Palmolja

Palmolja

Vi har tidigare skrivit om närhet och avstånd här på Bättre Värld. Människors engagemang är ofta beroende av att konsekvenserna av olika handlingsalternativ går att se i den närmaste omgivningen. När jag (Peter) började fundera kring palmolja påmindes jag om detta fenomen. Troligen har de flesta av oss hört eller läst om att palmolja inte är speciellt bra, men då odlingarna befinner sig tusentals mil bort kan vi ofta slå bort problemen som något mindre betydelsefullt.

För mig och Sofia kom uppmärksamheten kring palmolja att förstärkas genom en fotoutställning av Mattias Klum vi såg i början av året. Många av bilderna kom från Borneo och berörde de ödeläggande effekter landets storskaliga produktion av palmolja har på landets människor och regnskogens liv. Flera av bilderna och berättelserna finns med på Mattias Klums föreläsning om Borneo här.

Problemet med palmolja är inte produkten i sig. Den vegetabiliska olja som kommer från palmernas frukter har god kvalitet, är användbar till mycket och när raps eller solrosolja ska framställas krävs mångdubbel odlingsyta. I likhet med produktionen av sojabönor är problemet istället odlingens storskalighet; de monokulturer som ersätter ”oersättlig” regnskog, bekämpningsmedel som sprids och undanträngningen av människor och djur som tidigare levt i symbios med regnskogen. När regnskog eldas upp för att bereda plats åt stora plantager av palmoljeträd – eller för den delen sojabönor – förstörs tidigare effektiva koldioxidinsamlare och mängder av koldioxid som funnits lagrad i vegetationen släpps ut i atmosfären.

Ett problem med palmoljan i vardagen är att den är en ytterst anonym men vanlig följeslagare. I produkter som kakor, snabbmat, halvfabrikat, smink, hygienprodukter, glass, biodiesel med mera finns ofta tillsatser av palmolja. Eftersom palmolja har fått en dålig klang anges den ofta på innehållsförteckningar som vegetabilisk olja istället. I andra produkter kan den förvirrande nog döljas bakom diverse kemikalier, några exempel finns här.

Att undvika denna produkt med bismak av ödelagd regnskog kan alltså vara svårt. Bara att börja uppmärksamma vad våra vardagliga produkter innehåller är trots allt en god start. Som ett experiment försökte den inspirerande Karin på Karins miljöblogg att under en vecka skriva ner all den palmolja hon konsumerade. Projektet visade sig vara svårt men klart intressant. För vår del har vi under flera år använt allt mindre halvfabrikat och lagar det mesta av vår mat från grunden. Bland många andra fördelar med detta finns också att vi lättare kan undvika palmolja eftersom vi vet vilka ingredienser maten består av. Sofia har tidigare skrivit om fast tvål och kan konstatera att det finns sorter som inte bara tar bort en plastprodukt i vardagen utan även utesluter en vanlig palmoljekälla.

Själv har jag i olika sammanhang sett hur vanligt palmolja är i köpta småkakor och kex. Som ett vänligt sätt att motverka detta försöker jag se mig som en småkaksaktivist. Aktivismen består i att baka småkakor (med palmoljefria ingredienser) eller att uppmuntra andras bakande vid tillfällen när köpta kakor annars är vanliga. Godare fika blir det föga oväntat också. En av anledningarna till palmoljans popularitet i dessa livsmedel är oljans hållbarhet. Tillsammans med olika konserveringsämnen förklarar detta hur masstillverkat fikabröd kan få ett bäst före datum som sträcker sig åratal fram i tiden. Förutom att slippa palmoljan kan jag då även känna att det blir en fräschare känsla med livsmedel som åldras mer naturligt.

Det har på senare år kommit allt fler produkter med så kallad certifierad palmolja. Denna ska framställas på ett hållbart vis och vid odlingen ska exempelvis inte regnskog skövlas för att anlägga nya plantager. Även med dessa certifikat finns tyvärr problem. WWF förespråkar i dagsläget ingen allmän bojkott av palmolja utan rekommenderar istället användande av just certifierad palmolja. Detta för att produktionen som helhet ska bli mer hållbar. Även om certifierad palmolja är bättre än ocertiferad försöker vi själva undvika produkten helt när detta är möjligt. En anledning är att vi tycker det är svårt att veta säkert om just den palmolja vi stödjer med våra pengar är producerad på ett hållbart sätt. Dessutom tror vi inte det är hållbart med nuvarande höga (och eskalerande) produktion av palmolja. På liknande vis som med bomull, kött och fossila bränslen finns inte utrymme på vår enda planet att bära de stora mängder palmolja som vi konsumerar idag. Vi tror därför att det är en mer hållbar väg att stödja en bredare bas av fettkällor genom att exempelvis premiera rapsen eller solrosoljan, som dessutom är möjlig att framställa i Sverige.

Glädjande nog har en del positiva steg tagits för att minska palmoljeanvändningen. I England har högre krav lett till att minst hälften av dess importerade palmolja nu uppges komma från hållbar produktion. Den 13 december 2014 träder en ny EU-lag i kraft som innebär att palmolja tydligare ska utmärkas i innehållsförteckningen. Om lagen fungerar blir det lättare att göra aktiva val gällande palmolja. Det förekommer även att stora kedjor, som Scandic, redan nu helt väljer bort palmoljan i sin matlagning. Sådana steg snabbar onekligen på vägen mot en hållbar produktion av palmolja. Då palmolja används som ett billigt alternativ i många produkter kan det för oss alla definitivt vara effektivt att vara en ”besvärlig konsument”. Fråga producenten bakom din favoritglass och vardagstvål ifall produkten innehåller palmolja. Kontakta även politiker och andra makthavare om frågor som är viktiga. Tänk på att det inte bara är i media som mer än två personer upplevs som en folkstorm. Förstår de att deras väljare och kunder bryr sig om sådant som ansvarsfull odling av palmolja kan de snabbare fatta beslut som leder till bevarande av regnskog i bland annat Borneo och Malaysia.

Paketinslagning – snyggt och miljöklokt

Paketinslagning - snyggt och miljöklokt

Att fundera ut kreativa sätt för paketinslagning är en stor del av nöjet med att ge bort presenter tycker jag (Sofia). Hur mycket energi som har funnits till detta när julen närmar sig har dock varierat. Om mottagaren är någon jag tror uppskattar ansträngningen spelar in, liksom antalet paket. Är det många kan det kännas som för mycket jobb. Att satsa på färre, men omsorgsfullt valda, presenter är även miljömässigt en bra idé. Detta med julklappar skrev vi om även förra året.

Vare sig paketinslagningen är ett småavancerat pyssel (i Japan är det snarare en konstform), eller bara ett sätt att dölja innehållet, kan man välja material och metod med miljön i åtanke. Papper som är återvinningsbart, eller kanske t o m tillverkat av återvunnet material, är ett bra val. Brunt, oblekt omslagspapper använder jag ofta och dekorerar ibland med något färgglatt, eller låter det vara naturligt och rustikt. På sistone har jag börjat spara färgat silkespapper när jag fått något som varit inslaget i det och använt det som presentpapper. De ljusare varianterna är ofta lite för genomskinliga, men även det kan fungera om man tar flera lager. Begagnat presentpapper ser för det mesta för slitet ut tycker jag, men silkespapper kan få vara lite skrynkligt. Någon gång har jag också använt en svartvit reklambroschyr till ett par mindre paket. Överblivna tygrester kan också användas. Tidningspapper kan funka, men nackdelen är att det svärtar av sig så det passar inte i alla sammanhang.

Tejp är i de flesta fall onödigt har jag upptäckt. En omsorgsfullt gjord paketinslagning håller ihop utan problem med hjälp av presentsnöret. Det är svårt att få paket fina utan snören om man inte kan vika papperet så konstfullt som i Japan, men det behöver inte vara de plastiga, glansiga snörena. Jag använder ofta hampa, som är mycket bättre för miljön. Håller man utkik kan man hitta färgade varianter. På bilden har jag använt ett tvåfärgat hampasnöre.

Dekorera gärna med sådant du kan hitta i naturen, eller sådant du ändå har hemma som kanske annars skulle ha kastats. Torkade rönnbär eller nypon är vackert röda. Knyt eller sy gärna fast dem istället för att limma. På bilden har jag trätt sytråd genom ett par nypon innan de torkade (de blir gärna för hårda sedan), knutit en knut i änden på hampasnöret och sedan sytt fast nyponet i knuten. Man kan också sy fast några nypon t ex där snöret bildar ett kryss. Så länge rönnbären är på kvist kan de knytas fast eller bara stickas in under snöret.

När jag var barn fick jag lära mig att vika papperstranor av en japansk pastor på besök i min barndoms församling. Jag minns fascinationen och kan fortfarande vika papperstranor. Senare läste jag mig till hur man viker många andra figurer, men kan ingen annan utantill. Nu tycker jag att det är roligt med servettvikning och gör ibland vikta dekorationer av papper. Ett miljövänligt och ofta vackert sätt att göra det på är att använda blad från t ex kataloger. Vi tackar nej till så mycket reklam som möjligt, men får ändå en del sådant. Det går också bra med illustrerade tidskrifter eller liknande. Viktigt i de flesta vikningar är att se till att man klipper ut en så jämn kvadrat som möjligt. Det blir mycket lättare om man är noga från början. Stjärnor kan man vika på många olika sätt. Jag föredrar sådana där man bara använder ett papper. Undvik sådana som behöver limmas ihop. De på bilden är gjorda efter den här beskrivningen. Man kan också vika hjärtan, eller något som passar ihop med personen eller presenten. På nätet, bl a Youtube, finns hur många varianter som helst och det finns också böcker om origami att låna på biblioteket om man vill fördjupa sig mer.

Avslutningsvis passar vi på att tipsa om Naturskyddsföreningens 10 bästa knep för en grön jul.

Musslor bra miljöval

BlamusslorIbland kan detta med mat kännas oerhört komplicerat. Även om vi undviker kött och oekologiska produkter påverkar också våra matvanor naturen negativt, med resurs- och energiförbrukning. Det kan då kännas skönt att den positiva miljöpåverkan väger över för vissa produkter. Generellt sett är musslor bra miljöval och rätt tillagade är de dessutom mycket goda.

Genom vårt intensiva jordbruk läcker gödningsämnen som kväve och fosfor ut i haven. Detta leder till övergödning, algblomning och syrefattiga vattenmiljöer där djurlivet kan bli obefintligt. Som tur är finns blåmusslor och andra musslor som motverkar detta. Musslorna tar upp sin näring direkt ur vattnet och renar då havet från bland annat just kväve och fosfor. Under en timme kan blåmusslan filtrera så mycket som fem liter vatten.

Genom att köpa odlade musslor stödjer vi ett naturligt och effektivt sätt att göra våra hav friskare. I butiken säljs repodlade musslor i blåa nät och vildfångade i röda. Eftersom vildfångade tas upp med bottenskrapa som skadar havsbotten är de odlade ett bättre val. Hittar vi dessutom KRAV-odlade musslor kan vi vara säkra på att odlingsrepen inte är impregnerade med kemikalier eller målade med giftig färg. Som alternativ till färska finns konserverade musslor på burk. Utifrån smak är de tyvärr ett sämre alternativ och bland dessa är vissa dessutom vildfångade. Hanteringen hemma i köket går dock lite fortare.

Nu på vintern och under tidig vår är den bästa tiden för musselköp. Havsvattnet är klart och kallt vilket ger god kvalitet. Vid tillagning är det viktigt att kontrollera alla musslor. Skrapa bort eventuellt ”skägg” med en kniv och se efter att musslorna är hela och slutna. Skulle någon vara öppen; pröva att slå den lätt i diskbänken för att se om den sluter sig. Öppna eller trasiga exemplar kasseras. När sedan musslorna kokas går det på några minuter. Så snart de öppnat sig är de färdiga.

Senast vi använde ett nät färska musslor gjorde vi en soppa utifrån följande improviserade recept: Musslorna kokas upp separat och köttet plockas ut (vattnet de kokat upp i sparas). Fyra/fem rivna potatisar tillsammans med en riven gul lök steks lätt och får sedan koka mjuka med ett tetrapack krossade tomater och ett par deciliter av musslornas uppkokningsvatten. I musselsoppa är det vanligt med vitt vin men då vi själva sällan har vin hemma prövade vi att ersätta vinet med några skedar syrade grönsaker som gav ett liknande smakdjup. Zest från en citron tillsätts. Beroende på hur tjock soppan ska vara spädes dem med vatten eller reds med lite mjöl. Den smakas av med salt, peppar, pressad citron och gärna någon chilikrydda. Lägg sedan i musselköttet när allt är klart så att det endast blir iblandat och inte ytterligare kokat. Servera gärna med exempelvis surdegsbaguetter.

Om musslorna tillreds utan att allt uppkoksvatten används i maträtten är det väl värt att spara detta spad. När musselköttet är urplockat kan de tomma skalen koka vidare med uppkoksvattnet. Koka tills du har en lagom reducerad vätska och sila sedan bort skalen. Skaldjursfonden du nu har kommer att ge dig stor glädje och smakupplevelse när den används i någon passande gryta eller soppa. Den går utmärkt att frysa in.

Istället för att slänga musselskalen har vi vid ett par tillfällen låtit dem torka och sedan krossat dem fint (med en mortel eller liknande). De blir då ett värdefullt tillskott i komposten eller direkt på dina odlingar.

Musslor kan alltså bli en synnerligen mångsidig vän i köket. Dessutom är de proteinrika, innehåller bra fetter och mineraler som järn och zink. Som om detta inte vore nog finns potential för ytterligare nytta. Ifall forskningen fortsätter och vi konsumenter är beredda att initialt betala lite mer kan musslan bidra till hållbar fiskodling och kanske även för uppfödning av andra djur. Lyssna gärna mer här.

Att vara planetskötare

Att vara planetskotareFör en tid sedan använde Christian Azar ordet planetskötarkultur i en krönika i DN. Ordet fastnade mer än det övriga innehållet i texten. Men just det har jag (Sofia) burit med mig sedan dess och funderat en hel del på. Vad skulle hända om vi såg oss själva som planetskötare? Om vi såg det som vår uppgift att pyssla om planeten och se till att den mår bra.

Vissa yrkestitlar som har skötare i sig är snarare tämjare som; elefantskötare på cirkus. Planettämjare har vi kanske sett oss själva som under lång tid, men också glömt en del som även en hästtämjare förstår. Om hästen blir skadad i hanteringen förlorar tämjaren det viktigaste han har. Att odla är i någon bemärkelse att tämja jorden och förmå den att ge den typ av skörd man själv vill ha. Om man gör det ovarsamt och utan att ge något tillbaka blir jorden utarmad. Det motsvarar att driva hästen man försöker tämja så hårt att den snart inte kan gå. Så gör det moderna jordbruket ofta med konstgödning och bekämpningsmedel.

Om vår koloni tänker jag ibland att vi odlar vår lilla täppa så gott vi kan och att den hjälper oss att tära lite mindre på jordens och andra människors resurser. Men även om all odling skulle ske giftfritt och med återförsel av näring till jorden genom exempelvis kompost, fungerar det inte att låta planeten täckas av odlingar. Tämjaren måste lämna plats till skötaren. Egentligen klarar naturen sig själv om vi lämnar den ifred och ibland motsvarar planetskötarens uppgift kanske den parkvakten har i en nationalpark. Men eftersom vi redan förstört så mycket kan skötaren också behöva rensa, återplantera och vårda på andra sätt.

När det gäller haven behöver parkvakten se till att vi slutar dumpa plast, olja och annat skräp där. Alltför länge har vi inbillat oss att havet är så stort att det kan sluka vad som helst. Som skötare behöver vi också försöka rensa bort så mycket som möjligt av det som redan hamnat där. Människor som arbetar med att sanera efter oljeutsläpp i havet gör till exempel en insats som planetskötare. Musselodling, som vi kommer att skriva om nästa vecka, kan också ses som ett sätt att hjälpa haven.

Egentligen går förstås hela Bättre Värld ut på att försöka inspirera planetskötare. Den här veckan är ett av de där mer filosofiska tipsen där vi uppmuntrar till att fundera vidare utifrån ett visst perspektiv. Vad tänker du att en planetskötare skulle kunna ha för uppgifter? Vad skulle en planetskötare absolut inte göra? Man kan tänka både stort och smått. Politiker skulle kunna fatta modiga beslut i klimatfrågor och vi skulle kunna rösta på politiker vi tror har sådant potential. Det är denna roll, som medborgare, Christian Azar trycker på. Det är absolut viktigt, men själv tycker jag att det är synd att förminska betydelsen av vad varje individ kan göra i det lilla och som faktiskt gör skillnad om vi blir många.

Kanske skulle man kunna parafrasera John F. Kennedys ”ask not what your country can do for you — ask what you can do for your country” – fråga inte vad naturen kan göra för dig, fråga vad du kan göra för naturen. Några små idéer kan vara att plocka skräp, plantera en sälg, sätta ut mat till fåglarna eller ordna en biholk. Ofta fokuserar även vi på vad man inte bör göra. Att tänka på sig själv som planetskötare kan kanske öppna upp för tankar om vad man positivt kan göra.

Kvalitet på kläder – innehållsförteckning?

Ekologisk trojaI våras åkte jag (Peter) långfärdsbuss mellan Göteborg och Linköping. Bland poddarna i telefonen blev jag nyfiken på radioprogrammet Stils avsnitt om kvalitet på kläder. De talade bland annat med besökare på Stockholms modevecka om deras inställning till just kvalitet på kläder. De flesta svarade något skuldmedvetet att de inte hade speciellt god koll på kvaliteten och ofta inte brydde sig om att se efter vilket material deras klädinköp var gjorda av. En vanlig kommentar var också att detta berodde på att de helt enkelt inte behövde. Går kläderna sönder är det ändå lätt – och framför allt billigt – att köpa nya.

Som en motvikt till denna snabbmatsinställning till kläder talade de även med modejournalisten Sofia Hedström, som givit ut boken Modemanifestet. Hon beskriver sitt tidigare förhållande till klädinköp som ett beroende och har för att bryta detta bland annat avstått från klädinköp under ett år. Förutom de klassiska tipsen gällande hållbar konsumtion av kläder (handla second hand och sy om/reparera) förespråkar hon också att ”handla i sin egen garderob”. Ofta finns det trots allt många klädesplagg där som är fullt användbara och som genom nya kombinationer känns just nya.

Här på Bättre värld har vi varit inne på detta tidigare och gav då exempel på bland annat intressanta second hand-butiker och ekologiskt producerade kläder. Och som Sofia (Asthamn) där skriver: Poängen med kvalitet är att nästa gång man inventerar sin garderob kanske man upptäcker att man redan har vad man behöver.

I radioprogrammet var ett förslag en form av innehållsförteckning på klädesplagg. Vi köpare skulle där inte bara se vilken råvara plagget var gjort av och hur det ska skötas utan även var textilierna tillverkats och färgats. Tanken är att det med denna lättillgängliga information skulle vara lättare att gynna produktion med liten miljöpåverkan. Innehållsförteckningen skulle också kunna göra att kläderna i sig blir mer intressanta och får en starkare identitet. Genom att veta mer om plagget du köper får det större betydelse för dig. Du kan lättare ”respektera” det och vill inte gärna skiljas från klädesplagget.

De negativa aspekterna på våra billiga kläder aktualiseras återkommande med reportage om barnarbete i produktionskedjan och utsläpp som ger stora skador på naturen nära textilproduktionen. I Naturskyddsföreningens årsbok, Grön design från 2008, påtalas bland annat att ett kilo textil orsakar tre gånger så stora klimatutsläpp som ett kilo metall eller plast. Då vi i Sverige varje år köper omkring 24 kilo textilier per person blir det en stor påverkan. Vanligtvis är detta knappa halvkilo i veckan ingen direkt hälsorisk för oss själva och om exempelvis en tröja innehåller hälsofarliga mängder gifter ska svensk lagstiftning kunna stoppa import av klädesplagget. Det vanligaste är att kemikalierna från tillverkningen tvättas ur på plats för tillverkningen och därmed stannar kvar där utan att komma till oss köpare. Om då tröjan är ofarlig, men fabriksarbetarna utsätts för gifter under tillverkningen, väger frihandelsreglerna tyngre än övrig lagstiftning – och kläderna importeras. Kanske kan konsumentkrav på en mera utförlig innehållsförteckning vara en del i att minska dessa problem.

För egen del har jag nu under några månaders tid, utan att medvetet planera för det, haft ett köpuppehåll när det gäller kläder. Under ett flertal år dessförinnan har den absoluta majoriteten av mina köp varit second hand. Vid nyinköp har både jag och Sofia allt oftare valt andra material än bomull. Även om ekologisk bomull är betydligt bättre än konventionell behöver konsumtionen av detta material minska. Några alternativ är lin, hampa, ull och bambu.

Lin och hampa har funnits länge i Sverige. Ända fram till 50-talet odlades lin i stor skala men idag saknas industriell odling av spånadslin. Både lin och hampa är starka och smutsavvisande material. De kräver, till skillnad från bomull, lite vatten för att växa och hampan slår dessutom själv ut konkurrerande ogräs och tillför jorden näringsämnen. I Naturskyddsföreningens årsbok konstateras att de problem som kan finnas med produktionen handlar om rötningen när fibrerna inne i stjälken ska utvinnas. Detta kan ske på traditionellt sätt genom att stjälkarna ligger ute på marken under några fuktiga höstveckor men ofta sker det istället genom att lin och hampa läggs i vatten. Då blir mycket syreförbrukande ämnen kvar i vattnet vilket kan orsaka syrebrist för andra organismer.

Ull har vi tidigare skrivit om och här finns potential att använda svensk fårull som fortfarande ofta bränns upp istället. När det gäller bambu kan jag konstatera att de t-shirtar jag har av bambu har blivit favoriter. De håller formen, är sköna mot huden och verkar knappt slitas. Dessutom är bambun en snabbväxande gröda som kräver lite vatten och bekämpningsmedel. Däremot används ofta relativt mycket kemikalier när träfibrerna ska brytas ner och ombildas för textiltillverkning.

Vi behöver inte bara se på våra kläder som uttryck för ett skiftande mode. Istället kan vi med en nyfiken blick se vilken historia just detta plagg har. I fantasin kan vi tänka ut vad plagget från Myrorna har upplevt med sin tidigare ägare. Förhoppningsvis kan du inom kort på plaggets innehållsförteckning läsa dig till allt mer om var och hur tillverkningen skett. Redan nu kan du genom nyfiket och nitiskt frågande få veta dessa saker om tillverkningen. Förstår butiksägare och producenter att allt fler är intresserade av hållbara kläder kommer också processen mot sant hållbara kläder att snabbas på.