Färre saker

 

Farre sakerDen här veckan är tipset kanske inte så konkret, men vi ville ändå dela med oss av några funderingar och resonemang kring en fråga där vi själva bara börjat nosa på hur ett hållbart förhållningssätt skulle se ut. Det handlar om alla dessa saker de flesta av oss äger och om det kanske vore bättre med färre saker.

Vissa beteenden har en gång varit rationella, eller är det i ett visst sammanhang, men blir destruktiva i en annan tid eller situation. Ett sådant beteende är att spara på allt som möjligen någon gång kan vara bra att ha. I en tid när de flesta hade betydligt färre saker och många i mycket högre grad än i dag var självförsörjande kunde man ofta faktiskt få nytta av de där sakerna. Vi såg för ett tag sedan en utställning om sopor på Nordiska museet och ett föremål jag (Sofia) minns särskilt var ett par barnbyxor. De hade lappats och lagats många gånger till dess de till slut inte fungerade att använda som byxor längre. Då användes de som tätning i en husvägg. Ingenting blev egentligen sopor utan gick att återbruka på något sätt i någon form. Det är ett mycket miljövänligt sätt att leva. Om man idag försöker vara i hög grad självförsörjande eller äger lite är det fortfarande rationellt att spara på det mesta.

Men för de flesta av oss hamnar de där sakerna längst in i garderoben, i en låda på vinden, belamrar skåp och lådor, eller fyller en inte obetydlig del av vår bostadsyta. Det där tillfället då sakerna skulle kunna vara bra att ha kommer inte, för vi har nyare saker som fyller den funktionen och vi tar oss inte för med att laga eller göra om  till något annat. Vi fyller hela tiden på med nya saker  och våra hem blir istället överfulla. En del människor verkar ha oerhört svårt att göra sig av med någonting och börjar hellre fundera över större bostad än en rejäl utrensning. Kanske har man fått med sig det där tänkandet från en tid då det var rationellt.

Jag har flyttat flera gånger och det är en ganska bra kur. En rejäl höstrensning brukar också kännas mer befriande än svårt. Ändå slås jag varje gång av hur snabbt man samlar på sig grejer. Vårt hem är inte särskilt minimalistiskt och vi har många fler saker än vi egentligen behöver.

Hur förhåller sig då detta till miljö och klimat? Slit och släng är ju inte bra. Men om sparandet inte hindrar att man köper nya saker förlorar det sin funktion som miljöbesparande beteende. Man kan också lätt tappa överblicken över vad man redan har. Det har hänt att vi köpt böcker som vi sedan upptäckt redan stod i bokhyllan hemma. Ett sätt att tänka som vi inte konsekvent praktiserar, men har i bakhuvudet är att om man köper en ny sak ska man skänka bort en gammal. Det kan göra att man tänker efter en gång extra innan man köper något eftersom man måste vara beredd att ge upp något av det man redan har.

Det vi rensar ut från vårt hem, brukar vi lämna till Röda Korsets second hand, som är närmast från där vi bor. Att skänka bort är det enklaste sättet och pengarna går till människor som behöver dem bättre än vi. Men även att sälja på t ex Blocket, delta i eller ordna en loppis, eller sälja till antikvariat, vintagebutiker, antikhandel eller liknande är bra sätt att bli av med saker. Det man inte ska göra är att kasta, om det inte är väldigt slitet eller på annat sätt värdelöst. Det är klimatsmart att köpa second hand och för att det ska fungera måste det komma in saker till sådana försäljningsställen. Om din utrensade pryl hindrar någon från att köpa en ny sådan för att denne hittar den begagnat är det en vinst för miljön. Däremot ska man inte se detta som en frisedel att konsumera hur mycket som helst och sedan skänka bort.

Själva tankeexperimentet kring vilka saker man egentligen behöver, vilka som verkligen tillför livet något och vilka som snarare känns som en belastning, kan ge perspektiv på det materiella och i förlängningen påverka vårt sätt att konsumera. Kanske kan man inse hur oerhört gott ställt de allra flesta av oss har det vid en global eller historisk jämförelse. Och kanske hur lite av det vi äger som är nödvändigt eller viktigt. Det finns de som driver idén med färre saker väldigt långt och bestämmer sig för ett visst antal ägodelar, eller en mycket långt gången reducering. Flera bloggar handlar om sådana livsval. Andrew Hyde trimmade t ex ned antalet ägodelar till 15 vilket rymdes i en ryggsäck. Numera lär han unna sig 39.

Vi har gjort vandringar på Gotland och Fårö, i Tiveden och flera gånger i Jämtland i trakten kring Åre. Om man ska vandra en hel dag (vi har bara övernattat ute en gång), måste man vara beredd på snabba väderomslag och kraftiga temperaturväxlingar och att man kan bli blöt. Packar man å andra sidan ned allt som möjligen skulle kunna vara bra att ha, eller trevligt att ha, blir packningen snabbt så tung att vandringen blir en pina. Vi brukar klara den balansen riktigt bra och jag har aldrig saknat någonting. Däremot har jag ofta önskat att den sortens enkelhet skulle gå att överföra till det vanliga livet i högre grad. Att hitta balansen, att gå genom livet med lätt, men tillräcklig packning.

Att påverka andra – sprid dina miljövänliga idéer

 

Sprid dina goda ideerNär jag (Peter) var åtminstone ett och ett halvt decennium yngre var det några vänner som startade en kampanj riktad mot McDonalds. Kampanjen fokuserade varken på företagets tveksamma miljö-, folkhälso-, eller arbetsgivarroll. Istället var målet att hamburgerkedjan skulle börja servera passionsfruktsläsk. Målet uppfylldes visserligen aldrig men vi hade ganska kul på vägen och jag kan än idag le åt tanken på den förvirring frågorna om läsk med passionsfruktssmak säkert väckte vid exempelvis beställningar och på företagets hemsida. Detta var ett tidigt försök att påverka andra med mina idéer.

Trots att resultatet av vår påverkan inte alltid är synbar eller omedelbar är den nog ofta större än vi tror. Våra vardagliga val av; matlåda, färdsätt till jobb eller skola, semester etcetera syns för andra. Sedan talar vi om vardagens val med människor som finns i vår närhet. Kanske blir någon då påmind om säsongens smakrika råvaror eller bekvämligheten i att åka kollektivt. På liknande vis kan den, ofta importerade och besprutade, blomsterkvasten som lämnas som en uppmuntrande gåva lika gärna ersättas med någon miljösmart pryl eller KRAV-märkt choklad. Vi frestar då inte bara på vår natur mindre utan kan även inspirera fler personer till miljökloka inköp. Till de i familjen som ofta önskar sig T-shirts eller strumpor i julklapp ger vi till exempel miljömärkta varianter av sådana. Det finns många enkla sätt att påverka andra i en något mer miljövänlig riktning.

Att påverka personer i maktpositioner eller ett större antal personer utanför vårt eget nätverk kan ske på fler sätt än genom att mönstra ombord genom Greenpeace och borda valfångstfartyg. För egen del har jag försökt använda medlemskap i Coop för att lämna in en motion om att de ska fasa ut sina konventionellt framställda matvaror i de fall ekologiska val spelar störst roll för miljön. På arbetet har det lönat sig att önska KRAV-märkt kaffe till automaten. Vår hyresvärd har fått finna sig i att ta emot önskemål om både avfallskvarn och satsning på förnyelsebar energi likt sol- och vindkraft. Även om fastighetsbolaget ännu inte nappat på dessa idéer kan positiva satsningar ske längre fram nu när tanken är väckt.

Till ett större antal företag har jag nyligen skrivit e-brev om min oro för den skada deras plastpåsar gör på miljön. Kan detta få någon att tänka om och faktiskt införa miljövänligt framställda tygkassar samt få fler av sina kunder att ta med en egen påse vore mycket vunnet. Detta skulle även i sin tur påverka andra företag och privatpersoner. Sedan vore snöbollen av positiva lösningar i rullning. Inspirerande är även att upptäcka att många företag faktiskt ger positiv återkoppling när de får sådana e-brev.

Genom att våga vara en smula besvärlig och ifrågasättande, men hela tiden med vänlighet och respekt, kan man förmå företag, organisationer och politiker att tänka i nya banor. Bjuds mottagaren inte bara på en presentation av rådande missförhållanden utan även får förslag på hållbara lösningar tror jag chanserna till att de hållbara lösningarna blir verklighet ökar.

Miljövänliga kläder och skor

 

VandrarkangorNu blåser snart de härliga höstvindarna och det blir dags att klä sig lite varmare. Kanske blir man sugen på murrigare färger och kanske får man lust att förnya garderoben. Då kan det vara läge att tänka till lite för att välja så miljövänliga kläder och skor som möjligt.

Inventera garderoben innan du går till butiken. Vad är det du verkligen behöver köpa? Minst miljöpåverkan har det att använda kläder du redan har. Den händige kan laga och sy om. Jag (Sofia) syr inte ofta, men nyligen gjorde jag om ett par jeans jag tröttnat på till en kjol och fick inspiration att sy mer.

Ett bra alternativ för det du ändå känner att du behöver köpa är second hand. Där är Peter bättre än jag på att hitta rätt. Större förutsättningar har man onekligen om man bor i en större stad där utbudet är så mycket mer omfattande. Men även vi som bor i småstäder kan förstås passa på när man besöker t ex Stockholm eller Göteborg. Då kan man hitta den trendiga typen av second handbutiker som säljer märkeskläder och sk vintage. I Göteborg har Peter fastnat för t ex Ragtime och i Stockholm har besök på Herr Judit resulterat i flera köp (båda butikerna har dessutom syskonbutiker med utbud för kvinnor). Även en del av de butiker som säljer skänkta kläder har ett bra utbud. Då går ju dessutom pengarna till välgörande ändamål. Exempel på detta är Emmaus, som har en vintagebutik på Slussen i Stockholm och välsorterat utbud i butiken på Linnégatan i Göteborg. Vill du leta upp samt själv recensera second hand-butiker i din närhet eller inför en resa rekommenderas hemsidan Vintagekartan. Bekvämt för att hitta närmaste butik, när du går på stan, kan även vara den mobil-app som kallas AllaKartor.se

Tycker man detta är svårt och aldrig hittar något begagnat som passar kan man välja ekologiskt producerade kläder. Det gör jag allt oftare. Även när det gäller detta är förstås butikerna fler i de större städerna, men det finns också ett mycket stort utbud på nätet. Jag har t ex flera gånger skickat efter från Ekogarderoben och Jane Wikström och blivit väldigt nöjd med deras miljövänliga kläder.

Bomull är ett material som påverkar miljön mycket negativt när det odlas på konventionellt sätt. Det är en av de mest vattenkrävande växter som finns och odlingarna konstbevattnas i stor omfattning i områden där vattnet skulle behövas till annat. Stora mängder bekämpningsmedel används också vid de konventionella odlingarna och det orsakar skador på både människor och miljö. Läs gärna mer om hur WWF beskriver problemet. Här gör det stor skillnad att välja ekologisk produktion. Min erfarenhet är dessutom att den ekologiska bomullen är mycket mjukare. Men det finns förstås också många andra material som är lättare att producera ekologiskt som lin och hampa. Ibland används också återvunnet material i miljövänliga kläder och skor.

Ett tredje sätt att minska sin klimatpåverkan i samband med klädköp är att välja kvalitet. Då ska det gälla både designen, materialet och tillverkningen. Välj kläder och skor du tror att du kommer att kunna använda i flera, eller till och med många, år. Ofta kasserar vi inte kläder för att de blivit slitna utan för att vi tröttnat, eller de blivit omoderna. Den typen av design som är väldigt trendig en säsong och sedan helt ute ska man alltså gärna undvika, liksom plagg som inte passar ihop med något av det du redan har. Tänk på garderoben långsiktigt, så att det räcker att komplettera ibland. Det händer att man betalar för själva märket och det dyraste är inte alltid bäst, men min erfarenhet är att de billigaste kläderna sällan håller särskilt länge (om de inte är billiga för att de är begagnade). Ibland bleknar färgerna efter första tvätten och ibland tappar kläderna formen efter kort tids användning. I längden blir det billigare att köpa lite dyrare kläder och skor. Bättre för miljön är det också, detta förstås under förutsättning att man därmed köper mindre ofta och inte bara låter garderoben växa.

Jag har två klänningar som mamma sydde till sig själv på 60-talet. Både design och material håller än, även om de hade en period då de inte användes. För ett par år sedan köpte jag en nytillverkad Fjällrävenjacka i en modell som designades 1968. Min bror har en i stort sett likadan från 70-talet, som mycket väl skulle gå att använda fortfarande om den inte blivit för liten. Mina Lundhags vandrarkängor kändes också som ett bra köp. Designen har funnits länge och de görs för att hålla ett helt vuxenliv. Förutom på vandring använder jag dem ibland som vinterkängor eller när det är lerigt på kolonilotten på hösten. De är inte fodrade eftersom foder slits för snabbt. Istället anpassar man med tjockleken på strumporna. Även på sommarvandringar har jag dubbla strumpor eftersom det är det bästa skyddet mot skavsår, men med ett tjockare yttre par står man sig väl även en riktigt kall vinterdag. Att tillverkaren har tänkt på en sådan sak som att foder slits snabbt och därför valt bort det är ett mycket bra tecken. Skor köper jag över huvudtaget väldigt sällan och då alltid kvalitet.

Poängen med kvalitet är att nästa gång man inventerar sin garderob kanske man upptäcker att man redan har vad man behöver.

Säsongsmat – sensommarmeny

Säsongsmat - Helkokta rödbetor med matig sallad och krusbärschutney Den här veckan bjuder Bättre Värld på säsongsmat i form av en miljövänlig sensommarmeny; helkokta rödbetor med matig sallad och krusbärschutney som huvudrätt, följt av bär med honungsrostade dinkelflingor och havrevaniljsås till efterrätt. Alla grönsaker och bär har vi plockat på vår egen kolonilott, men i skördetid bör det mesta gå att få tag på svenskodlat även i vanliga mataffärer. Bären kan man byta mot det man själv har, det man kan få från grannen, eller det som verkar vara det bästa valet i butiken (närodlat och/eller KRAV). Vid sidan av miljöaspekterna kan också nämnas att menyn fungerar utmärkt för den som är laktosintolerant. Tänk på att chutneyn bör göras senast dagen innan och att havrevaniljsåsen ska svälla i två timmar innan man mixar den.

 

Säsongsmat – Helkokta rödbetor med matig sallad och krusbärschutney

Krusbärschutney (görs dagen innan eller tidigare och räcker till betydligt fler måltider än denna)

750 g krusbär
3 vitlöksklyftor
1/2 fänkål
1 1/2 dl honung
3/4 dl äppelcidervinäger
2 tsk anisfrön
en gnutta kajennpeppar
1 tsk salt

Finhacka vitlök och fänkål. Blanda alla ingredienser i en kastrull och koka utan lock 30-40 minuter. Den tjocknar en del när den kallnar, men verkar den alltför lös kan man koka den lite längre så att mer vätska ångar bort.

Ha under tiden glasburkar och lock i ugnen på 125° i 20 min. Häll den varma chutneyn i varma burkar och skruva åt locken på en gång. Låt svalna och förvara sedan i kylskåp.
Chutneyn serveras kall som kryddigt tillbehör till allt möjligt och har lång hållbarhet.

 

Helkokta rödbetor
Skölj två hela rödbetor och lägg i en rymlig kastrull. Skalet ska vara helt och man ska inte heller skära bort ”blastfästet” eller ”svansen”. Om du odlar egna rödbetor eller köper med blast kan du skära av blasten så att det bara blir stumpar kvar och sedan spara en del av skaften. Dessa kan du låta koka med de sista minutrarna och servera som tillbehör.
Koka rödbetorna mjuka under lock i rikligt med lättsaltat vatten. Använd en provsticka för att känna när de är klara. Det kan ta ca 40 minuter, men också upp mot en timme om de är stora. Häll av vattnet i ett durkslag och skölj lite grand med kallt vatten. Skalet är nu lätt att dra av med händerna.

Rödbetor behåller mycket mer smak och näring när man kokar dem på det här sättet än om man skalar eller skivar dem innan, då mycket försvinner ut i kokvattnet. Skiva rödbetorna, ringla över lite rapsolja och strö på en nypa flingsalt.

 

Matig sallad

2 portioner matvete
4 morötter
1 fänkål
1 tsk salt
lite svartpeppar
2 msk rapsolja

Koka matvetet enligt instruktionerna på förpackningen. Finhacka fänkålen och grovriv morötterna. Odlar du egen fänkål kan du använda även en del av de dilliknande delar som oftast brukar vara borttagna i butiken. Blanda samman alla ingredienser.

Vi serverade med lättkokta brytbönor.

Krispig efterratt

Säsongsmat – Bär med honungsrostade dinkelflingor och havrevaniljsås

Honungsrostade dinkelflingor

2 1/2 dl dinkelflingor
1/4 dl honung
1 knapp matsked rapsolja

Värm honung och rapsolja i en kastrull tills honungen blivit flytande. Blanda väl med dinkelflingorna. Sprid ut blandningen på en plåt eller ugnsfast form. Rosta i ca 10 minuter på 175°. Blanda om när halva tiden gått.

 

Havrevaniljsås

2 dl havregryn
2 dl vatten
1 äggula
1/2 vaniljstång
2 tsk muscovadosocker
2 tsk honung

Blanda havregryn och vatten, låt stå och svälla i ca 2 timmar. Lägg i övriga ingredienser och mixa ordentligt. Även skalet på vaniljstången ska vara med, men se till att mixa tills det inte är några större bitar kvar.

Fördela bär eller fruktbitar i portionsskålar. Vi använde halverade krusbär och röda vinbär, men välj det du har tillgång till som är i säsong. Använder du frysta bär kan de behöva sötas något. På äpplen är det gott med lite kanel och om man vill kan man ha med frukten i ugnen när man rostar flingorna.  Servera med havrevaniljsåsen.

Vi tänkte menyn till två personer, men det hade utan problem räckt till en till. Smaklig sensommar!

Ta vara på rester – man tager vad man haver

Ta vara på rester - man tager vad man haver

Som många kanske redan vet är rubrikens ord inte något exakt citat från Cajsa Warg. När man läser Anna Christinas (som var hennes fullständiga förnamn) klassiska kokbok från 1755 är det ändå inte förvånande att hon har kopplats samman med denna devis. Hade hushållet slaktat ett får eller en gris skulle givetvis alla användbara delar användas. Läsaren av kokboken får därför veta både hur man tillagar smakfullt lungmos av får och pressylta av svinhuvud. Självklart var det säkert också att ta vara på rester.

Idag är både den fysiska och mentala distansen till matens ursprung betydligt större än på Cajsa Wargs tid. Vår matlagning kräver mycket mindre tid, kunskap och del av vår disponibla inkomst. Kanske finns det ett samband med den rapport från Naturvårdsverket som presenterades på nyheterna härom veckan. Den visar att en miljon ton mat slängs varje år i Sverige. Mat som varit fullt ätbar men ändå ratats eller som slängts för att vi köpt stora mängder och inte tagit vara på den innan den blivit dålig. Vad som framför allt var en nyhet i rapporten var att majoriteten av den slängda svenska maten faktiskt kommer från hushållen.

Det verkar som att mycket av den grundrespekt för vår föda som funnits tidigare, har försvunnit på vägen till dagens samhälle. Man kan tänka sig att en stor del av denna respekt återkommer i takt med sinande mängder billig oljebaserad energi och därigenom dyrare mat. Eftersom vår mat står för en stor del av hushållens koldioxidutsläpp, gör vi ändå klokt i att redan nu försöka se på den med andra ögon.

Även i vårt hushåll händer det förstås att matvaror blir gamla och behöver kastas, men inte speciellt ofta. Blir något över från helgens lunch fungerar det nästan alltid som del av någon lunchlåda till jobbet under veckan. Har filen eller mjölken tveksamt datum och smakar aningen för syrligt passar den utmärkt som degvätska vid brödbak. På liknande sätt använder vi gärna äggvitor som blivit över från t ex glasstillverkning. Använder du på detta vis alternativ degvätska i brödbaken; se bara till att ha samma totala mängd vätska som receptet föreslår och tillsätt som vanligt inte allt mjöl samtidigt utan pröva dig fram till vad som är lagom. Bröd som inte kommer att användas på ett par dagar skivas upp och läggs in i frysen (tina sedan gärna i en handduk i rumstemperatur).

De gånger vi gör egen pizza har vi ofta använt saker som ändå funnits hemma; tomatpuré, pesto, en halv lök, fint riven morot, de sista oliverna från en öppnad burk, en burk sardeller som inte blivit använd, en ostkant som rivs ovanpå … Förslag på god pizzabotten finns förresten hos Martin Johansson. En återkommande rätt hemma hos oss är soppa som mixas slät med stavmixer. Utifrån en bas av någon rotsak likt morot eller rödbeta tillsätts lite potatis, lök, fänkål, broccoli, palsternacka eller annat som finns hemma. Soppan mixas (ev. med crème fraiche), kryddas och smakas av.

En annan vardagsmat som vi varierar utifrån tillgång på råvaror är hackade och stekta grönsaker, eller om man vill kalla det pytt i panna. Rot- och grönsaker fräses i en stekpanna eller wok. För den som äter kött kan det passa med ett par korvbitar eller kvarvarande skinkpålägg i. Äpple eller annan frukt kan skänka kulinarisk höjd. Även ett stekt ägg och kanske syrade eller inlagda grönsaker fungerar fint till. Matvete eller liknande fungerar som tillbehör men blir ofta överflödigt.

Samtidigt som mycket av den sunda respekten för mat verkar ha försvunnit och vi slänger omkring en tredjedel av maten vi köpt kanske respekten för matlagning ibland är onödigt stor. Istället för att våga experimentera och anpassa recepten utifrån vad som behöver gå åt av vad vi har hemma och vad som är i säsong blir vi ofta slavar under recepten. Det kan bli som i den sanna historien om personen som bakade småkakor. I receptet skulle det bli 40 kakor och då hon bakat ut 40 kakor slängde hon resten av degen.

 

Litteraturtips på temat ta vara på rester

Det har den senaste tiden kommit en rad böcker kring att ta hand om maten och laga gott utifrån rester. Botanisera gärna på bibliotekets Qcaa-avdelning. Ett par böcker i ämnet som funnits med när veckans miljötips skrivits ned är följande:

Cajsa Wargs kokbok är kanske främst roande läsning utifrån ett kulturhistoriskt perspektiv, men bjuder även på recept som både kan fascinera och inspirera.

100 sätt att rädda maten … av Annica Triberg. Klokt, snyggt och inspirerande kring hur vårt matsvinn minimeras.