Category Archives: Livsmedelsval

Mindre mejeriprodukter

Mindre mejeriprodukter

Vi har flera gånger tidigare nämnt att det är bra för miljö och klimat att dra ned på mängden mejeriprodukter. Den här veckan tänkte vi fördjupa oss lite mer i detta ämne. Att vi för klimatets skull måste minska köttkonsumtionen omtalas allt oftare. Även vi har skrivit om det här. Att använda mindre mejeriprodukter talas det tystare om trots att det i mångt och mycket handlar om precis samma problem. Köttets klimatpåverkan kommer till största delen från själva djuruppfödningen. Värst i sammanhanget är nötköttet och som bekant ingår uppfödning av kor även i produktionen av mjölk.

I själva verket är dessa två produktionskedjor ofta tätt sammanlänkade. Så mycket som 70% av det svenska nötköttet kommer från mjölkkor. Det är framför allt tjurkalvarna som föds upp till det man kallar slaktmogen ålder, men även kött från kor som inte längre mjölkar så bra används. För klimatet bör det vara bra om man kan ta både mejeriprodukter och kött från samma djur. Det som dessutom ger mejeriprodukterna en viss fördel framför köttet är att en ko ger mjölk ett stort antal gånger under sitt liv, men kött bara en gång. Man kan därför se det som att man får mer för samma utsläpp. Ändå är det så att vegetabiliska livsmedel nästan alltid ger mindre klimatpåverkan. Det går åt mycket mer mark, vatten och energi för att föda upp djur.

Av mejeriprodukterna anses ost ge störst klimatpåverkan. Detta beror på att det går åt så mycket som 10 liter mjölk för att göra 1 kilo ost. Samtidigt blir en del näringsämnen koncentrerade i osten och man konsumerar sällan lika stora mängder. Bra att tänka på är att inte så ofta ersätta kött med ost när man drar ned på sitt köttätande. Annars kan den goda effekten utebli. Vi ställer oss allt oftare frågan – skulle det funka med något annat istället?

Det är lätt att tänka att det är en urgammal svensk tradition att dricka mjölk, men det är ett relativt modernt fenomen. Pastöriseringen var en viktig förutsättning för att mjölkdrickande skulle kunna ses som hälsosamt. Tidigare gjorde man mestadels ost och smör av den, vilket var lättare att lagra. Massiv reklam med budskap som; att mjölk ger starka ben, i kombination med att även myndigheterna och sjukvården tänkte sig att mjölk var nyttigt ledde till en kraftig ökning av konsumtionen under 1900-talet. 1923 startades en lobbyorganisation som kallades Mjölkpropagandan. Idag är ordet propaganda alltför laddat och motsvarande organisation kallas Mjölkfrämjandet. Sverige ligger i toppskiktet när det gäller konsumtion av mejeriprodukter och internationellt sett är det ovanligt att som vuxen tåla att dricka mjölk.

För att kon ska producera mjölk hela tiden ser man till att hon är dräktig så ofta som möjligt. Kalven skiljs från kon inom ett par dagar, ofta direkt efter födelsen. Den föds upp på mjölk eller på torrmjölkspulver och vatten. Mjölkkorna är avlade för att vara högproducerande och en del hälsoproblem har följt på detta enligt Per Jensen som skrivit Hur mår maten?. Årligen drabbas till exempel 15% av de svenska korna av juverinflammation. Klövskador och hälta är ett ökande problem och beror på att sår lätt blir infekterade när korna ofta kliver i gödsel. Antalet kor har minskat i Sverige. Antalet mjölkproducerande gårdar har minskat ännu mer, men varje ko producerar mycket mer mjölk än förr – nästan 10 000 kg om året. För att detta ska vara möjligt krävs att de äter kraftfoder. Detta importeras ofta så att vi använder mark, vatten och energi i andra delar av världen. Kraftfodret leder ofta till att korna får kronisk diarré, vilket är en orsak till att klövskadorna ökat.

Förr betade korna i Sverige gräs på sommaren och för att få foder till vintern slog man ängar med lie och torkade gräset och örterna. Denna mark gödslades inte med något annat än det djuren själva lämnade ifrån sig där. Man brukade också torka tunna grenar och löv för att använda som vinterfoder. Fortfarande betar många kor gräs på sommaren, men för övrigt är det mesta förändrat och det krävs att konsumtionen går ned för att produktionen ska kunna ske på ett hållbart sätt. Enligt författarna till Mat och Klimat är det en hållbar nivå att använda mejeriprodukter 2-3 gånger i veckan. Det är förstås ett riktmärke som beror på hur mycket man äter åt gången. Vi har satsat på att minska mängden snarare än antalet gånger. Läs gärna våra tidigare tips om alternativ gjorda på havre och om klimatsmarta pålägg.

Det allra viktigaste när det gäller mejeriprodukter är att man väljer KRAV. I konventionell produktion är det importerade kraftfodret hårt besprutat och i många fall ingår soja odlad på tidigare regnskogsmark. På sojaodlingarna används dessutom ofta kemikalier som på grund av sin giftighet är förbjudna i Europa. I den ekologiska produktionen av mejerivaror måste även fodret produceras ekologiskt.

Bröd och spannmål

SpannmalFör närvarande är mitt favoritmoment när jag (Peter) med degskrapan delar den färdigjästa baguettedegen i lagom stora bitar. Med varsamma händer drar jag ut den elastiska och luftiga degen i passande längd. Ofta får de blivande baguetterna också snurra ett kvarts varv innan de landar på plåten. Tidigare favoritmoment har handlat om förtjusningen över att se den snittade degytan resa sig och forma fina mönster under brödets gräddning i ugnen. Ofta ingår en blandning av sinnesintryck; doften av nygräddat bröd, smöret som smälter och den sega texturen när första tuggan tas med ett krasande. Bröd och spannmål har många dimensioner.

Min egen kärlekshistoria till bröd och spannmål har nu varit levande i närmare ett decennium. I början av hösten tog jag relationen ännu ett steg vidare när jag påbörjade en tjänstledighet för att satsa mer på mitt hembageri Vadstena Bröd. För de flesta tar inte relationen till bröd lika stor plats, men det är inget förvånande att bröd väcker känslor. I mänsklighetens historia har bröd och spannmål haft en central roll under många tusen år. När vi under den neolitiska revolutionen för 10 000 år sedan lämnade jägar/samlarstadiet för att bli jordbrukare/boskapsskötare fick också spannmålen en grundläggande plats i våra liv. Det var genom råg, korn, ris, vete, hirs etcetera vi fick vår huvudsakliga näring och dagliga energi. Genom den nya kosten blev vi människor fler och kunde leva längre.

När vi lämnade den tidigare nomadiska tillvaron började människorna sätta större avtryck i närmiljön som nu odlades upp. Dessa avtryck till trots är spannmål idag något av det mest miljökloka vi kan äta eftersom det kan odlas på friland i Sverige och medför relativt korta transporter. Genom att äta spannmål i kombination med exempelvis bönor eller linser får vi även i oss fullvärdigt protein – ett klimatsmart alternativ till det mycket sämre köttet.

Det är först under de senaste hundra åren som något radikalt hänt med människors relation till spannmål. Genom en omfattande förädling av äldre spannmålssorter premierades volym framför näring och smak. Inom den ”moderna” oekologiska produktionen av spannmål används dessutom stora mängder oljedopad konstgödsel som skyndar på grödans tillväxt; vanligen också detta med negativ inverkan på smak och näringsvärde. Samtidigt använder vi sällan helheten av nyttigheter från sädeskornet. Istället är kornets frövita utsållat (som i vetemjöl). Vi missar då hela uppsättningen av goda fetter, mineraler och vitaminer som finns i resten av kornet.

För att ta del av sädens många positiva hälsovinster blir alltså det naturliga valet sådant som är ekologiskt odlat. Självklart är detta också betydligt bättre för miljön. För att få nytta av sädens näringsämnen bör så stor del som möjligt av sädeskornet användas. Själv mal jag gärna mitt eget mjöl och får då ett näringstätt fullkornsmjöl till brödbakningen. Genom att blötlägga och koka hela korn av exempelvis dinkel, vete eller råg får du ett matigt och mycket gott alternativ till ris. De hela kornen passar utmärkt i sallad, till en krämig linsgryta, i vegetariska biffar eller något annat gott.

Vill ni få inspiration till att använda allt mer Säd i daglig kost rekommenderas Annelies Schönecks bok med just denna titel. Boken har något av en klassikerstämpel vilket känns klart välförtjänt.

Torka äpplen

Torka applenDå många av oss fortfarande har ett överflöd av äpplen i vår närhet tänkte vi denna vecka tipsa om ett enkelt sätt att ta vara på en del av denna rikedom. Att torka äpplen är enkelt och tar inte ens speciellt mycket plats.

För ett par veckor sedan frågade jag (Peter) ett par bekanta om jag kunde plocka med en påse äpplen från deras trädgård. Eftersom de själva inte hann ta vara på all frukt var detta inga problem. Äpplena var av ett par olika fasta, fina sorter och då jag själv inte prövat att torka äpplen tidigare bestämde jag mig för att det nu var dags.

Först kärnades äpplena ur med en ”fast potatisskalare” (då vi inte har någon äppelurkärnare). Därefter skivade jag dem i riktigt tunna skivor. Dessa doppades sedan hastigt i en skål med vatten och saft från en halv citron – för att undvika att de blir bruna. Slutligen trädde jag äppleringarna på blomsterpinnar och spred ut dem för att torka luftigt. Pinnarna lät jag balansera på två upp och nervända koppar.

Eftersom blomsterpinnarna tog slut improviserade jag dessutom fram en extra upphängningspinne av hårt rullat tidningspapper som hålls ihop av ett gem i vardera änden. Det är inga problem att låta äppleringarna hänga på tork i vanlig rumstemperatur och efter någon vecka är de tillräckligt torra för att åka ner i en burk eller påse.

Den torkade frukten håller sig fin genom hela vintern och fungerar utmärkt som mellanmålsgodis, i müslin, brödbaket eller varhelst det behövs lite extra sötma och energi.

Ät mindre kött

At mindre kottNär jag (Peter) för dryga tre år sedan slutade äta kött (fisk och skaldjur undantagna) var det mycket för att pröva hur lätt eller svårt det skulle vara. Den inledande fastan på 40 dagar visade sig vara tillräckligt hanterbar och försöket permanentades. Nyttan för min egen hälsa och den gynnsamma påverkan mitt beslut hade på miljön i stort var i detta skede främst något jag hade en magkänsla [sic!] för. Genom att jag redan tagit ett betydande steg i form av att sluta äta de flesta sorters djur blev det även lättare att ta till sig information om de positiva effekter mitt beslut hade. Informationen som tidigare mer eller mindre glidit av mig kunde nu, kanske paradoxalt nog, få bättre fäste när jag hade viss distans till köttätandet. Och som så ofta handlar det inte om att information saknas. Uppmaningar från olika utgångspunkter till ”ät mindre kött” är klart vanliga. Däremot kan jag uppriktigt förvånas över att så få tar denna information på allvar och låter den få återverkningar i sina egna liv.

Det finns onekligen många aspekter på köttätandet och för att göra vårt veckotips mera överskådligt tänkte jag dela in problematiken i fyra huvudområden; miljöskäl, hälsoskäl, djurrättsskäl och rättviseskäl. Från att inledningsvis främst tänkt på miljö- och rättviseskälen i djurätandet börjar jag nu se det som att alla delar hänger ihop i en helhet.

Vi börjar med miljöskälen till att minska vår köttkonsumtion. I samtal kring miljö fokuseras ofta på klimatförändringarna och det går då att se på olika produkters utsläpp av växthusgaser. För djuruppfödningens del handlar det inte bara om koldioxid från exempelvis transporter utan även om de mera kraftfulla växthusgaserna metan (från nötdjur och fårs magar samt gödselstackar) och lustgas (från gödslad mark). Räknar vi om detta till motsvarande mängd koldioxid ger nötkött 26 kilo koldioxid per kilo kött, kyckling cirka 3 kilo, spannmål och baljväxter omkring 0,5 kilo per kilo tillagad produkt. Utifrån vår nuvarande situation i Sverige där vi de senaste 20 åren ökat vår köttkonsumtion med 40% till dagens 85 kilo (inklusive ben) kött per person och år är det inte svårt att se matvalens betydelse. Tre forskare från Chalmers konstaterar i denna artikel att den enskilt mest kraftfulla åtgärden vi som privatpersoner kan göra för att få ner våra koldioxidutsläpp till hållbara nivåer är att äta mindre nötkött. Ytterligare exempel på stora miljöproblem kopplat till dagens storskaligt industriella köttproduktion är avskogning för att bereda plats åt betesmark och odling av foder till djuren. Odling där ofta både energikrävande konstgödsel och, för den bilogiska mångfalden utarmande, bekämpningsmedel används.

Förflyttar vi oss för en stund från de kanske abstrakta klimathoten kan vi istället gå till oss själva och våra kroppar. Internationella cancerforskningsfonden WCRF rekommenderar då – baserat på de vetenskapliga belägg som finns – att människor ska begränsa sin konsumtion av rött kött till ett halvt kilo i veckan och helt undvika charkuteriprodukter. Vi skulle alltså behöva mer än halvera vår nuvarande köttkonsumtion. Förutom ökad risk för cancer finns även studier som tyder på ökad risk för exempelvis stroke och hjärtinfarkt för personer som äter mycket kött. Som vi skrivit om tidigare finns inte heller något egentligt behov av att våra proteiner kommer just från djur. Goda och hälsosamma proteiner finns även i spannmål, baljväxter, grönsaker etcetera.

Även om jag tycker om djur har detta med djurrättsskäl inte varit något jag lagt speciellt stor vikt vid tidigare, men under de senaste åren har en omsvängning skett. Flera böcker och filmer har haft betydelse för detta men starkast var vårens läsning av Jonathan Safran Foers Äta djur. Han beskriver där utifrån flera års efterforskningar vårt industriella maskineri som producerar användarvänligt kött från ett ständigt växande antal djur. Boken utgår från välunderbyggda källor och tar upp vårt köttätande från många olika aspekter med en stor berättarskicklighet. I miljöer, mycket främmande från idyllens familjelantgårdar, får läsaren stiga in i riktigt otäcka skräckfilmer där grisar skållas levande och kor får sina bakben avklippta innan de avlidit. Hur ofta eller sällan det sker är svårt att få någon statistik över, men att otillräcklig bedövning används på grund av stress eller oskicklighet även vid svenska slakterier tror jag inte vi behöver tvivla på. Safran Foer baxnar själv inför offentliga uppgifter som finns ifrån föranmälda inspektioner på slakterier. Vid hela 32% av slakterierna upptäcktes ”regelbundet förekommande avsiktlig grymhet”. Men även utan avsiktlig grymhet från frustrerade fabriksanställda är det svårt att tänka sig något speciellt bra liv för exempelvis våra vanligaste fjäderfän som extremt snabbväxande och genetiskt modifierade växer upp till att varken kunna gå normalt eller para sig.

När jag började intressera mig för dilemmat med att äta djur fastnade jag mycket för den globala orättvisan som medelsvenskens 85 årliga kilo kött bygger på. Omkring 70% av världens odlade jordbruksmark används som betesmark eller till odling av mat till de djur som ger oss kött. Denna mark skulle istället kunna användas till att effektivt mätta jordens växande befolkning och samtidigt räcka för att spara icke odlade områden där rika ekosystem får breda ut sig. Att låta grödor – som ofta kan ätas direkt av människan – istället ta en omväg via djurens magar är inte bara ineffektivt utan rent utsagt moraliskt förkastligt i en värld där vi blir allt fler att dela på begränsade resurser.

För egen del har jag bestämt mig för att utesluta de flesta djur från min mattallrik. Undantagen kommer från haven där jag blivit allt mer restriktiv och försöker följa riktlinjer likt dessa från Naturskyddsföreningen. Även deras app till telefonen, som bland annat innehåller Do’s & Don’ts gällande fisk och skaldjur, är för övrigt riktigt användbar.

Sofia äter fortfarande kött, men i mycket begränsad omfattning – på sin höjd en gång i veckan. När det gäller det som tillagas hemma väljer hon bara svenskt KRAV-kött och vilt utöver tidigare nämnda djur från haven. Det innebär att hon väljer bort kyckling då det inte går att få tag på KRAV där vi bor. Än så länge är vi inte så bekväma med att vara ”besvärliga kunder” på restaurang, men även Sofia väljer allt oftare fisk i de sammanhang där man inte vet var annat kött kommer från. Det är möjligt att producera en viss mängd kött på ett resurseffektivt och hållbart sätt t ex genom att låta djur beta på mark som inte är lämplig för odling, eller att djuren ingår i ett relativt lokalt kretslopp där gödseln används på odlingar i närområdet och fodret odlas på gården där djuren lever. Det kan därför finnas fördelar med att gynna den produktion som är förhållandevis bra. Viltkött är inte behäftat med samma problematik som annat kött, men tillgången ökar inte även om efterfrågan skulle göra det. Utifrån tankar om vad som vore hållbart om alla gjorde, kan man alltså komma fram till att en liten mängd kött är rimligt att äta. Även Sofia funderar dock på att bli ännu mer restriktiv. Den som vill minska på sitt köttätande och funderar, utifrån ett hållbarhetstänkande, på vilket kött man bör välja i första hand har nytta av kottguiden.se

Planera matinköp med miljön i åtanke

Infor besok i matbutikenNågot vi skrivit flera gånger om här på hemsidan är matens betydelse.Det är ett område där vi alla har goda möjligheter att göra betydande skillnad. Här har vi skrivit om hur vi brukar prioritera i mataffären, men det finns flera saker värda att tänka på redan innan man beger sig iväg. Här kommer några tips kring att planera matinköp med miljön i bakhuvudet.

En enkel vana som jag (Peter) haft med mig länge är att ta med egna kassar när jag ska handla mat. Inledningsvis handlade det nog mest om snålhet, men nu finns även en tanke om att inte förbruka onödigt många pappers- eller plastpåsar. Sedan vi köpt var sin så kallad pitch-påse finns dessa nästan alltid med i väskan eller fickan och gör att vi slipper plastpåsar även i diverse andra sammanhang. Ofta handlar det främst om att vara tillräckligt snabb så att butiksexpediten inte behöver ta fram en påse. Minskar många av oss på användandet av plastpåsar märks det även för användandet av fossil energi (som oljebaserade plastpåsar består av) och problemen med plastrester som sprids i naturen blir mindre. Vill du öka din motivation att reducera plastanvändandet kan vårt tidigare veckotips rekommenderas.

En annan förberedelse inför besöket i matbutiken brukar vara att skriva någon form av inköpslista. För att lättare kunna följa säsongens och utbudets variationer gör vi då klokt i att inte låta dessa listor bli allt för rigida. Ser du att den ekologiska potatisen är slut är det bättre att botanisera bland giftfria andra rotsaker istället för att nödgas bära hem kemikaliestinna potatisknölar. Låter du dessutom din inköpslista utgå från olika maträtter istället för enskilda ingredienser kan det vara ännu lättare att välja de produkter som är mest lagom mogna och klimatsmarta när du väl är i butiken. Kanske kan det till exempel stå ”frukt” på inköpslistan istället för att bestämma i förväg vilken sort det ska vara.

Att prioritera att handla i någon av de närmaste matbutikerna har flera fördelar. Då dessa butiker ofta är något mindre kan det vara lättare att etablera en god relation till personalen vilket ökar chanserna att de lyssnar på dig ifall du kommer med önskemål om exempelvis fler ekologiska varor. Eftersom dina transportkostnader till denna nära butik blir små, eller ej existerande, blir det också lättare att sålla bort reklambladens lockpriser från medvetandet.

Långväga transporter och åksjuk mat är problematiskt och vi försöker välja mat som är odlad och producerad i närheten. De transporter som sker till butikerna är emellertid vanligtvis välplanerade och av ekonomiska skäl fullastade, vilket ger relativt liten klimatpåverkan från varje enskild produkt. Vår egen transport till och från butiken sker däremot ofta genom korta resor i nästan tomma bilar. Detta nämns ibland, men är en lite bortglömd aspekt på matkonsumtionens klimatpåverkan, som är värd att påminna om.

Själva har vi nära gångavstånd till vår livsmedelsbutik, men brukade gå även när det innebar en längre promenad. Bor man så att det är för långt även till den närmaste affären kan man försöka passa på att handla på väg till eller från något annat och se till att tänka igenom vad man behöver så att man inte måste åka flera gånger. Tar man däremot bilen för att kunna handla mycket på en gång är det istället bra att försöka gå över till att handla oftare så att man orkar bära hem varorna för hand. Eller kanske står det en Dramaten i källaren som skulle kunna komma till heders igen. För dem som låter eventuella miljövinster från medveten handling ätas upp av koldioxidutsläpp till och från butiken är det i vilket fall på sin plats att tänka efter några varv till. Går det att undvikaåtminstone vissa av bilfärderna genom till exempel promenerande, cykling (kanske med cykelkärra), samåkning, buss, val av närmare butik? För inte är det rimligt att åka iväg med ett och ett halvt ton järnmonster bara för att ta hem en liter mjölk och en tidning?