Category Archives: Livsmedelsval

En vegansk dag i veckan

Vegansk dag

För ett par månader sedan började jag (Peter) och Sofia med vanan att låta en dag per vecka bli en vegansk dag. Ungefär som det välspridda konceptet med köttfri måndag, men vi utesluter animaliska produkter helt och hållet i den mat vi äter den dagen.

Eftersom vi vet att mer än en fjärdedel av medelsvenskens klimatpåverkan kommer från maten har vi funderat en hel del kring hur vårt eget klimatavtryck kan minska genom mera medvetna val. Detta är också något vi ofta skrivit om bland våra veckotips. En sak som triggade igång dessa specifikt veganska tankar hos oss var förra höstens uppdaterade kostråd från Livsmedelsverket. De tog där upp miljöaspekterna i fråga om matval på ett mer tydligt sätt än tidigare. Bland annat konstaterar de att vi genom en förändring av våra matvanor skulle kunna halvera våra klimatutsläpp från maten samtidigt som vårt näringsintag ökar. Detta ökade fokus på klimatpåverkan tycker vi är bra och även om rapportens innehåll inte innehöll så stora nyheter för oss så blev vi välbehövligt påminda om exempelvis ostens klimatbelastande effekt.

När förändringen till en vegansk dag per vecka planerades såg vi aldrig de veganska luncherna som någon större utmaning eftersom vår lunch ofta är utan animalier i alla fall. Den uttalat veganska lunchen har däremot lett till att vi tagit oss för att pröva en del nya recept. Där vi fick tänka till var istället främst i detaljerna. Här har det blivit positivt kreativa utmaningar som att utforska fler smörgåspålägg med vegetabilisk bas och att prova goda fikatillbehör baserade på exempelvis malda nötter eller jordnötssmör.

Ett dilemma som vi såg var frukosten. Vi använder båda gärna fil och müsli som start på dagen. Filen har under ett par år varit en egengjord havrefil med liten del syrningsstart från vanlig fil. Skulle vegandagen vara helhjärtad behövde vi hitta någon ersättning till denna mjölksyrekultur från traditionell fil. Jag som gärna använder surdeg började nu experimentera med en havrefil där surdegsstarten kunde stå för syrningen. Efter ett tag blev det riktigt bra.

 

Vegansk havrefil

Lika delar havreflingor och vatten hälls i en skål. Föredrar du tjockare eller tunnare fil ändras bara proportionerna. Lägg i en matsked surdesstart (helst vetesurdeg) och låt stå i ett par timmar. Mixa sedan med stavmixer och häll över i tillbringare med lock – se till att det är några centimeters marginal upp till locket då filen kan svälla. Låt stå i rumstemperatur 8-24 timmar (beroende på hur syrad du vill ha den) och sedan är den klar att användas. Förvaras kylskåpskallt. Gott, mättande och troligen riktigt nyttigt blir det.

 

Införandet av en vegandag per vecka blev också en form av välvillig självsuggestion, eller kanske försiktigt knuffande – nudging – i en positiv riktning. Liksom gäster på en buffé slänger mindre mat om tallrikarna är mindre leder begränsningen till vegansk mat en dag av sju lätt till mindre animaliska produkter även övriga sex dagar. Tröskeln sänks så att säga när vi hittar veganska alternativ som är goda och som vi gärna använder oftare.

Varken jag eller Sofia är beredda att endast äta vegansk mat men genom att allt oftare välja bort animalisk kost gör vi både vår hälsa och klimatet en stor tjänst. För er som vill pröva detsamma finns en värld av nya smakupplevelser. Inspiration och recept finns bland annat här. Starta med en passande utmaning för dig själv oavsett om det innebär att helt övergå till vegansk kost eller om du startar med en lunch i veckan.

Vegetarisk smörgåstårta

Vegetarisk smörgåstårta

Personligen har jag (Sofia) nog aldrig gillat vanlig smörgåstårta. Delvis beror detta på att jag får ont i magen av majonäs och andra feta röror, men det är sällan någon större smakupplevelse heller tycker jag. Detta hade jag under många år knappt alls tänkt på eftersom det verkade vara helt ute med smörgåstårta i de sammanhang jag befann mig i. Jag hade slutat säga till om att jag inte tål majonäs eftersom det i de allra flesta andra sammanhang går att peta bort. Och ingen bjuder ju på smörgåstårta längre tänkte jag. Men här i Vadstena gör man det. På jobbet har det hänt flera gånger bara under det senaste året. De jag pratat med här om detta känner inte alls igen att det någonsin varit ute och nästan alla verkar älska det. Kanske var det bara i de större städerna det försvann och för övrigt beror det säkert på vem man umgås med. Min mamma verkar tycka att det är roligare att testa nya saker och bland mina vänner har många länge varit vegetarianer. Vi har nu prövat att utveckla grundidén genom att göra en läcker och matig vegetarisk smörgåstårta.

De vanliga sorters smörgåstårta som finns att beställa är ytterst sällan vegetariska. Även om mängden rent kött inte är stor är det ofta stor andel animaliska produkter. Jag tror heller aldrig att jag har sett någon där dessa är KRAV, vilket skulle göra väldigt stor skillnad bl a när det gäller mejeriprodukterna. En mycket vanlig ingrediens är räkor. Vi närde en from förhoppning om att många skulle uppmärksamma att WWF nu rödlistat nordhavsräkor, men så verkar det inte ha blivit. I boken Mat & Klimat finns räkor i toppen av matpyramiderna, alltså bland det man ska äta ytterst sällan om man vill äta klimatsmart. Detta utifrån att det går åt oproportionerligt mycket diesel vid trålingen, jämfört med den mängd näring de fångade räkorna har. Därför har vi sedan ett par år tillbaka varit mycket restriktiva. Druvor är en annan mycket vanlig dekor på smörgåstårtor. Om dessa inte är KRAV, vilket de i stort sett aldrig är, så är de extremt hårt besprutade. I vissa tester har de innehållit rester av upp till 20 bekämpningsmedel. Smörgåstårtor dekoreras ytterst sällan med säsongens grönsaker utom just när isbergssallad och tomater är i säsong.

Men så till det positiva! Det är inget fel på själva idén med smörgåstårta och om man gör den själv kan man ha vad man vill i den. Då kan den bli mycket bättre för både hälsan och miljön och dessutom godare. På bilden finns ett exempel som vi prövade när jag lite frustrerat undrade varför de smörgåstårtor jag blivit bjuden på bestod av vitt bröd, vit smet och pyttelite grönsaker på toppen. Det måste ju gå att göra något roligare! Vi gjorde dem som portionsbakelser, men det går förstås att lägga samman till en tårta om man vill det. Med tanke på hur vanligt det blivit med allergier och specialkost är kanske smörgåstårta inte längre den praktiska bjudrätt den en gång var. Gör man smörgåsbakelser är det lättare att anpassa.

 

Vegetarisk smörgåstårta

Brödet på bilden är en variant av kavring bakad på ekologiska ingredienser. På det understa lagret är det grönärtshummus där man kan utesluta vitlöken om man tycker det blir för mycket i sammanhanget. Vi skrev aldrig ned precis vad vi hade i den övre smeten, men det är en blandning bestående av finhackad rödkål och jordnötsmör, lite olja och kryddor. På toppen och vid sidan av på tallrikarna är det finriven morot, apelsin och valnötter.

Röror kan man göra av allt möjligt t ex mixade bönor eller ärtor, mixade nötter eller mandlar blandat med finrivna rotsaker och olja. Experimentera gärna med kryddningen. Ett bra vegetariskt alternativ om man vill ha något färdigt är Tartex. Det innehåller visserligen palmolja, men ekologiskt producerad sådan. Tahini kan man också använda som bas till en röra. Vill man ändå använda crème fraîche eller dylikt är det ok om man väljer KRAV. Dekorera med säsongens grönsaker och frukter och välj gärna det som går att få tag på ekologiskt. Vi gjorde vårt exempel lite tidigare under året. Nu har apelsinernas bästa tid snart passerat och det dröjer inte länge innan det är dags för vårens primörer. Då kan t ex en hastigt kokt sparris pryda sin plats på en smörgåsbakelse.

Äta långt ner i näringskedjan

At langt ner i naringskedjanOm jag (Peter) någon gång skulle ge mig in i den lukrativa branschen kring olika dieter skulle nog min bok handla om att äta långt ner i näringskedjan.

Inom biologin brukar man beskriva omvandlingen och spridningen av näringsämnen mellan djur och växter inom ett ekosystem som en kedja. Ett exempel på en näringskedja i en svensk insjö kan starta med en alg (som skapar sin egen näring genom fotosyntesen). Algen äts av en sötvattensmärla som äts av en löja. Löjan äts upp av en abborre som blir mat åt en gädda. Slutligen blir gäddan uppäten av kedjans toppkonsument som i detta fall är en fiskgjuse. Denna bild är naturligtvis förenklad då varje art i själva verket ingår i en näringsväv av många näringskedjor men bilden illustrerar ändå transporten av näring inom ekosystemet.

Ett annat sätt att gestalta näringens vandring genom en näringskedja är att se på mängden biomassa som finns i kedjan. Utifrån detta kan vi se hur en ormvråk med en vikt på 1 kilo under ett år äter 3000 åkermöss med en gemensam vikt på 90 kilo. De 3000 åkermössen har i sin tur ätit omkring ett ton vegetabilier under året. Vid varje steg i kedjan ”förloras” omkring 90% av energi och näring eftersom djuren använder den mesta energin från maten till sin egen rörelse och andning; innan de själva blir uppätna. Mängden biomassa eller vikt av protein med mera får därför en pyramidform med få ormvråkar i toppen och stor mängd vegetabilier i botten.

Transporten av energi och näring uppåt i kedjan är alltså på sätt och vis inte speciellt effektivt utan har bara omkring 10% effekt. Något som däremot koncentreras längre upp i näringskedjorna och inte förloras i processen är många miljögifter. Ämnen som lagras i fettvävnaden och i proteinet hos exempelvis fisk stannar kvar också hos den rovfisk som äter den mindre fisken. Hos näringskedjans toppkonsument är därför koncentrationen av tungmetaller, DDT, PCB med mera allra högst.

En gädda eller ormvråk har begränsade möjligheter att välja vad de ska äta. Vi människor (inte minst i vår del av världen) har däremot goda möjligheter att aktivt välja eller välja bort produkter. För att minska vår utsatthet för ackumulerade miljögifter är det därför klokt att minska vårt intag av mat från djur som befinner sig högt upp i näringskedjan; rovfiskar som lax, torsk, svärdfisk etcetera. Tar vi istället vår mat från källor långt ner i näringspyramiden (vegetabilier, sill, musslor med mera) utsätts vi generellt sett för lägre halter av skadliga ämnen.

Långt ner i näringskedjorna är utrymmet större. Biomassan av alger eller sill är exempelvis många gånger större än den för lax och svärdfisk. Den intuitiva känslan är därmed att utrymmet för människan är större att nyttja sill som mat än torsk. Sambanden i de naturliga ekosystemen är samtidigt komplexa och ingen nivå i näringskedjorna tål ett allt för stort uttag av människan. Tydliga undantag finns också i form av exempelvis räkor som visserligen befinner sig långt ner i näringskedjan, men på grund av dagens mycket energikrävande och ofta oansvariga fiskemetoder inte kan ses som någon resurssmart mat.

När vi själva framställer vår mat genom odling blir det lättare att ge allmänna råd om att hämta sitt främsta tallriksinnehåll från näringskedjornas botten. Vi sparar här tydligt mängder av energi – och problem – för varje steg i näringskedjan vi kan undvika. Exempelvis är odling av musslor (som finns i botten av näringskedjan) främst en tillgång för det lokala ekosystemet genom dess renande effekt på vattnet. Musslorna behöver inte heller tillföras foder under odlingen. Detta jämfört med laxodling där varje kilo färdigodlad lax har krävt mångdubbel mängd vildfångad fisk. På liknande sätt är det mycket resurssnålt att äta de baljväxter som vi odlar direkt, istället för att låta dem gå en omväg genom grisar, kor och kycklingar. Vi har tidigare skrivit om att äta mindre kött och har sedan dess även allt mer minskat ner på övriga animaliska produkter. När det gäller val mellan olika animaliska produkter har vi tidigare inte reflekterat speciellt mycket över deras placering i näringskedjan. Istället har märkning som MSC och/eller KRAV varit vägledande. Vi har också strävat efter få steg från jord till bord med minimerande av produktionsled. Relativt ofta har detta handlingssätt omedvetet ändå lett till att majoriteten av vårt tallriksinnehåll kommer från näringskedjornas botten. Dessa val har vi gjort främst av etiska skäl, men vi märker även att det är en kost vi mår bra av. Dessutom är det en spännande värld av nya smakupplevelser att utforska.

Med en diet inriktad på botten av näringspyramiderna blir det mera rimligt att jorden kommer att kunna försörja oss alla 9,7 miljarder människor som förväntas leva på Tellus år 2050. Att vi med denna diet dessutom kommer må bättre tack vare mindre miljögifter i våra kroppar och få en bättre hälsa genom minskad andel animalier i vår mat; det får ses som ren bonus.

Palmolja

Palmolja

Vi har tidigare skrivit om närhet och avstånd här på Bättre Värld. Människors engagemang är ofta beroende av att konsekvenserna av olika handlingsalternativ går att se i den närmaste omgivningen. När jag (Peter) började fundera kring palmolja påmindes jag om detta fenomen. Troligen har de flesta av oss hört eller läst om att palmolja inte är speciellt bra, men då odlingarna befinner sig tusentals mil bort kan vi ofta slå bort problemen som något mindre betydelsefullt.

För mig och Sofia kom uppmärksamheten kring palmolja att förstärkas genom en fotoutställning av Mattias Klum vi såg i början av året. Många av bilderna kom från Borneo och berörde de ödeläggande effekter landets storskaliga produktion av palmolja har på landets människor och regnskogens liv. Flera av bilderna och berättelserna finns med på Mattias Klums föreläsning om Borneo här.

Problemet med palmolja är inte produkten i sig. Den vegetabiliska olja som kommer från palmernas frukter har god kvalitet, är användbar till mycket och när raps eller solrosolja ska framställas krävs mångdubbel odlingsyta. I likhet med produktionen av sojabönor är problemet istället odlingens storskalighet; de monokulturer som ersätter ”oersättlig” regnskog, bekämpningsmedel som sprids och undanträngningen av människor och djur som tidigare levt i symbios med regnskogen. När regnskog eldas upp för att bereda plats åt stora plantager av palmoljeträd – eller för den delen sojabönor – förstörs tidigare effektiva koldioxidinsamlare och mängder av koldioxid som funnits lagrad i vegetationen släpps ut i atmosfären.

Ett problem med palmoljan i vardagen är att den är en ytterst anonym men vanlig följeslagare. I produkter som kakor, snabbmat, halvfabrikat, smink, hygienprodukter, glass, biodiesel med mera finns ofta tillsatser av palmolja. Eftersom palmolja har fått en dålig klang anges den ofta på innehållsförteckningar som vegetabilisk olja istället. I andra produkter kan den förvirrande nog döljas bakom diverse kemikalier, några exempel finns här.

Att undvika denna produkt med bismak av ödelagd regnskog kan alltså vara svårt. Bara att börja uppmärksamma vad våra vardagliga produkter innehåller är trots allt en god start. Som ett experiment försökte den inspirerande Karin på Karins miljöblogg att under en vecka skriva ner all den palmolja hon konsumerade. Projektet visade sig vara svårt men klart intressant. För vår del har vi under flera år använt allt mindre halvfabrikat och lagar det mesta av vår mat från grunden. Bland många andra fördelar med detta finns också att vi lättare kan undvika palmolja eftersom vi vet vilka ingredienser maten består av. Sofia har tidigare skrivit om fast tvål och kan konstatera att det finns sorter som inte bara tar bort en plastprodukt i vardagen utan även utesluter en vanlig palmoljekälla.

Själv har jag i olika sammanhang sett hur vanligt palmolja är i köpta småkakor och kex. Som ett vänligt sätt att motverka detta försöker jag se mig som en småkaksaktivist. Aktivismen består i att baka småkakor (med palmoljefria ingredienser) eller att uppmuntra andras bakande vid tillfällen när köpta kakor annars är vanliga. Godare fika blir det föga oväntat också. En av anledningarna till palmoljans popularitet i dessa livsmedel är oljans hållbarhet. Tillsammans med olika konserveringsämnen förklarar detta hur masstillverkat fikabröd kan få ett bäst före datum som sträcker sig åratal fram i tiden. Förutom att slippa palmoljan kan jag då även känna att det blir en fräschare känsla med livsmedel som åldras mer naturligt.

Det har på senare år kommit allt fler produkter med så kallad certifierad palmolja. Denna ska framställas på ett hållbart vis och vid odlingen ska exempelvis inte regnskog skövlas för att anlägga nya plantager. Även med dessa certifikat finns tyvärr problem. WWF förespråkar i dagsläget ingen allmän bojkott av palmolja utan rekommenderar istället användande av just certifierad palmolja. Detta för att produktionen som helhet ska bli mer hållbar. Även om certifierad palmolja är bättre än ocertiferad försöker vi själva undvika produkten helt när detta är möjligt. En anledning är att vi tycker det är svårt att veta säkert om just den palmolja vi stödjer med våra pengar är producerad på ett hållbart sätt. Dessutom tror vi inte det är hållbart med nuvarande höga (och eskalerande) produktion av palmolja. På liknande vis som med bomull, kött och fossila bränslen finns inte utrymme på vår enda planet att bära de stora mängder palmolja som vi konsumerar idag. Vi tror därför att det är en mer hållbar väg att stödja en bredare bas av fettkällor genom att exempelvis premiera rapsen eller solrosoljan, som dessutom är möjlig att framställa i Sverige.

Glädjande nog har en del positiva steg tagits för att minska palmoljeanvändningen. I England har högre krav lett till att minst hälften av dess importerade palmolja nu uppges komma från hållbar produktion. Den 13 december 2014 träder en ny EU-lag i kraft som innebär att palmolja tydligare ska utmärkas i innehållsförteckningen. Om lagen fungerar blir det lättare att göra aktiva val gällande palmolja. Det förekommer även att stora kedjor, som Scandic, redan nu helt väljer bort palmoljan i sin matlagning. Sådana steg snabbar onekligen på vägen mot en hållbar produktion av palmolja. Då palmolja används som ett billigt alternativ i många produkter kan det för oss alla definitivt vara effektivt att vara en ”besvärlig konsument”. Fråga producenten bakom din favoritglass och vardagstvål ifall produkten innehåller palmolja. Kontakta även politiker och andra makthavare om frågor som är viktiga. Tänk på att det inte bara är i media som mer än två personer upplevs som en folkstorm. Förstår de att deras väljare och kunder bryr sig om sådant som ansvarsfull odling av palmolja kan de snabbare fatta beslut som leder till bevarande av regnskog i bland annat Borneo och Malaysia.

Musslor bra miljöval

BlamusslorIbland kan detta med mat kännas oerhört komplicerat. Även om vi undviker kött och oekologiska produkter påverkar också våra matvanor naturen negativt, med resurs- och energiförbrukning. Det kan då kännas skönt att den positiva miljöpåverkan väger över för vissa produkter. Generellt sett är musslor bra miljöval och rätt tillagade är de dessutom mycket goda.

Genom vårt intensiva jordbruk läcker gödningsämnen som kväve och fosfor ut i haven. Detta leder till övergödning, algblomning och syrefattiga vattenmiljöer där djurlivet kan bli obefintligt. Som tur är finns blåmusslor och andra musslor som motverkar detta. Musslorna tar upp sin näring direkt ur vattnet och renar då havet från bland annat just kväve och fosfor. Under en timme kan blåmusslan filtrera så mycket som fem liter vatten.

Genom att köpa odlade musslor stödjer vi ett naturligt och effektivt sätt att göra våra hav friskare. I butiken säljs repodlade musslor i blåa nät och vildfångade i röda. Eftersom vildfångade tas upp med bottenskrapa som skadar havsbotten är de odlade ett bättre val. Hittar vi dessutom KRAV-odlade musslor kan vi vara säkra på att odlingsrepen inte är impregnerade med kemikalier eller målade med giftig färg. Som alternativ till färska finns konserverade musslor på burk. Utifrån smak är de tyvärr ett sämre alternativ och bland dessa är vissa dessutom vildfångade. Hanteringen hemma i köket går dock lite fortare.

Nu på vintern och under tidig vår är den bästa tiden för musselköp. Havsvattnet är klart och kallt vilket ger god kvalitet. Vid tillagning är det viktigt att kontrollera alla musslor. Skrapa bort eventuellt ”skägg” med en kniv och se efter att musslorna är hela och slutna. Skulle någon vara öppen; pröva att slå den lätt i diskbänken för att se om den sluter sig. Öppna eller trasiga exemplar kasseras. När sedan musslorna kokas går det på några minuter. Så snart de öppnat sig är de färdiga.

Senast vi använde ett nät färska musslor gjorde vi en soppa utifrån följande improviserade recept: Musslorna kokas upp separat och köttet plockas ut (vattnet de kokat upp i sparas). Fyra/fem rivna potatisar tillsammans med en riven gul lök steks lätt och får sedan koka mjuka med ett tetrapack krossade tomater och ett par deciliter av musslornas uppkokningsvatten. I musselsoppa är det vanligt med vitt vin men då vi själva sällan har vin hemma prövade vi att ersätta vinet med några skedar syrade grönsaker som gav ett liknande smakdjup. Zest från en citron tillsätts. Beroende på hur tjock soppan ska vara spädes dem med vatten eller reds med lite mjöl. Den smakas av med salt, peppar, pressad citron och gärna någon chilikrydda. Lägg sedan i musselköttet när allt är klart så att det endast blir iblandat och inte ytterligare kokat. Servera gärna med exempelvis surdegsbaguetter.

Om musslorna tillreds utan att allt uppkoksvatten används i maträtten är det väl värt att spara detta spad. När musselköttet är urplockat kan de tomma skalen koka vidare med uppkoksvattnet. Koka tills du har en lagom reducerad vätska och sila sedan bort skalen. Skaldjursfonden du nu har kommer att ge dig stor glädje och smakupplevelse när den används i någon passande gryta eller soppa. Den går utmärkt att frysa in.

Istället för att slänga musselskalen har vi vid ett par tillfällen låtit dem torka och sedan krossat dem fint (med en mortel eller liknande). De blir då ett värdefullt tillskott i komposten eller direkt på dina odlingar.

Musslor kan alltså bli en synnerligen mångsidig vän i köket. Dessutom är de proteinrika, innehåller bra fetter och mineraler som järn och zink. Som om detta inte vore nog finns potential för ytterligare nytta. Ifall forskningen fortsätter och vi konsumenter är beredda att initialt betala lite mer kan musslan bidra till hållbar fiskodling och kanske även för uppfödning av andra djur. Lyssna gärna mer här.