Musslor bra miljöval

BlamusslorIbland kan detta med mat kännas oerhört komplicerat. Även om vi undviker kött och oekologiska produkter påverkar också våra matvanor naturen negativt, med resurs- och energiförbrukning. Det kan då kännas skönt att den positiva miljöpåverkan väger över för vissa produkter. Generellt sett är musslor bra miljöval och rätt tillagade är de dessutom mycket goda.

Genom vårt intensiva jordbruk läcker gödningsämnen som kväve och fosfor ut i haven. Detta leder till övergödning, algblomning och syrefattiga vattenmiljöer där djurlivet kan bli obefintligt. Som tur är finns blåmusslor och andra musslor som motverkar detta. Musslorna tar upp sin näring direkt ur vattnet och renar då havet från bland annat just kväve och fosfor. Under en timme kan blåmusslan filtrera så mycket som fem liter vatten.

Genom att köpa odlade musslor stödjer vi ett naturligt och effektivt sätt att göra våra hav friskare. I butiken säljs repodlade musslor i blåa nät och vildfångade i röda. Eftersom vildfångade tas upp med bottenskrapa som skadar havsbotten är de odlade ett bättre val. Hittar vi dessutom KRAV-odlade musslor kan vi vara säkra på att odlingsrepen inte är impregnerade med kemikalier eller målade med giftig färg. Som alternativ till färska finns konserverade musslor på burk. Utifrån smak är de tyvärr ett sämre alternativ och bland dessa är vissa dessutom vildfångade. Hanteringen hemma i köket går dock lite fortare.

Nu på vintern och under tidig vår är den bästa tiden för musselköp. Havsvattnet är klart och kallt vilket ger god kvalitet. Vid tillagning är det viktigt att kontrollera alla musslor. Skrapa bort eventuellt ”skägg” med en kniv och se efter att musslorna är hela och slutna. Skulle någon vara öppen; pröva att slå den lätt i diskbänken för att se om den sluter sig. Öppna eller trasiga exemplar kasseras. När sedan musslorna kokas går det på några minuter. Så snart de öppnat sig är de färdiga.

Senast vi använde ett nät färska musslor gjorde vi en soppa utifrån följande improviserade recept: Musslorna kokas upp separat och köttet plockas ut (vattnet de kokat upp i sparas). Fyra/fem rivna potatisar tillsammans med en riven gul lök steks lätt och får sedan koka mjuka med ett tetrapack krossade tomater och ett par deciliter av musslornas uppkokningsvatten. I musselsoppa är det vanligt med vitt vin men då vi själva sällan har vin hemma prövade vi att ersätta vinet med några skedar syrade grönsaker som gav ett liknande smakdjup. Zest från en citron tillsätts. Beroende på hur tjock soppan ska vara spädes dem med vatten eller reds med lite mjöl. Den smakas av med salt, peppar, pressad citron och gärna någon chilikrydda. Lägg sedan i musselköttet när allt är klart så att det endast blir iblandat och inte ytterligare kokat. Servera gärna med exempelvis surdegsbaguetter.

Om musslorna tillreds utan att allt uppkoksvatten används i maträtten är det väl värt att spara detta spad. När musselköttet är urplockat kan de tomma skalen koka vidare med uppkoksvattnet. Koka tills du har en lagom reducerad vätska och sila sedan bort skalen. Skaldjursfonden du nu har kommer att ge dig stor glädje och smakupplevelse när den används i någon passande gryta eller soppa. Den går utmärkt att frysa in.

Istället för att slänga musselskalen har vi vid ett par tillfällen låtit dem torka och sedan krossat dem fint (med en mortel eller liknande). De blir då ett värdefullt tillskott i komposten eller direkt på dina odlingar.

Musslor kan alltså bli en synnerligen mångsidig vän i köket. Dessutom är de proteinrika, innehåller bra fetter och mineraler som järn och zink. Som om detta inte vore nog finns potential för ytterligare nytta. Ifall forskningen fortsätter och vi konsumenter är beredda att initialt betala lite mer kan musslan bidra till hållbar fiskodling och kanske även för uppfödning av andra djur. Lyssna gärna mer här.

Kvalitet på kläder – innehållsförteckning?

Ekologisk trojaI våras åkte jag (Peter) långfärdsbuss mellan Göteborg och Linköping. Bland poddarna i telefonen blev jag nyfiken på radioprogrammet Stils avsnitt om kvalitet på kläder. De talade bland annat med besökare på Stockholms modevecka om deras inställning till just kvalitet på kläder. De flesta svarade något skuldmedvetet att de inte hade speciellt god koll på kvaliteten och ofta inte brydde sig om att se efter vilket material deras klädinköp var gjorda av. En vanlig kommentar var också att detta berodde på att de helt enkelt inte behövde. Går kläderna sönder är det ändå lätt – och framför allt billigt – att köpa nya.

Som en motvikt till denna snabbmatsinställning till kläder talade de även med modejournalisten Sofia Hedström, som givit ut boken Modemanifestet. Hon beskriver sitt tidigare förhållande till klädinköp som ett beroende och har för att bryta detta bland annat avstått från klädinköp under ett år. Förutom de klassiska tipsen gällande hållbar konsumtion av kläder (handla second hand och sy om/reparera) förespråkar hon också att ”handla i sin egen garderob”. Ofta finns det trots allt många klädesplagg där som är fullt användbara och som genom nya kombinationer känns just nya.

Här på Bättre värld har vi varit inne på detta tidigare och gav då exempel på bland annat intressanta second hand-butiker och ekologiskt producerade kläder. Och som Sofia (Asthamn) där skriver: Poängen med kvalitet är att nästa gång man inventerar sin garderob kanske man upptäcker att man redan har vad man behöver.

I radioprogrammet var ett förslag en form av innehållsförteckning på klädesplagg. Vi köpare skulle där inte bara se vilken råvara plagget var gjort av och hur det ska skötas utan även var textilierna tillverkats och färgats. Tanken är att det med denna lättillgängliga information skulle vara lättare att gynna produktion med liten miljöpåverkan. Innehållsförteckningen skulle också kunna göra att kläderna i sig blir mer intressanta och får en starkare identitet. Genom att veta mer om plagget du köper får det större betydelse för dig. Du kan lättare ”respektera” det och vill inte gärna skiljas från klädesplagget.

De negativa aspekterna på våra billiga kläder aktualiseras återkommande med reportage om barnarbete i produktionskedjan och utsläpp som ger stora skador på naturen nära textilproduktionen. I Naturskyddsföreningens årsbok, Grön design från 2008, påtalas bland annat att ett kilo textil orsakar tre gånger så stora klimatutsläpp som ett kilo metall eller plast. Då vi i Sverige varje år köper omkring 24 kilo textilier per person blir det en stor påverkan. Vanligtvis är detta knappa halvkilo i veckan ingen direkt hälsorisk för oss själva och om exempelvis en tröja innehåller hälsofarliga mängder gifter ska svensk lagstiftning kunna stoppa import av klädesplagget. Det vanligaste är att kemikalierna från tillverkningen tvättas ur på plats för tillverkningen och därmed stannar kvar där utan att komma till oss köpare. Om då tröjan är ofarlig, men fabriksarbetarna utsätts för gifter under tillverkningen, väger frihandelsreglerna tyngre än övrig lagstiftning – och kläderna importeras. Kanske kan konsumentkrav på en mera utförlig innehållsförteckning vara en del i att minska dessa problem.

För egen del har jag nu under några månaders tid, utan att medvetet planera för det, haft ett köpuppehåll när det gäller kläder. Under ett flertal år dessförinnan har den absoluta majoriteten av mina köp varit second hand. Vid nyinköp har både jag och Sofia allt oftare valt andra material än bomull. Även om ekologisk bomull är betydligt bättre än konventionell behöver konsumtionen av detta material minska. Några alternativ är lin, hampa, ull och bambu.

Lin och hampa har funnits länge i Sverige. Ända fram till 50-talet odlades lin i stor skala men idag saknas industriell odling av spånadslin. Både lin och hampa är starka och smutsavvisande material. De kräver, till skillnad från bomull, lite vatten för att växa och hampan slår dessutom själv ut konkurrerande ogräs och tillför jorden näringsämnen. I Naturskyddsföreningens årsbok konstateras att de problem som kan finnas med produktionen handlar om rötningen när fibrerna inne i stjälken ska utvinnas. Detta kan ske på traditionellt sätt genom att stjälkarna ligger ute på marken under några fuktiga höstveckor men ofta sker det istället genom att lin och hampa läggs i vatten. Då blir mycket syreförbrukande ämnen kvar i vattnet vilket kan orsaka syrebrist för andra organismer.

Ull har vi tidigare skrivit om och här finns potential att använda svensk fårull som fortfarande ofta bränns upp istället. När det gäller bambu kan jag konstatera att de t-shirtar jag har av bambu har blivit favoriter. De håller formen, är sköna mot huden och verkar knappt slitas. Dessutom är bambun en snabbväxande gröda som kräver lite vatten och bekämpningsmedel. Däremot används ofta relativt mycket kemikalier när träfibrerna ska brytas ner och ombildas för textiltillverkning.

Vi behöver inte bara se på våra kläder som uttryck för ett skiftande mode. Istället kan vi med en nyfiken blick se vilken historia just detta plagg har. I fantasin kan vi tänka ut vad plagget från Myrorna har upplevt med sin tidigare ägare. Förhoppningsvis kan du inom kort på plaggets innehållsförteckning läsa dig till allt mer om var och hur tillverkningen skett. Redan nu kan du genom nyfiket och nitiskt frågande få veta dessa saker om tillverkningen. Förstår butiksägare och producenter att allt fler är intresserade av hållbara kläder kommer också processen mot sant hållbara kläder att snabbas på.

Bröd och spannmål

SpannmalFör närvarande är mitt favoritmoment när jag (Peter) med degskrapan delar den färdigjästa baguettedegen i lagom stora bitar. Med varsamma händer drar jag ut den elastiska och luftiga degen i passande längd. Ofta får de blivande baguetterna också snurra ett kvarts varv innan de landar på plåten. Tidigare favoritmoment har handlat om förtjusningen över att se den snittade degytan resa sig och forma fina mönster under brödets gräddning i ugnen. Ofta ingår en blandning av sinnesintryck; doften av nygräddat bröd, smöret som smälter och den sega texturen när första tuggan tas med ett krasande. Bröd och spannmål har många dimensioner.

Min egen kärlekshistoria till bröd och spannmål har nu varit levande i närmare ett decennium. I början av hösten tog jag relationen ännu ett steg vidare när jag påbörjade en tjänstledighet för att satsa mer på mitt hembageri Vadstena Bröd. För de flesta tar inte relationen till bröd lika stor plats, men det är inget förvånande att bröd väcker känslor. I mänsklighetens historia har bröd och spannmål haft en central roll under många tusen år. När vi under den neolitiska revolutionen för 10 000 år sedan lämnade jägar/samlarstadiet för att bli jordbrukare/boskapsskötare fick också spannmålen en grundläggande plats i våra liv. Det var genom råg, korn, ris, vete, hirs etcetera vi fick vår huvudsakliga näring och dagliga energi. Genom den nya kosten blev vi människor fler och kunde leva längre.

När vi lämnade den tidigare nomadiska tillvaron började människorna sätta större avtryck i närmiljön som nu odlades upp. Dessa avtryck till trots är spannmål idag något av det mest miljökloka vi kan äta eftersom det kan odlas på friland i Sverige och medför relativt korta transporter. Genom att äta spannmål i kombination med exempelvis bönor eller linser får vi även i oss fullvärdigt protein – ett klimatsmart alternativ till det mycket sämre köttet.

Det är först under de senaste hundra åren som något radikalt hänt med människors relation till spannmål. Genom en omfattande förädling av äldre spannmålssorter premierades volym framför näring och smak. Inom den ”moderna” oekologiska produktionen av spannmål används dessutom stora mängder oljedopad konstgödsel som skyndar på grödans tillväxt; vanligen också detta med negativ inverkan på smak och näringsvärde. Samtidigt använder vi sällan helheten av nyttigheter från sädeskornet. Istället är kornets frövita utsållat (som i vetemjöl). Vi missar då hela uppsättningen av goda fetter, mineraler och vitaminer som finns i resten av kornet.

För att ta del av sädens många positiva hälsovinster blir alltså det naturliga valet sådant som är ekologiskt odlat. Självklart är detta också betydligt bättre för miljön. För att få nytta av sädens näringsämnen bör så stor del som möjligt av sädeskornet användas. Själv mal jag gärna mitt eget mjöl och får då ett näringstätt fullkornsmjöl till brödbakningen. Genom att blötlägga och koka hela korn av exempelvis dinkel, vete eller råg får du ett matigt och mycket gott alternativ till ris. De hela kornen passar utmärkt i sallad, till en krämig linsgryta, i vegetariska biffar eller något annat gott.

Vill ni få inspiration till att använda allt mer Säd i daglig kost rekommenderas Annelies Schönecks bok med just denna titel. Boken har något av en klassikerstämpel vilket känns klart välförtjänt.

Torka äpplen

Torka applenDå många av oss fortfarande har ett överflöd av äpplen i vår närhet tänkte vi denna vecka tipsa om ett enkelt sätt att ta vara på en del av denna rikedom. Att torka äpplen är enkelt och tar inte ens speciellt mycket plats.

För ett par veckor sedan frågade jag (Peter) ett par bekanta om jag kunde plocka med en påse äpplen från deras trädgård. Eftersom de själva inte hann ta vara på all frukt var detta inga problem. Äpplena var av ett par olika fasta, fina sorter och då jag själv inte prövat att torka äpplen tidigare bestämde jag mig för att det nu var dags.

Först kärnades äpplena ur med en ”fast potatisskalare” (då vi inte har någon äppelurkärnare). Därefter skivade jag dem i riktigt tunna skivor. Dessa doppades sedan hastigt i en skål med vatten och saft från en halv citron – för att undvika att de blir bruna. Slutligen trädde jag äppleringarna på blomsterpinnar och spred ut dem för att torka luftigt. Pinnarna lät jag balansera på två upp och nervända koppar.

Eftersom blomsterpinnarna tog slut improviserade jag dessutom fram en extra upphängningspinne av hårt rullat tidningspapper som hålls ihop av ett gem i vardera änden. Det är inga problem att låta äppleringarna hänga på tork i vanlig rumstemperatur och efter någon vecka är de tillräckligt torra för att åka ner i en burk eller påse.

Den torkade frukten håller sig fin genom hela vintern och fungerar utmärkt som mellanmålsgodis, i müslin, brödbaket eller varhelst det behövs lite extra sötma och energi.

Hållbar konsumtion – icke kommersiell belöning

Hållbar konsumtion - icke kommersiell belöning

En av de saker jag (Peter) tog med mig från Nina Björks bok Lyckliga i alla sina dagar var beskrivningen av hur alla individuella problem skall lösas genom konsumtion i vår kultur. Känner du dig nere uppmuntras du till tröstande köp av choklad eller kläder (har du anledning att fira något uppmuntras du till detsamma). Hinner du inte med vardagspusslet med städning, renovering, läxhjälp etcetera finns gott om kommersiella tjänster för detta. Lider du av stress föreslås du betala för en lång resa, en spabehandling eller kanske en personlig coach? Istället för att uppmuntras till att växa gemensamt som medborgare menar Nina Björk att vi ses främst som konsumenter. I allt fler sammanhang kallas vi kunder och frågan kring hållbar konsumtion känns befogad.

Reklamens budskap är ofta att vi ska unna oss saker, belöna oss själva och sätta guldkant på tillvaron. Själva tanken att belöna sig själv med en klapp på axeln när man genomfört något svårt eller att låta vardagen bli mer skimrande genom att uppmärksamma dess magi tror jag kan vara bra i grunden. Däremot behöver vi inte förminska oss själva och vad vi är värda till vad annonsernas ”because you’re worth it” viskar till oss. Trots reklamens och tidsandans bakgrundsbrus tror jag att det är möjligt att välja andra vägar och att vi själva och definitivt vår planet skulle må bättre av det.

I vår överflödskultur är det knappast fler materialistiska saker vi behöver som mest. Inte heller tror jag vi mår bra av att inför alla livets situationer tänka i ekonomiska termer. Det bästa i mitt liv har varit gratis, som David Shutrick sjöng i början av 90-talet. Att ge sig själv tid till något man verkligen uppskattar är ofta en present som håller längre än något man kan köpa.

En egen favoritbelöning till mig själv är att avsätta ett par timmar eller en halv dag till biblioteksbesök. Jag kan se fram emot botaniserande i någon spännande ämneshylla, likt Qcae. Ofta blir det också nya och äldre bekantskaper i den rika floran av tidskrifter. Besöken kostar ingenting i pengar utan endast i tid; tid som ger mig mycket inspiration och ny energi.

På liknande sätt kan jag även glädjas åt tid avsatt för löpning, besök på gymmet eller en tågresa med mycket tid att lyssna på nedladdade poddar. Andra gånger är det telefonsamtal eller möten som blir en form av belöningar genom att jag tar mig tid för dem.

Kan vi släppa taget om det vanliga sambandet mellan belöning och saker som kostar pengar kan vi kanske lära oss att uppskatta de icke kommersiella belöningarna mer. Förhoppningsvis blir vi då även mer lyhörda för vilka ”morötter” i vardagen vi mår bäst av och mest behöver i stunden. Efter en lång arbetsvecka med många möten tycker vi oss måhända vara förtjänta av en ny fin tröja eller ett par snygga jeans. Men det vi djupare sett skulle behöva är kanske snarare ett par timmars återhämtning genom en promenad fylld av fågelsång eller en stunds sittande vid en vacker utsikt.