I våras åkte jag (Peter) långfärdsbuss mellan Göteborg och Linköping. Bland poddarna i telefonen blev jag nyfiken på radioprogrammet Stils avsnitt om kvalitet på kläder. De talade bland annat med besökare på Stockholms modevecka om deras inställning till just kvalitet på kläder. De flesta svarade något skuldmedvetet att de inte hade speciellt god koll på kvaliteten och ofta inte brydde sig om att se efter vilket material deras klädinköp var gjorda av. En vanlig kommentar var också att detta berodde på att de helt enkelt inte behövde. Går kläderna sönder är det ändå lätt – och framför allt billigt – att köpa nya.
Som en motvikt till denna snabbmatsinställning till kläder talade de även med modejournalisten Sofia Hedström, som givit ut boken Modemanifestet. Hon beskriver sitt tidigare förhållande till klädinköp som ett beroende och har för att bryta detta bland annat avstått från klädinköp under ett år. Förutom de klassiska tipsen gällande hållbar konsumtion av kläder (handla second hand och sy om/reparera) förespråkar hon också att ”handla i sin egen garderob”. Ofta finns det trots allt många klädesplagg där som är fullt användbara och som genom nya kombinationer känns just nya.
Här på Bättre värld har vi varit inne på detta tidigare och gav då exempel på bland annat intressanta second hand-butiker och ekologiskt producerade kläder. Och som Sofia (Asthamn) där skriver: Poängen med kvalitet är att nästa gång man inventerar sin garderob kanske man upptäcker att man redan har vad man behöver.
I radioprogrammet var ett förslag en form av innehållsförteckning på klädesplagg. Vi köpare skulle där inte bara se vilken råvara plagget var gjort av och hur det ska skötas utan även var textilierna tillverkats och färgats. Tanken är att det med denna lättillgängliga information skulle vara lättare att gynna produktion med liten miljöpåverkan. Innehållsförteckningen skulle också kunna göra att kläderna i sig blir mer intressanta och får en starkare identitet. Genom att veta mer om plagget du köper får det större betydelse för dig. Du kan lättare ”respektera” det och vill inte gärna skiljas från klädesplagget.
De negativa aspekterna på våra billiga kläder aktualiseras återkommande med reportage om barnarbete i produktionskedjan och utsläpp som ger stora skador på naturen nära textilproduktionen. I Naturskyddsföreningens årsbok, Grön design från 2008, påtalas bland annat att ett kilo textil orsakar tre gånger så stora klimatutsläpp som ett kilo metall eller plast. Då vi i Sverige varje år köper omkring 24 kilo textilier per person blir det en stor påverkan. Vanligtvis är detta knappa halvkilo i veckan ingen direkt hälsorisk för oss själva och om exempelvis en tröja innehåller hälsofarliga mängder gifter ska svensk lagstiftning kunna stoppa import av klädesplagget. Det vanligaste är att kemikalierna från tillverkningen tvättas ur på plats för tillverkningen och därmed stannar kvar där utan att komma till oss köpare. Om då tröjan är ofarlig, men fabriksarbetarna utsätts för gifter under tillverkningen, väger frihandelsreglerna tyngre än övrig lagstiftning – och kläderna importeras. Kanske kan konsumentkrav på en mera utförlig innehållsförteckning vara en del i att minska dessa problem.
För egen del har jag nu under några månaders tid, utan att medvetet planera för det, haft ett köpuppehåll när det gäller kläder. Under ett flertal år dessförinnan har den absoluta majoriteten av mina köp varit second hand. Vid nyinköp har både jag och Sofia allt oftare valt andra material än bomull. Även om ekologisk bomull är betydligt bättre än konventionell behöver konsumtionen av detta material minska. Några alternativ är lin, hampa, ull och bambu.
Lin och hampa har funnits länge i Sverige. Ända fram till 50-talet odlades lin i stor skala men idag saknas industriell odling av spånadslin. Både lin och hampa är starka och smutsavvisande material. De kräver, till skillnad från bomull, lite vatten för att växa och hampan slår dessutom själv ut konkurrerande ogräs och tillför jorden näringsämnen. I Naturskyddsföreningens årsbok konstateras att de problem som kan finnas med produktionen handlar om rötningen när fibrerna inne i stjälken ska utvinnas. Detta kan ske på traditionellt sätt genom att stjälkarna ligger ute på marken under några fuktiga höstveckor men ofta sker det istället genom att lin och hampa läggs i vatten. Då blir mycket syreförbrukande ämnen kvar i vattnet vilket kan orsaka syrebrist för andra organismer.
Ull har vi tidigare skrivit om och här finns potential att använda svensk fårull som fortfarande ofta bränns upp istället. När det gäller bambu kan jag konstatera att de t-shirtar jag har av bambu har blivit favoriter. De håller formen, är sköna mot huden och verkar knappt slitas. Dessutom är bambun en snabbväxande gröda som kräver lite vatten och bekämpningsmedel. Däremot används ofta relativt mycket kemikalier när träfibrerna ska brytas ner och ombildas för textiltillverkning.
Vi behöver inte bara se på våra kläder som uttryck för ett skiftande mode. Istället kan vi med en nyfiken blick se vilken historia just detta plagg har. I fantasin kan vi tänka ut vad plagget från Myrorna har upplevt med sin tidigare ägare. Förhoppningsvis kan du inom kort på plaggets innehållsförteckning läsa dig till allt mer om var och hur tillverkningen skett. Redan nu kan du genom nyfiket och nitiskt frågande få veta dessa saker om tillverkningen. Förstår butiksägare och producenter att allt fler är intresserade av hållbara kläder kommer också processen mot sant hållbara kläder att snabbas på.
