Underbara rabarber!

Så här års påminns jag om hur tacksamt det är att odla rabarber. Den skjuter upp sina saftiga, syrliga stjälkar ur jorden utan att vi gör något särskilt alls. Dessa kan man göra så otroligt mycket gott av och de stora bladen ger en massa grönt till vår täckodling.

Ett tag hade vi två olika sorter. Den vi så småningom valde bort kom extra tidigt på våren, hade tunnare stjälkar och mildare smak. När vi köpte den beskrevs det som att den hade mindre oxalsyra, men jag märkte aldrig någon skillnad för magen. Problemet med den var att den ofta blev angripen av löss. Den sort vi har nu är en gammal klassisk rabarber med rejält tjocka stjälkar och kraftigt växtsätt. Vi fick både frön och ett par delade plantor från mina föräldrars trädgård för ett antal år sedan. Där tror jag att den fanns när vi flyttade till huset typ 1983 och jag har ingen aning om vad sorten heter. Jag är osäker på om några fröer tog sig, men plantorna blev stora redan andra året och ger nu egentligen mer än vi hinner ta hand om.

Min käre far dog i somras och i februari flyttade min kära mor till lägenhet. Så, nu är det en annan familj som får njuta av den där trädgården och rabarbern. Då känns det extra varmt i hjärtat att vår rabarber är en planta därifrån och att den frodas även här i Vadstena.

Jag älskar rabarberpaj och ett recept på sådan finns på slutet av det här inlägget. Det är också väldigt gott att koka marmelad på rabarber, antingen med bara socker, eller med lite vanilj. Soppa och kräm blir det då och då till kvällsmat så här års. Det gjorde mamma ofta när jag var barn. Mynta eller kanel är exempel på goda smaksättningar, men det är väldigt gott med bara rabarber och socker. Så enkelt som att koka sönder rabarbern med socker och smaka av om det behövs mer. Späd med vatten för soppa.

Chutney gör jag också ibland. Då utgår jag från något basrecept och lägger till lite vad jag har och tror kan passa. Vitlök och chili t ex och gärna lite äpple. Vad vi ofta pratat om, men egentligen inte testat är att ha det i mat. Rabarber är ju väldigt mycket lättare att odla i Sverige än t ex citron så det är absolut värt att testa i maträtter som behöver lite syra. Som rödbetssoppa.

En annan favorit att göra på rabarber är saft. Den passar utmärkt som måltidsdryck. Extra god blir den om man låter en kanelstång koka med. Sedan vi köpte torkugn har vi också gjort lite olika varianter på fruktläder. Då kokar man en puré på rabarber. Om man vill kan man blanda med äpple eller bär och smaksätta med t ex kanel. Sedan brer man ut det tunt på smörpapper och torkar till ett segt godis.

Underbara rabarber!

Rabarberpaj

1,5 rejält stor rabarberstjälk eller motsvarande
2 msk potatismjöl
4 msk socker

2 dl socker
2 msk honung eller sirap
150 g margarin
4 dl havregryn
2 tsk kanel

Skär rabarbern i bitar och blanda med socker och potatismjöl i en pajform. Blanda övriga ingredienser till en smuldeg och fördela över. Grädda i 225° i 15-18 minuter.

Pröva att odla nötter

Pröva att odla nötter. Bild på hasselnötter i handen.

Ibland skriver vi om sådant vi bara börjat pröva och egentligen inte kan så mycket om ännu. Som ett sätt att berätta om vår egen väg och dela idéer vi själva blivit inspirerade av. Det här är ett sådant tillfälle. Vi tänkte uppmuntra till att – liksom vi – pröva att odla nötter.

Våren 2023 planterade vi två hasselbuskar i trädgården vid hyreshuset där vi bor. Vi bad hyresvärden om lov att utöka vår odlingsyta och det var inga problem. Sedan tidigare växte där en uppstammad hassel som för övrigt ser ut som vild hassel och en ormhassel. På den uppstammade brukar det bli många kart, men vi har aldrig lyckats skörda några nötter. Att de finns där är ändå bra för pollineringen av dem vi planterat. Vi beställde två olika sorters så kallad storfruktig hassel från Cramers och fina plantor levererades hem till oss i en stor kartong. Storfruktigheten innebär att det blir större nötter och rikligare skörd. Vi valde en blodhassel med vackert vinröda blad och nötter och en ”Jättenöt från Halle” som ofta omtalas i samband med skogsträdgårdar.

För det var från skogsträdgårdsodlare inspirationen kom. Där är nötträd och buskar tacksamma för att de ger mycket som annars är ovanligt bland perenna grödor. Som högt proteininnehåll och fetthalt. Philipp Weiss, som är något av en guru när det gäller skogsträdgård, har skrivit Nötodlarens handbok där man kan få hur mycket inspiration och goda råd som helst. För den som har gott om plats kan det fungera väl att plantera till exempel ett valnötsträd. Här i Vadstena finns två stora sådana som man får plocka fallfrukt från. De blir något mindre men mycket mer smakrika än de nötter man brukar köpa. För oss som egentligen inte har en egen trädgård passade hasselnötter bättre. Den utökade odlingsytan sitter ihop med den gamla rabatt där vi sedan tidigare hämtat mycket inspiration från skogsträdgårdsidén.

I år har vi kunnat skörda två nötter från blodhasseln och tre från Jättenöt från Halle (bilden). Två från blodhasseln hann falla till marken och bli uppätna av något djur. Att odla nötter kräver alltså tålamod innan det blir någon skörd att tala om. Det gäller ju även till exempel fruktträd. När de väl kommit igång är det istället mindre jobb med dem än med ettåriga grödor. Och jag känner mig helt förundrad över denna process av upptäckarglädje. Hur vackra de är i sina höljen, att lära sig känna när de är mogna, att dela en nöt och få varsitt smakprov. Att pröva skillnaden mellan färska och torkade och mellan de två sorterna. Detta lär vi återkomma till. Men haka gärna på och pröva att odla nötter även du!