har vi inte haft bil på många år. Flyget har vi också uppmärksammat t ex i detta inlägg och vi flyger aldrig. Den här boken ger fördjupning och bakgrund. Förbluffande är att inse hur oerhört kort den tid är då en vanlig svensk kunnat ha bil och hur det ändå under detta ögonblick hunnit bli just norm. Tiden med massturism med flyg är ännu kortare. Hur har vi redan kunnat glömma att vi inte alls måste leva så här?