Category Archives: Reflektion

Onödig konsumtion – låt dig inte luras

Lat dig inte lurasNär jag (Sofia) började springa för att få motion använde jag först vanliga fritidsskor och ville undvika onödig konsumtion genom att inte allt för snabbt köpa nya skor. Efter ett tag fick jag ont på framsidan av smalbenen och tänkte att det berodde på skorna. När jag bestämde mig för att köpa nya tittade jag spontant på så nätta skor som möjligt, men det var inte sådana försäljaren presenterade som löparskor. Han pratade om betydelsen av stöd under hälen och visade sådana med stor och tjock sula. Jag tänkte tanken att man väl inte sätter i hälarna när man springer, men litade inte riktigt på min egen kunskap och sade ingenting.

Senare läste jag Born to run av Christopher McDougall, som redan blivit något av en kultbok. I den beskrivs det som att idén med kraftig uppbyggnad under hälen var ett försäljningsknep från Nike, som lanserade sådana skor trots att de visste att fötterna inte behöver den typen av stöd. Ja, McDougall menar t o m att skaderisken ökar eftersom man tappar sitt naturliga löpsteg och börjar springa just på – hälarna. Boken blev en stark inspirationskälla för många att pröva barfotalöpning eller sk minimalistisk löpning. Intressant nog lanserade bl a just Nike då – barfotaskor.

Nu råder det delade meningar om hur bra det är med barfotalöpning, särskilt om man springer på t ex asfalt. Det är nog också tveksamt om skor med fem separata tår gör att man springer naturligare än i tunna, enkla skor. Jag är ingen expert och vet inte precis vad som är rätt, men mycket av det som sägs inom den minimalistiska löpningen känns som sådant man egentligen vetat hela tiden, men liksom förirrat sig bort från. Jag vill vara tydlig med att jag inte tror att försäljaren i sportbutiken ville lura mig. Han utgick från den information han hade att tillgå och plockade inte fram de dyraste skorna utan de han trodde skulle passa bäst. Poängen är att man sällan hör budskap som: Om du tar det försiktigt och ökar träningsmängden långsamt kan du fortsätta använda dina gamla skor.

Det finns starka intressen i att få oss att tro att lösningen på våra problem är någonting vi kan köpa. Och utöver det – tro att vi har problem vi aldrig själva skulle ha tänkt på. Självständigt tänkande människor har setts som problem i många olika samhällssystem, så även i vårt, fast vi sällan låtsas om det. Om alltför många kommer på att exempelvis löparskor, som används för motion, inte slits ut på en säsong (McDougall menar t o m att de blir bättre) och att de nya finesserna oftast är helt onödiga, då kommer de kommersiella hjulen att stanna. För miljön däremot vore det väldigt bra.

På sistone har det skrivits mycket om periodisk fasta och särskilt den variant som kallas 5:2 (ät hur du vill 5 dagar i veckan, kraftig kaloribegränsning 2 dagar). Forskning tyder på att det kan skydda mot en lång rad åldersrelaterade sjukdomar att då och då avstå från att äta, eller att äta mycket mindre än man brukar, under t ex ett dygn. Vad som är märkligt i det här sammanhanget är att det snabbt kommit ut flera böcker i ämnet varav flertalet är – kokböcker. Man kan tänka att de är skrivna för att göra det enkelt att äta 500-600 kcal på ett dygn utan att bli så värst hungrig. Man kan också tänka att de är skrivna helt enkelt för att det är lönsamt. Forskningen bakom periodisk fasta verkar inte tyda på att det är viktigt vad man äter de dagar man begränsar sitt kaloriintag. Och om man verkligen fastar ett dygn handlar ju det om att INTE äta. Men ska man kunna tjäna pengar på konceptet måste man vrida på det hela lite grand till dess det blir något som går att sälja.

Självklart ska det gå att tjäna pengar på att skriva böcker. Det är ett arbete så gott som något. Och är det en sådan kokbok som hjälper dig till ett hälsosamt liv så är det förstås bra. Men var gärna uppmärksam på hur snabbt kommersiella krafter fångar upp sådant som får stor uppmärksamhet och hittar sätt att tjäna pengar på det. Fenomen som är i stort sett omöjliga att skapa lönsamma kringprodukter till blir dessutom sällan lika uppmärksammade. Ofta försvinner det enkla på vägen – det där man egentligen redan vet – och när något blir krångligt kan någon ta betalt för att förklara hur man ska göra eller konstruera någon hjälpsam produkt.

Ibland går det så långt att en produkt skapar problem som man sedan kan sälja en annan produkt för att lösa. Vanliga schampon är t ex uttorkande. De tvättar bort hårets naturliga skydd. Även den som annars inte skulle ha torrt eller flygigt hår måste därför använda balsam. Har man fett hår rekommenderas än mer uttorkande schampon. För att kompensera producerar hårbotten ännu mer fett och en ond cirkel är igång. Kanske tar man till fler eller starkare preparat. På motsvarande sätt är det med hudvård. Rengöringsprodukterna tvättar bort hudens naturliga skydd och gör den så torr att man behöver hudkräm varje dag oavsett hudtyp. För fet hy rekommenderas ännu mer uttorkande medel… Pappa har ofta sagt att det bästa solskyddsmedlet är att inte tvätta sig på morgonen. Troligen är det sant – men inte så lönsamt.

Detta är förstås bara exempel. Vår uppmaning är att tänka efter en extra gång varje gång någon försöker sälja något. Kanske kan man inte tänka efter så noga varje gång man gör ett köp, men det kan vara relevant oftare än man tror. Behöver jag verkligen det här? Vad ligger bakom min upplevelse av att det är något jag vill ha? Skulle den här produkten tillföra något väsentligt? Vem tjänar på att jag får den här uppfattningen om hur någonting är? Den sistnämnda frågan kommer vi att fördjupa oss i längre fram då vi har tänkt skriva om källkritik.

Spara på vatten

Spara pa vattenNär någon talar om att vi borde spara på vatten är det lätt att tänka på droppande kranar som bör åtgärdas eller snålspolande munstycken och kortare tid i duschen. Allt detta är bra, men egentligen en ”droppe i havet”.

På liknade sätt som med vårt markanvändande använder vi indirekt mycket mer vatten än det vi exempelvis tvättar oss i dagligen. Vår största förbrukning kommer från produktionen av konsumtionsvaror; likt mat och kläder. Som vi varit inne på tidigare finns här gott om möjliga val för oss alla – val som gör skillnad – både för vår miljöpåverkan i stort och specifikt för vårt användande av den begränsade resursen vatten.

Trots att 71% av jordens yta är täckt av vatten är endast en liten del av detta användbart som dricksvatten eller för bevattning. 97% av jordens vatten finns i form av saltvatten i oceanerna. Av den återstående, användbara, delen går 70% till jordbruket som på en global nivå är beroende av konstbevattning för att maximera skördarna. Ska vi fortsätta uppräknandet av procentsatser tål det att nämnas att 30% av allt ”jordbruksvatten” används för konstbevattning av grödor vi inte äter själva utan låter gå en omväg via boskapsdjur.

Här i Sverige är behovet av konstbevattning ännu begränsat men där klimatet är varmare finns ofta stora vattenkrävande system. I takt med stigande medeltemperatur varnas det dessutom för ett allt större vattenbehov och redan nu dör i världen tio gånger fler människor på grund av brist på rent vatten än på grund av krig. Detta i kombination med att jordens nuvarande 7 miljarder människor beräknas vara 9 miljarder år 2050 skapar onekligen många utmaningar. Liksom med många andra vitala resurser är fördelningen mellan rika och fattiga länder även här förfelad. I Europa använder vi i genomsnitt 200 liter färskvatten varje dag medan samma siffra för Asien och Afrika är 10 liter. Ska vi räkna med vad varje svensk konsumerar även indirekt av vatten per dag kommer vi upp i 5500 liter eller 37 välfyllda badkar. Vill vi själva göra något för att som individer hyfsa till dessa orimliga siffror går det bra att börja med vår mat. För framställning av ett kilo nötkött behövs exempelvis 15 000 liter vatten medan samma mängd vete och liknande grödor endast kräver en tiondel. Tidigare har vi skrivit om hur varje avstådd kaffekopp sparar 140 liter vatten och väljer vi oftare vegetariskt kan vi på liknande sätt minska vår vattenförbrukning rejält.

Ett annat sätt att effektivt spara på vatten är att köpa mindre nya kläder, framför allt kläder av bomull. Inte nog med att konventionellt odlad bomull förorenar jord och vatten genom stor användning av bekämpningsmedel. Den använder även stora mängder vatten. Genom att köpa nästa par jeans i en second handbutik sparas enkelt 10 000 liter vatten in.

Stannar vi oftare upp och reflekterar kring vilka påfrestningar våra vardagliga val innebär för exempelvis vattenförbrukningen blir det också lättare att bryta med våra invanda beslutsmönster. Eller uttryckt på ett annat sätt; vi som redan har ett tiotal jeans i garderoben kanske inser att 10 000 liter vatten gör bättre nytta som bevattning av blivande mat än i produktionen av ännu ett föga använt plagg bland andra hemma hos mig.

Hållbar markanvändning

MarkanvandningHär i Sverige är det lätt att få för sig att vi har hur mycket mark som helst. Vi har både skog, åkrar och städer och mycket plats för boende och rekreation. En förklaring är förstås att vi lever i ett glesbefolkat land, men också att vi indirekt har markanvändning i andra länder där vi lättare kan blunda för hur det påverkar den lokala och globala miljön. Vi lär använda mark motsvarande tre Sverige för att producera vår mat. Om alla levde som vi skulle det gå åt tre jordklot. Det innebär också att många i vår värld har tillgång till mycket mindre mark än de skulle behöva. Dessutom växer jordens befolkning.

Detta med markanvändning är en mycket komplex fråga och det vore självklart förmätet att påstå sig kunna reda ut den i en sådan här text. Vi förstår dessutom endast en bråkdel av alla de aspekter man skulle behöva räkna med. Men en bit på väg kan man komma och ett första steg är att faktiskt acceptera att det är detta enda jordklot vi har och att vi inte har mer rätt till dess resurser än någon annan i världen. Börja gärna fundera över vad som är värt att prioritera i ett sådant perspektiv. Detta är några av våra funderingar i ämnet.

För den biologiska mångfalden, som kan ha större betydelse för vår överlevnad än vi idag förstår, är det viktigt att markytor som idag är relativt orörda får förbli så. Bra vore om naturen till och med fick återta en del mark som vi har exploaterat. När det gäller regnskog är det enormt viktigt även för klimatet att den inte fortsätter huggas ned. Det man ersätter naturen med är ofta så kallade monokulturer, alltså stora – ibland gigantiska – ytor där man odlar en enda gröda. Man skulle kunna kalla det motsatsen till biologisk mångfald. Den typen av odlingar är känsligare för skadedjursangrepp och växtsjukdomar och kräver därför kraftiga bekämpningsmedel. När man odlar är det klokare att i någon mening efterlikna naturen där det finns ett samspel mellan olika arter som växer intill varandra. Det här kan man tänka på både i stor och liten skala. I liten skala är en gräsmatta i stort sett en monokultur. Även om det kommer in ogräs där är det en mycket artfattig miljö. Den är inte så intressant för de viktiga insekterna och bidrar inte heller med något man kan skörda och använda, mer än om man använder gräsklipp som jordtäckare. Att så igen landen med gräs och ta ned fruktträden är alltså ingen särskilt klok användning av en trädgård. Det bidrar bara till den egna bekvämligheten på kort sikt. Bättre är att använda åtminstone en del av ytan till att odla något ätbart, eller blommor som drar till sig pollinerare.

I det större perspektivet arbetar det så kallade moderna jordbruket i väldigt hög grad med stora monokulturer. Ett par grödor som ofta odlas på sätt som får alarmerande följder är sojabönor och palmolja. Här är det ofta regnskog som ersätts med enormt stora och extremt hårt besprutade plantager. Palmoljan kommer vi att skriva mer om så småningom. När det gäller sojabönor tänker kanske många att det mest är vegetarianer som äter det. I själva verket används så mycket som 90% av den soja som importeras till Sverige som djurfoder. Det skulle inte vara en produkt att skövla regnskog för om det inte fanns efterfrågan i den storskaliga köttindustrin. Den största insatsen på det här området gör man därför genom att konsekvent välja KRAV eller vilt när/om man äter kött. Vi brukar utöver det välja ekologiskt producerade sojaprodukter. Bönan i sig är utmärkt människoföda och en mycket bra källa till protein. Vad som också kan vara bra att vara medveten om är att soja ingår som tillsats i många produkter. Sojalecitin är t ex vanligt som antioxidations- eller emulgeringsmedel i bl a godis. Ännu ett skäl att välja ekologisk choklad.

Detta med djurfoder är ett intressant område i förhållande till markanvändning. Det som fick mig att på allvar börja förstå problemet med nutidens stora köttkonsumtion var ett par bilder i en bok om självhushållning. Författaren, John Seymour, är för att man har djur på en gård och vi ser inte heller idealet som att alla blir veganer. Men det som blir tydligt i hans skisser över tänkbar fördelning av markytan på en mindre gård är att det går åt väldigt mycket mer mark till att föda upp djur än till att odla motsvarande mängd vegetabilisk föda. Detta blir tydligt eftersom man på en sådan självhushållande gård odlar fodret på plats. I konventionell kött- och mejeriproduktion importeras en stor mängd foder och det syns inte på samma sätt här hur mycket mark som faktiskt går åt till det. I Sverige används hela 80% av åkerarealen till att odla foder och ändå räcker det inte alls. Vår höga konsumtion av animaliska produkter är alltså en starkt bidragande orsak till att det går åt tre Sverige.

En annan starkt bidragande orsak är matsvinnet. Med tanke på att så mycket som 27% av maten vi köper hamnar i soppåsen skulle man kunna uttrycka det som att det går åt nästan ett Sverige för att producera den mat vi kastar! Väldigt mycket mark skulle sparas om vi bara behövde producera det vi faktiskt äter.

Biobränsle är en komplex fråga som vi ännu inte satt oss in i så mycket. Klart är dock att det ofta används mark till att odla energigrödor, som istället skulle kunna användas för att producera mat. Oavsett hur olika bränslen förhåller sig till varandra gällande miljöpåverkan kan det därför vara värt att fundera över våra prioriteringar. När vi nu har denna begränsade yta – är det då viktigare att kunna köra bil hur mycket som helst än att människor har mat?

En annan aspekt på bilåkande och markanvändning är den stora yta som tas i anspråk av vägar. När vi bodde i Göteborg och jag (Sofia) vissa dagar pendlade med buss till Borås tänkte jag ofta på hur enormt mycket plats vägarna tar kring staden. I de allra flesta bilarna i de långa köerna satt en ensam person. ”Vad håller vi på med?” var en uppgiven fråga som dök upp flera gånger. Är lösningen på trafikstockningarna mer asfalt och fler vägar eller kan vi någon gång lära oss att bilar inte ska användas så oreflekterat som nu?

Inspireras av kultur

Inspireras av kultur

Inför större och mindre förändringar i livet; som byte av arbete eller militärtjänst har jag (Peter), halvt på skämt och halvt på allvar, försökt inspireras av kultur genom att läsa någon förberedande litteratur. Det började med att jag, sommaren före min militärtjänst, delvis av en slump kom att läsa På västfronten intet nytt. Sedan har jag exempelvis läst Kafkas Slottet kort innan jag skulle börja som handläggare på Försäkringskassan. Dessa läsupplevelser kom nog för mig att bli något av vaccinationer som minskade risken att själv bli någon jag inte ville vara i de nya miljöerna.

Ibland kan insikten om att vi behöver genomföra en förändring vara stark. Det kan handla om att minska vår klimatpåverkan eller att börja med bättre matvanor. För att komma vidare och förbi den ”tröskel” som vanligtvis finns tror jag ett aktivt uppsökande av kulturella uttryck att inspireras av kan vara ett sätt att ge ambitionerna framgång. Tar vi del av berättelser om människor som i skilda sammanhang fattar svåra beslut, vilket för dem vidare, påverkas även vi som sitter i läsfåtöljen eller biosalongen. Plötsligt kanske de steg vi själva behöver ta inte ter sig så stora.

Periodvis har vi fastnat för dystopiska filmer som utspelar sig i en mer eller mindre avlägsen framtid där vår nuvarande civilisation brakat samman. Vägen, Children of Men, Beast of the Southern Wild med flera var definitivt underhållande i stunden och flera filmsekvenser etsar sig fast. Frågorna väcks också vad jag kan göra för att bromsa framfarten mot en så svårt skadeskjuten värld? De postapokalyptiska scenerna som skildras kan även ge en förnyad uppskattning av det vi har omkring oss av skönhet och vardaglig trygghet.

Att aktivt låta sig förundras över skönhet och komplexa sammanhang i naturen behöver egentligen inte vara konstigare än att ta en skogspromenad, eller att gå ner på alla fyra för att studera insekternas dramatik i jorden. För att få en mer guidad upplevelse finns det en stor spännvidd av naturfilmer att fascineras av. Själva fastnade vi exempelvis för den storslagna Planet Earth-serien som kom för några år sedan. Att det mest näraliggande kan vara lika storslaget är Mikael Kristerssons film Ljusår ett bra exempel på.

Genom att öva upp vår inlevelseförmåga tror jag möjligheterna till ett fördjupat engagemang och mer helhjärtade val ökar. När vi engagerar oss i filmers, pjäsers och böckers karaktärer blir vi mer vana att betrakta situationer från andras perspektiv och inlevelseförmågan stärks rimligen. Exempel där vi rent konkret har fått lättare att identifiera oss med grönsaksarbetare, nykläckta kycklingar av manligt kön och ursprungsindianer från Borneo är filmerna Vårt dagliga bröd och Sagolandet samt utställningen som utgick från boken Vår tid på jorden.

Med tanke på vilka utmaningar miljöproblemen erbjuder oss som individer och kollektiv kommer våra behov av kreativa lösningar vara stora. Ett sätt att tänka utanför den berömda ”boxen” är att inte bara samla rena faktauppgifter utan stimulera den kreativa nyfikenheten med exempelvis konstutställningar, musik eller dansföreställningar. Kanske får vi upp ögonen för att våra svåra gordiska knutar har oväntade men möjliga lösningar.

Utan att vilja ifrågasätta kulturens egenvärde tror jag det finns många konkreta vinster med kultur. Inom vården har dessa samband allt mer tydligt kunnat valideras av forskningen men även för att förstå komplexa sammanhang, väcka ökat engagemang och inlevelse etcetera spelar kulturupplevelser stor roll. När vi är medvetna om detta kan vi också än mer medvetet ta del av den kraft kulturen kan vara för att själva komma vidare i tanke och handling.

Ät mindre kött

At mindre kottNär jag (Peter) för dryga tre år sedan slutade äta kött (fisk och skaldjur undantagna) var det mycket för att pröva hur lätt eller svårt det skulle vara. Den inledande fastan på 40 dagar visade sig vara tillräckligt hanterbar och försöket permanentades. Nyttan för min egen hälsa och den gynnsamma påverkan mitt beslut hade på miljön i stort var i detta skede främst något jag hade en magkänsla [sic!] för. Genom att jag redan tagit ett betydande steg i form av att sluta äta de flesta sorters djur blev det även lättare att ta till sig information om de positiva effekter mitt beslut hade. Informationen som tidigare mer eller mindre glidit av mig kunde nu, kanske paradoxalt nog, få bättre fäste när jag hade viss distans till köttätandet. Och som så ofta handlar det inte om att information saknas. Uppmaningar från olika utgångspunkter till ”ät mindre kött” är klart vanliga. Däremot kan jag uppriktigt förvånas över att så få tar denna information på allvar och låter den få återverkningar i sina egna liv.

Det finns onekligen många aspekter på köttätandet och för att göra vårt veckotips mera överskådligt tänkte jag dela in problematiken i fyra huvudområden; miljöskäl, hälsoskäl, djurrättsskäl och rättviseskäl. Från att inledningsvis främst tänkt på miljö- och rättviseskälen i djurätandet börjar jag nu se det som att alla delar hänger ihop i en helhet.

Vi börjar med miljöskälen till att minska vår köttkonsumtion. I samtal kring miljö fokuseras ofta på klimatförändringarna och det går då att se på olika produkters utsläpp av växthusgaser. För djuruppfödningens del handlar det inte bara om koldioxid från exempelvis transporter utan även om de mera kraftfulla växthusgaserna metan (från nötdjur och fårs magar samt gödselstackar) och lustgas (från gödslad mark). Räknar vi om detta till motsvarande mängd koldioxid ger nötkött 26 kilo koldioxid per kilo kött, kyckling cirka 3 kilo, spannmål och baljväxter omkring 0,5 kilo per kilo tillagad produkt. Utifrån vår nuvarande situation i Sverige där vi de senaste 20 åren ökat vår köttkonsumtion med 40% till dagens 85 kilo (inklusive ben) kött per person och år är det inte svårt att se matvalens betydelse. Tre forskare från Chalmers konstaterar i denna artikel att den enskilt mest kraftfulla åtgärden vi som privatpersoner kan göra för att få ner våra koldioxidutsläpp till hållbara nivåer är att äta mindre nötkött. Ytterligare exempel på stora miljöproblem kopplat till dagens storskaligt industriella köttproduktion är avskogning för att bereda plats åt betesmark och odling av foder till djuren. Odling där ofta både energikrävande konstgödsel och, för den bilogiska mångfalden utarmande, bekämpningsmedel används.

Förflyttar vi oss för en stund från de kanske abstrakta klimathoten kan vi istället gå till oss själva och våra kroppar. Internationella cancerforskningsfonden WCRF rekommenderar då – baserat på de vetenskapliga belägg som finns – att människor ska begränsa sin konsumtion av rött kött till ett halvt kilo i veckan och helt undvika charkuteriprodukter. Vi skulle alltså behöva mer än halvera vår nuvarande köttkonsumtion. Förutom ökad risk för cancer finns även studier som tyder på ökad risk för exempelvis stroke och hjärtinfarkt för personer som äter mycket kött. Som vi skrivit om tidigare finns inte heller något egentligt behov av att våra proteiner kommer just från djur. Goda och hälsosamma proteiner finns även i spannmål, baljväxter, grönsaker etcetera.

Även om jag tycker om djur har detta med djurrättsskäl inte varit något jag lagt speciellt stor vikt vid tidigare, men under de senaste åren har en omsvängning skett. Flera böcker och filmer har haft betydelse för detta men starkast var vårens läsning av Jonathan Safran Foers Äta djur. Han beskriver där utifrån flera års efterforskningar vårt industriella maskineri som producerar användarvänligt kött från ett ständigt växande antal djur. Boken utgår från välunderbyggda källor och tar upp vårt köttätande från många olika aspekter med en stor berättarskicklighet. I miljöer, mycket främmande från idyllens familjelantgårdar, får läsaren stiga in i riktigt otäcka skräckfilmer där grisar skållas levande och kor får sina bakben avklippta innan de avlidit. Hur ofta eller sällan det sker är svårt att få någon statistik över, men att otillräcklig bedövning används på grund av stress eller oskicklighet även vid svenska slakterier tror jag inte vi behöver tvivla på. Safran Foer baxnar själv inför offentliga uppgifter som finns ifrån föranmälda inspektioner på slakterier. Vid hela 32% av slakterierna upptäcktes ”regelbundet förekommande avsiktlig grymhet”. Men även utan avsiktlig grymhet från frustrerade fabriksanställda är det svårt att tänka sig något speciellt bra liv för exempelvis våra vanligaste fjäderfän som extremt snabbväxande och genetiskt modifierade växer upp till att varken kunna gå normalt eller para sig.

När jag började intressera mig för dilemmat med att äta djur fastnade jag mycket för den globala orättvisan som medelsvenskens 85 årliga kilo kött bygger på. Omkring 70% av världens odlade jordbruksmark används som betesmark eller till odling av mat till de djur som ger oss kött. Denna mark skulle istället kunna användas till att effektivt mätta jordens växande befolkning och samtidigt räcka för att spara icke odlade områden där rika ekosystem får breda ut sig. Att låta grödor – som ofta kan ätas direkt av människan – istället ta en omväg via djurens magar är inte bara ineffektivt utan rent utsagt moraliskt förkastligt i en värld där vi blir allt fler att dela på begränsade resurser.

För egen del har jag bestämt mig för att utesluta de flesta djur från min mattallrik. Undantagen kommer från haven där jag blivit allt mer restriktiv och försöker följa riktlinjer likt dessa från Naturskyddsföreningen. Även deras app till telefonen, som bland annat innehåller Do’s & Don’ts gällande fisk och skaldjur, är för övrigt riktigt användbar.

Sofia äter fortfarande kött, men i mycket begränsad omfattning – på sin höjd en gång i veckan. När det gäller det som tillagas hemma väljer hon bara svenskt KRAV-kött och vilt utöver tidigare nämnda djur från haven. Det innebär att hon väljer bort kyckling då det inte går att få tag på KRAV där vi bor. Än så länge är vi inte så bekväma med att vara ”besvärliga kunder” på restaurang, men även Sofia väljer allt oftare fisk i de sammanhang där man inte vet var annat kött kommer från. Det är möjligt att producera en viss mängd kött på ett resurseffektivt och hållbart sätt t ex genom att låta djur beta på mark som inte är lämplig för odling, eller att djuren ingår i ett relativt lokalt kretslopp där gödseln används på odlingar i närområdet och fodret odlas på gården där djuren lever. Det kan därför finnas fördelar med att gynna den produktion som är förhållandevis bra. Viltkött är inte behäftat med samma problematik som annat kött, men tillgången ökar inte även om efterfrågan skulle göra det. Utifrån tankar om vad som vore hållbart om alla gjorde, kan man alltså komma fram till att en liten mängd kött är rimligt att äta. Även Sofia funderar dock på att bli ännu mer restriktiv. Den som vill minska på sitt köttätande och funderar, utifrån ett hållbarhetstänkande, på vilket kött man bör välja i första hand har nytta av kottguiden.se