Category Archives: Minskad konsumtion

Kvalitet på kläder – innehållsförteckning?

Ekologisk trojaI våras åkte jag (Peter) långfärdsbuss mellan Göteborg och Linköping. Bland poddarna i telefonen blev jag nyfiken på radioprogrammet Stils avsnitt om kvalitet på kläder. De talade bland annat med besökare på Stockholms modevecka om deras inställning till just kvalitet på kläder. De flesta svarade något skuldmedvetet att de inte hade speciellt god koll på kvaliteten och ofta inte brydde sig om att se efter vilket material deras klädinköp var gjorda av. En vanlig kommentar var också att detta berodde på att de helt enkelt inte behövde. Går kläderna sönder är det ändå lätt – och framför allt billigt – att köpa nya.

Som en motvikt till denna snabbmatsinställning till kläder talade de även med modejournalisten Sofia Hedström, som givit ut boken Modemanifestet. Hon beskriver sitt tidigare förhållande till klädinköp som ett beroende och har för att bryta detta bland annat avstått från klädinköp under ett år. Förutom de klassiska tipsen gällande hållbar konsumtion av kläder (handla second hand och sy om/reparera) förespråkar hon också att ”handla i sin egen garderob”. Ofta finns det trots allt många klädesplagg där som är fullt användbara och som genom nya kombinationer känns just nya.

Här på Bättre värld har vi varit inne på detta tidigare och gav då exempel på bland annat intressanta second hand-butiker och ekologiskt producerade kläder. Och som Sofia (Asthamn) där skriver: Poängen med kvalitet är att nästa gång man inventerar sin garderob kanske man upptäcker att man redan har vad man behöver.

I radioprogrammet var ett förslag en form av innehållsförteckning på klädesplagg. Vi köpare skulle där inte bara se vilken råvara plagget var gjort av och hur det ska skötas utan även var textilierna tillverkats och färgats. Tanken är att det med denna lättillgängliga information skulle vara lättare att gynna produktion med liten miljöpåverkan. Innehållsförteckningen skulle också kunna göra att kläderna i sig blir mer intressanta och får en starkare identitet. Genom att veta mer om plagget du köper får det större betydelse för dig. Du kan lättare ”respektera” det och vill inte gärna skiljas från klädesplagget.

De negativa aspekterna på våra billiga kläder aktualiseras återkommande med reportage om barnarbete i produktionskedjan och utsläpp som ger stora skador på naturen nära textilproduktionen. I Naturskyddsföreningens årsbok, Grön design från 2008, påtalas bland annat att ett kilo textil orsakar tre gånger så stora klimatutsläpp som ett kilo metall eller plast. Då vi i Sverige varje år köper omkring 24 kilo textilier per person blir det en stor påverkan. Vanligtvis är detta knappa halvkilo i veckan ingen direkt hälsorisk för oss själva och om exempelvis en tröja innehåller hälsofarliga mängder gifter ska svensk lagstiftning kunna stoppa import av klädesplagget. Det vanligaste är att kemikalierna från tillverkningen tvättas ur på plats för tillverkningen och därmed stannar kvar där utan att komma till oss köpare. Om då tröjan är ofarlig, men fabriksarbetarna utsätts för gifter under tillverkningen, väger frihandelsreglerna tyngre än övrig lagstiftning – och kläderna importeras. Kanske kan konsumentkrav på en mera utförlig innehållsförteckning vara en del i att minska dessa problem.

För egen del har jag nu under några månaders tid, utan att medvetet planera för det, haft ett köpuppehåll när det gäller kläder. Under ett flertal år dessförinnan har den absoluta majoriteten av mina köp varit second hand. Vid nyinköp har både jag och Sofia allt oftare valt andra material än bomull. Även om ekologisk bomull är betydligt bättre än konventionell behöver konsumtionen av detta material minska. Några alternativ är lin, hampa, ull och bambu.

Lin och hampa har funnits länge i Sverige. Ända fram till 50-talet odlades lin i stor skala men idag saknas industriell odling av spånadslin. Både lin och hampa är starka och smutsavvisande material. De kräver, till skillnad från bomull, lite vatten för att växa och hampan slår dessutom själv ut konkurrerande ogräs och tillför jorden näringsämnen. I Naturskyddsföreningens årsbok konstateras att de problem som kan finnas med produktionen handlar om rötningen när fibrerna inne i stjälken ska utvinnas. Detta kan ske på traditionellt sätt genom att stjälkarna ligger ute på marken under några fuktiga höstveckor men ofta sker det istället genom att lin och hampa läggs i vatten. Då blir mycket syreförbrukande ämnen kvar i vattnet vilket kan orsaka syrebrist för andra organismer.

Ull har vi tidigare skrivit om och här finns potential att använda svensk fårull som fortfarande ofta bränns upp istället. När det gäller bambu kan jag konstatera att de t-shirtar jag har av bambu har blivit favoriter. De håller formen, är sköna mot huden och verkar knappt slitas. Dessutom är bambun en snabbväxande gröda som kräver lite vatten och bekämpningsmedel. Däremot används ofta relativt mycket kemikalier när träfibrerna ska brytas ner och ombildas för textiltillverkning.

Vi behöver inte bara se på våra kläder som uttryck för ett skiftande mode. Istället kan vi med en nyfiken blick se vilken historia just detta plagg har. I fantasin kan vi tänka ut vad plagget från Myrorna har upplevt med sin tidigare ägare. Förhoppningsvis kan du inom kort på plaggets innehållsförteckning läsa dig till allt mer om var och hur tillverkningen skett. Redan nu kan du genom nyfiket och nitiskt frågande få veta dessa saker om tillverkningen. Förstår butiksägare och producenter att allt fler är intresserade av hållbara kläder kommer också processen mot sant hållbara kläder att snabbas på.

Onödig konsumtion – låt dig inte luras

Lat dig inte lurasNär jag (Sofia) började springa för att få motion använde jag först vanliga fritidsskor och ville undvika onödig konsumtion genom att inte allt för snabbt köpa nya skor. Efter ett tag fick jag ont på framsidan av smalbenen och tänkte att det berodde på skorna. När jag bestämde mig för att köpa nya tittade jag spontant på så nätta skor som möjligt, men det var inte sådana försäljaren presenterade som löparskor. Han pratade om betydelsen av stöd under hälen och visade sådana med stor och tjock sula. Jag tänkte tanken att man väl inte sätter i hälarna när man springer, men litade inte riktigt på min egen kunskap och sade ingenting.

Senare läste jag Born to run av Christopher McDougall, som redan blivit något av en kultbok. I den beskrivs det som att idén med kraftig uppbyggnad under hälen var ett försäljningsknep från Nike, som lanserade sådana skor trots att de visste att fötterna inte behöver den typen av stöd. Ja, McDougall menar t o m att skaderisken ökar eftersom man tappar sitt naturliga löpsteg och börjar springa just på – hälarna. Boken blev en stark inspirationskälla för många att pröva barfotalöpning eller sk minimalistisk löpning. Intressant nog lanserade bl a just Nike då – barfotaskor.

Nu råder det delade meningar om hur bra det är med barfotalöpning, särskilt om man springer på t ex asfalt. Det är nog också tveksamt om skor med fem separata tår gör att man springer naturligare än i tunna, enkla skor. Jag är ingen expert och vet inte precis vad som är rätt, men mycket av det som sägs inom den minimalistiska löpningen känns som sådant man egentligen vetat hela tiden, men liksom förirrat sig bort från. Jag vill vara tydlig med att jag inte tror att försäljaren i sportbutiken ville lura mig. Han utgick från den information han hade att tillgå och plockade inte fram de dyraste skorna utan de han trodde skulle passa bäst. Poängen är att man sällan hör budskap som: Om du tar det försiktigt och ökar träningsmängden långsamt kan du fortsätta använda dina gamla skor.

Det finns starka intressen i att få oss att tro att lösningen på våra problem är någonting vi kan köpa. Och utöver det – tro att vi har problem vi aldrig själva skulle ha tänkt på. Självständigt tänkande människor har setts som problem i många olika samhällssystem, så även i vårt, fast vi sällan låtsas om det. Om alltför många kommer på att exempelvis löparskor, som används för motion, inte slits ut på en säsong (McDougall menar t o m att de blir bättre) och att de nya finesserna oftast är helt onödiga, då kommer de kommersiella hjulen att stanna. För miljön däremot vore det väldigt bra.

På sistone har det skrivits mycket om periodisk fasta och särskilt den variant som kallas 5:2 (ät hur du vill 5 dagar i veckan, kraftig kaloribegränsning 2 dagar). Forskning tyder på att det kan skydda mot en lång rad åldersrelaterade sjukdomar att då och då avstå från att äta, eller att äta mycket mindre än man brukar, under t ex ett dygn. Vad som är märkligt i det här sammanhanget är att det snabbt kommit ut flera böcker i ämnet varav flertalet är – kokböcker. Man kan tänka att de är skrivna för att göra det enkelt att äta 500-600 kcal på ett dygn utan att bli så värst hungrig. Man kan också tänka att de är skrivna helt enkelt för att det är lönsamt. Forskningen bakom periodisk fasta verkar inte tyda på att det är viktigt vad man äter de dagar man begränsar sitt kaloriintag. Och om man verkligen fastar ett dygn handlar ju det om att INTE äta. Men ska man kunna tjäna pengar på konceptet måste man vrida på det hela lite grand till dess det blir något som går att sälja.

Självklart ska det gå att tjäna pengar på att skriva böcker. Det är ett arbete så gott som något. Och är det en sådan kokbok som hjälper dig till ett hälsosamt liv så är det förstås bra. Men var gärna uppmärksam på hur snabbt kommersiella krafter fångar upp sådant som får stor uppmärksamhet och hittar sätt att tjäna pengar på det. Fenomen som är i stort sett omöjliga att skapa lönsamma kringprodukter till blir dessutom sällan lika uppmärksammade. Ofta försvinner det enkla på vägen – det där man egentligen redan vet – och när något blir krångligt kan någon ta betalt för att förklara hur man ska göra eller konstruera någon hjälpsam produkt.

Ibland går det så långt att en produkt skapar problem som man sedan kan sälja en annan produkt för att lösa. Vanliga schampon är t ex uttorkande. De tvättar bort hårets naturliga skydd. Även den som annars inte skulle ha torrt eller flygigt hår måste därför använda balsam. Har man fett hår rekommenderas än mer uttorkande schampon. För att kompensera producerar hårbotten ännu mer fett och en ond cirkel är igång. Kanske tar man till fler eller starkare preparat. På motsvarande sätt är det med hudvård. Rengöringsprodukterna tvättar bort hudens naturliga skydd och gör den så torr att man behöver hudkräm varje dag oavsett hudtyp. För fet hy rekommenderas ännu mer uttorkande medel… Pappa har ofta sagt att det bästa solskyddsmedlet är att inte tvätta sig på morgonen. Troligen är det sant – men inte så lönsamt.

Detta är förstås bara exempel. Vår uppmaning är att tänka efter en extra gång varje gång någon försöker sälja något. Kanske kan man inte tänka efter så noga varje gång man gör ett köp, men det kan vara relevant oftare än man tror. Behöver jag verkligen det här? Vad ligger bakom min upplevelse av att det är något jag vill ha? Skulle den här produkten tillföra något väsentligt? Vem tjänar på att jag får den här uppfattningen om hur någonting är? Den sistnämnda frågan kommer vi att fördjupa oss i längre fram då vi har tänkt skriva om källkritik.

Svenskproducerad mat och dryck – 40 dagar utan import

svenskproducerad mat och dryck 40 dagar utan import

Som vi har skrivit om tidigare valde jag (Sofia) endast svenskproducerad mat och dryck under fastans fyrtio dagar. Undantagen var kryddor och frön samt när jag var bortbjuden. Så här en tid efter påsk kan det vara värt att reflektera en del över hur denna övning gestaltade sig.

En sak jag funderade över innan jag slog fast kriterierna för vilka undantag som var tillåtna var detta med kaffe. Jag prövade faktiskt att vara utan några dagar veckan innan fastan för att se om det verkade genomförbart. Egentligen var jag ingen storkonsument innan heller och hade redan tidigare dragit ned på mängden, men brukade ändå dricka kaffe varje dag. Det jag trodde skulle vara svårast var att vara utan koppen på morgonen. Skulle jag verkligen hålla mig vaken på jobbet? Första dagen hade jag ont i huvudet. Ett par tre dagar därefter var jag tröttare än vanligt, men därefter var det faktiskt inga problem alls. Efter ett tag märkte jag att jag i själva verket saknade kaffet mest på helgerna när jag i högre grad äter fikabröd. Till den sortens sötsaker finns det helt enkelt inget som passar lika bra som kaffe i mitt tycke. Te var ju inte heller en accepterad dryck under fastan förutom vårt egenodlade örtte. Morgonkaffet saknade jag efter ett tag inte alls. En lärdom av detta blev att låta kaffe vara en helg- och festdryck. Det finns ingen anledning att dricka det av slentrian till vardags om jag ändå inte saknar det. En annan upptäckt var att kaffet tycktes smaka mycket mer och dofta ljuvligare när jag väl unnade mig att dricka det. Sådant man gör av gammal vana upphör man snart att verkligen uppskatta. Den uppiggande effekten blev också kraftigare. Vi kommer att återkomma till varför det är bra att dra ned på mängden kaffe av miljömässiga skäl och stannar här vid att det är en produkt som transporteras långt och som vi i Sverige konsumerar i mycket stora mängder.

Till frukost blev annars enda skillnaden att jag brukar ha russin i havrefilen. Det hade blivit betydligt större skillnad om jag även uteslutit kryddor och frön. Just russin är jag en storkonsument av och har det gärna i både kakor, mat och bröd och tycker att de är så goda att det funkar som godis. Egentligen är det ur miljösynpunkt en helt ok produkt att importera, liksom annan torkad frukt. Det mest väsentliga är att välja KRAV då druvor är oerhört hårt besprutade i konventionell produktion. Men det var intressant att pröva att vara utan även en sådan favorit. En räddning i sammanhanget var att jag kunde beställa svenska, torkade bär från Örtagård Öst. De säljer egentligen huvudsakligen via återförsäljare men om man ber snällt kan de skicka hem. Torkade vinbär och blåbär fick bli fastans russin och torkade hallon och jordgubbar fanns ofta med i mellanmålen. Om man låter dem ligga i t ex havremjölk några timmar blir det riktigt gott. De mjuknar, sväller och blir mer lika färska bär samtidigt som honungen de är torkade med sötar mjölken. Deras fjällbjörksolja är för övrigt en höjdare att ringla på sallad. Ofta använt blev också blåbär- och aroniapulver från Björnens.

Det här med mellanmål var en av de större svårigheterna. Vid den tiden på året finns ju nästan ingen svensk frukt. I vår butik fanns bara äpplen vilket jag inte kan äta så stora mängder av utan att få ont i magen. Äpplemos är lättare att tåla och det hade vi kvar i frysen sedan i höstas, men det tog ganska snart slut. Frysta svarta vinbär fick vi från mamma och pappa efter ett tag och de funkade om man sötade rejält med honung. Krusbär hade vi också kvar ett tag. Bröd kan man ju använda, men eftersom vi brukar äta bröd till kvällsmat kändes det som för lite variation. Jag ville också få i mig liknande näringsämnen som i frukt. Har man bär i frysen från egen odling är det ett utmärkt alternativ, men de frysta bär man hittar i butik är ofta inte svenska. Inte ens de som borde kunna vara det, som hallon och blåbär. Det jag saknade mest var egentligen enkelheten, att ibland bara kunna slänga ned en frukt i väskan och inte behöva tänka på att ordna någonting.

Lunch var inte lika svårt. Det kräver att man i hög grad lagar maten från grunden, men det gör jag även i vanliga fall. Rotsaker finns det mycket svenskt. I frysdisken finns ofta ärtor och spenat. En ny upptäckt var att det finns torkade bruna bönor som är svenska. Det är lite omständligt att tillaga, men gör man en större sats har man ett bra tillbehör till flera måltider. I större mängd får jag ont i magen av dem, men med måtta går det bra. Kött, ägg och mejeriprodukter finns också, men jag ville helst inte öka mängden av dessa så mycket. Det kändes synd om miljönyttan man får av att skippa import äts upp av att man äter mer av produkter som i sig är tveksamma ur klimatsynpunkt. Något den extra motivationen att leta efter svenska produkter gjorde var ändå att jag upptäckte svenskt rådjurs- och vildsvinskött i frysdisken i form av skav och färs. Det använde och uppskattade jag och viltkött är ett väldigt bra alternativ ur miljösynpunkt. Fisk och skaldjur var däremot oväntat svårt att få tag på svenskt. Trots att vi bor vid en stor sjö finns det sällan fisk därifrån i de vanliga butikerna. Särskilt inte på vintern förstås. Någon gång hittade jag svensk torsk och strömming fanns relativt ofta. Det jag saknade mest när det gällde lunchen var variationen. Efter ett tag fick jag slut på fantasi med detta begränsade urval och det kändes periodvis som att särskilt vardagsmaten blev väldigt lika dag från dag. Jag började sakna krossade tomater fast tomater i vanliga fall inte alls är någon favorit. Detta är förstås ett I-landsproblem och det var nyttigt att reflektera över hur bortskämd man är. Ofta insåg jag också att om man tar sig tid att tänka efter lite går det att variera mer än man i förstone tänker.

Vi hade gäster en gång under fastan och skulle bjuda på lunch. Eftersom Peter hade en vegetarisk fasta skulle det alltså vara svenskproducerad, vegetarisk mat. Lite fusk blev det eftersom det var olivolja och durumvete i brödet Peter bakade, men annars gick det bra och kändes inte alls torftigt. Vi bjöd på ett slags frittata med rotsaker och lök, focaccia och till efterrätt hemmagjord glass, rabarbersylt och havreflarn. Fasta är inte bara uppoffring utan också att väcka fantasins förmåga att se nya möjligheter.

Lappa och laga

Lappa och laga

I vårt samhälle uppmuntras vi från många håll att köpa nytt när något börjat bli slitet eller trasigt istället för att lappa och laga. Det kan gälla kläder, skor, tekniska prylar, möbler etcetera. Inte minst handlar det nog om kommersiella krafter som låter oss känna behov som tidigare inte fanns. I hög grad tror jag (Peter) också att vi ger våra ägodelar så kort livslängd helt enkelt för att vi har de ekonomiska möjligheterna. Att köpa nya skor istället för att laga de gamla ses inte som någon uppoffring utan tvärtom upplevs det lättare än att laga de vi redan har.

Genom att lyfta blicken från vår egen plånbok och butikernas förmånliga erbjudanden kan bilden bli en annan. Jag lyssnade nyligen på en intervju med den inflytelserika professorn i naturhushållning, Johan Rockström. Han beskrev där hur vi påverkas av tre stora subventioner på det vi köper idag. Dels genom vårt nuvarande ekonomiska system där vi i stor omfattning lever över våra tillgångar; på lånade pengar. För det andra i form av billig arbetskraft från andra länder. Slutligen genom planetära subventioner där vi genom överutnyttjande ”lever på kredit” och utan att betala för den skada vi orsakar. I takt med att dessa subventioner allt mer börjar vackla i grunden kan vi lika gärna redan nu börja anpassa oss till att våra varor i själva verket har ett annat pris än dess röda prislapp.

I början av vintern tog jag mig själv för med att lämna in ett par vinterskor som burit mig i många säsonger. Skomakaren gav skorna nya sulor och sydde samman en del sömmar som lossat. Den ekonomiska kostnaden för arbetet blev omkring hälften av vad ett par nya skor hade kostat. De största vinsterna ser jag dock i att kunna fortsätta använda något jag trivs i. Vetskapen om att några ytterligare djur inte behöver ge sitt skinn eller miljön utsättas för betungande utsläpp vid garvning av nya skor värmer dessutom mer än fötterna vid vinterns promenader. Vissa kläder, likt en skinnjacka jag köpte för omkring 15 år sedan, blir till och med bättre med åren. Då innertyget för några år sedan var slitet kunde jag bara lämna jackan till en skräddare som gav den nytt liv. Sofia har allt oftare börjat lappa och laga och sy om kläder som fått hål eller tappat formen.

Vi har tidigare skrivit om köpfrihet och citerade där Sven Lindqvist om hur relationer till våra föremål fördjupas först efter en längre tids användning. Genom att nöta våra föremål och med Lindqvist ord, investera liv i dem, händer det även att de behöver repareras. Saknar du själv handlag i detta undersök istället vilken hjälp du kan få hos din närmaste skomakare, skräddare, vitvarubutik, lampbutik, möbelsnickare med mera. I det korta, rent ekonomiska perspektivet kanske du inte alltid vinner så stora summor på att få din micro eller soffa lagad. Fundera då en extra gång över vilka slags subventioner som egentligen ligger bakom att det kan ”löna sig” att köpa nytt. Njut även av det själfulla hem du får genom att ta vara på äldre föremål.

För dem som vill inspireras till egen reparation eller återbruk med nyskapande användningsområden till gamla prylar finns mycket att hämta via nätet. En spännande sida som jag börjat utforska är Zickermans värld. Via tidningen Camino gavs nyligen även tipset om sidan iFixit som har omfattande guider för egen reparation av tekniska prylar.

Hållbara julklappstips

Hållbara julklappstips

Nu närmar sig julen och oavsett hög- eller lågkonjuktur har den svenska handeln rapporterat nya köprekord under många år. Sannolikt blir även 2012 ett rekordår på detta vis. Tyvärr bygger mycket av denna rekordförsäljning på ett ohållbart utnyttjande av jordens resurser. Framställning och transport ger klimatpåverkande utsläpp. Julklapparnas material kan komma från sinande råvaror och ibland från miljöskadlig produktion eller utvinning. Den här veckan vill vi ge några hållbara julklappstips.

Genom att hejda oss något och aktivt välja bort delar av den masspsykos julkommersen lätt blir, behåller vi inte bara pengar och sinnesro utan framför allt större mått av en hållbar miljö. Besinnar vi oss och inriktar oss på gåvor som inte skadar vår miljö kanske vi med Karl-Bertil Jonsson får möjlighet att uppleva hur: julafton förflyter ”i det tillstånd av inre glädje som goda gärningar skänker gärningsmannen.”

För den som vill ge bort bättre liv och miljö för någon i stort behov av detta har organisationer som Läkarmissionen, Vi-Skogen med flera gjort detta enkelt. Vill man på ett konkret vis göra tillvaron lite bättre för mottagaren av paketet kan presentkort på tjänster vara en god tanke. Inte bara barn kan ge bort presentkort likt diskning, städning eller rastning av hunden. Sådana tjänster är vanligen uppskattade även om givaren uppnått myndig ålder. Andra förslag kan vara att dela med dig av något du är duktig på; bjud faster på en fågelskådarutflykt, din svåger på surdegskurs, optimering av hans hemsida till morfar, ta mamma på kajaktur i skärgården eller din syster på guidning av något museum du känner till väl.

Exempel på produkter som brukar vara ganska lätta att välja ekologiska och som inte frestar på naturen speciellt mycket är sådant som är ätbart. Om du väljer att ge bort något som går att äta kan det vara klokt att tänka på att i juletid kanske många har svårt att hinna använda ytterligare färska matvaror. Satsa därför gärna på snygga inläggningar, fantastiskt egengjort godis, gott knäckebröd där du använt pepparkaksformar, torkade bär i fina burkar eller annat som håller en tid.

När du ändå väljer att köpa kläder eller saker; tänk på att stödja fair trade, ekologisk produktion och liknande. Ofta har dessa lång hållbarhet och framför allt har deras produktion varit hållbar.

När vi inhandlat våra klokt utvalda gåvor till nära och kära vore det tråkigt att ”falla på målsnöret” genom att slå in presenterna med mängder av tejp och plastiga snören. Använd istället gärna snygga snören av naturliga material som hampa eller liknande. Skulle rester av detta komma bland paketpappren i återvinningsstationens behållare för pappersförpackningar är det inte heller samma missöde som om plastsnören hamnar där. För den pysslige kan inslagningen även förgyllas med naturliga dekorationer likt torkade nypon eller kanske en pepparkaka med mottagarens namn på. Fler tips på pappersdekorationer till paketen finns här.