Natur och kultur – bild och form

Natur och kultur - bild och form. Bild på Linn Marie Carleheds skulptur.

Det här är del två i vår lilla serie om mötet mellan natur och kultur. Tidigare har jag skrivit om musik. Jag har en magisterexamen i Konst- och bildvetenskap, men har egentligen aldrig arbetat med det. Nu har jag glömt många namn och årtal, men tror jag har med mej en förståelse för hur konst fungerar. I det här inlägget vill jag fundera kring exempel där bild och form möter naturen på ett fruktbart sätt.

En första tanke är rent naturmåleri. Som Bruno Liljefors. Min mormor målade ofta älgar och rådjur. Morfar var jägare så det var en nära erfarenhet hon gestaltade, fast hon inte målade jakt utan fridfulla naturscener med djur i. Jag har ofta tänkt att morfar var en av de mest naturnära människor jag känt och att han bidrog till min känsla för naturen. Han hade också arbetat många år i skogen och kunde mycket om träd och spår. Men jag var aldrig med i något jakttorn och såg aldrig några vilda djur tillsammans med morfar vad jag kan minnas. Mormors målningar förde in dem i vardagsrummet. 

Naturmåleri är ibland romantiserande och befäster ibland bilden av människan som dominerande. Ibland lyckas den inte heller tillföra något utan blir alltför vanlig och berör oss inte längre. Men den kan också ibland föra naturen närmare oss. Bli ett slags ställföreträdande möte. Så kan även naturfoto fungera. Mattias Klum har berört oss och många andra med sina foton och filmer. Nick Brandt tar bilder på djur som blir ett slags porträtt av deras personlighet. Där de blir individer och inte bara en art. En av de starkaste filmerna vi vet, som berör naturen och hoten mot den, är Jordens Salt. Den handlar om fotografen Sebastião Salgado. Både filmens gestaltande av hans berättelse och hans egna foton träffar något djupt inom oss som fler kan behöva få kontakt med. Här är det verkligen inte alls romantiserande utan bitvis bland det sorgligaste jag sett. Och ändå med ett trotsigt hopp. Bland våra egna vänner finns en biolog och lärare som tar väldigt fina bilder, ofta av detaljer i naturen. Han är bra på att väcka förundran.

I Konst- och bildvetenskapen ingick även arkitektur. Där krävs det något slags verkshöjd för att det ska kallas arkitektur och inte bara vara en byggnad, men det handlade även om sådant som stadsplanering och vissa stora arkitekter ritade även hyreshus. Hur vi planerar våra städer och hur våra hus ser ut är verkligen kultur, men det påverkar också påtagligt naturen och gestaltar vår relation till den. Det kan handla om vilka material vi väljer men också om hur stort vi bygger, hur mycket vi ger plats till grönska och om det är cyklister eller bilister som prioriteras. Både om hur stor miljöpåverkan blir i sig och om vad som signaleras. En dröm vi hade som är alldeles för dyr att förverkliga var ett visionshus. Miljökloka lösningar för boende skulle synas där tänkte vi. En del av idén var att det skulle vara ett pyttelitet hus i en stor trädgård. De hus vi har sett byggas här i staden på sistone har snarare varit så stora som det går att få plats med på tomten. Visst signalerar det olika saker om vad som är viktigt. Välkänd är ju den speciella arkitekturen i Järna. Värderingar kan ta sig uttryck i arkitektur fast det förstås inte måste vara givet för en oinvigd att tolka.

Skulptur kan ibland på ett annat sätt än måleri ta plats i naturen. Vadstena skulpturpark är i en gammal folkets park så det är inte mitt i skogen precis, men där finns mycket träd och man är utomhus där vinden tar i, regnet faller eller solen skiner. En av skulpturerna är ett mycket intressant möte mellan natur och kultur i sig. Vår vän Linn Marie Carlehed har gjort en skulpturgrupp där några livligt diskuterande gestalter är en kombination av råkor och arbetarrörelsens människor. Hon upptäckte att de ofta beskrivits på samma sätt som skräniga, högljudda och obekväma. Så råkor kan vara som människor och människor som råkor och blicken utifrån kan se samma begränsade del av båda. Ett möte mellan natur och kultur där vi inbjuds att relatera både till en grupp människor och till fåglar. 

Natur och kultur – musik

Förutom att vara namn på ett bokförlag är natur och kultur också ett begreppspar som ofta tydligt skiljs åt. Samtidigt finns paralleller och överlappningar och på sistone har jag tänkt att det vore fint om vi lät dem gå in i varandra än mer. I mina betraktelser på vårt evenemang Myllrande liv nämnde jag två exempel med kommentaren ”det är inte alltid så långt mellan natur och kultur”. Det ena var termiter som urholkar eukalyptusstammar i Australien. Av dessa görs instrumentet didjeridu. På detta instrument spelar aboriginerna i sin tur musik som härmar fåglar och andra djur. Det andra var upplevelsen av iskross invid strandkanten som klirrade mot varandra så att det lät som klockspel.

Naturen har förstås inspirerat till mängder av musik, lyrik och konst. När jag började skriva om mötet mellan natur och kultur kom jag först bara in på musik. Sedan kom så många funderingar att det blev för stort för ett inlägg. Därför får detta bli en liten serie där den här första delen handlar om musik.

En helg i oktober var jag på kreativ skrivarretreat på Långrådna Kultur utanför Valdemarsvik. Kajsa Norrby ledde oss i övningar som släppte lös lekfullhet och skaparglädje i skrivande av sångtexter och melodier. Jag har tidigare skrivit om att kreativitet är en viktig förmåga i vägen mot en hållbarare värld. Den här helgen var verkligen utvecklande på det området. En sak jag snuddat vid tidigare men inte gjort så mycket med var att spela in ljud och använda det till musik. Lite experiment hade jag gjort till Konstrundan 2019 med ljud av vatten och torka. Den där helgen gav verktyg att hitta musiken i ljuden och använda rörelse och kropp för att komponera. Nu har jag kommit en bit på väg med att skriva en sång om kastanjeträd som ackompanjeras av en rytm där jag omväxlande slår kastanjer mot varandra och drar den taggiga utsidan av två torra kastanjeskal mot varandra. Just kastanjer har ju också påtagligt kommit in i musikens värld i kastanjetter. Jag planerar att också skriva utifrån det svagt sprakande ljudet från frallor man just tagit ut ur ugnen och det dämpade klickandet när mamma stickar. Men det finns också många fler naturljud att utforska. Det allra mest uppenbara är kanske fågelsång.  

Ibland möts engagemang för naturen och engagemang för musiken tydligt i en person. Det tänkte jag när den oerhört skicklige gitarristen Mårten Falk slutade flyga och åkte på cykelturné för klimatet. Vi hjälpte till med arrangemanget kring hans konsert här i Vadstena. Han skickade en länk till ett klipp på youtube där han kommer cyklande genom en skog, stannar till, vänder på en låda han haft på släpet, tar fram gitarren och börjar spela klassisk musik. Som för fåglarna och träden. Ett underbart möte mellan natur och kultur.

Att låta natur och kultur mötas kan fördjupa relationen till båda. För någon kan naturen bli en väg in i kulturen och för någon annan kulturen en väg in i naturen. Egentligen tänker jag inte så instrumentellt på vare sig natur eller kultur. Den har ett egenvärde utan att behöva leda till något annat. Men eftersom jag allt oftare tänker att vi behöver en djupare förvandling av vår relation till naturen tycker jag att det är vackert när kultur kan bidra till det. 

När jag skriver om det här kommer jag att tänka på något jag hörde talas om för länge sedan och googlar fram det. Engelska astronomer lyckades 2003 fånga upp ett ljud från ett svart hål. Ljudet var en ton som de räknade ut var ett Bb, men 57 oktaver under ettstrukna C. En baston så djup att det mänskliga örat inte kan höra den utan hjälpmedel. Det fångade mig när jag hörde om det då och det gör det även nu. När det rapporterades om det här fyndet var det flera rubriker som handlade om att rymden sjunger. Fast det bara är en ton är det någon sådan känsla det ger mig. Att musik fanns långt före oss, finns långt bortom oss och kommer att finnas även när mänskligheten försvinner. För mig är det kanske något extra att det är just en baston. Jag har alltid varit förtjust i musik där de låga tonerna har en viktig plats, som kör- eller orkestermusik med en framträdande basstämma, eller orgelstycken med en intressant basgång. Kanske för att pappa sjunger bas. När jag nu tänker på rymdens baston inser jag att det förstås är forskarna som har satt in ett ljud i ett mänskligt system där det får ett namn. Det kan ju tyckas synd att tvinga in naturen i det. Men någonstans blir det för mig en bild av att kulturen kan ge naturen ett språk som ibland gör den lättare att relatera till. Och vi behöver kunna relatera till den för att vara beredda att värna den även när det kostar på.  

Perspektiv på rikedom

Perspektiv på rikedom. Bild på blomsterbönor.

Nyligen fick jag se statistik som förvånade mej. Det handlade om att om du tjänar 15 000 i månaden före skatt så tillhör du de rikaste 10 procenten i världen. Tjänar du 40 000 tillhör du 1%. Själva tillhör vi faktiskt inte någondera av grupperna. Men de allra flesta svenskar finns bland de 10% rikaste i världen och jag behöver inte gå så långt i min bekantskapskrets för att hitta någon som tillhör den rikaste procenten. Det ger ett perspektiv på rikedom.

Jag tror att vi gärna föreställer oss att topprocenten är arabiska oljeshejker, eller amerikanska filmproducenter eller företagsmagnater. Även den rikaste 10 procenten låter som något avlägset. Men det är det inte. Det är den nivå vi i Sverige betraktar som norm.

Vad har då detta perspektiv på rikedom för betydelse för miljön? Jo, inkomst är en av de faktorer som har allra tydligast koppling till klimatpåverkan. En person från den rikaste procenten av jordens befolkning släpper i genomsnitt ut 175 gånger mer koldioxid än en person från de fattigaste 10 procenten. Egentligen är det logiskt. Konsumtion driver utsläpp och utnyttjande av jordens resurser. Att de som har mest pengar konsumerar mest är ingen överraskning. Jag tror att det jag blir överraskad av här är att ribban till att tillhöra världens rikaste är så låg. För många svenskar tror jag att det är så överraskande att man inte riktigt vill tro att det är sant. Oxfam uppmärksammade detta för flera år sedan, men även jag hade missat det. 

För att gå vidare med statistik så var medellönen i Sverige 35 300 kr i månaden år 2019. Några av de yrken som har högst medellön är chefer inom bank, finans och försäkring, specialistläkare, verkställande direktörer och flygledare. Alla dessa har en medellön på över 70 000 och ett par yrkeskategorier en på över 100 000. Medianlönen i Sverige var samma år 31 700. Men det blir intressant på ett annat sätt när man inser att bland de yrken med lägst medellön som SCB räknar upp är det ingen som faller under de 10% rikaste i världen. Den lägsta siffran är 21 400 för övrig hemservicepersonal m fl. Då är alla löner uppräknade till heltid för att det ska gå att jämföra, men ändå. Att arbeta heltid är ju ändå normen i Sverige. Jag tror inte vi riktigt inser hur pass priviligierade vi är och att det ger oss ett ansvar.  

Enligt Naturvårdsverket motsvarar Sveriges konsumtionsbaserade utsläpp av växthusgaser 9 ton per person och år. Den siffran skulle behöva komma ner till 1 ton för att vara i linje med Parisavtalet. De skriver vidare att tre femtedelar av dessa utsläpp kommer från hushållen och de resterande två femtedelarna kommer från offentlig konsumtion och investeringar. 

På senare år har jag återkommande läst och hört åsikten att det läggs för stor vikt vid individen. Och att konsumentmakt inte räcker särskilt långt. Men sett till de här siffrorna spelar det ändå väldigt stor roll. Bara man kommer ihåg att konsumenten också har makt att inte konsumera. Att skänka pengarna till välgörenhet, investera i solpaneler, eller plantera skog. Ge istället för att köpa.

Ett helt annat perspektiv på rikedom är att känna sig rik när man skördar morötter på hösten, eller grönkål till jul. Att upptäcka hur fantastiskt vackra blomsterbönor är och att de går utmärkt att äta. Eller att känna sig rik när man träffar sina vänner. Så här års känner jag mej rik av att omges av höstens färgprakt och att plocka kastanjer bara för att de är fina. Ett rikt liv behöver inte kosta så mycket pengar.

Jo, jag vet att det finns fattiga människor även i Sverige och deras svårigheter vill jag inte alls ringakta. Det går också att förstå att relativ fattigdom kan vara psykologiskt jobbigt, inte minst om man har barn. Men vi måste kunna hålla två tankar i huvudet samtidigt och inse att de allra flesta av oss är rika i ett internationellt perspektiv. Det vore bättre om vi skänkte överskottet till dem som verkligen är fattiga än att de blir en anledning att inte diskutera de här frågorna. Om någon undrar tjänar vi själva 11 349 kr i månaden var före skatt.