För mycket grejer

För mycket grejer. Bild på välfyllt hem.

Vi flyttade några dagar före jul. För första gången till en mindre lägenhet än den tidigare bostaden. Nu bor vi en tvåa istället för en trea och på 60 kvm istället för 84. Självklart förstod vi att vi behövde göra oss av med en hel del grejer. Det var mest av allt skönt. På plats i den nya lägenheten inser vi att vi fortfarande har för mycket grejer. Fortsatt rensning blir en nyårsföresats. Vi har även tidigare skrivit om att ha färre saker.

Två nästan motsatta tankar har detta rensande väckt. Den ena är att det ibland finns intresse för sådant man tror att man kommer att bli tvungen att kasta. En gammal elorgel till exempel. Jag köpte den begagnad när jag flyttade hemifrån någon gång i början av 90-talet. Trots att jag beskrev den som något av ett renoveringsobjekt med alla dess skavanker trodde sig någon kunna fixa den så att den blev ett bra instrument för hans dotter att öva på. Själv spelar jag nu mer orgel än på länge, men övar i den kyrka som blivit närmaste granne. Tjock-TV-n fick vi bud på från två personer så det fanns intresse för den fast det till slut blev så att den som köpte den inte hade möjlighet att hämta den. Sådant här är Peter mycket bättre på än jag. Att se att det kan finnas oväntat intresse för ens ratade saker och ta sig för med att lägga ut dem på sajter där man säljer eller skänker bort. Det kan absolut vara värt att kolla det innan man kastar.

Den andra tanken är att de flesta redan har för mycket grejer och att det är så mycket prylar i omlopp redan att mycket t o m är svårt att skänka bort. I vår nya lägenhet får vi plats med en bokhylla färre än tidigare. Alltså gallrade vi en hel del böcker. Men den ena second hand-butiken efter den andra tar inte längre emot böcker. De har fullt i hyllorna och det säljer inte så värst bra ens när det är jättebilligt. Flera antikvariat finns i staden också, men de tar förstås bara emot en viss typ av böcker. De möbler vi ville bli av med och som ingen visat intresse för på lokala Facebookgrupper, Blocket och Tradera frågade vi om Lions kunde hämta. Men de hade bara plats för små möbler. Återvinningen i Motala hämtade, men det krävde övertalning för att de skulle ta med sig en bredare hylla med skåp under. Den hade vi faktiskt köpt hos dem, men de trodde inte att det fanns intresse för den och det var tveksamt med utrymmet. Bäddsoffan som vi först tänkt skänka till dem, men som någon annan visat intresse för, blev de glada över att slippa.

Många blir upprörda över att det kastas så mycket saker – inte minst böcker. Då och då hör man någon som sett fullt fungerande möbler eller saker på tippen. Men vad ska man göra om ingen tar emot? Second hand är en bra idé för att spara på jordens resurser, men det räcker inte. Inflödet av nya saker måste hejdas. Annars korkas systemet igen. Det blir fullt och man måste ändå kasta. Även återbruk, som jag har ägnat mig en del åt, slår snart i taket. Jag har sytt fantasifulla grytlappar av begagnat tyg, men hur många grytlappar behöver man egentligen? Detsamma gäller om man väver trasmattor, eller stoppar kuddar med tygsnuttar, eller tillverkar saker av något annat begagnat material. 

Egentligen är det inflödet av nya saker som behöver stoppas. Tänk om man kunde ta en paus i all nyproduktion. Bestämma att nu finns det för mycket grejer. Vi låter det som redan finns cirkulera tills det faktiskt går runt istället för att korka igen. Då skulle det kanske finnas plats i second hand-butikerna och återbruket skulle kunna skapa ting vi faktiskt behöver igen. Bortglömda saker som en gång tänktes vara ”bra att ha” kanske kommer i bruk. Jo, jag vet att det bara är ett tankeexperiment, men någonstans skulle vi behöva fundera på allvar över hur vårt samhälle och vår ekonomi skulle kunna fungera på ett helt annat sätt än nu. Förslag emottages tacksamt! 

Färre saker

 

Farre sakerDen här veckan är tipset kanske inte så konkret, men vi ville ändå dela med oss av några funderingar och resonemang kring en fråga där vi själva bara börjat nosa på hur ett hållbart förhållningssätt skulle se ut. Det handlar om alla dessa saker de flesta av oss äger och om det kanske vore bättre med färre saker.

Vissa beteenden har en gång varit rationella, eller är det i ett visst sammanhang, men blir destruktiva i en annan tid eller situation. Ett sådant beteende är att spara på allt som möjligen någon gång kan vara bra att ha. I en tid när de flesta hade betydligt färre saker och många i mycket högre grad än i dag var självförsörjande kunde man ofta faktiskt få nytta av de där sakerna. Vi såg för ett tag sedan en utställning om sopor på Nordiska museet och ett föremål jag (Sofia) minns särskilt var ett par barnbyxor. De hade lappats och lagats många gånger till dess de till slut inte fungerade att använda som byxor längre. Då användes de som tätning i en husvägg. Ingenting blev egentligen sopor utan gick att återbruka på något sätt i någon form. Det är ett mycket miljövänligt sätt att leva. Om man idag försöker vara i hög grad självförsörjande eller äger lite är det fortfarande rationellt att spara på det mesta.

Men för de flesta av oss hamnar de där sakerna längst in i garderoben, i en låda på vinden, belamrar skåp och lådor, eller fyller en inte obetydlig del av vår bostadsyta. Det där tillfället då sakerna skulle kunna vara bra att ha kommer inte, för vi har nyare saker som fyller den funktionen och vi tar oss inte för med att laga eller göra om  till något annat. Vi fyller hela tiden på med nya saker  och våra hem blir istället överfulla. En del människor verkar ha oerhört svårt att göra sig av med någonting och börjar hellre fundera över större bostad än en rejäl utrensning. Kanske har man fått med sig det där tänkandet från en tid då det var rationellt.

Jag har flyttat flera gånger och det är en ganska bra kur. En rejäl höstrensning brukar också kännas mer befriande än svårt. Ändå slås jag varje gång av hur snabbt man samlar på sig grejer. Vårt hem är inte särskilt minimalistiskt och vi har många fler saker än vi egentligen behöver.

Hur förhåller sig då detta till miljö och klimat? Slit och släng är ju inte bra. Men om sparandet inte hindrar att man köper nya saker förlorar det sin funktion som miljöbesparande beteende. Man kan också lätt tappa överblicken över vad man redan har. Det har hänt att vi köpt böcker som vi sedan upptäckt redan stod i bokhyllan hemma. Ett sätt att tänka som vi inte konsekvent praktiserar, men har i bakhuvudet är att om man köper en ny sak ska man skänka bort en gammal. Det kan göra att man tänker efter en gång extra innan man köper något eftersom man måste vara beredd att ge upp något av det man redan har.

Det vi rensar ut från vårt hem, brukar vi lämna till Röda Korsets second hand, som är närmast från där vi bor. Att skänka bort är det enklaste sättet och pengarna går till människor som behöver dem bättre än vi. Men även att sälja på t ex Blocket, delta i eller ordna en loppis, eller sälja till antikvariat, vintagebutiker, antikhandel eller liknande är bra sätt att bli av med saker. Det man inte ska göra är att kasta, om det inte är väldigt slitet eller på annat sätt värdelöst. Det är klimatsmart att köpa second hand och för att det ska fungera måste det komma in saker till sådana försäljningsställen. Om din utrensade pryl hindrar någon från att köpa en ny sådan för att denne hittar den begagnat är det en vinst för miljön. Däremot ska man inte se detta som en frisedel att konsumera hur mycket som helst och sedan skänka bort.

Själva tankeexperimentet kring vilka saker man egentligen behöver, vilka som verkligen tillför livet något och vilka som snarare känns som en belastning, kan ge perspektiv på det materiella och i förlängningen påverka vårt sätt att konsumera. Kanske kan man inse hur oerhört gott ställt de allra flesta av oss har det vid en global eller historisk jämförelse. Och kanske hur lite av det vi äger som är nödvändigt eller viktigt. Det finns de som driver idén med färre saker väldigt långt och bestämmer sig för ett visst antal ägodelar, eller en mycket långt gången reducering. Flera bloggar handlar om sådana livsval. Andrew Hyde trimmade t ex ned antalet ägodelar till 15 vilket rymdes i en ryggsäck. Numera lär han unna sig 39.

Vi har gjort vandringar på Gotland och Fårö, i Tiveden och flera gånger i Jämtland i trakten kring Åre. Om man ska vandra en hel dag (vi har bara övernattat ute en gång), måste man vara beredd på snabba väderomslag och kraftiga temperaturväxlingar och att man kan bli blöt. Packar man å andra sidan ned allt som möjligen skulle kunna vara bra att ha, eller trevligt att ha, blir packningen snabbt så tung att vandringen blir en pina. Vi brukar klara den balansen riktigt bra och jag har aldrig saknat någonting. Däremot har jag ofta önskat att den sortens enkelhet skulle gå att överföra till det vanliga livet i högre grad. Att hitta balansen, att gå genom livet med lätt, men tillräcklig packning.