Author Archives: Peter Asthamn

Plastpåseskatten

Plastpåseskatten. Bild på plastpåse slängd på marken.

Som miljöengagerad kan det ofta vara smärtsamt att läsa om vilka politiska satsningar som görs. Många svenska skattemiljarder går till subventioner av fossildrivna bilar, olönsamma flygplatser, elintensiva hushåll och så vidare. Ett i sammanhanget mindre bakslag, som jag ändå hakade upp mig på, var slopandet av plastpåseskatten. Inspirerande nog var det inte alla som fogade sig i denna förändring. Vissa butiker valde att inte sänka priset på plastpåsar trots att skatten togs bort. Mest sympatiskt var förstås de butiker som lät mellanskillnaden gå till välgörande ändamål.

När plastpåseskatten avskaffades 1 november 2024, av partierna inom Tidösamarbetet, försvann över en halv miljard årliga kronor från statskassan. En kort bakgrund till den omtalade skatten är att den hade sitt frö i Liberalernas budgetmotion från 2019 och ett år senare infördes reformen av regeringen med Socialdemokraterna och Miljöpartiet. Den stöddes även av Liberalerna, Centerpartiet, Vänsterpartiet och Kristdemokraterna.

Oavsett de bitvis höga tongångarna i debatten så blev plastpåseskatten en formidabel succé. Åtminstone om vi ska se till effekten att få svenskarna att använda färre plastpåsar. Vi minskade den årliga användningen av plastpåsar per person från 55-80 stycken till mellan 14 och 17 stycken.

Detta också helt i linje med EU:s mål om maximalt 40 plastpåsar per person och år senast 2025. Skulle vår platspåsekonsumtion på nytt öka genom billiga plastpåsar kan det förutom ökad nedskräpning, spridning av mikroplast och större fossila utsläpp alltså även leda till dryga EU-böter.

Ett företag som navigerat ovanligt smart genom de populärpolitiska vindarna är Apoteket Hjärtat. De har beslutat sig för att behålla samma pris som tidigare på sina plastpåsar. Och skänka mellanskillnaden till välgörande ändamål. Det är inte troligt att våra nuvarande makthavare i riksdagen återinför plastpåseskatten men däremot kan vi medborgare påverka våra butiker att följa i Apoteket Hjärtats fotspår.

Kontakta gärna de butiker där det finns plastpåsar och uppmuntra dem att behålla tidigare pris på dessa och att skänka överskottet till något välgörande. Kanske en miljöorganisation som arbetar mot klimatförändringar och för biologisk mångfald. Eller mer nischat: till forskning om hur mikroplaster påverkar barn.

Men utan plastpåsar från butikerna – hur löser vi då frågan om soppåsar i våra hem? Detta kan se olika ut i olika hushåll men hemma hos oss är plastpåsar nästan rödlistade. Vid besök i butiker har vanan att ta med sig en eller ett par tygkassar blivit tämligen självklar. Plastpåsarnas andra liv som soppåsar klarar vi oss utan genom att i köket använda en begagnad brödpåse i papper. Nästan allt avfall sorteras ändå till återvinningen eller bokashi-kompost så övrigt avfall blir just väldigt lite. På toaletten har vi en mindre papperskorg med lock. Där passar plasten som omger toalettpappersrullarna perfekt som soppåse.

Vi konsumenter har redan vant oss vid att ta med egen påse till butiken men med onödigt billiga plastpåsar finns betydande risk att många slarvar och börjar använda fler plastpåsar igen. Hjälp alltså butikskedjorna att fatta ett klokare beslut än de politiska makthavarna.

Sammanfatta året och planera för nästa

Sammanfatta året och planera för nästa. Bild från Vätterns östra strand hösten 2024.

Denna tid är vi många som tänker tillbaka på året som har gått och planerar vidare för det kommande. Detta är något vi själva gärna ägnar oss åt. Exempelvis i form av den nyårstradition med årsbästalistor som vi beskrivit i tidigare inlägg. Att sammanfatta året och planera för nästa ger en chans till bättre fokus och jag tror möjligheterna att påverka din egen vardag kommande år förbättras.

För min egen del har 2024 stuckit ut på flera sätt. En av målsättningarna för året var att genomföra Lidingöloppet för första gången. En utmaning jag funderat på och sett fram emot under flera år. Loppet gick bra och blev ett uppmuntrande minne. En mer oväntad upplevelse var möjligheten till donation av stamceller. Bakgrunden var oroande och sorglig. Samtidigt gav denna omvälvande gärning något djupt meningsfullt och omsluts nu främst av tacksamhet.  

Genom tillbakablickande sammanfattningar stannar vi upp och påminns om det meningsfulla vi kanske också vill göra mer av framöver. Själv kan jag känna viss stolthet över genomförda föreläsningar inom hållbarhet som jag haft med Sofia under året. Ett sätt att utmana mina gränser och bekvämlighet på ett helt annat sätt än med löpningen i Lidingös backar.

Årsskiftet blir ett ganska naturligt tillfälle att sammanfatta året och planera för nästa. En risk, om dessa tillfällen för reflektion inte nyttjas, är en form av närsynthet på vår egen tillvaro. Vardagens problem skymmer den större bilden om vad som är viktigt på riktigt. Exempel på frågor att ställa sig vid en tillbakablick kan vara. Vad kan jag känna stolthet över? Vad har varit meningsfullt och givit genuin glädje under det år som gått? Och inte minst: vad kan jag göra för att få mer av dessa goda gåvor under kommande år?

Troligen handlar en del om att välja bort för att ge det riktigt meningsfulla mer plats. För ökat fokus och mer tid brukar minskad tid på sociala medier vara en lågt hängande frukt. Ett mer radikalt steg med stor potential är att undersöka möjligheten till minskad arbetstid.

Något jag själv funderat på allt mer är hur jag bäst kan verka i de sammanhang jag befinner mig i. Arbetsplats, vänner, föreningar och medlemskap. Att verka för mer hållbara val och verksamheter inom planetens gränser behövs förstås i alla sammanhang. Hur har jag gjort detta under 2024 och vad går att göra under 2025?

Under mellandagarna ser jag fram emot den dag som avsatts för utvecklingssamtal med mig själv. Det blir ett bra tillfälle att sammanfatta året och planera för nästa. Vad vill du själv göra mer av 2025?

Gåvan att ge

Gåvan att ge. Bild på maskinen som användes vid stamcellstransplantationen.

Under sommaren fick min äldsta syster diagnosen leukemi. Det var en omskakande och orolig tid. Ganska snart läste jag om hur det, efter att behandlingen med cellgifter avslutats, var vanligt med stamcellstransplantation. Som donator var det störst chans till matchning mellan syskon. Jag kände nästan genast efter att jag läst om denna behandling att jag om möjligt ville bli stamcellsdonator. Detta som ett sätt att hjälpa min syster. Som en motståndshandling mot cancern. Men längs vägen till donation förstod jag även något om gåvan att ge.

När detta skrivs är vår stamcellstransplantation redan genomförd och även om min systerns behandlingar fortgår så går de enligt den mediciniska planen och möjligheterna till ett helt tillfrisknande är mycket goda. Att ges möjlighet att så här konkret hjälpa någon är i viss bemärkelse mycket ovanligt. Situationen uppstår lyckligtvis sällan. Sedan behöver matchning mellan vävnadstyper finnas, vilket även mellan helsyskon endast är 25% chans. Det ger ett slags utvaldhet vilket förstärker gåvan att ge. Även om gåvan är från ett överflöd av stamceller. Det djupt meningsfulla i att genom donationen göra påtaglig skillnad för min syster och i kampen mot cancer stärker också mig som donator.

Under resans gång har jag samtidigt reflekterat kring att denna gåva att ge finns i många andra livssituationer. I princip alla av oss lever med olika slags överflöd. Blod till blodgivning, stamceller för donation, pengar till välgörenhet, tid till engagemang, kunskap att dela med dig av, bekvämlighet som kan väljas bort för mer hållbara val. Listan kan göras lång.

Gåvan att ge ger dessutom ofta goda ringar på vattnet. Andra kan påminnas om denna möjlighet att i smått eller stort göra skillnad. Gärningar som sprider ljus och motstånd istället för mörkt missmod och likgiltighet. Vilket överflöd kan du själv dela med dig av idag?

Klädindustrins miljöpåverkan

Klädindustrins miljöpåverkan. Bild på Peter i 28 år gammal skinnjacka.

Under hösten 2024 har Naturskyddsföreningen drivit en kampanj om klädindustrins miljöpåverkan. Uppmaningen till allmänheten var att köpa maximalt 5 nya klädesplagg per år (underkläder och skor undantagna). Själva handlar vi sedan många år nästan alla kläder second hand så uppmaningen upplevdes inte som så svår. Men då medelsvensken köper 25 nya plagg per år är steget till hållbara 5 plagg utmanande för många.

Jag fick upp ögonen för ett annat sätt att handla kläder när vi bodde i Göteborg. Där var utbudet stort på second hand och då möjliggjordes inköp av märkeskläder av bra kvalitet till ett billigt pris. Flera skjortor och tröjor från den tiden använder jag fortfarande, 15 år efter vår flytt till Vadstena. Jackan på bilden köpte jag däremot ny, inte långt efter att jag börjat studera i Karlstad för 28 år sedan. Nyligen bytte jag innerfoder på den för andra gången. Idag hade jag valt bort att köpa skinn av etiska skäl men när den redan är köpt vill jag ge den ett långt liv.

Second hand köper vi numera genom de butiker som finns på plats där vi bor men även vid besök i lite större städer. Möjligheten att hitta vad du är ute efter är också stor via digitala tjänster som Tradera, Blocket och många andra. Sofia har även, både till oss och genom butiken till allmänheten, kommit igång med enklare lagningar av kläder som behöver lite mer omsorg för att kunna användas vidare.

Problemen kring klädindustrins miljöpåverkan är tyvärr många och den största resursanvändningen, omkring 80%, sker i själva produktionen. Liksom med livsmedel är alltså tillverkningen det mest krävande, inte transporterna. Mängden textilfibrer som tillverkas har nästan fördubblats de senaste 20 åren. Och en sak jag inte förstått före Naturskyddsföreningens kampanj var hur stor andel av detta som är syntetiska material. Omkring 60% av alla textilfibrer är numera polyester eller andra oljebaserade material. Detta släpper inte bara ifrån sig mikroplaster utan har som fossil råvara samma problem som bensin och diesel.

Trots olika satsningar på återvinning av textiler går det trögt. Mindre än en procent av fibrer från avlagda klädesplagg går idag till fibrer i nya klädesplagg. Klagomuren mot klädindustrins miljöpåverkan kan fortsätta kring vatten- och markanvändning. Kemikalier, textilavfall som dumpas i utvecklingsländer, bristfällig social hållbarhet med barnarbete och slavliknande förhållanden.

Sammanfattningsvis finns många skäl att välja ”andra hand i första hand”. Men inte minst behövs en annan attityd till våra kläder. Inför kampanjen har rapporten Monstret i garderoben släppts från Naturskyddsföreningen. Där har de räknats ut att varje klädesplagg behöver användas åtminstone 270 gånger för att det ska vara hållbart. Och enligt en studie från 2021 finns redan idag kläder för att täcka mänsklighetens behov de kommande 6 generationerna. Då kommer vi fram till år 2200. Utifrån detta skulle maximalt fem nya plagg om året kunna ses som onödigt många då kläderna sannolikt går att få tag på begagnade istället.