Torrmoppning av golv – miljövänlig städning

Torrmoppning av golv - miljövänlig städning

När jag (Peter) i vintras utforskade Naturskyddsföreningens uppdaterade app, Grön guide, kom jag in på dess städtips. Besvärande nog rekommenderades ett förändrat beteende hos mig. Här hemma har vi fördelat städuppgifterna så att jag oftast sköter om golvet; det vill säga jag dammsuger och våttorkar vid behov. Men nu införde Naturskyddsföreningen i sin guide en tredje metod i form av torrmoppning av golv som miljövänligt alternativ.

Eftersom jag likt de flesta människor finner det bekvämt att fortsätta med gamla vanor störde mig tanken på att förändra något så vardagligt som städrutinerna. Tankefröet från appen slog ändå rot och efter ett par månader bar det frukt i form av en införskaffad torrmopp med mikrofiberduk. Och nu när vanan att allt oftare använda torrmoppen har blivit just en vana känns det riktigt bekvämt. Den ersätter dammsugaren som är betydligt klumpigare och mikrofiberduken drar, genom statisk elektricitet, smidigt till sig de lätta smutspartiklarna på golvet.

Hur kommer det sig då att det i miljövänliga städtips talas om just torrmoppning? En orsak är att den annars ofta använda dammsugaren drar en hel del energi. Vardaglig användning av el är något vi skrivit om tidigare och det känns faktiskt stimulerande att genom ändrade städvanor ytterligare minska på vår energianvändning.

På senare tid har det uppmärksammats allt mer att våra dammråttor samlar på sig en hel del ämnen vi inte vill utsätta oss själva eller våra nära för. Det handlar om skadliga miljögifter från plastgolv, hemelektronik, flamskyddsbehandlade möbler etcetera som gömmer sig bland hemmets dammpartiklarInte bara för syns skull utan även utifrån detta bör vi alltså städa regelbundet. Men om vi våttorkar våra golv häller vi ut diverse uppstädade miljögifter i avloppet. Gifter som reningsverken ofta inte kan fånga upp vilket leder till spridning ut i naturen istället.

Ett sätt att förhindra detta är alltså tipset att starta golvstädningen med en torrmoppning. Dammet slängs sedan i soporna och gifterna bränns upp tillsammans med hushållsavfallet. För att slippa skölja ur eller tvätta torrmoppen för ofta brukar jag, efter att det mesta dammet dragits av och lagts i soporna, dammsuga mikrofiberduken hastigt. Sedan är den redo att användas på nytt och inga gifter behöver spridas ut med avloppsvattnet i onödan. Då själva mikrofiberduken är tillverkad av olja som råvara är den inte oproblematisk men i detta fallet bedöms materialets fördelar överväga.

Efter en torrmoppning kan det ibland vara behövligt att våtmoppa. Då är varmt vatten och såpa bästa alternativet. I golvstädningens topp tre placerar Naturskyddsföreningen dammsugningen först på tredje plats; efter torr- och våtmoppning. Hemma hos oss har ”snabeldraken” fått allt mindre att göra och om jag oftare tar mig för med att skaka våra mattor istället för att dammsuga av dem kan dammsugaren halka ner från medaljplacering.

Hållbar konsumtion – icke kommersiell belöning

Hållbar konsumtion - icke kommersiell belöning

En av de saker jag (Peter) tog med mig från Nina Björks bok Lyckliga i alla sina dagar var beskrivningen av hur alla individuella problem skall lösas genom konsumtion i vår kultur. Känner du dig nere uppmuntras du till tröstande köp av choklad eller kläder (har du anledning att fira något uppmuntras du till detsamma). Hinner du inte med vardagspusslet med städning, renovering, läxhjälp etcetera finns gott om kommersiella tjänster för detta. Lider du av stress föreslås du betala för en lång resa, en spabehandling eller kanske en personlig coach? Istället för att uppmuntras till att växa gemensamt som medborgare menar Nina Björk att vi ses främst som konsumenter. I allt fler sammanhang kallas vi kunder och frågan kring hållbar konsumtion känns befogad.

Reklamens budskap är ofta att vi ska unna oss saker, belöna oss själva och sätta guldkant på tillvaron. Själva tanken att belöna sig själv med en klapp på axeln när man genomfört något svårt eller att låta vardagen bli mer skimrande genom att uppmärksamma dess magi tror jag kan vara bra i grunden. Däremot behöver vi inte förminska oss själva och vad vi är värda till vad annonsernas ”because you’re worth it” viskar till oss. Trots reklamens och tidsandans bakgrundsbrus tror jag att det är möjligt att välja andra vägar och att vi själva och definitivt vår planet skulle må bättre av det.

I vår överflödskultur är det knappast fler materialistiska saker vi behöver som mest. Inte heller tror jag vi mår bra av att inför alla livets situationer tänka i ekonomiska termer. Det bästa i mitt liv har varit gratis, som David Shutrick sjöng i början av 90-talet. Att ge sig själv tid till något man verkligen uppskattar är ofta en present som håller längre än något man kan köpa.

En egen favoritbelöning till mig själv är att avsätta ett par timmar eller en halv dag till biblioteksbesök. Jag kan se fram emot botaniserande i någon spännande ämneshylla, likt Qcae. Ofta blir det också nya och äldre bekantskaper i den rika floran av tidskrifter. Besöken kostar ingenting i pengar utan endast i tid; tid som ger mig mycket inspiration och ny energi.

På liknande sätt kan jag även glädjas åt tid avsatt för löpning, besök på gymmet eller en tågresa med mycket tid att lyssna på nedladdade poddar. Andra gånger är det telefonsamtal eller möten som blir en form av belöningar genom att jag tar mig tid för dem.

Kan vi släppa taget om det vanliga sambandet mellan belöning och saker som kostar pengar kan vi kanske lära oss att uppskatta de icke kommersiella belöningarna mer. Förhoppningsvis blir vi då även mer lyhörda för vilka ”morötter” i vardagen vi mår bäst av och mest behöver i stunden. Efter en lång arbetsvecka med många möten tycker vi oss måhända vara förtjänta av en ny fin tröja eller ett par snygga jeans. Men det vi djupare sett skulle behöva är kanske snarare ett par timmars återhämtning genom en promenad fylld av fågelsång eller en stunds sittande vid en vacker utsikt.