Potatisuppropet – alla sätta potatis utom de tråkiga!

Potatisuppropet - alla sätta potatis utom de tråkiga! Bild på potatisplanta.

För ett par veckor sedan skrev jag om basinkomst – ett ämne jag snart återkommer till. En annan fråga som aktualiserats av de senaste månadernas pandemi är den om matförsörjning. Det är i det sammanhanget potatisuppropet kommer in. 

De flesta av oss har inte upplevt någon brist i butikshyllorna mer än när många började hamstra toalettpapper och jäst. Men sett i ett lite större perspektiv blir vi påminda om vad som kan hända om importvägarna stängs. Sverige är nämligen väldigt långt från att vara självförsörjande på mat. Detta har potatisuppropet tagit fasta på.

Inom Omställningsrörelsen söker och finner man ofta konkreta sätt att skapa förändring i sitt lokalsamhälle och manifesterar det gärna på ett lekfullt sätt. Potatisuppropet är en del av denna rörelse, men helt öppet för vem som helst att delta i på sitt eget sätt.

Man har delat ut sättpotatis gratis, satt potatis på offentlig plats och på mångahanda sätt uppmanat alla att sätta potatis. En del av inspirationen kommer från historien. På ett foto från 1917 kan man se personer med skyltar. Texterna lyder; ”Alla sätta potatis – utom de tråkiga!” och ”Odla i vår slipper ni svälta i höst!” Det var nationell svält och Stockholms stad uppmanade sina medborgare att odla. Två hashtaggar har hämtats från en av skyltarna på fotot. #allasättapotatis #utomdetråkiga. Potatisuppropet är både en manifestation och ett konkret sätt att öka graden av självförsörjning.

Att det blivit just potatis kan man tänka är för att denna gröda burit oss genom nödår förut. Den är lättodlad, ger mycket skörd på liten yta, är mättande, näringsrik och lagringsbar. Vi kan helt enkelt överleva länge på potatis. Kokt potatis är jag själv tyvärr inte så förtjust i, men den går ju att använda till så mycket. Soppa, klyftpotatis, raggmunk, paj, mos, bröd… Har man möjlighet är det förstås både roligt och bra att odla diverse annat också. I våra odlingar är potatis bara en liten del. Det handlar bara om att det blir mer slagkraftigt att fokusera på en gröda.

Så sätt gärna potatis, själv eller tillsammans med andra. Kan du sätta den någonstans där det syns är det bra. Kanske med en skylt som väcker nyfikenhet på just potatisuppropet. Ta gärna bilder på plantering, plantor, blomning, roliga knölar och riklig skörd och berätta på sociala medier vad du gör. På Instagram är det bra att använda tidigare nämnda hashtaggar. Liksom även #potatisuppropet. Klickar du på den kan du se vad andra gjort, få inspiration och känna att du är en del av något större. Vill du gå vidare ytterligare ett steg med den här frågan kan du vända dig till din kommun och fråga vad de gör för att trygga matförsörjningen där du bor.   

Mindre mejeriprodukter

Mindre mejeriprodukter

Vi har flera gånger tidigare nämnt att det är bra för miljö och klimat att dra ned på mängden mejeriprodukter. Den här veckan tänkte vi fördjupa oss lite mer i detta ämne. Att vi för klimatets skull måste minska köttkonsumtionen omtalas allt oftare. Även vi har skrivit om det här. Att använda mindre mejeriprodukter talas det tystare om trots att det i mångt och mycket handlar om precis samma problem. Köttets klimatpåverkan kommer till största delen från själva djuruppfödningen. Värst i sammanhanget är nötköttet och som bekant ingår uppfödning av kor även i produktionen av mjölk.

I själva verket är dessa två produktionskedjor ofta tätt sammanlänkade. Så mycket som 70% av det svenska nötköttet kommer från mjölkkor. Det är framför allt tjurkalvarna som föds upp till det man kallar slaktmogen ålder, men även kött från kor som inte längre mjölkar så bra används. För klimatet bör det vara bra om man kan ta både mejeriprodukter och kött från samma djur. Det som dessutom ger mejeriprodukterna en viss fördel framför köttet är att en ko ger mjölk ett stort antal gånger under sitt liv, men kött bara en gång. Man kan därför se det som att man får mer för samma utsläpp. Ändå är det så att vegetabiliska livsmedel nästan alltid ger mindre klimatpåverkan. Det går åt mycket mer mark, vatten och energi för att föda upp djur.

Av mejeriprodukterna anses ost ge störst klimatpåverkan. Detta beror på att det går åt så mycket som 10 liter mjölk för att göra 1 kilo ost. Samtidigt blir en del näringsämnen koncentrerade i osten och man konsumerar sällan lika stora mängder. Bra att tänka på är att inte så ofta ersätta kött med ost när man drar ned på sitt köttätande. Annars kan den goda effekten utebli. Vi ställer oss allt oftare frågan – skulle det funka med något annat istället?

Det är lätt att tänka att det är en urgammal svensk tradition att dricka mjölk, men det är ett relativt modernt fenomen. Pastöriseringen var en viktig förutsättning för att mjölkdrickande skulle kunna ses som hälsosamt. Tidigare gjorde man mestadels ost och smör av den, vilket var lättare att lagra. Massiv reklam med budskap som; att mjölk ger starka ben, i kombination med att även myndigheterna och sjukvården tänkte sig att mjölk var nyttigt ledde till en kraftig ökning av konsumtionen under 1900-talet. 1923 startades en lobbyorganisation som kallades Mjölkpropagandan. Idag är ordet propaganda alltför laddat och motsvarande organisation kallas Mjölkfrämjandet. Sverige ligger i toppskiktet när det gäller konsumtion av mejeriprodukter och internationellt sett är det ovanligt att som vuxen tåla att dricka mjölk.

För att kon ska producera mjölk hela tiden ser man till att hon är dräktig så ofta som möjligt. Kalven skiljs från kon inom ett par dagar, ofta direkt efter födelsen. Den föds upp på mjölk eller på torrmjölkspulver och vatten. Mjölkkorna är avlade för att vara högproducerande och en del hälsoproblem har följt på detta enligt Per Jensen som skrivit Hur mår maten?. Årligen drabbas till exempel 15% av de svenska korna av juverinflammation. Klövskador och hälta är ett ökande problem och beror på att sår lätt blir infekterade när korna ofta kliver i gödsel. Antalet kor har minskat i Sverige. Antalet mjölkproducerande gårdar har minskat ännu mer, men varje ko producerar mycket mer mjölk än förr – nästan 10 000 kg om året. För att detta ska vara möjligt krävs att de äter kraftfoder. Detta importeras ofta så att vi använder mark, vatten och energi i andra delar av världen. Kraftfodret leder ofta till att korna får kronisk diarré, vilket är en orsak till att klövskadorna ökat.

Förr betade korna i Sverige gräs på sommaren och för att få foder till vintern slog man ängar med lie och torkade gräset och örterna. Denna mark gödslades inte med något annat än det djuren själva lämnade ifrån sig där. Man brukade också torka tunna grenar och löv för att använda som vinterfoder. Fortfarande betar många kor gräs på sommaren, men för övrigt är det mesta förändrat och det krävs att konsumtionen går ned för att produktionen ska kunna ske på ett hållbart sätt. Enligt författarna till Mat och Klimat är det en hållbar nivå att använda mejeriprodukter 2-3 gånger i veckan. Det är förstås ett riktmärke som beror på hur mycket man äter åt gången. Vi har satsat på att minska mängden snarare än antalet gånger. Läs gärna våra tidigare tips om alternativ gjorda på havre och om klimatsmarta pålägg.

Det allra viktigaste när det gäller mejeriprodukter är att man väljer KRAV. I konventionell produktion är det importerade kraftfodret hårt besprutat och i många fall ingår soja odlad på tidigare regnskogsmark. På sojaodlingarna används dessutom ofta kemikalier som på grund av sin giftighet är förbjudna i Europa. I den ekologiska produktionen av mejerivaror måste även fodret produceras ekologiskt.

Hållbar markanvändning

MarkanvandningHär i Sverige är det lätt att få för sig att vi har hur mycket mark som helst. Vi har både skog, åkrar och städer och mycket plats för boende och rekreation. En förklaring är förstås att vi lever i ett glesbefolkat land, men också att vi indirekt har markanvändning i andra länder där vi lättare kan blunda för hur det påverkar den lokala och globala miljön. Vi lär använda mark motsvarande tre Sverige för att producera vår mat. Om alla levde som vi skulle det gå åt tre jordklot. Det innebär också att många i vår värld har tillgång till mycket mindre mark än de skulle behöva. Dessutom växer jordens befolkning.

Detta med markanvändning är en mycket komplex fråga och det vore självklart förmätet att påstå sig kunna reda ut den i en sådan här text. Vi förstår dessutom endast en bråkdel av alla de aspekter man skulle behöva räkna med. Men en bit på väg kan man komma och ett första steg är att faktiskt acceptera att det är detta enda jordklot vi har och att vi inte har mer rätt till dess resurser än någon annan i världen. Börja gärna fundera över vad som är värt att prioritera i ett sådant perspektiv. Detta är några av våra funderingar i ämnet.

För den biologiska mångfalden, som kan ha större betydelse för vår överlevnad än vi idag förstår, är det viktigt att markytor som idag är relativt orörda får förbli så. Bra vore om naturen till och med fick återta en del mark som vi har exploaterat. När det gäller regnskog är det enormt viktigt även för klimatet att den inte fortsätter huggas ned. Det man ersätter naturen med är ofta så kallade monokulturer, alltså stora – ibland gigantiska – ytor där man odlar en enda gröda. Man skulle kunna kalla det motsatsen till biologisk mångfald. Den typen av odlingar är känsligare för skadedjursangrepp och växtsjukdomar och kräver därför kraftiga bekämpningsmedel. När man odlar är det klokare att i någon mening efterlikna naturen där det finns ett samspel mellan olika arter som växer intill varandra. Det här kan man tänka på både i stor och liten skala. I liten skala är en gräsmatta i stort sett en monokultur. Även om det kommer in ogräs där är det en mycket artfattig miljö. Den är inte så intressant för de viktiga insekterna och bidrar inte heller med något man kan skörda och använda, mer än om man använder gräsklipp som jordtäckare. Att så igen landen med gräs och ta ned fruktträden är alltså ingen särskilt klok användning av en trädgård. Det bidrar bara till den egna bekvämligheten på kort sikt. Bättre är att använda åtminstone en del av ytan till att odla något ätbart, eller blommor som drar till sig pollinerare.

I det större perspektivet arbetar det så kallade moderna jordbruket i väldigt hög grad med stora monokulturer. Ett par grödor som ofta odlas på sätt som får alarmerande följder är sojabönor och palmolja. Här är det ofta regnskog som ersätts med enormt stora och extremt hårt besprutade plantager. Palmoljan kommer vi att skriva mer om så småningom. När det gäller sojabönor tänker kanske många att det mest är vegetarianer som äter det. I själva verket används så mycket som 90% av den soja som importeras till Sverige som djurfoder. Det skulle inte vara en produkt att skövla regnskog för om det inte fanns efterfrågan i den storskaliga köttindustrin. Den största insatsen på det här området gör man därför genom att konsekvent välja KRAV eller vilt när/om man äter kött. Vi brukar utöver det välja ekologiskt producerade sojaprodukter. Bönan i sig är utmärkt människoföda och en mycket bra källa till protein. Vad som också kan vara bra att vara medveten om är att soja ingår som tillsats i många produkter. Sojalecitin är t ex vanligt som antioxidations- eller emulgeringsmedel i bl a godis. Ännu ett skäl att välja ekologisk choklad.

Detta med djurfoder är ett intressant område i förhållande till markanvändning. Det som fick mig att på allvar börja förstå problemet med nutidens stora köttkonsumtion var ett par bilder i en bok om självhushållning. Författaren, John Seymour, är för att man har djur på en gård och vi ser inte heller idealet som att alla blir veganer. Men det som blir tydligt i hans skisser över tänkbar fördelning av markytan på en mindre gård är att det går åt väldigt mycket mer mark till att föda upp djur än till att odla motsvarande mängd vegetabilisk föda. Detta blir tydligt eftersom man på en sådan självhushållande gård odlar fodret på plats. I konventionell kött- och mejeriproduktion importeras en stor mängd foder och det syns inte på samma sätt här hur mycket mark som faktiskt går åt till det. I Sverige används hela 80% av åkerarealen till att odla foder och ändå räcker det inte alls. Vår höga konsumtion av animaliska produkter är alltså en starkt bidragande orsak till att det går åt tre Sverige.

En annan starkt bidragande orsak är matsvinnet. Med tanke på att så mycket som 27% av maten vi köper hamnar i soppåsen skulle man kunna uttrycka det som att det går åt nästan ett Sverige för att producera den mat vi kastar! Väldigt mycket mark skulle sparas om vi bara behövde producera det vi faktiskt äter.

Biobränsle är en komplex fråga som vi ännu inte satt oss in i så mycket. Klart är dock att det ofta används mark till att odla energigrödor, som istället skulle kunna användas för att producera mat. Oavsett hur olika bränslen förhåller sig till varandra gällande miljöpåverkan kan det därför vara värt att fundera över våra prioriteringar. När vi nu har denna begränsade yta – är det då viktigare att kunna köra bil hur mycket som helst än att människor har mat?

En annan aspekt på bilåkande och markanvändning är den stora yta som tas i anspråk av vägar. När vi bodde i Göteborg och jag (Sofia) vissa dagar pendlade med buss till Borås tänkte jag ofta på hur enormt mycket plats vägarna tar kring staden. I de allra flesta bilarna i de långa köerna satt en ensam person. ”Vad håller vi på med?” var en uppgiven fråga som dök upp flera gånger. Är lösningen på trafikstockningarna mer asfalt och fler vägar eller kan vi någon gång lära oss att bilar inte ska användas så oreflekterat som nu?