Den lilla människan

Den lilla människan. Bild på liten Donald Trump vid boken Antropocen av Sverker Sörlin.

Du är ute på fjället och blickar ut över många mil blånande landskap. Vid havet när elementen piskar på med full kraft. Eller utan ljusföroreningar en stjärnklar natt. Där du ser fler stjärnor ju längre tid du blickar mot himlen. Du är den lilla människan inför ett vidsträckt landskap, havet och rymden.

Vi människor är på många sätt små. Men i andra perspektiv är vi tvärtom gigantiska. Som grupp kunde vi redan tidigt i vår historia utplåna de stora landlevande djuren. Den så kallade megafaunan. Och idag förändrar våra utsläpp själva klimatet på hela jorden och flera forskare talar om en högst reell risk för exempelvis golfströmmens kollaps. Med konsekvenser som 20 grader kallare vintrar i Sverige. Och redan nu hotas som bekant liv och hälsa för många miljoner människor.

Det finns något lockande i att vara liten. Att inte behöva ta ansvar för mer än det närmaste. Samtidigt har vår roll i de stora sammanhangen blivit allt mer tydlig. Våra vardagliga val gällande transporter, konsumtion och mat påverkar inte bara de närmaste. Koldioxidutsläppen från våra bilar bidrar till ansamling av växthusgaser i atmosfären under hundra eller kanske tusen år framåt. Färgningen av den nya billiga tröjan har gett giftutsläpp i Indien. Lunchens lax har fötts upp på trålfångad fisk från Östersjöns snart kollapsade fiskebestånd. Den lilla människan är allt annat än liten. Det går att låtsas att du inte vet. Men dessa samband finns lätt tillgängliga för oss alla.

För närvarande läser jag Sverker Sörlins bok Antropocen. Denna essä om människans tidsålder inleds med några sidors funderande kring människans storhet och litenhet. Sörlin skriver att vi är för små för att lägga oss i eller kunna påverka solens uppgång, hjortronens blomning och att regnet faller. Men som summa gör människan skillnad och sätter spår också på planetär nivå. Ett för mig nytt och konkret exempel är mängden grus och sten människor flyttar runt för uppförande av byggnader, vägar och liknande. 57 tusen miljoner ton årligen – vilket är mer än mängden grus och sand som flyttas runt ”naturligt” genom alla jordens floder och vindar.

Sverker Sörlin återkommer flera gånger till den amerikanska nobelpristagaren i fysik, Robert Millikan som 1930 uttalade sig om att människan inte kunde göra någon påtaglig skada på jorden. ”Vi kan sova lugnt i vetskapen om att Skaparen har försett sitt verk med orubbliga beståndsdelar så att människan är oförmögen att vålla den [jorden] någon jättelik fysisk skada”. Idag finns det nog få seriösa vetenskapsmän som skulle hålla med Millikan. Kärnkraft, mikroplast, PFAS och stigande koldioxidhalt i atmosfären talar sitt tydliga språk. Människan som summa klarar definitivt av att vålla jorden jättelik fysisk skada.

Men vad händer med vår självbild när det blir allt mer vedertaget med begreppet antropocen, som ny geologisk epok efter holocen? Insikten att vi människor likt en naturkraft påverkar hela jorden.

Kan det väcka någon form av stolthet. Att vi domesticerat inte bara varg till knähund och djungelhöna till turbokyckling. Utan ett tämjande av hela jorden. Men att påverka är förstås inte samma sak som att domesticera. En jord som svarar med temperaturhöjning, kraftigare stormar och steril odlingsjord är inget som riktigt bör väcka stolthet.

Bland annat Martin Lönnebo har påtalat hur människan i vår tid kraftigt utvecklat maskinerna och vetenskaperna. Men inte vår mänskliga mognad, ansvar och visdom. I antropocen där makten att förändra jorden finns. Där finns även den, i mognad och ansvarskänsla, lilla människan. Då bör antropocen snarast fylla oss med skräck.

Att växa till att bli större människor i form av eget ansvar – lokalt och globalt. Kanske finns ett skört hopp i detta. För oss som lever i människans tidsålder.

Viktigt på riktigt

Viktigt på riktigt. Bild på boken Viktigt på riktigt av Therése Lindgren.

I höstas kom Naturskyddsföreningens nya årsbok, Viktigt på riktigt. Boken är skriven av Therése Lindgren. Även om namnet klingade bekant kan jag uppriktigt säga att det inte var någon jag kände till. Men med över en miljon prenumeranter på Youtube finns det en hel del andra som har koll på henne.

Denna uppenbart välkända videobloggare och influencer har alltså skrivit en årsbok för Naturskyddsföreningen om sin egen hållbarhetsresa. Inte utan viss skepsis började jag läsa Viktigt på riktigt. Min fördomsprofil för influencers inom mode och skönhet är trots allt inte helt smickrande. Dessbättre var läsningen en positiv överraskning.

Viktigt på riktigt har ett ganska klassiskt upplägg när det handlar om hållbarhet. Boken delas in i fyra huvudteman. Boende, mat, konsumtion och resor. Therése Lindgren beskriver, utifrån ett personligt perspektiv, hur hon arbetat med dessa delar. Bland annat hur hon, på grund av psykisk ohälsa, haft svårt att åka kollektivt (men även att flyga) och att hon sedan flera år varit vegan utifrån ett djurrättsperspektiv. Hur de delar på redskap vid sommarstugan och om att som bloggare sluta samarbeta med fast fashion-företag.

Det personliga tilltalet är sannolikt en orsak till framgångarna som influencer. Och detta fungerar väl även här. Troligen ännu mer för dem som redan ”känner” författaren genom hennes videoblogg. Inflätat i Therése tankar och reflekterande text finns mer faktainriktade avsnitt från Naturskyddsföreningen. Dessa ger ökad tyngd och bra fördjupning.

För oss som länge varit miljöengagerade blir det förvisso få nyheter i boken. Men påminnelser och nya infallsvinklar på frågorna är nog så värdefulla. Själv fastnade jag extra för ett avsnitt om spillover-effekten. Hur exempelvis byte till LED-lampor kan påverka oss. Åtgärden har en bra effekt men är försumbart liten i relation till vad vi behöver göra. Intressant är att lampbytet kan starta en positiv spiral av allt fler och större förändringar. Det blir då en positiv spillover-effekt. Vanligare är dessvärre det motsatta. Efter bytet till LED-lampor känner du dig som en miljöhjälte och nöjer dig med denna lilla förändring – eller tycker dig i värsta fall förtjäna en klimattung flygbiljett eller ny teknikpryl. Då blir det istället en negativ spillover-effekt.

Viktigt på riktigt blir just en påminnelse om vad som är viktigt. Att vi alla har ett ansvar. Även om alla inte kan göra allt kan vi alla göra mycket mera. Vetskapen om detta behöver landa hos många fler. Och inom omställningen behöver många röster höras om många vägar till ett liv inom planetens gränser. Jag hoppas Therése Lindgrens bok blir läst och väcker inspiration till förändring hos många.

Försvarets miljöpåverkan

Försvarets miljöpåverkan. Bild på två leksaksgevär som ligger i kors.

Det finns en global verksamhet vars användande av fossila bränslen står för uppskattningsvis 5,5 % av världens alla utsläpp. Men då transparensen är låg kan siffran i själva verkat vara mellan 3% och 7%. Vi ska i dagens inlägg skrapa på ytan av försvarets miljöpåverkan. I debatten flyger försvaret ofta ”under radarn” men dess aktiviteter påverkar de globala koldioxidutsläppen i liknande storleksordning som alla länder i EU. Och utsläppen från USAs försvar 2017 var större än hela Sveriges utsläpp det året.

Det finns något djupt paradoxalt och kanske till och med stötande i att den aktör som är tänkt att stå som garant för vår säkerhet även bidrar stort till att förvärra ett av dagens mest akuta säkerhetshot, den globala uppvärmningen. I Svenska Freds- och Skiljedomsföreningens rapport Frikortet granskas det klimatarbete som svenska försvaret trots allt har – och den särställning Försvarsmakten har bland svenska myndigheter.

Sverige är ett av de 195 länder som skrivit på och ratificerat Parisavtalet. För att som nation kunna följa upp detta beslutade riksdagen 2017 om ett klimatramverk. Det innebär att Sveriges nettoutsläpp av växthusgaser till atmosfären ska upphöra senast år 2045. Det finns även etappmål och mål kopplat till exempelvis inrikes transport – där ska utsläppen från 2010 till 2030 minska med 70%. För att våra miljömål ska gå att följa upp och styras av våra förtroendevalda finns ett miljöledningssystem. I detta är ett viktigt verktyg myndigheternas årliga rapportering om sitt arbete med miljömålen. Detta sker till Naturvårdsverket som samordnar och utvärderar.

Försvarsmakten är, efter Polismyndigheten, Sveriges största myndighet. Det är därför inte oväntat att Försvarsmakten utsetts till en av de 26 så kallade miljömålsmyndigheter med ett extra ansvar för att Sveriges miljömål ska följas. Mer oväntat är däremot de undantag som gör att Försvarsmakten inte är skyldig att, likt andra myndigheter, rapportera in sitt miljöarbete till Naturvårdsverket. Däremot har Försvarsmakten egna miljömål och handlingsplaner för att nå målen.

Det interna målet kopplat till energi och klimat Försvarsmakten satt upp för sig själva handlar om att minska energiförbrukningen med 20% i sina lokaler från 2011 till 2020. Samtidigt uppskattar de själva att nästan 90% av försvarets koldioxidutsläpp kommer från andra källor. Det felprioriterade miljömålet visade dessutom återkommande brister och rapporten Frikortet visar att de troligen inte ens lyckades nå detta enda miljömål.

Försvarsmaktens hemsida beskriver dess representanter Försvarets miljöpåverkan som ”en försvinnande liten del av alla utsläpp”. Denna del av Sveriges utsläpp motsvarade redan år 2020 en tredjedel av utsläppen från inrikesflyget. I takt med dagens upprustning väntas mängden växthusgaser från, inte minst militärflyg, att öka kraftigt.

Den bristande transparens och hänvisning till sekretess som svenska Försvarsmakten gömmer sig bakom kan intressant nog se annorlunda ut i näraliggande länder. Danmark och Norge har exempelvis en annan öppenhet kring försvarets faktiska klimatpåverkan. En sådan öppenhet skulle ge en mer seriös debatt om försvarets miljöpåverkan.

Det svenska försvaret har blivit undantagen styrning och rapporteringskrav för att istället själva sköta sitt klimatarbete. Svenska Freds rapport visar att detta inte har fungerat. Landets klimatarbete har inte råd med att en högutsläppande sektor lämnas utan kontroll. Än mindre nu när regeringen låter ökningen av försvarsutgifterna, 27 miljarder, vara större än hela miljöbudgeten.

Ett sätt att motverka försvarets miljöpåverkan kan vara att stödja organisationer som Svenska Freds eller Naturskyddsföreningen som driver på för en förändring. Påverkansarbete kan bland annat även göras genom att ta direkt kontakt med lämplig politiker eller kanske skriva en debattartikel.

Julgåvor som gör gott

Julgåvor som gör gott. Bild på julbelysning i form av en julklapp.

För någon vecka sedan kom det samma dag tre brev till mig. Alla hade en välgörenhetsorganisation av något slag som avsändare och breven handlade om gåvor inför jul. Själv kan jag bli en smula trött på dessa brev – och ännu mer på de organisationer som ringer. Men samtidigt går utskicken att förstå och även jag vill ge julgåvor som gör gott.

Hållbara julklappar och tionde har vi skrivit om tidigare. Just inför jul är vi många som tänker extra på medmänniskor och medvarelser som har det tufft. Högtiden inbjuder till att bejaka det medmänskliga inom oss. Ett bejakande vi bör ge efter för.

Även till nära och kära kan hela, eller en stor del av, julgåvan vara ett gåvobevis till välgörande ändamål. Bevarande av gammelskog, medicinsk vård för människor i krigsområden, stöd till pollinerare, vattenprojekt i Peru eller en mössa och vantar till någon hemlös. Julgåvor som gör gott finns det ingen brist på. Inte behovet heller. Tillsammans med ett gåvobevis kanske du kan ge bort något mer konkret och personligt. Ett hembakat bröd eller väl vald begagnad bok till exempel.

Organisationer vi själva stödjer återkommande genom tionde är Naturarvet, Naturskyddsföreningen, Världsnaturfonden, Greenpeace, Läkare utan gränser, Stadsmissionen och Svenska Freds. Naturligtvis finns många andra. Var ditt eget och gåvomottagarens engagemang är som störst vet du bäst själv.

Genom nuvarande regering har tyvärr många organisationer fått sämre förutsättningar. Inte minst de som arbetar med globala frågor. Julgåvor som gör gott behövs därför ännu mer än vanligt på många håll. En bra sak att tänka på gällande något större gåvor – över 2000 och upp till 12000 kronor per år – är att du som givare får tillbaka en del vid kommande deklaration. Listan på godkända mottagare och regelverket för att skattereduktion ska kunna bli aktuell finns på Skatteverkets hemsida. Även om staten för närvarande tar bort stöd från bland annat biståndet så kan visst stöd genom privatpersoner alltså indirekt stödjas. Med den andra handen så att säga.

De flesta av oss här i Sverige har trots lågkonjunktur och inflation betydligt bättre ekonomiska förutsättningar än majoriteten av jordens befolkning. Vi borde därför inte ha så svårt att låta det största ekonomiska värdet i klapparna bestå av värdebevis till bättre behövande. Dessa julgåvor som gör gott gör definitivt skillnad för mottagaren. Och för egen del förbättras möjligheten till en skön magkänsla och fröjdefull sömn.    

Varje tiondel gör skillnad

Varje tiondel gör skillnad. Bild på temperaturmätning av valnötsbröd.

Den senaste tiden tror jag fler än jag känt en dysterhet i klimatfrågan. Situationen har visserligen varit allvarlig sedan utsläppsgrafen hockeyklubban började böja skarpt uppåt från början av 1900-talet. Men åtminstone här i Sverige har allt mer gått i accelererande fart åt fel håll de senaste åren. Som Naturskyddsföreningens nya ordförande uttrycker det har regeringens miljöpolitik gått från ”otillräcklig till katastrof”.

Det är nedmontering av miljödepartementet, miljardstöd till fossila transporter och minskade anslag till miljövård. Samtidigt försöker jag påminna mig om att kampen mot klimatförändringar och artutrotning inte handlar om att lyckas eller misslyckas. Det finns en skala och varje tiondel gör skillnad. 

Parisavtalet med dess överenskommelse om att den globala temperaturökningen ska hållas väl under 2 °C och att man ska sträva efter att begränsa den till 1,5 °C kan onekligen kännas abstrakt. Men bakom dessa siffror och tiondelar döljer sig högst verkliga konsekvenser – och allt större risker desto högre temperatur vi når. Skillnaden mellan 1,5 °C och 2 °C är långt ifrån något som bara berör politiker på återkommande klimattoppmöten.

För korallreven handlar skillnaden om att finnas kvar till tio procent eller att i princip utplånas med endast en procent kvarvarande korallrev. För landet Bangladesh med en befolkning på 160 miljoner innebär 2 graders uppvärmning att en tiondel av landet ställs under vatten.  Och många fler än dagens tiotals miljoner kommer behöva flytta för att det rent fysikaliskt blir dödligt varmt där de lever idag.

De utsläpp vi orsakar av metangas, från exempelvis djuren som ”ger” oss mjölk och kött, stannar kvar i atmosfären omkring 20 år. Koldioxiden från våra fossilbilar och flygplan däremot. Den stannar istället kvar i atmosfären hundratals eller upp till tusentals år. Betydligt längre än vi själva troligen kommer vara ihågkomna av eventuellt kvarlevande människor. Varje tiondel gör skillnad och räknas. Men också varje ton och kilo koldioxid vi orsakar. Liksom varje kilo eller ton vi hjälper till att binda i jorden genom biokol, bevarande av skog och trädplantering.

Vi gör små insatser av egna vardagsval och försök att påverka fler. Ofta känns det verkligen smått. Åtminstone utifrån vad vi konkret åstadkommer. Själv återkommer jag då ibland till vad alternativet skulle vara. Att ge upp? Låtsas som att klimatförändringarna inte är något problem? Klicka hem några Black Friday-fynd och fundera på en solresa med billigt flyg? Även om hela vårt ohållbara samhälle fortsätter att gå åt fel håll är det ingen ursäkt för att jag ska bidra med bensin till bålet. Inte bara för att varje tiondel gör skillnad utan även för min egen självrespekt och värdighet vill jag fortsatt leva med ett lågt klimatavtryck.

I början av september genomförde jag mitt andra maratonlopp. Mina förberedelser med många träningsmil bakom mig var tämligen bra. Men en bidragande orsak till att loppet gick så pass bra som det gjorde var den mentala inställningen. Bland annat delade jag hela tiden upp loppet. En kilometer i taget, deletapper med halva sträckan avklarad och mot slutet ”bara” fem kilometer kvar.

Till viss del tror jag vi kan göra liknande i klimatarbetets maratonlopp. Dela upp i mindre delmål och sträva efter fortsatt löpning framåt. En hjälp för mig i detta har blivit veckorytmen i Åttonde dagen. Vi skrev om detta initiativ tidigare och i korthet handlar det om att låta en av veckans dagar vigas åt protest och en åt vila. I mitt fall har fredagens protestdag innehållit någon aktivitet på miljö- och klimattema. En insändare, ett medborgarförslag eller kanske bara ett inlägg i sociala medier som berör ämnet. Det blir en rytm och en kilometer i taget. Parallellt med egna val för lågt klimatavtryck inspireras förhoppningsvis fler.

De val vi gör idag har betydelse, inte bara för våra eventuella barn, utan för flera generationer efter dem. Även om vi kan känna oss som droppar i oceanen påverkar våra livsval, inte minst vi som lever i den rika delen av världen. Varje tiondel gör skillnad idag och i framtiden.