Monologer i andras skor

Monologer i andras skor. Bild på en rad av skor.

Förra sommaren startade en stor pilgrimsvandring från Vadstena mot Glasgow dit de kom fram lagom till klimattoppmötet. Vår vän Annika Spalde ledde den vandringen och planerar nu en vandring från Åbo som ska vara framme i Stockholm lagom till valet. Under den tidigare vandringen gick jag en mil i veckan ”i någon annans skor”, vilket jag har berättat om tidigare. Även denna gång gör jag ett slags parallell aktivitet då jag planerar att framföra tio monologer den 2 september – inför valet.

Monologerna bygger i sin tur på mina tidigare vandringar. De är skrivna utifrån tio av de människor och djur jag försökte leva mig in i då. På Gamla teatern i Vadstena kommer jag att ställa upp en rad skor. Det blir inte tio stycken eftersom en del inte bär skor, som t ex isbjörnen, men en rad i alla fall. Jag kliver i ett par skor i taget och berättar något om klimatkrisen såsom denna person kanske skulle säga det. En ung man under värmebölja i Kanada, en isbjörn, en klimatförnekande riksdagspolitiker, en flicka i Kenya, en svartvit flugsnappare, en kvinna som arbetar på reklambyrå, en kvinna från Funafuti i Tuvalu, en pilgrimsmussla, en rik bolagsadvokat och en brandman i Australien tar plats på scen.

Deras berättelser får sjunka in och kanske komma till tals med din egen när Mårten Falk spelar gitarr. Honom lärde vi känna när han gjorde en cykelturné för klimatet. Han övernattade på Dahlströmska gården som vi drev då och vi hjälpte till att ordna en konsert i Vätternkyrkan. Sedan har vi hållit kontakten och han har blivit en god vän. Mårten Falk är en internationellt erkänd klassisk gitarrist. Minst lika viktigt i det här sammanhanget är att han är djupt engagerad i den kamp monologerna handlar om. Han kommer att spela musik av Heitor Villa-Lobos och Francisco Tárrega. När jag har övat har jag ibland lyssnat på musiken han valt och känner att det djupnar med den.

I en tidigare text beskrev jag mina vandringar som övningar i empati. Det är en förhoppning att föreställningen väcker medkänsla över geografiska gränser och artgränser. Biljetterna kostar 150 kronor och finns att köpa i Butik Bättre Värld, via e-post eller vid föreställningen. Det hela äger rum den 2 september. Välkommen! Fundera gärna också över vad du kan göra för att väcka uppmärksamhet kring klimatkrisen inför valet. Vad är du bra på som skulle kunna användas till detta?

Ett välsignat regn

Ett välsignat regn. Bild på regnvåt vintersquash.

På Kristi Himmelsfärds dag ordnade vi en Gökotta med några vänner. Planen var att sitta utomhus vid sjön, tända en brasa, läsa ett par texter, be, sjunga några enkla psalmer till gitarr och lyssna på fåglarna under en längre stunds tystnad. Men, det regnade. Detta passade inte så bra ihop med vare sig gitarr eller psalmböcker. Jag blev besviken. Men han som skulle spela kallade det ett välsignat regn.

Vi hade nyckel till den lilla stuga som är Vätternkyrkans sommarhem. Där finns ett slags burspråk med fönster mot Vättern. Någon tände en brasa i kaminen och vi satte oss i en halvcirkel vända mot vattnet. Tio minuter avsattes för tystnadsstunden och då kunde man gå ut om man ville det. Jag ställde mig intill ett träd nära sjön och där hörde jag både fåglarna, vinden och ett välsignat regn. Det blev en underbar morgon.

När vi drev Dahlströmska gården fick jag ibland märkliga skuldkänslor vid regn. Gäster som hade rest till oss och sökte påfyllning och avkoppling fick bara uppleva ett blött och gråmulet Vadstena. Ingen anklagade förstås oss för regnet och många förvånade mig med sina positiva upplevelser. Men flest kom det ju när prognosen var sol. Det är det som är ”bra väder”.

Sommaren 2018 anades en förändring. Den sommaren då regnet aldrig kom. Folk började fråga efter det svalaste rummet. Och även om de inte ville att det skulle regna just när de skulle strosa på strandpromenaden kunde värdet av regn faktiskt komma på tal.

Nu driver jag Butik Bättre Värld på affärsgatan i Vadstena. Med dörren öppen hör jag både förbipasserande och andra butiksinnehavare. Varje morgon hoppas de på sol. För det är då det kommer mest folk. Än så länge har jag inte dragits med i det. Jag minns de gula gräsmattorna och bevattningen som slammade igen 2018. Jag ser också framför mig några män i Afrika som i nära 50 graders värme gräver en brunn och når nio meter innan de hittar vatten. Den såg jag i en dokumentär. Kanske har jag sett och läst för mycket för att kunna glömma regnets välsignelser.

Mest betydelse för min känsla för värdet av regn hade vår kolonilott. Det var där vi började odla på allvar och då blir det så väldigt påtagligt. Man kan nästan se hur växterna dricker och fylls av ny växtkraft och frodighet. Att själv vattna så mycket som de behöver är ett tungt jobb och på något sätt blir det ändå inte detsamma.

Egentligen behöver man förstås inte gilla regn. Det faller eller inte oavsett vad vi tycker. Det jag försöker säga handlar kanske om vår egocentrering. Det ”får” inte regna på min semester, det ”ska” vara solsken om det är bäst för mina affärer, det ”måste” vara uppehåll om jag har planerat en sammankomst utomhus. Jag tänker att det riskerar att krympa motivationen att kämpa för ett klimat i balans om vi i vår vardag ständigt ifrågasätter värdet av väder i balans. Kanske kan vi pröva, när tanken att ett regn är ovälkommet dyker upp, att byta ut den tanken mot ”ett välsignat regn”.

Butik Bättre Värld

Butik Bättre Värld. Bild på Sofia Asthamn i Butik Bättre Värld, Vadstena.

Tisdagen den 24 maj öppnade Sofia dörrarna till Butik Bättre Värld. Under flera år var det där med ”bättrevärldbutiken” något vi återkommande nämnde halvt på skämt. Nu är den verklighet. Grundtanken är att erbjuda varor som kan hjälpa människor till en mer hållbar vardag. Produkterna är sådant som baljväxter och hela korn av spannmål i lösvikt, återbruk, Bokashi-kompost, Guldkannan, bivaxdukar och schampo i fast form.

Något jag blivit glatt överraskad av är att det finns fler medvetna Vadstenabor än jag trodde. Redan första dagen kom flera med egen påse eller burk och köpte baljväxter och hela korn i lösvikt. Några sade att de hade längtat efter en sådan här butik och jag får känslan att jag kommer att få ett gäng stammisar. En del av dem nämnde produkter de brukar skicka efter som de nu kan köpa lokalt. Jag vill förstås nå och inspirera även de ”icke frälsta”, men det är en god grund att flera redan har förstått värdet.

En sådan här plats bjuder också in till samtal om miljö och klimat märker jag. Det känns gott att det uppfattas så tydligt att det är hållbarhet som är idén. Och även om jag förstås behöver sälja har jag uppskattat dem som kommer in och delar en stund av oro över världen och längtan efter något bättre. Efterhand jag hinner med vill jag gärna göra mer av det som handlar om inspiration och pedagogiskt visande.

Lokalen är lite större än jag först upplevde den som och det finns plats för mer. Jag tänker att jag vill se vad för slags frågor människor ställer. Både om det är specifika produkter som efterfrågas och om det är områden de tycker är svåra där jag kan finna lösningar.

Om det sedan går att få ekonomiskt lönsamt är svårt att veta. Vi har inget behov av mycket pengar. Målet är att jag ska kunna ta ut en liten lön. Det känns meningsfullt att ägna sig åt detta i sig. Men vi har inte råd om det bara kostar pengar. Det talas ofta om att stödja den lokala handeln. Jag har faktiskt en kluven känsla inför det. De största utsläppen och miljöpåverkan sker ofta i produktionen och om det som säljs lokalt inte är bra producerat kan det bli en förlust för miljön. Liksom om det är varor som i sig innebär hög klimatbelastning som kött och onödiga prylar. Det är t ex faktiskt bättre att köpa importerade baljväxter än svenskt kött. Men just därför känns det bra att kunna erbjuda sådant som är både och. Lokal handel med bra producerade varor. Baljväxterna jag säljer är dessutom både svenska och ekologiska. Då behöver man inte trassla in sig i till synes svåra val eller diskussioner.

Uppstarten av detta har påmint mig om en del saker om mig själv. Som hur viktigt det är för mig att få göra det jag gör helhjärtat, utan kompromisser. Att jag gärna gör saker själv, just för att få göra på mitt sätt, men att möten med människor också kan vara väldigt givande. Att bemötande och estetik är viktigt för mig själv när jag kliver in i ett rum. Fundera gärna kring vad du är bra på och hur du trivs med att göra saker. Finns det något sätt du kan använda det för att öka hållbarheten på den plats där du är?