Att vara planetskötare

Att vara planetskotareFör en tid sedan använde Christian Azar ordet planetskötarkultur i en krönika i DN. Ordet fastnade mer än det övriga innehållet i texten. Men just det har jag (Sofia) burit med mig sedan dess och funderat en hel del på. Vad skulle hända om vi såg oss själva som planetskötare? Om vi såg det som vår uppgift att pyssla om planeten och se till att den mår bra.

Vissa yrkestitlar som har skötare i sig är snarare tämjare som; elefantskötare på cirkus. Planettämjare har vi kanske sett oss själva som under lång tid, men också glömt en del som även en hästtämjare förstår. Om hästen blir skadad i hanteringen förlorar tämjaren det viktigaste han har. Att odla är i någon bemärkelse att tämja jorden och förmå den att ge den typ av skörd man själv vill ha. Om man gör det ovarsamt och utan att ge något tillbaka blir jorden utarmad. Det motsvarar att driva hästen man försöker tämja så hårt att den snart inte kan gå. Så gör det moderna jordbruket ofta med konstgödning och bekämpningsmedel.

Om vår koloni tänker jag ibland att vi odlar vår lilla täppa så gott vi kan och att den hjälper oss att tära lite mindre på jordens och andra människors resurser. Men även om all odling skulle ske giftfritt och med återförsel av näring till jorden genom exempelvis kompost, fungerar det inte att låta planeten täckas av odlingar. Tämjaren måste lämna plats till skötaren. Egentligen klarar naturen sig själv om vi lämnar den ifred och ibland motsvarar planetskötarens uppgift kanske den parkvakten har i en nationalpark. Men eftersom vi redan förstört så mycket kan skötaren också behöva rensa, återplantera och vårda på andra sätt.

När det gäller haven behöver parkvakten se till att vi slutar dumpa plast, olja och annat skräp där. Alltför länge har vi inbillat oss att havet är så stort att det kan sluka vad som helst. Som skötare behöver vi också försöka rensa bort så mycket som möjligt av det som redan hamnat där. Människor som arbetar med att sanera efter oljeutsläpp i havet gör till exempel en insats som planetskötare. Musselodling, som vi kommer att skriva om nästa vecka, kan också ses som ett sätt att hjälpa haven.

Egentligen går förstås hela Bättre Värld ut på att försöka inspirera planetskötare. Den här veckan är ett av de där mer filosofiska tipsen där vi uppmuntrar till att fundera vidare utifrån ett visst perspektiv. Vad tänker du att en planetskötare skulle kunna ha för uppgifter? Vad skulle en planetskötare absolut inte göra? Man kan tänka både stort och smått. Politiker skulle kunna fatta modiga beslut i klimatfrågor och vi skulle kunna rösta på politiker vi tror har sådant potential. Det är denna roll, som medborgare, Christian Azar trycker på. Det är absolut viktigt, men själv tycker jag att det är synd att förminska betydelsen av vad varje individ kan göra i det lilla och som faktiskt gör skillnad om vi blir många.

Kanske skulle man kunna parafrasera John F. Kennedys “ask not what your country can do for you — ask what you can do for your country” – fråga inte vad naturen kan göra för dig, fråga vad du kan göra för naturen. Några små idéer kan vara att plocka skräp, plantera en sälg, sätta ut mat till fåglarna eller ordna en biholk. Ofta fokuserar även vi på vad man inte bör göra. Att tänka på sig själv som planetskötare kan kanske öppna upp för tankar om vad man positivt kan göra.

Comments are closed.