Hållbarhet och kvalitet

Hållbarhet och kvalitet

När jag (Sofia) skrev D-uppsats i Biblioteks- och informationsvetenskap valde jag att skriva om ordet kvalitetslitteratur. I biblioteksvärlden har man ett mycket komplicerat förhållande till detta ord. Den diskussionen har ingen given koppling till miljöfrågor, men det har däremot frågor om kvalitet i allmänhet. Här på Bättre Värld har vi tidigare skrivit om kvalitet på kläder och skor. I detta tips kommer vi fokusera på hållbarhet och kvalitet.

Att fokusera på kvalitet motverkar slit och släng. Det kan gälla möbler, köksattiraljer, krukväxter, cyklar, elektronik, trädgårdsredskap, verktyg – ja egentligen det mesta man kan köpa som inte är förbrukningsvaror. Grundregeln är att man får vad man betalar för även om det dyraste inte alltid är bäst. Det avskräcker ofta den sparsamme. Många tycks ha blivit vana att jaga det billigaste. Ändå är kvalitetsmedvetenhet ofta en ekonomisk besparing i längden. Att välja med omsorg och vänta till dess man hittar något man tror sig kunna trivas med under lång tid gör att man inte behöver köpa nytt lika ofta. Vissa saker håller ett helt vuxenliv eller t o m i generationer. Att tänka igenom vilka saker man verkligen har användning för, eller som tillför något väsentligt, kan också hindra onödiga inköp och göra att man har råd med kvalitet när man väl köper något. Att ha färre saker, men saker av god kvalitet är att rekommendera. Utöver miljöaspekterna sparar det faktiskt både tid och pengar genom att medvetet satsa på hållbarhet och kvalitet.

När det gäller mat finns gourmettrender parallellt med frosseri. Ställen där man äter en exklusiv pralin till en liten kopp espresso på färskmalda, ursprungsmärkta och specialrostade bönor frodas samtidigt som normalstorleken på både kaffebröd, godispåsar och lattemuggar växer. Min enda riktiga drömresa gick till Rom. Filosofin bakom italiensk matlagning beskrivs ibland som få ingredienser, men av mycket god kvalitet. Ofta äter de dessutom sådant vi skulle ha på samma tallrik i separata rätter. Pasta med vitlök och olivolja kan t ex vara en rätt medan kött eller fisk ingår i nästa “piatti”. Det ställer ännu högre krav på att varje råvara är riktigt god när man inte blandar ihop smakerna så mycket. Att strö kanel eller kakao på cappuccinon tolkas av många som ett tecken på att själva kaffet inte är tillräckligt gott. Glassen vi åt där gjorde oss tveksamma till om vi någonsin skulle kunna tycka att glass i Sverige var gott igen. Den består endast av rena, naturliga råvaror och görs på plats. Andra trender har förstås kommit även till Italien, men traditionen lever.

Med det moderna, industrialiserade jordbruket kan det ibland kännas svårt att hitta sådana råvaror. Grödorna tappar både smak och näringsvärde. Att odla själv är ett sätt att ge det som växer tid och omsorg nog att utveckla hela paletten. Har man inte sådana möjligheter är KRAV ett bra alternativ. I de allra flesta fall ger den ekologiska produktionen också bättre kvalitet. Man skulle även kunna tänka sig miljöhänsyn som ett kriterium på kvalitet. Vet man om att djur far illa, eller att det kan finnas si eller så många bekämpningsmedel i maten, kan man lätt få en bitter eftersmak. Gourmetmat serveras ofta i små, vackert upplagda portioner. Själv motiveras jag att äta långsammare och märker då ofta att jag blir mätt på mindre än jag först trodde. På sådana restauranger äter vi bara när vi firar något extra, men med enkla medel kan man få vardagsmaten hemma att se elegantare ut. Det kan räcka med lite extra omsorg om dukningen. Ät långsamt och ta dig tid att känna alla smaker. Ett kinesiskt hälsoråd jag hört är att äta sig 3/4 mätt. Modern forskning pekar också i den riktningen att de flesta av oss västerlänningar helt enkelt äter för mycket. För både hälsan och miljön är det bra att äta mindre mängder, men då mat med högt näringsvärde och god kvalitet.

Att sällan eller aldrig äta sådant som saknar näringsvärde är bra för hälsan och sparar samtidigt på jordens resurser, men känns ganska tråkigt. Jag äter nästan aldrig godis och dricker aldrig läsk, men är förtjust i fikabröd och efterrätter. Min hållning har blivit att bara äta sådant när det verkligen är extra gott. Peters saffransbullar och mina egna hembakade pepparkakor är sådant så här till jul. Köpepepparkakor i stora plastbyttor är det däremot inte. Än mindre sedan man läst innehållsförteckningen.

Det finns dyr gourmetmat som inte alls är bra ur t ex djurrättssynpunkt. Gåslever är ett sådant exempel. Den sortens kräsenhet som tar sig uttryck i att man väljer bort frukt och grönsaker i butiken så fort det finns minsta skavank, är inte heller bra. Egentligen det enda tillfälle vi brukar välja extrapriser är när butiken säljer varor med kort datum billigt, för att motverka matsvinn. Det verkar som att många stirrar sig blinda på det yttre; ett perfekt skal och att man inte ens är i närheten av bäst föredatum. Bättre är att odla den sortens kvalitetsmedvetenhet som bygger på att man doftar och känner. Även när det gäller kläder och saker är det bra att utveckla kunskaper om vad det är man ska titta och känna efter. Vilka material är hållbara både när det gäller kvalitet och miljö? Hur ska en välgjord söm se ut? När det gäller t ex många köksattiraljer och verktyg är andelen plast en ledtråd. Det blir billigare att tillverka med stor andel plast, men det är oftast de delarna som först går sönder.

Kvalitetslitteratur går att låna gratis på biblioteket. Och de morötter man odlar själv till nästan ingen kostnad alls har en mer mångfacetterad smak än de man får betala mer för. Det handlar mer om ett sätt att tänka än om något man måste vara rik för att kunna välja.

Kvalitet på kläder – innehållsförteckning?

Ekologisk trojaI våras åkte jag (Peter) långfärdsbuss mellan Göteborg och Linköping. Bland poddarna i telefonen blev jag nyfiken på radioprogrammet Stils avsnitt om kvalitet på kläder. De talade bland annat med besökare på Stockholms modevecka om deras inställning till just kvalitet på kläder. De flesta svarade något skuldmedvetet att de inte hade speciellt god koll på kvaliteten och ofta inte brydde sig om att se efter vilket material deras klädinköp var gjorda av. En vanlig kommentar var också att detta berodde på att de helt enkelt inte behövde. Går kläderna sönder är det ändå lätt – och framför allt billigt – att köpa nya.

Som en motvikt till denna snabbmatsinställning till kläder talade de även med modejournalisten Sofia Hedström, som givit ut boken Modemanifestet. Hon beskriver sitt tidigare förhållande till klädinköp som ett beroende och har för att bryta detta bland annat avstått från klädinköp under ett år. Förutom de klassiska tipsen gällande hållbar konsumtion av kläder (handla second hand och sy om/reparera) förespråkar hon också att ”handla i sin egen garderob”. Ofta finns det trots allt många klädesplagg där som är fullt användbara och som genom nya kombinationer känns just nya.

Här på Bättre värld har vi varit inne på detta tidigare och gav då exempel på bland annat intressanta second hand-butiker och ekologiskt producerade kläder. Och som Sofia (Asthamn) där skriver: Poängen med kvalitet är att nästa gång man inventerar sin garderob kanske man upptäcker att man redan har vad man behöver.

I radioprogrammet var ett förslag en form av innehållsförteckning på klädesplagg. Vi köpare skulle där inte bara se vilken råvara plagget var gjort av och hur det ska skötas utan även var textilierna tillverkats och färgats. Tanken är att det med denna lättillgängliga information skulle vara lättare att gynna produktion med liten miljöpåverkan. Innehållsförteckningen skulle också kunna göra att kläderna i sig blir mer intressanta och får en starkare identitet. Genom att veta mer om plagget du köper får det större betydelse för dig. Du kan lättare ”respektera” det och vill inte gärna skiljas från klädesplagget.

De negativa aspekterna våra billiga kläder aktualiseras återkommande med reportage om barnarbete i produktionskedjan och utsläpp som ger stora skador på naturen nära textilproduktionen. I Naturskyddsföreningens årsbok, Grön design från 2008, påtalas bland annat att ett kilo textil orsakar tre gånger så stora klimatutsläpp som ett kilo metall eller plast. Då vi i Sverige varje år köper omkring 24 kilo textilier per person blir det en stor påverkan. Vanligtvis är detta knappa halvkilo i veckan ingen direkt hälsorisk för oss själva och om exempelvis en tröja innehåller hälsofarliga mängder gifter ska svensk lagstiftning kunna stoppa import av klädesplagget. Det vanligaste är att kemikalierna från tillverkningen tvättas ur på plats för tillverkningen och därmed stannar kvar där utan att komma till oss köpare. Om då tröjan är ofarlig, men fabriksarbetarna utsätts för gifter under tillverkningen, väger frihandelsreglerna tyngre än övrig lagstiftning – och kläderna importeras. Kanske kan konsumentkrav på en mera utförlig innehållsförteckning vara en del i att minska dessa problem.

För egen del har jag nu under några månaders tid, utan att medvetet planera för det, haft ett köpuppehåll när det gäller kläder. Under ett flertal år dessförinnan har den absoluta majoriteten av mina köp varit second hand. Vid nyinköp har både jag och Sofia allt oftare valt andra material än bomull. Även om ekologisk bomull är betydligt bättre än konventionell behöver konsumtionen av detta material minska. Några alternativ är lin, hampa, ull och bambu.

Lin och hampa har funnits länge i Sverige. Ända fram till 50-talet odlades lin i stor skala men idag saknas industriell odling av spånadslin. Både lin och hampa är starka och smutsavvisande material. De kräver, till skillnad från bomull, lite vatten för att växa och hampan slår dessutom själv ut konkurrerande ogräs och tillför jorden näringsämnen. I Naturskyddsföreningens årsbok konstateras att de problem som kan finnas med produktionen handlar om rötningen när fibrerna inne i stjälken ska utvinnas. Detta kan ske på traditionellt sätt genom att stjälkarna ligger ute på marken under några fuktiga höstveckor men ofta sker det istället genom att lin och hampa läggs i vatten. Då blir mycket syreförbrukande ämnen kvar i vattnet vilket kan orsaka syrebrist för andra organismer.

Ull har vi tidigare skrivit om och här finns potential att använda svensk fårull som fortfarande ofta bränns upp istället. När det gäller bambu kan jag konstatera att de t-shirtar jag har av bambu har blivit favoriter. De håller formen, är sköna mot huden och verkar knappt slitas. Dessutom är bambun en snabbväxande gröda som kräver lite vatten och bekämpningsmedel. Däremot används ofta relativt mycket kemikalier när träfibrerna ska brytas ner och ombildas för textiltillverkning.

Vi behöver inte bara se på våra kläder som uttryck för ett skiftande mode. Istället kan vi med en nyfiken blick se vilken historia just detta plagg har. I fantasin kan vi tänka ut vad plagget från Myrorna har upplevt med sin tidigare ägare. Förhoppningsvis kan du inom kort på plaggets innehållsförteckning läsa dig till allt mer om var och hur tillverkningen skett. Redan nu kan du genom nyfiket och nitiskt frågande få veta dessa saker om tillverkningen. Förstår butiksägare och producenter att allt fler är intresserade av hållbara kläder kommer också processen mot sant hållbara kläder att snabbas på.