Vi flyttade några dagar före jul. För första gången till en mindre lägenhet än den tidigare bostaden. Nu bor vi en tvåa istället för en trea och på 60 kvm istället för 84. Självklart förstod vi att vi behövde göra oss av med en hel del grejer. Det var mest av allt skönt. På plats i den nya lägenheten inser vi att vi fortfarande har för mycket grejer. Fortsatt rensning blir en nyårsföresats. Vi har även tidigare skrivit om att ha färre saker.
Två nästan motsatta tankar har detta rensande väckt. Den ena är att det ibland finns intresse för sådant man tror att man kommer att bli tvungen att kasta. En gammal elorgel till exempel. Jag köpte den begagnad när jag flyttade hemifrån någon gång i början av 90-talet. Trots att jag beskrev den som något av ett renoveringsobjekt med alla dess skavanker trodde sig någon kunna fixa den så att den blev ett bra instrument för hans dotter att öva på. Själv spelar jag nu mer orgel än på länge, men övar i den kyrka som blivit närmaste granne. Tjock-TV-n fick vi bud på från två personer så det fanns intresse för den fast det till slut blev så att den som köpte den inte hade möjlighet att hämta den. Sådant här är Peter mycket bättre på än jag. Att se att det kan finnas oväntat intresse för ens ratade saker och ta sig för med att lägga ut dem på sajter där man säljer eller skänker bort. Det kan absolut vara värt att kolla det innan man kastar.
Den andra tanken är att de flesta redan har för mycket grejer och att det är så mycket prylar i omlopp redan att mycket t o m är svårt att skänka bort. I vår nya lägenhet får vi plats med en bokhylla färre än tidigare. Alltså gallrade vi en hel del böcker. Men den ena second hand-butiken efter den andra tar inte längre emot böcker. De har fullt i hyllorna och det säljer inte så värst bra ens när det är jättebilligt. Flera antikvariat finns i staden också, men de tar förstås bara emot en viss typ av böcker. De möbler vi ville bli av med och som ingen visat intresse för på lokala Facebookgrupper, Blocket och Tradera frågade vi om Lions kunde hämta. Men de hade bara plats för små möbler. Återvinningen i Motala hämtade, men det krävde övertalning för att de skulle ta med sig en bredare hylla med skåp under. Den hade vi faktiskt köpt hos dem, men de trodde inte att det fanns intresse för den och det var tveksamt med utrymmet. Bäddsoffan som vi först tänkt skänka till dem, men som någon annan visat intresse för, blev de glada över att slippa.
Många blir upprörda över att det kastas så mycket saker – inte minst böcker. Då och då hör man någon som sett fullt fungerande möbler eller saker på tippen. Men vad ska man göra om ingen tar emot? Second hand är en bra idé för att spara på jordens resurser, men det räcker inte. Inflödet av nya saker måste hejdas. Annars korkas systemet igen. Det blir fullt och man måste ändå kasta. Även återbruk, som jag har ägnat mig en del åt, slår snart i taket. Jag har sytt fantasifulla grytlappar av begagnat tyg, men hur många grytlappar behöver man egentligen? Detsamma gäller om man väver trasmattor, eller stoppar kuddar med tygsnuttar, eller tillverkar saker av något annat begagnat material.
Egentligen är det inflödet av nya saker som behöver stoppas. Tänk om man kunde ta en paus i all nyproduktion. Bestämma att nu finns det för mycket grejer. Vi låter det som redan finns cirkulera tills det faktiskt går runt istället för att korka igen. Då skulle det kanske finnas plats i second hand-butikerna och återbruket skulle kunna skapa ting vi faktiskt behöver igen. Bortglömda saker som en gång tänktes vara ”bra att ha” kanske kommer i bruk. Jo, jag vet att det bara är ett tankeexperiment, men någonstans skulle vi behöva fundera på allvar över hur vårt samhälle och vår ekonomi skulle kunna fungera på ett helt annat sätt än nu. Förslag emottages tacksamt!
