Tag Archives: nedskräpning

Mikroplaster

Mikroplaster

När jag (Peter) växte upp på 80-talet minns jag att det ibland talades om de plastband som höll ihop 6-pack med läsk- och ölburkar. Om banden slängdes i naturen kunde fåglar eller andra mindre djur fastna och i värsta fall kvävas i plastöglorna. Jag kommer att tänka på dessa sladdriga plastband när jag försöker greppa mikroplaster som är betydligt mindre visuellt uppenbara.

I höstas kunde vi på nyheterna ta del av Naturskyddsföreningens rapportering om de mikroplaster som finns i mångas badrumsskåp. Det handlar om olika tandkrämer, skrubbprodukter och raklödder med mera. För att ge hygienprodukterna nya egenskaper och ökad säljbarhet har producenterna tillsatt små, små plastbitar. För oss är plasten troligen inte speciellt farlig när vi använder produkten. Problemet är att de mikroskopiska plastbitarna efter vårt rakande och smörjande förs vidare till våra vattenreningsverk. Där saknas möjlighet att fånga upp mikroplasten och istället fortsätter den ut i naturen, främst till våra hav.

På tandkrämstuben eller raklöddret står det inte heller att produkten innehåller jättesmå plastbitar. Istället kan man påinnehållsförteckningen försöka hålla utkik efter benämningar som; polyeten (PE) och polymetylmetakrylat (PMMA). Konkreta exempel på skönhetsprodukter där mikroplast förekommer finns i denna undersökning (sidorna 18-19). Vi har själva under de senaste åren allt mer aktivt försökt minska ner vårt plastanvändande och även reducera antalet produkter i badrumsskåpet. Vi har också satsat på att ingredienserna i våra hygienprodukter ska bestå av så naturliga råvaror som möjligt. När jag i samband med denna veckas miljötips undersöker våra skåp och lådor i badrummet verkar det som att våra ambitioner burit frukt. Trots att vi tidigare inte fokuserat just på mikroplast verkar vi slippa medverka till sådana utsläpp från vårt badrum. Ett par osäkra kort finns fortfarande där vi inte sparat den ytterförpackning där innehållsförteckningen fanns. Om naturlig hud- och hårvård har vi skrivit här.

Då mikroplast som kommer ut i våra hav är lika liten som plankton äts den upp av bland annat fiskar och kommer in i näringskedjan. När vi tidigare skrivit om plast påtalade vi bland annat hur de plastbitar som successivt sönderdelas i vår natur ännu inte kunnat brytas ner helt under den tid vi människor använt plast (plast har masstillverkats i 70 år, men nedbrytningstiden är mycket längre än så). Större plastbitar som delas upp i många små bitar övergår efter en tid till det vi kallar mikroplast (beroende på definition ses mikroplast som bitar mindre är 5 eller 1 millimeter). Men bara för att vi inte ser bitarna med blotta ögat innebär det inte att problemen försvinner.

En av plastens egenskaper är att den har en svampartad förmåga att suga upp diverse miljögifter. När fiskar och andra vattenlevande djur får i sig större eller mindre plastbitar får de därför ofta också kraftigt förhöjda nivåer av giftiga ämnen i kroppen. Dessa lagras lätt i djurens fettvävnad och vandrar sedan upp genom näringskedjan; tillbaka till oss som tillverkade plasten och tillät den att komma ut i naturen. För att bättre förstå hur fiskar skadas av mikroplast och hur de tar upp miljögifter från plast som hamnat i havet har forskare gjort studier på just detta. Bland annat kunde de se att fiskar som fick i sig plast som legat i havet några månader hade betydligt högre halter av organiska miljögifter som motstår nedbrytning, så kallade persistent organic pollutant (POP). Detta i jämförelse med fiskar som fick äta fiskmat med inblandning av så kallad ny plast.

Problemen med mikroplast är med andra ord betydligt mer komplexa är barndomens plastöglor som hotade att snara små djur. Idag släpper vi ut mycket mer plast i naturen och lidandet det orsakar är mera mångfacetterat. Mikroplasten hotar också i högsta grad oss själva. Både mer inspiration och konkreta tips på hur vårt frenetiskt sågande av den gren vi sitter på kan avbrytas finner du här.

Eftersom många möjliga lösningar för att begränsa plastens negativa effekter ligger på politisk nivå var jag nyfiken på vilken inställning våra riksdagspartier har i frågan. Jag skickade därför en fråga om vad de har gjort och planerar att göra för att motverka problemen kring mikroplast. Tyvärr skickade jag frågan för bara en dryg vecka sedan och har ännu inte hunnit få något svar. Troligen kommer vi därför att återkomma till detta längre fram istället.

Miljösmart picknick

Miljösmart picknick

Att gå eller ta cykeln till någon vacker plats och ha med sig mat eller fika är bland det trivsammaste man kan ta sig för med tycker jag (Sofia). Detta nöje behöver inte alls begränsas till sommaren. Att dricka varm choklad i en snödriva är t ex inte det sämsta, även om man just nu snarare är inställd på kanelbullar i gröngräset. När man beger sig iväg på sina små utflykter är det dock några saker man bör tänka på om man vill vara vänlig mot den natur man vistas i och miljön i stort. En viktig sådan sak är att hoppa över så många engångsprodukter som möjligt. Ofta går det att klara sig helt utan. På en miljösmart picknick finns det ingen anledning att använda engångstallrikar och plastbestick. Vi brukar ha emaljmuggar, lätta metallskålar och vanliga bestick. Detta har vi haft med även på fjällvandring och det väger inte mycket.

På midsommarafton hade vi en lite festligare picknick och slog in porslinsassietter i en finare bakduk som vi sedan hade som duk. Det fungerar bra om man inte ska bära packningen så långt. Jag är mycket skeptisk till plast och som vi har skrivit om tidigare är det ett material man gärna kan undvika. I picknicksammanhang kan det ändå vara ok med plasttallrikar och plastmuggar, så länge det inte är engångs, även om vi inte brukar använda det. Från barndomen minns jag beige tallrikar med en grop lagom för de bruna, lite trekantiga muggarna. En 70-tals-klassiker (eller är det 60-tal?) som föräldrarna nog fortfarande har kvar.

Vi försöker i hög grad undvika gladpack och folie även hemma. När man vill ha med bredda smörgåsar kan man ändå frestas att använda det, men ta det gärna som en kreativ utmaning att hitta alternativ. Ett riktigt gott bröd behöver egentligen ofta inget pålägg, särskilt inte om man äter det som tillbehör till mat. Då kan man ta med det invirat i t ex en bakduk. Vill man ändå ha pålägg kan det funka att ha med det separat, t ex en tub. Om man vill bre smörgåsarna hemma är en återanvändningsbar burk, gärna i metall, ett bättre alternativ. Vi har spånat på något disk/tvättbart man skulle kunna slå in en fylld baguette i, men ännu inte kommit på något klockrent. En bra utgångspunkt är att helt enkelt välja mat som är enkel att ta med utan plastinslagning. Kokta ägg är t ex praktiskt.

När vi har lunchpicknick väljer vi ofta en matig sallad och tar med den i en glasburk med tätt lock. På midsommaraftonens festliga picknick hade vi flera små glasburkar, vilket fungerar utmärkt om det gäller en liten promenad eller om man cyklar. Det blir dock ganska tungt och passar inte på längre vandringar. På fikapicknick, t ex till kolonin, tar vi bullar eller kakor i metall- eller glasburkar, eller invirat i tyg.

För att driva det ännu längre kan man ta med sig tygnäsdukar att torka sig på om man blir kladdig istället för hushållspapper. Om det ändå kommer med något av engångskaraktär – kasta det absolut inte i naturen och lägg det inte bredvid en full papperskorg!

På en klimatsmart picknick är förstås det bästa om även själva maten är av miljövänliga och klimatsmarta råvaror. En matig sallad med t ex matvete eller pasta som bas och säsongens ekologiska grönsaker, en god olja och lite kryddor är ofta en bra utgångspunkt. Välj bort mat som ska grillas om det inte finns grillplats dit du ska. Engångsgrillar är knepiga att återvinna eftersom de består av flera olika material som är svåra att separera och är på det sättet ännu sämre än många andra engångsprodukter. Välj gärna vegetariskt och ekologiskt.