Hantverk för klimatet

Hantverk för klimatet. Bild på craftivism.

Nu kände jag att det var dags att återvända till ett ämne jag skrev om för några år sedan, nämligen craftivism – att använda hantverk som aktivism. Inför starten av Butik Bättre Värld kom jag igång att sy mer i återbrukat tyg igen. Efterhand kom jag att fastna extra mycket för att brodera små budskap på väskor. Den första fick samma text som den tröja jag hade broderat på när jag skrev om detta senast: Lev inom planetens gränser. Några andra texter har blivit; Hylla Myllret, Vandra varsamt på jorden och Jordförbättrare.

En dag kom det in ett par från Texas i butiken. De fastnade för väskorna och började fråga vad texterna betydde. Till slut valde hon en i mindre storlek med ordet Måttfullhet broderat på. Någon dag senare kom hon tillbaka och undrade om jag hade fler väskor i den lite mindre storleken för hon vill ge en till en vän. Det hade jag inte, men trodde att jag skulle hinna sy en eftersom de skulle stanna någon vecka till. Hon berättade lite grand om sin vän som var mer som en syster för henne och mycket intresserad av trädgård. Jag sydde en med orden ”Att så ett frö”. När jag ändå var igång blev det också en med orden ”Ett välsignat regn”. Kvinnan kom att tänka på en vän till och köpte båda. Egentligen är det förstås inte så bra att folk flyger från USA hit. Men det är ändå en rolig tanke att det går omkring en kvinna i Texas med en återbrukad väska det står Måttfullhet på. Kan det möjligen väcka några samtal om just denna dygd? Hon och jag fick också ett annat sorts samtal än vi annars hade haft tror jag. Bl a kom hon att berätta om sin upplevelse av extrem värmebölja.

Väskorna hänger väl synliga i butiken och folk som kommer in här lägger ofta märke till dem och läser texterna. När någon köper en väska och bär den med sig syns budskapet också för människor kring dem. Utanför butiken har jag en vimpel. Istället för att låta trycka en broderade jag butiksnamnet på begagnat gardintyg och sydde den själv. Där blir budskapet kanske mest att man kan använda hantverk och återbruk för en sådan sak. Men så här mitt på en affärsgata kan det väcka tankar.

Särskilt i början av veckorna är det lugnt i butiken och då är broderi en perfekt sak att syssla med. Jag hade tanken att sitta utanför butiken och brodera ibland. Det är mitt på stadens mest affärstäta gata och på sommaren passerar massor av människor. Men det har inte blivit av. Lite feg är jag ändå, fast det är svårt att sätta ord på vad det är som tar emot.

Däremot sitter jag ofta i butiken så att jag syns från gatan och syr. Att ägna sig åt ett långsamt hantverk mitt i kommersen kan vara ett slags motstånd. Fast jag är förstås inte frikopplad från köpandet och säljandet. Jag driver ju också en butik!  

Broderi är kanske i sig en bild att fundera vidare på. Nålen är ju vass. Den ska stickas ned på precis rätt ställe för att det ska bli en bokstav eller ett mönster. I klimatkampen måste man få vara vass, men inte med alla taggar ut. Udden behöver vara riktad åt rätt håll.

På Instagram följer jag Matilda Forsärla. Nyligen påmindes jag om ett projekt hon periodvis har ägnat sig åt. Det kallas Projekt offerkofta. Hon stickar tröjor med namn på nationellt utdöda och akut hotade arter. Både växter och djur. En rörande påminnelse både för dem som ser henne ägna sig åt detta hantverk och de som ser koftorna. Att sticka bokstäver och av detta forma en snygg kofta kräver förstås både kunskap och fantasi. Inte heller broderi är något alla känner att de kan. Men kanske kan du få inspiration att göra något du är bra på till en manifestation.   

Flockdjur eller inte

Flockdjur eller inte. Bild på flygande fåglar.

Under en av de senaste vandringarna i någon annans skor prövade jag att vara en tiger. En sak jag upplevde att vi hade gemensamt var att jag inte är ett flockdjur. Det fick mig att tänka vidare. På hur flockdjur fungerar, på vilket sätt människan är ett flockdjur och på vilka sätt det kan vara bra eller dåligt.

I djurvärlden finns det två huvudtyper av flockdjur. Det ena är de som är mycket hierarkiska och styrs av en stark ledare. Ett exempel är vargar. Flockledaren bestämmer vart flocken ska gå och var flocken ska stanna. Han utmanas ibland av yngre hanar, men annars ifrågasätts inte hans beslut. Det andra är fiskstim och fåglar som t ex starar. Flockarna är väldigt stora och ändå tycks de röra sig helt synkroniserat. Troligen fungerar det så att varje fågel, eller fisk har koll på de som är närmast och håller ett väl avvägt avstånd till dem. Dessa har i sin tur koll på de som är närmast dem osv. Om någon upptäcker en fara eller får syn på precis var målet är ändrar denne riktning. Genast följer de som är närmast med på samma avstånd som tidigare och rörelsen fortplantar sig genom flocken. Men detta går så blixtsnabbt att det ser ut som en enda rörelse.

Människor som flockdjur verkar huvudsakligen vara hierarkiska. Vi följer gärna starka ledare. Dessa kan ha formell makt, som presidenter, statsministrar eller chefer. Eller informell som i ett gäng, eller en grupp som ska göra ett skolarbete. Samtidigt är människor mer präglade av kultur än andra djur och hur ledaren utses är inte alltid lika givet. Jag tänker att det också därför ibland blir mer osäkert vem som är ledare. Och att ledaren kan utmanas, eller ignoreras på fler olika sätt än i en vargflock. Ledaren kan vara kompetent och klok och leda sin flock rätt. Eller starta krig, använda flockens resurser för egen vinning och leda flocken fram mot ett stup. Vad som ger ledaren makt är olika i olika situationer och makten i sig påverkar också ofta ledarens beteende.

Men vi har också drag av fiskstim och starflockar. Ett experiment som gjorts flera gånger är att låta någon stå på offentlig plats och titta uppåt. Flera kommer att ställa sig bredvid och försöka få syn på vad det är han ser. Om det redan från början står flera personer och tittar åt samma håll blir effekten ännu starkare. Många människor gör gärna som alla andra gör. Kanske p g a det hierarkiska draget verkar vi samtidigt mer benägna att konkurrera och tävla än starar. Att vi sneglar på dem vi har omkring oss gör därför ofta att saker skruvas upp mer och mer. Har grannen köpt en ny bil vill vi ha en större. Har kollegan fått högre lön vill vi ha ännu mer. Har en kompis ny telefon vill vi gärna ha en ännu finare. Hör vi att folk åker till Thailand vill vi resa ännu längre bort. ”Allt är en tävling” som Peter och jag ibland skämtsamt säger. Men ibland blir det också positivt som när en familj sätter upp solpaneler på taket och flera i grannskapet följer efter. Eller när en kollega blir vegetarian och flera blir nyfikna på att prova. Att lastcyklar är så vanliga i den här staden beror i hög grad på att några började och det blev en lokal trend.

Den som inte är ett flockdjur kan förstås vara bara motvalls. Sådana känner jag också, som alltid ska tycka tvärtom, även när alla andra har kommit överens om något bra. Kanske kommer det beteendet egentligen ur en vilja att vara ledare. Men den typ jag tänker på nu är snarare den som ser att kejsaren är naken. Om det inte är viktigt att göra som andra gör och passa in i gruppen. Eller i alla fall inte tillräckligt viktigt för att rucka på sina värderingar. Då kan man gå emot strömmen när vindarna blåser åt fel håll. Nu när svenska folket fortsätter trappa upp sin klimatpåverkan istället för tvärtom är det viktigt att vi är några som inte är flockdjur utan istället stannar upp och ropar att det inte är det tåget vi ska med. När flocken kör i hög fart mot en bergvägg måste några dra i bromsen. Och när de flesta glatt följer varandra mot stupets kant måste några rusa fram och försöka peka ut en annan väg. Även om det är udda och obekvämt.