Förankrad i lokalsamhället

lokalsamhället. Bild på rödtornet och Klosterkyrkans spira i Vadstena.

Nyligen läste jag boken Naturens Rättigheter (av Nikolas Berg, Ingrid Berg och Martin Hultman), som jag lär återkomma till på flera sätt. Där nämns uttrycket ”glokalt” som ett ord för globalt engagemang förankrat i det lokala. I det här inlägget tänkte jag dela några funderingar kring det goda med att vara förankrad i lokalsamhället. 

Vi bor i en småstad, men en ganska speciell sådan. På sommaren befolkas Vadstena av turister. Dess storslagna historia i kombination med en pittoresk innerstad och ett vackert läge vid Vättern, gör att många dras hit. Även för att bosätta sig. Andelen som har flyttat hit i vuxen ålder är därför förhållandevis stor och vi har aldrig upplevt känslan att man måste ha bott här i generationer för att räknas som Vadstenabo. Förutsättningarna kan se väldigt olika ut på olika platser, men just det kan vara en god utgångspunkt. Vad har vi just här, på den här platsen som är speciellt och värt att värna om? Vad har vi just här goda förutsättningar för att göra för världen?

När jag läst om klimatpsykologi har det ibland nämnts att insikter om hur den egna platsen kommer att påverkas av klimatförändringarna kan vara ett sätt att väcka engagemang. I boken om Naturens Rättigheter nämns engagemanget för Vättern och idéer om att ge sjön juridiska rättigheter. Vår upplevelse är att människor lätt blir känslomässigt engagerade här när det gäller Vättern som är så närvarande. Då handlar det om militärens övningsskjutningar och om planer på gruvbrytning. Att sjön är en stor dricksvattentäkt nämns ofta. 

Men Vättern visar också hur vi kan komma att påverkas av klimatförändringarna. När strandkanten förflyttas flera meter ut, när man kan promenera utanför de stenmurar som brukar markera gräns. Då är det uppenbart att det varit väldigt torrt och extremt lite nederbörd. Om man som vi odlar på en kolonilott intill stranden kan man få en glimt av svårigheterna när det blir brist på vatten. Den förståelsen kan bidra till att väcka ett engagemang också för de globala frågorna.

Det kan vara värt att ta reda på mer om hur prognoserna ser ut för just den plats där du lever och samtala med andra om det. Både för att hoten mot lokalsamhället kan väcka kampvilja att hejda förändringen och för att vi faktiskt redan drivit det så långt att vi kommer att behöva anpassa oss. På Gotland och Öland måste man redan förhålla sig till vattenbrist. I andra delar av Sverige kan risken för översvämning vara ett mer påtagligt hot.

För att man ska lyfta blicken och förstå att andra platser i andra delar av världen har samma djupa betydelse för människorna där, verkar något mer ofta krävas. Det händer inte alltid av sig självt att engagemang för det lokala blir globalt. Kanske kan studiecirklar där man både tar reda på mer om prognoserna för det egna lokalsamhället och hur detta ingår i det större sammanhanget vara en idé.

Det verkliga mötet öga mot öga påverkar oss ofta mer än det vi läser eller ser på film. Allra mest påverkas vi av våra vänner, de vi umgås med och de grupper vi vill tillhöra. Att på den plats där man bor leta reda på andra som längtar efter mer hållbarhet kan vara en god början. Bjud hem någon som har kommit längre än du och låt dig inspireras. Bjud hem någon du tror är nyfiken, men inte kommit så långt och var inspiratör i all ödmjukhet. Vår studiecirkel Lev inom planetens gränser har vi tänkt ha en ny omgång av i vår. Den bygger också på tanken att man i det lilla, nära sammanhanget kan lära känna varandra och inspirera varandra till att komma vidare i sin egen omställning. Vi började i hög grad med att lägga om vår egen livsstil, men för många skulle det vara mycket lättare om man kunde känna att man gör det tillsammans. Var gärna med och skapa en god inramning där du bor för sådana möten och stödjande grupper.  

Kanske kan det leda vidare till engagemang för att starta verksamheter som underlättar för hela lokalsamhället att bli mer hållbart. Cykelverkstad, klädbibliotek, trädgårdshjälp, gå på promenad med de äldre, språkcafé, eller studiecirklar. En del kan handla om sådant som inverkar direkt på miljö och klimat och t ex minskar bilism eller konsumtion. Annat kan vara gott på andra sätt och göra lokalsamhället vänligare och mer inkluderande. I vårt lokalsamhälle finns många kulturellt begåvade och engagerade människor inte minst konstnärer. I olika konstellationer gör de väldigt mycket för att den här staden ska kännas levande och kreativ. Och kreativitet kommer vi att behöva mycket av för att hitta nya vägar framåt.

För mycket grejer

För mycket grejer. Bild på välfyllt hem.

Vi flyttade några dagar före jul. För första gången till en mindre lägenhet än den tidigare bostaden. Nu bor vi en tvåa istället för en trea och på 60 kvm istället för 84. Självklart förstod vi att vi behövde göra oss av med en hel del grejer. Det var mest av allt skönt. På plats i den nya lägenheten inser vi att vi fortfarande har för mycket grejer. Fortsatt rensning blir en nyårsföresats. Vi har även tidigare skrivit om att ha färre saker.

Två nästan motsatta tankar har detta rensande väckt. Den ena är att det ibland finns intresse för sådant man tror att man kommer att bli tvungen att kasta. En gammal elorgel till exempel. Jag köpte den begagnad när jag flyttade hemifrån någon gång i början av 90-talet. Trots att jag beskrev den som något av ett renoveringsobjekt med alla dess skavanker trodde sig någon kunna fixa den så att den blev ett bra instrument för hans dotter att öva på. Själv spelar jag nu mer orgel än på länge, men övar i den kyrka som blivit närmaste granne. Tjock-TV-n fick vi bud på från två personer så det fanns intresse för den fast det till slut blev så att den som köpte den inte hade möjlighet att hämta den. Sådant här är Peter mycket bättre på än jag. Att se att det kan finnas oväntat intresse för ens ratade saker och ta sig för med att lägga ut dem på sajter där man säljer eller skänker bort. Det kan absolut vara värt att kolla det innan man kastar.

Den andra tanken är att de flesta redan har för mycket grejer och att det är så mycket prylar i omlopp redan att mycket t o m är svårt att skänka bort. I vår nya lägenhet får vi plats med en bokhylla färre än tidigare. Alltså gallrade vi en hel del böcker. Men den ena second hand-butiken efter den andra tar inte längre emot böcker. De har fullt i hyllorna och det säljer inte så värst bra ens när det är jättebilligt. Flera antikvariat finns i staden också, men de tar förstås bara emot en viss typ av böcker. De möbler vi ville bli av med och som ingen visat intresse för på lokala Facebookgrupper, Blocket och Tradera frågade vi om Lions kunde hämta. Men de hade bara plats för små möbler. Återvinningen i Motala hämtade, men det krävde övertalning för att de skulle ta med sig en bredare hylla med skåp under. Den hade vi faktiskt köpt hos dem, men de trodde inte att det fanns intresse för den och det var tveksamt med utrymmet. Bäddsoffan som vi först tänkt skänka till dem, men som någon annan visat intresse för, blev de glada över att slippa.

Många blir upprörda över att det kastas så mycket saker – inte minst böcker. Då och då hör man någon som sett fullt fungerande möbler eller saker på tippen. Men vad ska man göra om ingen tar emot? Second hand är en bra idé för att spara på jordens resurser, men det räcker inte. Inflödet av nya saker måste hejdas. Annars korkas systemet igen. Det blir fullt och man måste ändå kasta. Även återbruk, som jag har ägnat mig en del åt, slår snart i taket. Jag har sytt fantasifulla grytlappar av begagnat tyg, men hur många grytlappar behöver man egentligen? Detsamma gäller om man väver trasmattor, eller stoppar kuddar med tygsnuttar, eller tillverkar saker av något annat begagnat material. 

Egentligen är det inflödet av nya saker som behöver stoppas. Tänk om man kunde ta en paus i all nyproduktion. Bestämma att nu finns det för mycket grejer. Vi låter det som redan finns cirkulera tills det faktiskt går runt istället för att korka igen. Då skulle det kanske finnas plats i second hand-butikerna och återbruket skulle kunna skapa ting vi faktiskt behöver igen. Bortglömda saker som en gång tänktes vara ”bra att ha” kanske kommer i bruk. Jo, jag vet att det bara är ett tankeexperiment, men någonstans skulle vi behöva fundera på allvar över hur vårt samhälle och vår ekonomi skulle kunna fungera på ett helt annat sätt än nu. Förslag emottages tacksamt!