Tag Archives: enkelhet

Tankar om fastan

Tankar om fastan

Onsdagen direkt efter fettisdagen börjar fastan. Semlorna åt man från början för att frossa i just det man efter fettisdagen inte fick äta under 40 dagar fram till påsk. Ordet fasta har att göra med att hålla fast vid rituella regler. Fasta förekom före kristendomen och finns i olika varianter inom flera andra religioner. Den har en tid varit ganska undanskymd och bortglömd i den kristna kyrkan och ännu mer i det svenska samhället, men har börjat uppmärksammas igen. Ofta väljer man nuförtiden att tolka fastan friare än att det är vissa livsmedel man avstår från. Ibland ser man det framför allt som ett tillfälle till reflektion och fördjupning. Här beskriver vi några av våra tankar om fastan i vår tid.

Peter och jag brukar uppmärksamma fastan och har prövat olika former år från år. Ibland har det handlat om att avstå från något just under denna begränsade period och ibland om att pröva en livsstilsförändring som i vissa fall blivit bestående. Peter prövade t ex en fasta för flera år sedan att avstå från allt kött utom fisk och skaldjur och har därefter inte återgått till tidigare kost. Jag har bl a prövat att vara utan TV, att ha köpstopp och att följa en matpyramid för hållbart ätande från boken Mat & Klimat. Det var också under en fasta vi började ha elfria kvällar utöver Earth hour. I år har jag tänkt pröva att bara äta svenskproducerad mat med undantag för kryddor, frön och eventuellt några koppar kaffe i veckan. (Jag har inte heller tänkt kräva svenskproducerad mat om jag blir bortbjuden.) Peter prövar att vara utan fisk.

På ett plan handlar våra tankar om fastan om att växa och fördjupas som människa. Det är en övning i att avstå något för ett högre syfte. Är man inte troende kan detta högre syfte vara en Bättre Värld. Ofta har våra fasteövningar handlat om sådant som har med vårt miljöengagemang att göra. 40 dagar är inte bara ett symboliskt uppmärksammande som Buy nothing day eller Earth hour. Men det är inte heller särskilt långt om man jämför med att t ex ha ett köpfritt år. Det kan alltså kännas möjligt att anta även ganska svåra utmaningar under en så begränsad tid.

Vid nyår bestämde vi att ett tema för det här året ska vara att fundera kring hur vi kan öka vår grad av självförsörjning. Då kan det ligga i linje med det att pröva hur svårt det är att i princip välja bort import. Eftersom vi inte har några planer på att ha djur, eller börja fiska, kan det på samma sätt vara värt att pröva hur det är att dra ned ytterligare på de animaliska produkterna. Det är inte i alla lägen bäst att helt utesluta vare sig import eller fisk, men det här kan vara ett sätt att bli motiverad att utforska alternativen.

För dig kanske någon annan förändring ligger närmare till hands. Använda bilen mindre, avstå från läsk, ta dig tid att läsa in dig på någon aktuell miljöfråga, bara köpa miljömärkta produkter, avstå från semester utomlands, börja baka eget bröd, ta dig en ordentlig funderare på hur ditt leverne påverkar andra, miljön och framtiden… Det finns hur många varianter som helst. Se bara till att du har bestämt dig i förväg för hur kriterierna ska se ut. Om du vid nyår bestämde dig för en miljövänlig livsstilsförändring kan fastan vara ett tillfälle att vässa detta lite ytterligare. Om du gav ett nyårslöfte, men har kommit av dig kan fastan bli en nystart.

Färre saker

 

Farre sakerDen här veckan är tipset kanske inte så konkret, men vi ville ändå dela med oss av några funderingar och resonemang kring en fråga där vi själva bara börjat nosa på hur ett hållbart förhållningssätt skulle se ut. Det handlar om alla dessa saker de flesta av oss äger och om det kanske vore bättre med färre saker.

Vissa beteenden har en gång varit rationella, eller är det i ett visst sammanhang, men blir destruktiva i en annan tid eller situation. Ett sådant beteende är att spara på allt som möjligen någon gång kan vara bra att ha. I en tid när de flesta hade betydligt färre saker och många i mycket högre grad än i dag var självförsörjande kunde man ofta faktiskt få nytta av de där sakerna. Vi såg för ett tag sedan en utställning om sopor på Nordiska museet och ett föremål jag (Sofia) minns särskilt var ett par barnbyxor. De hade lappats och lagats många gånger till dess de till slut inte fungerade att använda som byxor längre. Då användes de som tätning i en husvägg. Ingenting blev egentligen sopor utan gick att återbruka på något sätt i någon form. Det är ett mycket miljövänligt sätt att leva. Om man idag försöker vara i hög grad självförsörjande eller äger lite är det fortfarande rationellt att spara på det mesta.

Men för de flesta av oss hamnar de där sakerna längst in i garderoben, i en låda på vinden, belamrar skåp och lådor, eller fyller en inte obetydlig del av vår bostadsyta. Det där tillfället då sakerna skulle kunna vara bra att ha kommer inte, för vi har nyare saker som fyller den funktionen och vi tar oss inte för med att laga eller göra om  till något annat. Vi fyller hela tiden på med nya saker  och våra hem blir istället överfulla. En del människor verkar ha oerhört svårt att göra sig av med någonting och börjar hellre fundera över större bostad än en rejäl utrensning. Kanske har man fått med sig det där tänkandet från en tid då det var rationellt.

Jag har flyttat flera gånger och det är en ganska bra kur. En rejäl höstrensning brukar också kännas mer befriande än svårt. Ändå slås jag varje gång av hur snabbt man samlar på sig grejer. Vårt hem är inte särskilt minimalistiskt och vi har många fler saker än vi egentligen behöver.

Hur förhåller sig då detta till miljö och klimat? Slit och släng är ju inte bra. Men om sparandet inte hindrar att man köper nya saker förlorar det sin funktion som miljöbesparande beteende. Man kan också lätt tappa överblicken över vad man redan har. Det har hänt att vi köpt böcker som vi sedan upptäckt redan stod i bokhyllan hemma. Ett sätt att tänka som vi inte konsekvent praktiserar, men har i bakhuvudet är att om man köper en ny sak ska man skänka bort en gammal. Det kan göra att man tänker efter en gång extra innan man köper något eftersom man måste vara beredd att ge upp något av det man redan har.

Det vi rensar ut från vårt hem, brukar vi lämna till Röda Korsets second hand, som är närmast från där vi bor. Att skänka bort är det enklaste sättet och pengarna går till människor som behöver dem bättre än vi. Men även att sälja på t ex Blocket, delta i eller ordna en loppis, eller sälja till antikvariat, vintagebutiker, antikhandel eller liknande är bra sätt att bli av med saker. Det man inte ska göra är att kasta, om det inte är väldigt slitet eller på annat sätt värdelöst. Det är klimatsmart att köpa second hand och för att det ska fungera måste det komma in saker till sådana försäljningsställen. Om din utrensade pryl hindrar någon från att köpa en ny sådan för att denne hittar den begagnat är det en vinst för miljön. Däremot ska man inte se detta som en frisedel att konsumera hur mycket som helst och sedan skänka bort.

Själva tankeexperimentet kring vilka saker man egentligen behöver, vilka som verkligen tillför livet något och vilka som snarare känns som en belastning, kan ge perspektiv på det materiella och i förlängningen påverka vårt sätt att konsumera. Kanske kan man inse hur oerhört gott ställt de allra flesta av oss har det vid en global eller historisk jämförelse. Och kanske hur lite av det vi äger som är nödvändigt eller viktigt. Det finns de som driver idén med färre saker väldigt långt och bestämmer sig för ett visst antal ägodelar, eller en mycket långt gången reducering. Flera bloggar handlar om sådana livsval. Andrew Hyde trimmade t ex ned antalet ägodelar till 15 vilket rymdes i en ryggsäck. Numera lär han unna sig 39.

Vi har gjort vandringar på Gotland och Fårö, i Tiveden och flera gånger i Jämtland i trakten kring Åre. Om man ska vandra en hel dag (vi har bara övernattat ute en gång), måste man vara beredd på snabba väderomslag och kraftiga temperaturväxlingar och att man kan bli blöt. Packar man å andra sidan ned allt som möjligen skulle kunna vara bra att ha, eller trevligt att ha, blir packningen snabbt så tung att vandringen blir en pina. Vi brukar klara den balansen riktigt bra och jag har aldrig saknat någonting. Däremot har jag ofta önskat att den sortens enkelhet skulle gå att överföra till det vanliga livet i högre grad. Att hitta balansen, att gå genom livet med lätt, men tillräcklig packning.

Förnöjsamhet – Var nöjd med allt som livet ger

Förnöjsamhet

Då jag (Peter) började fundera kring förnöjsamhet som veckans miljötips fick jag snart björnen Baloos sång i huvudet. Ni vet Disneys dumma gamla björn som visar Mowgli allt han kan i Djungelboken. Kanske är han inget föredöme gällande allt här i livet men genom att nyfiket och intuitivt leva i nuet och av det som finns i hans närhet tycks han uppnå ett stort mått av just förnöjsamhet.

Själva ordet förnöjsamhet var det annars författaren och biologen Stefan Edman som lyfte fram för vår del. Han låter sina läsare eller åhörare på ett medryckande vis dela hans förundran för det stora i det lilla. Genom den sju gram lätta lövsångarens förmåga att med osviklig säkerhet navigera de 800 milen från Tanzania eller lövens mikroskopiska fotosyntesfabriker. Han skriver också att ”Förnöjsamhet handlar om att plötsligt inse att det man tagit för givet inte alls är så självklart”. Jag tänker på lättnaden och tjusningen att andas obehindrat efter period av förkylning eller allergi. Jag tänker även på en vän som efter en operation nu slipper tidigare smärta och kan gå allt längre promenader. Hon uttrycker stor glädje över allt som tidigare varit en del av vardagen; att gå på utflykt i den närmaste omgivningen och se med nya ögon hur storslaget också detta är.

Förhoppningsvis behöver det inte inträffa dramatiska händelser som olyckor eller operationer för att vi ska kunna känna förundran över vardagens storslagenhet. En inspirerande övning till att öppna sinnet för detta och kanske även föda egen förnöjsamhet har vi hämtat från Martin Lönnebos andliga träningsbok Väven. Han föreslår där att dagligen skriva ner något som glatt dig under dagen. Övningen hjälper ögonen att se det goda som livet ger. Detta är en av få övningar som jag fortsatt med och ögondropparna av små tack har faktiskt ofta gett ögonen ljus. Efter en tid går det även att bläddra bakåt i skrivboken med tack. Intressant att se har då varit hur en majoritet av de nedskrivna tacken handlar om relationer och högst vardagliga händelser som sällan kan köpas för pengar. Detta tydliggör på något vis även vad som kan vara värt att fokusera på.

Hur det nära och enkla ofta sätter djupare spår än våra mer högtflygande statusprojekt fick vi höra exempel på i samband med en kulinarisk tur till Väderstad centralkrog tidigare i sommar. Vid bordet intill satt ett äldre sällskap som talade semesterminnen. De gav intryck av att vara relativt vittberesta men när de summerade många års semestrande var det inte de exotiska resmålen som satt djupast spår. Istället var det vackra morgonpromenader i skärgården med hunden och fina grillkvällar i den svenska sommarkvällen som etsat sig fast. Kan det vara så för många av oss; att våra djupast sittande och käraste minnen inte kommer från resande många hundratals flygmil bort?

Med en mer förnöjsam inställning till tillvaron behöver en regnig sommarvecka inte leda till panikköp av en flygresa till solen, utan snarare till pussel, bakning och läsning av god litteratur. När ”alla andra” har en nyare dator och mobil, eller modet svänger så att förra årets kläder redan känns gamla behöver det inte spela någon roll. Du kan se skönheten i det använda och vet att de verkligt värdefulla relationerna inte hänger på om du hänger med. Miljön och vi själva skulle må mycket bättre om vi kunde lära oss det.