Ett bra pris

Ett bra pris. Bild på väska av återbrukat tyg.

Nu har jag haft Butik Bättre Värld i några månader. Ofta har jag haft dörren mot gatan öppen. Det har jag för att det ska kännas välkomnande, men det gör också att jag hör vad förbipasserande säger. Soliga dagar ställer de intilliggande butikerna ut mycket varor på gatan. Ett uttryck jag hör i olika varianter flera gånger om dagen är ”ett bra pris”.

Det man menar är på sätt och vis ”prisvärt”, men kanske framför allt billigt. ”De här har vi för ett bra pris nu” betyder aldrig att man har höjt kvaliteten men behållit samma pris. Eller att man givit de som odlar bomullen högre lön så att priset nu är mer rättvist. Det betyder alltid någon form av rea. Frågan om vad varor kostar hör jag hur många gånger som helst. Däremot inte hur något är producerat. Hur mycket vatten, mark, energi eller kemikalier som gick åt eller hur arbetsvillkoren sett ut.

Samtidigt är butikerna i min närhet inte slit och släng där det allra billigaste prioriteras. Jag skulle tro att deras varor håller god kvalitet. Därför finns det även de som inte tycker att det är ett bra pris. ”Ska du verkligen betala 200 för en T-shirt?” ”100 spänn för lite te!” ”Här är det så mycket småbutiker och då är ju priserna därefter.” Eller någon som upprört utbrister något om turistpriser. Fenomenet med turistpriser finns säkert. Det drabbar väl egentligen allra mest de som är bofasta. Men här har jag aldrig uppfattat det som att butikerna höjer priserna inför turistsäsong. Så, det här handlar inte så mycket om handlarnas inställning till priser som om folk i allmänhet.

En övning jag har gjort ibland är att sitta t ex med en kopp kaffe och tänka på alla som har bidragit till att den finns i min hand. Jag vet inte mycket om hur man tillverkar porslin, men det måste vara en process i flera steg. Material som utvinns, en design som ritas, att den formas, bränns, glaseras. Mycket av detta görs industriellt, men det är ändå människor med i varje steg. Dricker du ur en keramikmugg är det lättare att föreställa sig hantverket bakom. Kaffet odlas i ett helt annat klimat än vårt. För mig är det självklart att välja ekologiskt, annars kan de som arbetar i odlingarna utsättas för mycket tveksamma kemikalier. Bönorna skördas, torkas, transporteras, rostas, förpackas. Jag försöker föreställa mig människorna i varje steg och tänka på dem alla med omsorg och förhoppningar om deras välgång. Utifrån detta perspektiv – vad är ett bra pris för en kopp kaffe?

Sedan kan det här verka elitistiskt. För en del handlar ett bra pris om vad de har råd med. Men själv har jag i många år prioriterat tid och meningsfullhet framför pengar. Och haft betydligt lägre inkomster än de flesta i Sverige. Ändå håller jag med den som sade att om du inte har råd med ekologisk choklad – då har du inte råd med choklad. Den som utsätts för gifterna i en konventionell odling är i en mycket mer utsatt position även än den som t ex lever på socialbidrag i Sverige. Detsamma gäller den som arbetar i en konventionell bomullsodling. De som talar om bra priser på affärsgatan här behöver inte en billig skjorta för att de annars inte skulle ha kläder på kroppen. Mycket av det som köps är sådant ingen egentligen behöver, men ändå ska det vara billigt. För vem är det ett bra pris? Vilka prioriteringar är rimliga att göra?

De här tankarna dyker också upp när människor blir upprörda över elpriset eller priset på bensin. Detta handlar ju om sådant som vi drastiskt borde minska på. Då kanske det faktiskt är ett bra pris när det är dyrt? Om vi verkligen skulle ta klimatkrisen på allvar vore det till och med läge för ransonering. På sistone har jag också hört många reagera över att maten blivit dyr. Det påminde mig om något jag hörde för ett antal år sedan om att vi lägger en historiskt liten andel av våra inkomster på mat. Jag googlade och kom till diagrammet som finns i den här länken. Den andel av hushållens utgifter som bestod av livsmedel var 25 % år 1963. År 2018 var den 12 %. Som man ser i diagrammet lägger svenskarna ungefär lika mycket på transport och fordon som på mat. Och nästan lika mycket på rekreation, kultur, varor och tjänster. Jag återkommer också till att om du tjänar 15000 kr i månaden eller mer tillhör du de rikaste 10% i världen. Mat måste få kosta om den ska kunna produceras på ett hållbart sätt för alla inblandade. Om det innebär att du inte har råd att köra bil lika ofta (eller ens ha egen bil), konsumera lika mycket, eller resa utomlands på semester – då är det fortfarande helt rimligt! Kanske t o m ett bra pris.

För den som vill läsa mer om hur samhällsförändringar speglas i vad vi lägger pengar på är den här artikeln från SCB intressant.