Miljövänlig hudvård och hårvård

Naturlig hudvardNär det gäller produkter för hud- och hårvård tänkte jag (Sofia) lyfta fram tre aspekter. Det är de kemikalier man får på huden och spolar ut i avloppssystemet, hur produktionen av ingredienserna går till och förpackningsåtgång. Alla dessa spelar roll när man vill välja miljövänlig hudvård och hårvård.

Det påpekas ibland att kemikalier varken är onaturliga eller dåliga i sig och att ordet används slarvigt. Samtidigt är det så att vi får i oss en cocktail av kemikalier som är främmande för kroppen och att många ämnen sprids i vattendrag och natur som antingen är främmande för den miljön eller koncentreras i alltför höga doser. En bra utgångspunkt för att undvika att schampon och hudsalvor har sådana effekter är att välja innehållsförteckningar där man i stort sett förstår vad allting är. Få ingredienser är ofta ett gott tecken. I schampon och produkter för hudrengöring ingår ofta väldigt uttorkande medel som skapar eller förstärker behovet av hudkrämer och balsam. Naturliga ingredienser, i den bemärkelse man brukar mena med det, har sällan den oönskade effekten. ”No ’poo” är en rörelse, eller idé, som går ut på att välja bort alla onödiga kemikalier i hårvårdsprodukter. Ordet är en lek med den dubbla betydelsen ”inget schampo” och ”ingen skit”. Tankarna appliceras oftast också på hudvård och ibland även på andra områden som hushållet. Vanligt är att blanda ihop egna produkter som är så giftfria att man i princip skulle kunna äta dem. Inspireras gärna.

När man väljer naturliga ingredienser innebär ju detta att det är något som odlas eller plockas i naturen. Gällande vilda växter är det bra att vara uppmärksam på om något kan vara utrotningshotat och fundera kring om det skulle gå lika bra med något som växer i Norden som med någon exotisk växt. Vid odling gäller samma saker som när det är växter man äter eller dricker. I konventionell odling används ofta konstgödning och bekämpningsmedel. I vissa fall förstörs viktig natur för att anlägga plantager. Detta gäller t ex palmolja som vi försöker undvika helt. Förhållandena för de som arbetar på odlingarna kan ibland också vara undermåliga. Välj därför miljömärkta och gärna rättvisemärkta produkter även till hår och hud. Hälsokostbutiker har ofta ett bra utbud och annars finns mycket för miljövänlig hudvård och hårvård på nätet t ex Ren skönhet och Jordklok. Båda har även ekologiskt smink. Det östgötska företaget Medevisalvan har också mycket bra produkter. Själv använder jag ringblomssalvan och arnicasalvan. Jag har fet hy och har efterhand insett att jag egentligen inte behöver smörja in mig varje dag. Särskilt inte sedan jag började tvätta ansiktet med olivtvål och särskilt inte på sommaren. Ringblomssalvan är ganska fet och smörjer jag in ansiktet på morgonen blir huden för blank, men det fungerar utmärkt att smörja på kvällen och bara skölja av ansiktet på morgonen. Man ska vara försiktig med att tvätta bort hudens naturliga skydd, särskilt om man ska vara ute i kyla och/eller starkt solsken. På vintern kan vissa delar av kroppen bli så torra att jag får eksem. Då hjälper salvan mot det. Den är också välgörande om man har små sår eller myggbett. Arnicasalvan har en skön effekt på trötta muskler och leder. Att salvorna inte innehåller vatten sparar förpackningsmaterial och gör dem väldigt dryga. Vill man späda ut dem något kan man fukta händerna först. Vad den egna huden behöver är förstås individuellt och man får pröva sig fram.

Ännu mer förpackningsmaterial sparar man om man gör salva själv och återanvänder burkar. Jag är novis på området, men det är inte svårt. Senast gjorde jag så här: Ta 15 g bivax, 35 g rapsolja och 1/2 tsk anisfrön. Värm i en kastrull till dess bivaxet smält. Sila bort kryddorna och häll den varma blandningen i en burk. Rör om medan det svalnar. Det är framför allt när den börjar tjockna som det är bra att blanda ordentligt. Låt svalna helt. Bivax kan finnas i hälsokostbutiker och går annars att beställa t ex hos Nea of Sweden. Med de här proportionerna blir det en fast salva, nästan som cerat. Den får mjukare konsistens om man har mer olja, men då blir den också fetare och kan lukta lite för mycket matolja om man inte tillsätter doft. Destillerat vatten ska också gå att använda för mjukare konsistens, men det har jag inte prövat. Det gav inte så mycket doft att ha i anis på det här sättet. Kanske ska man låta det koka lite försiktigt, eller låta det dra en stund på svag värme. En annan gång använde jag färsk pepparmynta på liknande sätt och det gav en frisk doft. Ska fortsätta experimentera med egentillverkad miljövänlig hudvård. Andra recept finns t ex här och här.

Som jag har skrivit om tidigare har jag övergått till att använda schampokakor istället för flytande schampo och då sparas en hel del plast och annat förpackningsmaterial. Man undviker också att transportera vatten i onödan. Det nämns ibland att man behöver tvätta ur beläggningar av silikoner och mineraloljor när man går från ”vanligt” schampo till ett naturligt, men jag fick aldrig problem med detta. Balsam behöver jag inte längre använda. Tips om naturlig hårvård finns här.

Kompost

Kompost

I naturen handlar det mesta om olika slags kretslopp; kol, kväve, vatten etcetera som ständigt fyller uppgifter i nya sammanhang. Ibland blir dessa kretslopp störda, som när vi under några decennier eldar upp den olja som tagit hundratals miljoner år att bildas. När kretsloppen får fungera på naturens egna villkor blir emellertid balansen mellan olika ämnen bättre. För oss som odlar har användandet av egen kompost blivit ett enkelt sätt att på nära håll följa – och känna oss delaktiga i – kretsloppet av näring.

Anledningarna till att ha en kompost är många och genomförandet behöver inte heller vara speciellt svårt. I grunden handlar det om att näring och nyttigheter försvinner från jorden när vi odlar och för bort det odlade. Vill vi bevara jordens balans och inte störa naturens kretslopp på just den lilla plätt vi har att förvalta behöver vi återföra annat material i samma omfattning som vi för bort exempelvis nyskördade rotsaker. Näring brukar vi tillföra vår koloni genom nässelvatten och nedmyllande av gröngödsling men själva hörnstenen är nog ändå vår kompost. Här låter vi nästan allt ogräs och växtrester från odlingen ligga och återgå till ny fin jord. Komposten kompletteras också med bland annat kaffesump och en del skalrester från hushållet. Egentligen kan allt animaliskt och vegetabiliskt material återbrukas som kompostinnehåll men använder man, som vi, en öppen kompost bör viss försiktighet iakttas med främst animaliska matrester som kan locka till sig skadedjur.

Eftersom vår kommun infört gröna påsen där hushållskompost omvandlas till biogas har vårt behov av att själva kompostera denna del minskat. Då det fortfarande vore ett ännu bättre alternativ att själva ta vara på vårt matavfall funderar vi på möjligheter till en hushållskompost i lägenhet men har ännu inte kommit vidare med detta. Något vi är nyfikna på är följande lösning genom Bokashi. I dagsläget komposterar vi en del av restprodukterna från hushållet, som är extra nyttiga för jordens näringssammansättning, i trädgårdskomposten. Detta kan förutom kaffesump vara bananskal samt torkade och mortlade ägg- och musselskal.

En av vinsterna med kompostering är att naturens kretslopp kan skötas på plats; i trädgården eller på annat sätt i nära anslutning till det egna hushållet. Restprodukterna som i annat fall skulle transporteras iväg med dyrbar energi och – brännas, deponeras eller i bästa fall omvandlas till biogas – gör nu nytta hemma i trädgården eller på odlingslotten. Genom detta återbruk blir det också överflödigt med diverse kommersiella näringspreparat. Med den naturliga sammansättning av nyttigheter som kompostjorden består av och då den är levande materia med en massa välgörande små organismer, blir den också till god hjälp att bemästra skadliga bakterier och svampar. På detta vis håller sig helt enkelt växterna friskare.

När kompostjord tillsätts förbättras också jordens struktur. Jorden får lättare att behålla luft, vatten och näringsämnen. 50 kilo fin kompostjord, humus, ska exempelvis kunna hålla nästan 100 liter vatten. Vatten som sedan avges sakta. Med inblandning av kompost minskar alltså risken för uttorkning eller vattensjuk jord.

Hur ska man då komma igång med alla dessa fantastiska möjligheter? För vår egen del har vi gjort det relativt enkelt med en träkonstruktion som har två öppningsbara fack. Komposten finns på bild här ovan och vill du inspireras till ett liknande bygge finns en skiss här. Eftersom kompostmaterialet sjunker ihop snabbt har vi i princip klarat oss med ett fack per odlingssäsong. I början av våren öppnar vi luckan till kompostens ena del där innehållet haft omkring ett år på sig att bli närande jord. När detta fack är tomt börjar vi fylla på nytt material där och låter kompostens andra fack vila till nästa vår. För snabbare nedbrytning är det bra att vända på kompostmaterialet någon gång ibland men om det redan från början är någorlunda omväxlande och lagom luftigt fungerar det att bara låta tiden arbeta. Skulle det samlas mycket torra grenar eller exempelvis grova solrosstammar i ett lager av komposthögen hinner allt kanske inte brytas ner helt. Låt det i så fall bara ligga kvar en omgång till men fördela vid behov mera och bryt sönder större bitar. Att ibland tillsätta exempelvis hönsgödsel i komposten brukar vara ett tips för snabbare nedbrytning. Vi som är utan djur har under dessa år istället klarat oss väl med andra kväverika produkter såsom nässlor och klöver.

För att komma igång med komposteringen behövs egentligen inte mer än att börja samla organiskt material i en hög på odlingsmarken. För att få det lite finare och lättare att organisera rekommenderas någon behållare med åtminstone två fack (eller två behållare). För diverse ytterligare inspiration och fördjupning finns en hel del information i nätets olika trädgårdsforum. När jag vid ett biblioteksbesök undersökte böcker med ordet kompost i titeln fanns bara där fyra/fem böcker. I samband med denna veckas miljötips har jag inspirerats av en bok som kort och gott heter Kompost, av Charlie Ryrie.

Hållbar markanvändning

MarkanvandningHär i Sverige är det lätt att få för sig att vi har hur mycket mark som helst. Vi har både skog, åkrar och städer och mycket plats för boende och rekreation. En förklaring är förstås att vi lever i ett glesbefolkat land, men också att vi indirekt har markanvändning i andra länder där vi lättare kan blunda för hur det påverkar den lokala och globala miljön. Vi lär använda mark motsvarande tre Sverige för att producera vår mat. Om alla levde som vi skulle det gå åt tre jordklot. Det innebär också att många i vår värld har tillgång till mycket mindre mark än de skulle behöva. Dessutom växer jordens befolkning.

Detta med markanvändning är en mycket komplex fråga och det vore självklart förmätet att påstå sig kunna reda ut den i en sådan här text. Vi förstår dessutom endast en bråkdel av alla de aspekter man skulle behöva räkna med. Men en bit på väg kan man komma och ett första steg är att faktiskt acceptera att det är detta enda jordklot vi har och att vi inte har mer rätt till dess resurser än någon annan i världen. Börja gärna fundera över vad som är värt att prioritera i ett sådant perspektiv. Detta är några av våra funderingar i ämnet.

För den biologiska mångfalden, som kan ha större betydelse för vår överlevnad än vi idag förstår, är det viktigt att markytor som idag är relativt orörda får förbli så. Bra vore om naturen till och med fick återta en del mark som vi har exploaterat. När det gäller regnskog är det enormt viktigt även för klimatet att den inte fortsätter huggas ned. Det man ersätter naturen med är ofta så kallade monokulturer, alltså stora – ibland gigantiska – ytor där man odlar en enda gröda. Man skulle kunna kalla det motsatsen till biologisk mångfald. Den typen av odlingar är känsligare för skadedjursangrepp och växtsjukdomar och kräver därför kraftiga bekämpningsmedel. När man odlar är det klokare att i någon mening efterlikna naturen där det finns ett samspel mellan olika arter som växer intill varandra. Det här kan man tänka på både i stor och liten skala. I liten skala är en gräsmatta i stort sett en monokultur. Även om det kommer in ogräs där är det en mycket artfattig miljö. Den är inte så intressant för de viktiga insekterna och bidrar inte heller med något man kan skörda och använda, mer än om man använder gräsklipp som jordtäckare. Att så igen landen med gräs och ta ned fruktträden är alltså ingen särskilt klok användning av en trädgård. Det bidrar bara till den egna bekvämligheten på kort sikt. Bättre är att använda åtminstone en del av ytan till att odla något ätbart, eller blommor som drar till sig pollinerare.

I det större perspektivet arbetar det så kallade moderna jordbruket i väldigt hög grad med stora monokulturer. Ett par grödor som ofta odlas på sätt som får alarmerande följder är sojabönor och palmolja. Här är det ofta regnskog som ersätts med enormt stora och extremt hårt besprutade plantager. Palmoljan kommer vi att skriva mer om så småningom. När det gäller sojabönor tänker kanske många att det mest är vegetarianer som äter det. I själva verket används så mycket som 90% av den soja som importeras till Sverige som djurfoder. Det skulle inte vara en produkt att skövla regnskog för om det inte fanns efterfrågan i den storskaliga köttindustrin. Den största insatsen på det här området gör man därför genom att konsekvent välja KRAV eller vilt när/om man äter kött. Vi brukar utöver det välja ekologiskt producerade sojaprodukter. Bönan i sig är utmärkt människoföda och en mycket bra källa till protein. Vad som också kan vara bra att vara medveten om är att soja ingår som tillsats i många produkter. Sojalecitin är t ex vanligt som antioxidations- eller emulgeringsmedel i bl a godis. Ännu ett skäl att välja ekologisk choklad.

Detta med djurfoder är ett intressant område i förhållande till markanvändning. Det som fick mig att på allvar börja förstå problemet med nutidens stora köttkonsumtion var ett par bilder i en bok om självhushållning. Författaren, John Seymour, är för att man har djur på en gård och vi ser inte heller idealet som att alla blir veganer. Men det som blir tydligt i hans skisser över tänkbar fördelning av markytan på en mindre gård är att det går åt väldigt mycket mer mark till att föda upp djur än till att odla motsvarande mängd vegetabilisk föda. Detta blir tydligt eftersom man på en sådan självhushållande gård odlar fodret på plats. I konventionell kött- och mejeriproduktion importeras en stor mängd foder och det syns inte på samma sätt här hur mycket mark som faktiskt går åt till det. I Sverige används hela 80% av åkerarealen till att odla foder och ändå räcker det inte alls. Vår höga konsumtion av animaliska produkter är alltså en starkt bidragande orsak till att det går åt tre Sverige.

En annan starkt bidragande orsak är matsvinnet. Med tanke på att så mycket som 27% av maten vi köper hamnar i soppåsen skulle man kunna uttrycka det som att det går åt nästan ett Sverige för att producera den mat vi kastar! Väldigt mycket mark skulle sparas om vi bara behövde producera det vi faktiskt äter.

Biobränsle är en komplex fråga som vi ännu inte satt oss in i så mycket. Klart är dock att det ofta används mark till att odla energigrödor, som istället skulle kunna användas för att producera mat. Oavsett hur olika bränslen förhåller sig till varandra gällande miljöpåverkan kan det därför vara värt att fundera över våra prioriteringar. När vi nu har denna begränsade yta – är det då viktigare att kunna köra bil hur mycket som helst än att människor har mat?

En annan aspekt på bilåkande och markanvändning är den stora yta som tas i anspråk av vägar. När vi bodde i Göteborg och jag (Sofia) vissa dagar pendlade med buss till Borås tänkte jag ofta på hur enormt mycket plats vägarna tar kring staden. I de allra flesta bilarna i de långa köerna satt en ensam person. ”Vad håller vi på med?” var en uppgiven fråga som dök upp flera gånger. Är lösningen på trafikstockningarna mer asfalt och fler vägar eller kan vi någon gång lära oss att bilar inte ska användas så oreflekterat som nu?

Inspireras av kultur

Inspireras av kultur

Inför större och mindre förändringar i livet; som byte av arbete eller militärtjänst har jag (Peter), halvt på skämt och halvt på allvar, försökt inspireras av kultur genom att läsa någon förberedande litteratur. Det började med att jag, sommaren före min militärtjänst, delvis av en slump kom att läsa På västfronten intet nytt. Sedan har jag exempelvis läst Kafkas Slottet kort innan jag skulle börja som handläggare på Försäkringskassan. Dessa läsupplevelser kom nog för mig att bli något av vaccinationer som minskade risken att själv bli någon jag inte ville vara i de nya miljöerna.

Ibland kan insikten om att vi behöver genomföra en förändring vara stark. Det kan handla om att minska vår klimatpåverkan eller att börja med bättre matvanor. För att komma vidare och förbi den ”tröskel” som vanligtvis finns tror jag ett aktivt uppsökande av kulturella uttryck att inspireras av kan vara ett sätt att ge ambitionerna framgång. Tar vi del av berättelser om människor som i skilda sammanhang fattar svåra beslut, vilket för dem vidare, påverkas även vi som sitter i läsfåtöljen eller biosalongen. Plötsligt kanske de steg vi själva behöver ta inte ter sig så stora.

Periodvis har vi fastnat för dystopiska filmer som utspelar sig i en mer eller mindre avlägsen framtid där vår nuvarande civilisation brakat samman. Vägen, Children of Men, Beast of the Southern Wild med flera var definitivt underhållande i stunden och flera filmsekvenser etsar sig fast. Frågorna väcks också vad jag kan göra för att bromsa framfarten mot en så svårt skadeskjuten värld? De postapokalyptiska scenerna som skildras kan även ge en förnyad uppskattning av det vi har omkring oss av skönhet och vardaglig trygghet.

Att aktivt låta sig förundras över skönhet och komplexa sammanhang i naturen behöver egentligen inte vara konstigare än att ta en skogspromenad, eller att gå ner på alla fyra för att studera insekternas dramatik i jorden. För att få en mer guidad upplevelse finns det en stor spännvidd av naturfilmer att fascineras av. Själva fastnade vi exempelvis för den storslagna Planet Earth-serien som kom för några år sedan. Att det mest näraliggande kan vara lika storslaget är Mikael Kristerssons film Ljusår ett bra exempel på.

Genom att öva upp vår inlevelseförmåga tror jag möjligheterna till ett fördjupat engagemang och mer helhjärtade val ökar. När vi engagerar oss i filmers, pjäsers och böckers karaktärer blir vi mer vana att betrakta situationer från andras perspektiv och inlevelseförmågan stärks rimligen. Exempel där vi rent konkret har fått lättare att identifiera oss med grönsaksarbetare, nykläckta kycklingar av manligt kön och ursprungsindianer från Borneo är filmerna Vårt dagliga bröd och Sagolandet samt utställningen som utgick från boken Vår tid på jorden.

Med tanke på vilka utmaningar miljöproblemen erbjuder oss som individer och kollektiv kommer våra behov av kreativa lösningar vara stora. Ett sätt att tänka utanför den berömda ”boxen” är att inte bara samla rena faktauppgifter utan stimulera den kreativa nyfikenheten med exempelvis konstutställningar, musik eller dansföreställningar. Kanske får vi upp ögonen för att våra svåra gordiska knutar har oväntade men möjliga lösningar.

Utan att vilja ifrågasätta kulturens egenvärde tror jag det finns många konkreta vinster med kultur. Inom vården har dessa samband allt mer tydligt kunnat valideras av forskningen men även för att förstå komplexa sammanhang, väcka ökat engagemang och inlevelse etcetera spelar kulturupplevelser stor roll. När vi är medvetna om detta kan vi också än mer medvetet ta del av den kraft kulturen kan vara för att själva komma vidare i tanke och handling.

Miljösmart picknick

Miljösmart picknick

Att gå eller ta cykeln till någon vacker plats och ha med sig mat eller fika är bland det trivsammaste man kan ta sig för med tycker jag (Sofia). Detta nöje behöver inte alls begränsas till sommaren. Att dricka varm choklad i en snödriva är t ex inte det sämsta, även om man just nu snarare är inställd på kanelbullar i gröngräset. När man beger sig iväg på sina små utflykter är det dock några saker man bör tänka på om man vill vara vänlig mot den natur man vistas i och miljön i stort. En viktig sådan sak är att hoppa över så många engångsprodukter som möjligt. Ofta går det att klara sig helt utan. På en miljösmart picknick finns det ingen anledning att använda engångstallrikar och plastbestick. Vi brukar ha emaljmuggar, lätta metallskålar och vanliga bestick. Detta har vi haft med även på fjällvandring och det väger inte mycket.

På midsommarafton hade vi en lite festligare picknick och slog in porslinsassietter i en finare bakduk som vi sedan hade som duk. Det fungerar bra om man inte ska bära packningen så långt. Jag är mycket skeptisk till plast och som vi har skrivit om tidigare är det ett material man gärna kan undvika. I picknicksammanhang kan det ändå vara ok med plasttallrikar och plastmuggar, så länge det inte är engångs, även om vi inte brukar använda det. Från barndomen minns jag beige tallrikar med en grop lagom för de bruna, lite trekantiga muggarna. En 70-tals-klassiker (eller är det 60-tal?) som föräldrarna nog fortfarande har kvar.

Vi försöker i hög grad undvika gladpack och folie även hemma. När man vill ha med bredda smörgåsar kan man ändå frestas att använda det, men ta det gärna som en kreativ utmaning att hitta alternativ. Ett riktigt gott bröd behöver egentligen ofta inget pålägg, särskilt inte om man äter det som tillbehör till mat. Då kan man ta med det invirat i t ex en bakduk. Vill man ändå ha pålägg kan det funka att ha med det separat, t ex en tub. Om man vill bre smörgåsarna hemma är en återanvändningsbar burk, gärna i metall, ett bättre alternativ. Vi har spånat på något disk/tvättbart man skulle kunna slå in en fylld baguette i, men ännu inte kommit på något klockrent. En bra utgångspunkt är att helt enkelt välja mat som är enkel att ta med utan plastinslagning. Kokta ägg är t ex praktiskt.

När vi har lunchpicknick väljer vi ofta en matig sallad och tar med den i en glasburk med tätt lock. På midsommaraftonens festliga picknick hade vi flera små glasburkar, vilket fungerar utmärkt om det gäller en liten promenad eller om man cyklar. Det blir dock ganska tungt och passar inte på längre vandringar. På fikapicknick, t ex till kolonin, tar vi bullar eller kakor i metall- eller glasburkar, eller invirat i tyg.

För att driva det ännu längre kan man ta med sig tygnäsdukar att torka sig på om man blir kladdig istället för hushållspapper. Om det ändå kommer med något av engångskaraktär – kasta det absolut inte i naturen och lägg det inte bredvid en full papperskorg!

På en klimatsmart picknick är förstås det bästa om även själva maten är av miljövänliga och klimatsmarta råvaror. En matig sallad med t ex matvete eller pasta som bas och säsongens ekologiska grönsaker, en god olja och lite kryddor är ofta en bra utgångspunkt. Välj bort mat som ska grillas om det inte finns grillplats dit du ska. Engångsgrillar är knepiga att återvinna eftersom de består av flera olika material som är svåra att separera och är på det sättet ännu sämre än många andra engångsprodukter. Välj gärna vegetariskt och ekologiskt.