Category Archives: Produktval

Miljövänlig hudvård och hårvård

Naturlig hudvardNär det gäller produkter för hud- och hårvård tänkte jag (Sofia) lyfta fram tre aspekter. Det är de kemikalier man får på huden och spolar ut i avloppssystemet, hur produktionen av ingredienserna går till och förpackningsåtgång. Alla dessa spelar roll när man vill välja miljövänlig hudvård och hårvård.

Det påpekas ibland att kemikalier varken är onaturliga eller dåliga i sig och att ordet används slarvigt. Samtidigt är det så att vi får i oss en cocktail av kemikalier som är främmande för kroppen och att många ämnen sprids i vattendrag och natur som antingen är främmande för den miljön eller koncentreras i alltför höga doser. En bra utgångspunkt för att undvika att schampon och hudsalvor har sådana effekter är att välja innehållsförteckningar där man i stort sett förstår vad allting är. Få ingredienser är ofta ett gott tecken. I schampon och produkter för hudrengöring ingår ofta väldigt uttorkande medel som skapar eller förstärker behovet av hudkrämer och balsam. Naturliga ingredienser, i den bemärkelse man brukar mena med det, har sällan den oönskade effekten. ”No ’poo” är en rörelse, eller idé, som går ut på att välja bort alla onödiga kemikalier i hårvårdsprodukter. Ordet är en lek med den dubbla betydelsen ”inget schampo” och ”ingen skit”. Tankarna appliceras oftast också på hudvård och ibland även på andra områden som hushållet. Vanligt är att blanda ihop egna produkter som är så giftfria att man i princip skulle kunna äta dem. Inspireras gärna.

När man väljer naturliga ingredienser innebär ju detta att det är något som odlas eller plockas i naturen. Gällande vilda växter är det bra att vara uppmärksam på om något kan vara utrotningshotat och fundera kring om det skulle gå lika bra med något som växer i Norden som med någon exotisk växt. Vid odling gäller samma saker som när det är växter man äter eller dricker. I konventionell odling används ofta konstgödning och bekämpningsmedel. I vissa fall förstörs viktig natur för att anlägga plantager. Detta gäller t ex palmolja som vi försöker undvika helt. Förhållandena för de som arbetar på odlingarna kan ibland också vara undermåliga. Välj därför miljömärkta och gärna rättvisemärkta produkter även till hår och hud. Hälsokostbutiker har ofta ett bra utbud och annars finns mycket för miljövänlig hudvård och hårvård på nätet t ex Ren skönhet och Jordklok. Båda har även ekologiskt smink. Det östgötska företaget Medevisalvan har också mycket bra produkter. Själv använder jag ringblomssalvan och arnicasalvan. Jag har fet hy och har efterhand insett att jag egentligen inte behöver smörja in mig varje dag. Särskilt inte sedan jag började tvätta ansiktet med olivtvål och särskilt inte på sommaren. Ringblomssalvan är ganska fet och smörjer jag in ansiktet på morgonen blir huden för blank, men det fungerar utmärkt att smörja på kvällen och bara skölja av ansiktet på morgonen. Man ska vara försiktig med att tvätta bort hudens naturliga skydd, särskilt om man ska vara ute i kyla och/eller starkt solsken. På vintern kan vissa delar av kroppen bli så torra att jag får eksem. Då hjälper salvan mot det. Den är också välgörande om man har små sår eller myggbett. Arnicasalvan har en skön effekt på trötta muskler och leder. Att salvorna inte innehåller vatten sparar förpackningsmaterial och gör dem väldigt dryga. Vill man späda ut dem något kan man fukta händerna först. Vad den egna huden behöver är förstås individuellt och man får pröva sig fram.

Ännu mer förpackningsmaterial sparar man om man gör salva själv och återanvänder burkar. Jag är novis på området, men det är inte svårt. Senast gjorde jag så här: Ta 15 g bivax, 35 g rapsolja och 1/2 tsk anisfrön. Värm i en kastrull till dess bivaxet smält. Sila bort kryddorna och häll den varma blandningen i en burk. Rör om medan det svalnar. Det är framför allt när den börjar tjockna som det är bra att blanda ordentligt. Låt svalna helt. Bivax kan finnas i hälsokostbutiker och går annars att beställa t ex hos Nea of Sweden. Med de här proportionerna blir det en fast salva, nästan som cerat. Den får mjukare konsistens om man har mer olja, men då blir den också fetare och kan lukta lite för mycket matolja om man inte tillsätter doft. Destillerat vatten ska också gå att använda för mjukare konsistens, men det har jag inte prövat. Det gav inte så mycket doft att ha i anis på det här sättet. Kanske ska man låta det koka lite försiktigt, eller låta det dra en stund på svag värme. En annan gång använde jag färsk pepparmynta på liknande sätt och det gav en frisk doft. Ska fortsätta experimentera med egentillverkad miljövänlig hudvård. Andra recept finns t ex här och här.

Som jag har skrivit om tidigare har jag övergått till att använda schampokakor istället för flytande schampo och då sparas en hel del plast och annat förpackningsmaterial. Man undviker också att transportera vatten i onödan. Det nämns ibland att man behöver tvätta ur beläggningar av silikoner och mineraloljor när man går från ”vanligt” schampo till ett naturligt, men jag fick aldrig problem med detta. Balsam behöver jag inte längre använda. Tips om naturlig hårvård finns här.

Välj fast tvål

Fast tvalNär det gäller vanlig handtvätt har jag (Sofia) alltid använt fast tvål istället för flytande. Från början hade det mest med mysighetsfaktorn att göra tror jag och att jag hade en estetisk motvilja mot plast. Att det är bra även för miljön att undvika plast, när så är möjligt, har vi skrivit om tidigare. Flytande tvål säljs i princip alltid i någon form av plastbehållare. Refill är ovanligt och när det finns säljs även den förpackad i plast. Fast tvål är inte svårt att få tag på förpackad i enbart papper eller kartong. Man undviker också att transportera vatten i onödan, som ju är tillsatt i den flytande tvålen för att göra den just flytande. En bra fast tvål är dessutom betydligt mer dryg. Nu måste vi ha en flytande tvål hemma eftersom hygienföreskrifterna kräver det när Peter bakar till försäljning, men den används bara just vid dessa tillfällen. Det finns åtminstone en studie som påvisat att det egentligen är lika hygieniskt att tvätta sig med fast tvål. Även om det finns bakterier på den överförs dessa inte till händerna. För övrigt tror jag att vi snarast är överrenliga i vår tid och man behöver i de allra flesta fall inte bli renare än man blir av fast tvål oavsett vad andra studier skulle visa. Vi är väldigt sällan sjuka så det verkar i vilket fall inte vara så farligt!

Även om fast tvål är bättre än flytande finns det många sorters fast tvål att välja mellan som är olika bra för miljön. Få ingredienser är en bra utgångspunkt, gärna sådana du faktiskt förstår vad det är utan att vara kemist. Palmolja är det i förskräckligt många tvålar, men bör undvikas och det finns alternativ. Det råder delade meningar om huruvida certifierad palmolja är ok. Vi undviker i möjligaste mån all palmolja till dess det blir tydligt att certifieringen är tillräckligt bra. Den storskaliga odlingen är orsak till regnskogsskövling och är ett ämne vi kan tänkas återkomma till. Komplicerande är att palmoljan kan benämnas, eller ha använts i produktionen, på många olika sätt. Det är ännu en anledning till att det är bra om man förstår innehållsförteckningen på den tvål man väljer. Detta har vi inte varit medvetna om så länge, men väljer nu t ex sådan här Aleppotvål som endast innehåller olivolja, lagerbärsolja och salt. Ett ställe man kan beställa bra tvålar från är Jordklok. Har man vägarna förbi Hjo kan man få tag på tvålar gjorda på svensk rapsolja. Vi har ännu inte varit där, men ett besök lockar.

Inspirerad av Kottkrigaren började jag för ett tag sedan pröva att tvätta ansiktet och håret med fast tvål. Jag får lätt finnar så jag tog det försiktigt, men oron visade sig vara helt obefogad. När jag tvättar ansiktet med grekisk olivtvål, som endast innehåller olivolja och mineralsalt mår huden mycket bättre än med den rengöringsmjölk jag tidigare använde. Mindre hudkräm går också åt eftersom den inte är lika uttorkande (tvärtemot myten). Håret blev däremot för fett av att bli tvättat med olivtvål. Har man torrt hår kan det tänkas funka riktigt bra, men det har inte jag. Själv hittade jag istället till Nea of Sweden där det finns schampokakor tillverkade med stort mått av miljötänk. Jag har använt den naturella, den med nässlor och den med morot och är mycket nöjd. De ersätter även duschkräm. För att inte behöva ha duschen på när jag tvålar in mig, vilket vore slöseri med varmvatten, brukar jag fylla en liten skål med vatten och doppa tvålen i den. Rengöringsmjölken till ansiktet såldes förstås i en plastflaska liksom det schampo jag tidigare brukade använda. Att sluta med dessa produkter sparar alltså in en hel del plast i det långa loppet. Med den här sortens fasta tvålar och schampokakor undviker man dessutom att fylla på den cocktail av onödiga kemikalier kroppen och miljön utsätts för och bidrar inte till att regnskog huggs ned för att odla palmolja.

Refill

Refill

Ett sätt att minska vår materialförbrukning och vårt överutnyttjande av jordens resurser är att mer konsekvent nyttja de olika refillmöjligheter som finns. Inom vissa områden har vi med självklarhet gjort detta länge medan vi är noviser på andra områden med refill.

När jag (Peter) som student fick min första egna lägenhet använde jag refill mera av ekonomiska än miljömässiga skäl. Tvättmedel var – och är – en produkt där det är enkelt att spara både pengar och miljö genom att köpa refill istället för nya flaskor av hårdplast. Under denna tid studerade jag bland annat litteraturvetenskap och antecknade då mycket. Vissa pennor fick med tiden ett affektionsvärde och istället för att köpa nya köptes bläckpatroner i bokhandeln. Även här sparades en del resurser.

Tidigare har vi, när det funnits, använt plastdiskborstar med utbytbara diskhuvuden. På det viset har en hel del plast kunnat sparas in när diskhuvudet varit utslitet men skaftet fortfarande fullt användbart och utan behov av att bytas ut (vilket aldrig hände). Just nu har vi istället en diskborste i trä som också har utbytbart huvud. Liknande princip har jag tidigare även haft för tandborstar.

När jag tänkt på detta med återfyllnad och refill har Annika Norlins sång ”Fredrik” dykt upp i huvudet. Hon sjunger där om ett meningslöst, egoistiskt samhälle och exemplifierar det med att hon köper vatten på flaska. Just så tror jag det är. Vatten som köps på flaska borde vara en omöjlig produkt utifrån att nästan alla har bra kranvatten och något bra argument mot att ta med en flaska vatten hemifrån när vi ska på utflykt eller liknande finns egentligen inte. Föga förvånande orsakar denna bekvämlighet även en betydande och onödig miljöbelastning. Koldioxidutsläpp motsvarande 8500 oljeeldade villor var resultatet bara för transporten av flaskorna i denna några år gamla studie.

Bland elektronikprylar kan refillmöjligheterna ofta vara kloka alternativ till kostsamma nyinköp; kostsamma kanske inte alltid ekonomiskt men däremot i naturresurser. Tydligt är detta för vår skrivare där bläckpatronerna regelbundet lämnas in för påfyllning. Detta går att göra på många håll men då jag arbetar i Linköping är denna butik flitigt använd för min del. En annan form av elektronikrefill som jag nyligen prövade var att byta batteri till min iPhone. Den fick genom detta ett nytt liv och användbarheten ökar ytterligare flera år. När vi byter ut trasiga eller slitna delar i våra tekniska prylar sparar vi förstås resurser i många led men gynnar även våra lokala teknikhantverkare.

Bland livsmedel upplever vi att det ännu är relativt ovanligt med refillmöjligheter även om det förekommer i vissa butiker. Kryddor i pappers- eller plastpåsar finns i alla fall ofta och i viss mån även KRAV-märkt. Detta är då ett vettigt alternativ till att köpa en ny liten glasburk med kryddor. Det kan även finnas kaffe och te eller spannmål, linser och bönor i lösvikt. Man kan då mera exakt styra mängden som köps och mindre mängd förpackningsmaterial används. Det vore intressant om detta liksom möjlighet att handla mjölk, olja etcetera i lösvikt framöver kunde utökas. I väntan på att detta blir en del av vardagen kan vi alla göra det till en utmaning att återfylla så många som möjlig av våra produkter och förpackningar samt efterfråga möjligheten till detta där vi handlar.

Naturmaterial – värmande ull

Varmande ullNär jag (Sofia) var barn hade morfar får och jag minns lammens glada språng i hagen och morfars historier om bråkiga baggar som inte ville klippas. Pappa älskar Gotland och vi var ofta där under min uppväxt. Där finns det mycket får (eller lamm och lammungar som de kallas där) och mycket produkter av fårskinn och ull. Ullen är, kan man säga, en förnyelsebar naturprodukt eftersom den växer ut igen så länge fåret lever. Att mamma är mycket bra på att sticka, så att jag kan beställa vilka tröjor jag vill, har bidragit till min förtjusning i detta naturmaterial.

Så här på vintern använder jag ull väldigt ofta. Det har två stora fördelar ur miljösynpunkt. För det första värmer det väldigt bra, vilket gör att man inte behöver vrida upp elementen till så höga temperaturer, vilket i sin tur sparar energi. Jag har förstått att vissa vill ha det så varmt inomhus att man kan ha T-shirt även på vintern. Själv är jag van vid att även inomhus klä mig ganska olika utifrån årstid och väder. Man ska förstås inte behöva ha mössa och vantar inne, men en ylletröja och tofflor eller raggsockor tycker jag bara är mysigt. Det andra är att man nästan aldrig behöver tvätta ett plagg av ull. Materialet stöter ifrån sig smuts och lukt och behöver på sin höjd vädras. Det sparar både energi och vatten.

Inte heller produktion av naturmaterial som ull är alltid problemfritt, så hittar man ull från svenska får och miljömärkt så är det bra. Det finns t ex ullgarn från gotländska får och även här i Östergötland finns ett ullspinneri. Extra uppmärksam ska man vara när det gäller Merinoull från Australien där det fortfarande verkar vara vanligt med sk mulesing som är mycket plågsamt för fåren. Det är ju dessutom helt onödigt att transportera ull så långt när får trivs i Sverige, men av någon anledning går mycket av den svenska ullen till spillo. Det skulle troligen förändras om det efterfrågades oftare.

Till jul köpte jag ett sittunderlägg (välj den rubriken under ”etiketter”) till Peter som en kollega hade gjort. Hon använde en teknik där man virkar eller stickar alldeles ”för stort” och glest i ull och sedan tvättar det i maskin. Det blir då som tovat. Sedan tidigare har jag en hatt, vantar och en väska som är gjorda så (av andra personer). Det blir tåligt och vackert. Underbara Clara beskriver i ett avsnitt av Husmorsskolan hur man kan göra bl a en stolsdyna och värmande skoinlägg av en sliten ullfilt på liknande sätt. Lyssna gärna.

Januari, februari är liksom november månader som många tycks vilja fly istället för att uppleva. Man håller sig inne, höjer värmen och tänder alla lampor. Själv är jag förtjust i vintern och särskilt klara, kalla dagar med snö. Då är det inte så dumt med en picknick med varm choklad och sittunderlägg i filtad ull. Förutom ull är det bästa tipset för att hålla sig varm lager på lager. Superställ har vi kvar sedan 80-talet som fortfarande håller, men annars skulle jag pröva t ex dessa underställ i ekologisk ull. När man tycker sig ha fått tillräckligt bett i kinderna kan man komma hem till mys i soffan med en (ull)filt, stearinljus och en god bok.

Farliga kemikalier – rensa ut något du inte förstår

Farliga kemikalier - rensa ut något du inte förstår

Dokumentären Underkastelsen av Stefan Jarl var på flera sätt en omskakande upplevelse. Vi såg den i somras och i efterhand har jag (Peter) funderat en del kring hur vi människor reagerar på stora och ofta svårgripbara hot. I detta fall gällde den kemikaliecocktail vi dagligen utsätts för, med okända risker i det långa perspektivet och gällande de blandningar som uppstår i våra kroppar. Andra svårgripbara hot kan handla om växthuseffekten, kärnkraftrisker, sjukdomsalstrande mat eller ökad stress i vardagen. Ett vanligt sätt att reagera i dessa situationer tror jag är strutsens nedsänkning av hjärnan under markytan (även om detta beteende troligen främst är en myt). Mera konstruktivt i en hotsituation bör vara att fundera på om det finns något jag själv kan påverka för att minska hotet, från exempelvis farliga kemikalier.

Som en reaktion efter filmen om kemikalierna i vår vardag gick jag vidare och tog åtminstone ett steg. Även tidigare hade jag upplevt tveksamhet till min deodorant med innehållsförteckning som knappt fick plats på plasthöljet och där bara ett fåtal ingredienser var mig välbekanta. Att fortsätta stryka på en produkt med ett innehåll jag inte förstod – och detta på den del av kroppen med allra tunnast hud – kändes plötsligt som en synnerligen dålig idé. Veckan efter att vi sett Underkastelsen besökte jag en hälsokostbutik för att leta efter en mindre kemikaliestinn produkt att använda under armarna. Besöket gick bättre än jag vågat hoppas och jag kom hem med en så kallad Thai-sten. Ett alunstift som har befriande kort innehållsförteckning; alun och vatten. Alun är en form av mineral som även säljs på Apoteket i form av sårstift, då det har blodstillande egenskaper för mindre skärsår. De månader jag använt Thai-stenen har den visat sig vara minst lika effektiv som tidigare deodorant. Någon minskning av stiftets volym har jag ännu inte märkt och då priset var mindre än en fjärdedel av tidigare använda Boss-deo har det varit en synnerligen prisvärd produkt.

I badrumskåpet finns sedan några år för övrigt även en annan hygienprodukt som visat sig vara klart resurssnål. Nämligen en klassisk raktvål med tillhörande rakborste som fick mig att uppleva ett behagligt mognande när de togs i bruk. Jämfört med användande av raklödder på flaska, som snabbt tar slut och kräver mycket förpackningsmaterial, eller eldriven rakapparat känns det även som ett miljösmart alternativ.

Istället för att sticka huvudet i sanden inför det svårgripbara och oroande kan vi alla ta åtminstone något steg till förändring. Genom att låta vår vardag och vardagliga produkter bli lite mindre komplexa med exempelvis färre märkliga ingredienser, misstänkt farliga kemikalier och onödigt kringmaterial går de lättare att greppa med vårt förstånd. Förstår vi mer av vår omvärld tror jag även vårt eget välmående ökar – och planetens.