Mindre mejeriprodukter

Mindre mejeriprodukter

Vi har flera gånger tidigare nämnt att det är bra för miljö och klimat att dra ned på mängden mejeriprodukter. Den här veckan tänkte vi fördjupa oss lite mer i detta ämne. Att vi för klimatets skull måste minska köttkonsumtionen omtalas allt oftare. Även vi har skrivit om det här. Att använda mindre mejeriprodukter talas det tystare om trots att det i mångt och mycket handlar om precis samma problem. Köttets klimatpåverkan kommer till största delen från själva djuruppfödningen. Värst i sammanhanget är nötköttet och som bekant ingår uppfödning av kor även i produktionen av mjölk.

I själva verket är dessa två produktionskedjor ofta tätt sammanlänkade. Så mycket som 70% av det svenska nötköttet kommer från mjölkkor. Det är framför allt tjurkalvarna som föds upp till det man kallar slaktmogen ålder, men även kött från kor som inte längre mjölkar så bra används. För klimatet bör det vara bra om man kan ta både mejeriprodukter och kött från samma djur. Det som dessutom ger mejeriprodukterna en viss fördel framför köttet är att en ko ger mjölk ett stort antal gånger under sitt liv, men kött bara en gång. Man kan därför se det som att man får mer för samma utsläpp. Ändå är det så att vegetabiliska livsmedel nästan alltid ger mindre klimatpåverkan. Det går åt mycket mer mark, vatten och energi för att föda upp djur.

Av mejeriprodukterna anses ost ge störst klimatpåverkan. Detta beror på att det går åt så mycket som 10 liter mjölk för att göra 1 kilo ost. Samtidigt blir en del näringsämnen koncentrerade i osten och man konsumerar sällan lika stora mängder. Bra att tänka på är att inte så ofta ersätta kött med ost när man drar ned på sitt köttätande. Annars kan den goda effekten utebli. Vi ställer oss allt oftare frågan – skulle det funka med något annat istället?

Det är lätt att tänka att det är en urgammal svensk tradition att dricka mjölk, men det är ett relativt modernt fenomen. Pastöriseringen var en viktig förutsättning för att mjölkdrickande skulle kunna ses som hälsosamt. Tidigare gjorde man mestadels ost och smör av den, vilket var lättare att lagra. Massiv reklam med budskap som; att mjölk ger starka ben, i kombination med att även myndigheterna och sjukvården tänkte sig att mjölk var nyttigt ledde till en kraftig ökning av konsumtionen under 1900-talet. 1923 startades en lobbyorganisation som kallades Mjölkpropagandan. Idag är ordet propaganda alltför laddat och motsvarande organisation kallas Mjölkfrämjandet. Sverige ligger i toppskiktet när det gäller konsumtion av mejeriprodukter och internationellt sett är det ovanligt att som vuxen tåla att dricka mjölk.

För att kon ska producera mjölk hela tiden ser man till att hon är dräktig så ofta som möjligt. Kalven skiljs från kon inom ett par dagar, ofta direkt efter födelsen. Den föds upp på mjölk eller på torrmjölkspulver och vatten. Mjölkkorna är avlade för att vara högproducerande och en del hälsoproblem har följt på detta enligt Per Jensen som skrivit Hur mår maten?. Årligen drabbas till exempel 15% av de svenska korna av juverinflammation. Klövskador och hälta är ett ökande problem och beror på att sår lätt blir infekterade när korna ofta kliver i gödsel. Antalet kor har minskat i Sverige. Antalet mjölkproducerande gårdar har minskat ännu mer, men varje ko producerar mycket mer mjölk än förr – nästan 10 000 kg om året. För att detta ska vara möjligt krävs att de äter kraftfoder. Detta importeras ofta så att vi använder mark, vatten och energi i andra delar av världen. Kraftfodret leder ofta till att korna får kronisk diarré, vilket är en orsak till att klövskadorna ökat.

Förr betade korna i Sverige gräs på sommaren och för att få foder till vintern slog man ängar med lie och torkade gräset och örterna. Denna mark gödslades inte med något annat än det djuren själva lämnade ifrån sig där. Man brukade också torka tunna grenar och löv för att använda som vinterfoder. Fortfarande betar många kor gräs på sommaren, men för övrigt är det mesta förändrat och det krävs att konsumtionen går ned för att produktionen ska kunna ske på ett hållbart sätt. Enligt författarna till Mat och Klimat är det en hållbar nivå att använda mejeriprodukter 2-3 gånger i veckan. Det är förstås ett riktmärke som beror på hur mycket man äter åt gången. Vi har satsat på att minska mängden snarare än antalet gånger. Läs gärna våra tidigare tips om alternativ gjorda på havre och om klimatsmarta pålägg.

Det allra viktigaste när det gäller mejeriprodukter är att man väljer KRAV. I konventionell produktion är det importerade kraftfodret hårt besprutat och i många fall ingår soja odlad på tidigare regnskogsmark. På sojaodlingarna används dessutom ofta kemikalier som på grund av sin giftighet är förbjudna i Europa. I den ekologiska produktionen av mejerivaror måste även fodret produceras ekologiskt.

Bröd och spannmål

SpannmalFör närvarande är mitt favoritmoment när jag (Peter) med degskrapan delar den färdigjästa baguettedegen i lagom stora bitar. Med varsamma händer drar jag ut den elastiska och luftiga degen i passande längd. Ofta får de blivande baguetterna också snurra ett kvarts varv innan de landar på plåten. Tidigare favoritmoment har handlat om förtjusningen över att se den snittade degytan resa sig och forma fina mönster under brödets gräddning i ugnen. Ofta ingår en blandning av sinnesintryck; doften av nygräddat bröd, smöret som smälter och den sega texturen när första tuggan tas med ett krasande. Bröd och spannmål har många dimensioner.

Min egen kärlekshistoria till bröd och spannmål har nu varit levande i närmare ett decennium. I början av hösten tog jag relationen ännu ett steg vidare när jag påbörjade en tjänstledighet för att satsa mer på mitt hembageri Vadstena Bröd. För de flesta tar inte relationen till bröd lika stor plats, men det är inget förvånande att bröd väcker känslor. I mänsklighetens historia har bröd och spannmål haft en central roll under många tusen år. När vi under den neolitiska revolutionen för 10 000 år sedan lämnade jägar/samlarstadiet för att bli jordbrukare/boskapsskötare fick också spannmålen en grundläggande plats i våra liv. Det var genom råg, korn, ris, vete, hirs etcetera vi fick vår huvudsakliga näring och dagliga energi. Genom den nya kosten blev vi människor fler och kunde leva längre.

När vi lämnade den tidigare nomadiska tillvaron började människorna sätta större avtryck i närmiljön som nu odlades upp. Dessa avtryck till trots är spannmål idag något av det mest miljökloka vi kan äta eftersom det kan odlas på friland i Sverige och medför relativt korta transporter. Genom att äta spannmål i kombination med exempelvis bönor eller linser får vi även i oss fullvärdigt protein – ett klimatsmart alternativ till det mycket sämre köttet.

Det är först under de senaste hundra åren som något radikalt hänt med människors relation till spannmål. Genom en omfattande förädling av äldre spannmålssorter premierades volym framför näring och smak. Inom den ”moderna” oekologiska produktionen av spannmål används dessutom stora mängder oljedopad konstgödsel som skyndar på grödans tillväxt; vanligen också detta med negativ inverkan på smak och näringsvärde. Samtidigt använder vi sällan helheten av nyttigheter från sädeskornet. Istället är kornets frövita utsållat (som i vetemjöl). Vi missar då hela uppsättningen av goda fetter, mineraler och vitaminer som finns i resten av kornet.

För att ta del av sädens många positiva hälsovinster blir alltså det naturliga valet sådant som är ekologiskt odlat. Självklart är detta också betydligt bättre för miljön. För att få nytta av sädens näringsämnen bör så stor del som möjligt av sädeskornet användas. Själv mal jag gärna mitt eget mjöl och får då ett näringstätt fullkornsmjöl till brödbakningen. Genom att blötlägga och koka hela korn av exempelvis dinkel, vete eller råg får du ett matigt och mycket gott alternativ till ris. De hela kornen passar utmärkt i sallad, till en krämig linsgryta, i vegetariska biffar eller något annat gott.

Vill ni få inspiration till att använda allt mer Säd i daglig kost rekommenderas Annelies Schönecks bok med just denna titel. Boken har något av en klassikerstämpel vilket känns klart välförtjänt.

Måttfullhet

MattfullhetNär man följer ett recept går måttangivelserna ut på att ge ingredienserna dess rätta proportioner. Tar man för mycket av något kan det bli för sött, för salt, flyta ut för mycket eller jäsa för lite… I värsta fall blir det inte ens ätbart. Tänk dig t ex att ta en matsked cayennepeppar istället för ett kryddmått. Uttrycket ”nu är måttet rågat” betyder ungefär; nu får det vara nog. Det används oftast av en person som är på väg att bli riktigt arg. Ilskan är på väg att rinna över. Tyvärr är det många områden som berör miljö och klimat där vi inte tycks lägga märke till när måttet är fullt. Vi ser inte ens när det är rågat, utan låter det svämma över alla bräddar. Denna vecka funderar vi kring begreppet måttfullhet.

Det är en kardinaldygd att vara måttfull, men inte så trendigt. Måttfullhet är hälsosamt och ett bra sätt att hålla vikten, men det är som att vi inte längre klarar av så svävande begrepp. Det ska vara allt eller inget. Dieterna blir identiteter, liksom sätten att träna. Måttfullhet är också ekonomiskt hälsosamt, att hålla sig inom de ramar som sätts av hur mycket pengar man verkligen har. Det har både stater och individer svårt för nu för tiden. Även sakerna vi äger blir identiteter, liksom standarden på vår bostad, hur ofta och var vi reser och en mängd andra saker som kostar och tär på jordens resurser. Verkar det i en sådan tidsanda för präktigt och tråkigt att vara måttfull? Är det en identitet ingen vill ha, är det för svårt att sälja?

En förklaring till vår måttlöshet är väl helt enkelt att vi kan och har råd att vara det. Trots alla ekonomiska kriser har de flesta i västvärlden det gott ställt vid en historisk jämförelse. Den sortens frosseri som endast en privilegierad elit kunde ägna sig åt förr är möjligt för många fler nu. Även den som lever över sina tillgångar och lånar till konsumtion gör det för att man kan om än inte för att man har råd. Jordens resurser är dock lika begränsade som de alltid varit.

Enligt Nationalencyklopedin är måttfullhet något eller någon som håller sig inom rimliga gränser. Inom miljö- och klimatforskningen talar man om nio planetära gränser som berör luftpartiklar, kemiska gifter, växthuseffekter, havsförsurning, ozon, kväve och fosfor, sötvattenanvändning, förändrad markanvändning och biologisk mångfald. Gränserna sätts för att visa vad som kan ses som ett säkert handlingsutrymme för mänskligheten. Tyvärr ligger vi väldigt illa till när det gäller att hålla oss inom detta utrymme. Vi är inte måttfulla.

Ett exempel är köttkonsumtionen – ett område vi berört tidigare (framför allt här). Vi skulle kunna fortsätta äta kött om vi gjorde det med måtta. Om djur t ex föds upp på mark som inte är lämplig för annan odling och ingår i ett slutet kretslopp, då är det resurssnålt och miljöklokt att använda både mejeriprodukterna och köttet. Men idag sker endast en bråkdel av uppfödningen så och det finns inga möjligheter att på det sättet producera den mängd kött som idag konsumeras. Att kor rapar och fiser metan skulle inte vara ett problem om de inte blivit så extremt många. Den senaste siffran jag läste var att vi ökat vår köttkonsumtion med 70% (!) på 2000-talet. Detta från en redan alldeles för hög nivå för att vara måttfullt i förhållande till jordens resurser och klimatstörande utsläpp. I den frågan brukade jag (Sofia) tänka att jag skulle lägga mig på en nivå som vore hållbar om alla höll sig till den – en måttfull nivå. Men när konsumtionen bara ökar och dessutom i rasande takt, har jag till slut kommit fram till att några måste avstå helt. Sedan i somras äter jag inget annat kött än vilt, fisk och skaldjur och väldigt begränsat även av dessa.

Det gäller egentligen konsumtionen överlag att måttet blev rågat för ett bra tag sedan och vi ändå bara fortsätter fylla på. Vi närmar oss jul då handeln brukar slå nya rekord. Julklappar, som från början signalerade givmildhet och omtanke, har kommit att handla om något annat. När man pratar på fikarasterna verkar de flesta ha tröttnat och ändå fortsätter det på samma sätt. T o m barn tycks ofta ha svårt att komma på vad de ska önska sig – de har redan för mycket saker. I måttfull mängd tycker jag att julklappar är trivsamt, både att köpa och att få. Men dagens julhandel är fullständigt måttlös. Det är även konsumtionen av mat, både till jul och annars. Vi köper och kastar. Vi köper och frossar. Vi köper extra mycket av det som är billigast och i många fall sämst för miljön. Mark skulle behöva sparas. Vatten skulle behöva sparas. Vi borde ge djuren plats och låta grödorna växa i sin egen takt. Det vore måttfullt. Men vi är inte måttfulla.

Vad ska man då tänka om miljöengagemanget? Kan det bli måttlöst? Man skulle kunna tänka att det blir för mycket om man inte orkar upprätthålla det i längden, men sådana resonemang blir lätt till ursäkter. I ett nummer av Camino fick Alice Bah Kuhnke frågan om de höga krav hon ställer på sig själv och om hon inte ser någon risk med det. Hon svarade: Jag har ett helkaklat badrum med golvvärme, är proppmätt och tjänar massor av pengar. Ärligt talat, risken att jag skulle piska mig själv för hårt, den finns inte. Onödigt mycket kan man knappast göra i nuläget. När vi lever på en planet och använder resurser som om vi hade tre är få av oss i västvärlden ens i närheten av att uppoffra oss för mycket. När vi står inför det största hot mänskligheten mött är det svårt att tänka vad det skulle innebära att vara oproportionerligt engagerad i frågan. När man pratar med andra om sitt engagemang kan det samtidigt finnas poänger med att inte framstå som alltför extrem. De flesta blir inte inspirerade av någon de inte kan relatera till. Den balansen är väldigt svår. Måttfullhet är alltid i förhållande till en situation. Det beror på vad du ska baka vilka mått och ingredienser du ska använda. Miljöengagemang kan man ha i stora mått, liksom kärlek och egenodlade rotsaker. Dosera betydligt mindre av t ex konsumtion, bilkörning och flygresor.

Torka äpplen

Torka applenDå många av oss fortfarande har ett överflöd av äpplen i vår närhet tänkte vi denna vecka tipsa om ett enkelt sätt att ta vara på en del av denna rikedom. Att torka äpplen är enkelt och tar inte ens speciellt mycket plats.

För ett par veckor sedan frågade jag (Peter) ett par bekanta om jag kunde plocka med en påse äpplen från deras trädgård. Eftersom de själva inte hann ta vara på all frukt var detta inga problem. Äpplena var av ett par olika fasta, fina sorter och då jag själv inte prövat att torka äpplen tidigare bestämde jag mig för att det nu var dags.

Först kärnades äpplena ur med en ”fast potatisskalare” (då vi inte har någon äppelurkärnare). Därefter skivade jag dem i riktigt tunna skivor. Dessa doppades sedan hastigt i en skål med vatten och saft från en halv citron – för att undvika att de blir bruna. Slutligen trädde jag äppleringarna på blomsterpinnar och spred ut dem för att torka luftigt. Pinnarna lät jag balansera på två upp och nervända koppar.

Eftersom blomsterpinnarna tog slut improviserade jag dessutom fram en extra upphängningspinne av hårt rullat tidningspapper som hålls ihop av ett gem i vardera änden. Det är inga problem att låta äppleringarna hänga på tork i vanlig rumstemperatur och efter någon vecka är de tillräckligt torra för att åka ner i en burk eller påse.

Den torkade frukten håller sig fin genom hela vintern och fungerar utmärkt som mellanmålsgodis, i müslin, brödbaket eller varhelst det behövs lite extra sötma och energi.

Tvätta miljövänligt

TvattNär jag (Sofia) gick på folkhögskola i början av 90-talet fanns där en Sackeusbod, som hade samma koncept som det som nu kallas Världsbutiker. Där såldes bl a det miljömärkta tvättmedlet Ecover. En man som var engagerad i bodens verksamhet berättade vid något tillfälle om produkterna som såldes där och kom in på detta med att tvätta miljövänligt. Jag minns fortfarande att han sade att man sällan behöver tvätta varmare än 40° och att det gradantal som står på kläderna är den maxtemperatur plagget tål – inte vad det behöver för att bli rent. Sedan dess tvättar jag ytterst sällan varmare än 40° och använder bara miljömärkt tvättmedel. Vissa människor kan tala så att budskapet går in!

Det är energibesparande att tvätta på lägre temperatur. En annan fördel är att kläderna inte behöver delas upp i så många olika högar som ska tvättas separat. Då är det lättare att fylla maskinen varje gång och inte slösa energi på enstaka plagg. Förutom handtvätt delar jag in i tre grupper; svart och riktigt mörkt, vitt och riktigt ljust, samt alla färger där emellan. Ska man utöver det dela på 40°, 60° och kanske t o m 90° kan det genast bli dubbelt så många tvättar, eller mer. För en barnfamilj kanske problemet periodvis är det motsatta, men så är det ju inte för alla. Barnfamiljen kan förstås också vara i situationen att kläderna blir hårt smutsade och därför behöver tvättas varmare. Men för de flesta vuxna misstänker jag att det är som för oss; att plaggen oftast inte är smutsiga på det sättet utan mest behöver en uppfräschning. Då räcker 40° utan problem.

I reklamen framställs det ibland som att det kan finnas bakterier och annat osynligt som bara just deras tvättmedel gör rent hus med. Detta är relevant i sjukhusmiljö och kanske för vissa allergiker, men annars finns det ingen anledning att tvätta så att kläderna blir i det närmaste sterila. Vissa verkar oroa sig för att det inte blir tillräckligt rent om vattnet inte är riktigt varmt, men ser det rent ut och doftar rent så är det så rent det behöver bli.

När det gäller tvättmedel ska man välja ett miljömärkt så att man inte sköljer ut onödiga kemikalier i naturen. Naturskyddsföreningens märkning Bra miljöval har högre miljökrav än Svanen så välj hellre det förstnämnda om det finns. Överdosera inte. Sköljmedel använder vi aldrig. Det är i de allra flesta fall onödigt.

Ta gärna en titt på kläderna och lukta på dem för att kolla om de faktiskt behöver tvättas istället för att på slentrian tvätta när de använts en viss tid. Detta slarvar jag fortfarande med, men ska skärpa mig. Särskilt plagg man har utanpå andra kläder klarar sig ofta utan tvätt längre än man tror. Tvätta så sällan som möjligt och fyll maskinen. Detta både sparar energi och sliter mindre på kläderna. Det kan vara värt att tänka på redan i klädaffären att undvika färger eller material som måste tvättas separat från övrigt i din garderob. Vissa material, som ull, är bra för att de klarar sig länge på bara vädring.

När vi använde hyreshusets tvättstuga brukade vi torktumla frotté och plysch som jag upplevde blev mycket mjukare av detta. Sedan köpte vi egen tvättmaskin och det blev aldrig av att boka tvättid bara för att tumla. Snabbt vande vi oss av med det behovet. Båda materialen blir snabbt mjuka igen när man börjar använda handdukarna eller kläderna tycker jag nu. Dessutom är ekologisk plysch mycket mjukare än konventionell och behöver ingen extra behandling. Torktumling drar mycket energi och sliter på kläderna. Bor man litet och använder en gemensam tvättstuga kan man vara tvungen att torka kläderna lite snabbare i t ex ett torkrum med någon form av fläkt eller värme. Men för de allra flesta går det bra att låta kläderna torka av sig själva. Vi bor i lägenhet, men har en torkställning över badkaret och en hopfällbar som vi ställer i vardagsrummet.