Ökad självförsörjning

Ökad självförsörning

Vi har länge känt oss inspirerade av tanken på självförsörjning, men också varit medvetna om svårigheterna och hur långt ifrån vi själva är.I likhet med de flesta har vi en hyra att betala och avbetalningar på studielån. Lite pengar måste man ha om man inte är beredd att bo i skogen under bar himmel. Avlägset för de flesta är väl också sådant som att odla lin, bereda det till garn, väva det till tyg och sedan sy kläder av det. Att verkligen vara självförsörjande är minst ett heltidsarbete, men så länge man behöver pengar måste man samtidigt arbeta med något annat. Ja, ni förstår… att komma hela vägen fram är inte riktigt rimligt.

Men varför haka upp sig på svårigheterna när det finns så mycket man kan göra? Det handlar om att ta vara på sina egna kunskaper och förmågor och de resurser man har naturligt omkring sig. Att börja ställa sig frågor som; kan jag göra det här själv? Går det här att byta ut mot något jag kan göra själv? Vem känner jag som kan det här? Vad kan man göra av det här materialet? Går den här att göra om till något mer användbart? I Underbara Claras del av programserien De obekväma, uppmanade hon flera gånger till att ställa sig frågan: ”Hur lite skulle jag kunna vara nöjd med?” Istället för: ”Hur mycket kan jag få?”. Det är klokt tänkt. Den själviska roffarmentaliteten och det ständiga kravet på tillväxt är mer än planeten tål. Att sträva mot ökad självförsörjning behöver inte alls vara ett individualistiskt projekt med fokus på SJÄLV. Delat ägande av t ex bil och gräsklippare, att samarbeta om större odlingar, eller hjälpa varandra med sådant som annars skulle ha kostat pengar kan mycket väl vara viktiga delar.

Vi kommer att återkomma till och fördjupa oss i flera områden inom detta tema, men nämner nu kortfattat några möjliga infallsvinklar.

Det man kanske först kommer att tänka på är odling. Vi har sedan några år tillbaka en kolonilott på 100 kvm. Den gör oss självförsörjande på grönsaker under kanske 4-5 månader om året och på bär under längre tid än så. Det händer att vi unnar oss något vi blir sugna på som vi inte själva odlat även under skördetid, men det behövs inte för näring eller mättnad. Pickles, chutney, syrade, inlagda, frysta och torkade grönsaker har vi haft kvar till helt nyligen och kunnat använda som tillbehör till maten. Enligt Bella Lindes inspirerande bokRätt ur jorden kan en familj på fyra personer bli självförsörjande på grönsaker om man har 500 kvm mark. En genomsnittlig svensk villatomt är på 1900 kvm. Det kräver möjlighet till lagring, men är en hoppingivande tanke. Vi har i år dubblerat vårt odlingsutrymme med en lott till och får då se till att utveckla fler sätt att ta hand om skörden.

Att fråga bekanta om de har mer frukt än de kan ta hand om, kolla om det finns offentliga träd man får plocka från, plocka bär och svamp i skogen, lära sig använda ogräs och vilda växter i maten och att dra ned på sådana livsmedel man inte kan, eller är villig att, producera själv är några fler sätt.

Idén om självförsörjning gäller inte bara mat. Att lappa, laga och låna oftare är några enkla andra saker man kan ha i åtanke. Jag (Sofia) har på senare år börjat sy ganska mycket. Så länge man köper nytt tyg till det är det inte säkert att det blir vare sig billigare eller så mycket mer resurssnålt. Men det utvecklar kunskaper och ger en känsla av självständighet. Det senaste året har jag gått vidare till att använda begagnat tyg som man kan hitta väldigt billigt. Ofta finns det stuvbitar i second handbutiker, men man kan också använda t ex gardiner och sy något helt annat av tyget. När jag på allvar började botanisera upptäckte jag att det fanns mycket mer än jag trodde innan. Enklare än att sy själv från grunden är att sy om kläder man tröttnat på.

På senare tid har jag kommit igång med att virka och mamma är mycket bra på att sticka. Inte heller det blir med nödvändighet billigare, men man har större frihet att välja bra material och konstruera saker så som man vill ha dem. Det är också bra att kunskaperna bevaras och utvecklas. Pappa är händig, bra på att snickra och på att hitta kluriga lösningar till konstruktionsproblem. Tillsammans har vi snickrat både en specialutformad kompostlåda och en måttanpassad redskapslåda med sittplats och utdragbart bord. Men vi har inte huggit ned träd och klyvt till brädor. Peter bakar allt vårt matbröd och maler en del av mjölet, men vi odlar inte säd och vi köper de flesta av ingredienserna. Man får hitta sin nivå. Men gärna också utmana sig själv att gå vidare från den. I en krissituation kan det krävas av oss, men även nu är det ett sätt att spara på jordens resurser.

Lite av en klassiker på området är boken Självhushållning av John Seymour, utgiven på svenska 1979. Här finns information om det mesta. Odling förstås, men också skogsbruk, jakt, vindkraft, hur man spinner ull och lin, korgflätning, smide och mycket mer. Inspirerade av den och av sina egna försök att vara självförsörjande gav Marie och Gustav Mandelmann ut boken Självhushållning på Djupadal 2013. Det är en härligt illustrerad bok som är uppdelad efter säsongerna. Båda dessa böcker är skrivna av personer som driver självhushållningstanken mycket längre än vi själva gör, men som går bra att inspireras av även om man bara har en balkong eller fönsterbräda. Tidigare nämnda Rätt ur jorden ligger närmare en nivå som är rimlig för gemene man och är fokuserad på ätbara vegetabilier, framför allt på odling.

Naturmaterial – värmande ull

Varmande ullNär jag (Sofia) var barn hade morfar får och jag minns lammens glada språng i hagen och morfars historier om bråkiga baggar som inte ville klippas. Pappa älskar Gotland och vi var ofta där under min uppväxt. Där finns det mycket får (eller lamm och lammungar som de kallas där) och mycket produkter av fårskinn och ull. Ullen är, kan man säga, en förnyelsebar naturprodukt eftersom den växer ut igen så länge fåret lever. Att mamma är mycket bra på att sticka, så att jag kan beställa vilka tröjor jag vill, har bidragit till min förtjusning i detta naturmaterial.

Så här på vintern använder jag ull väldigt ofta. Det har två stora fördelar ur miljösynpunkt. För det första värmer det väldigt bra, vilket gör att man inte behöver vrida upp elementen till så höga temperaturer, vilket i sin tur sparar energi. Jag har förstått att vissa vill ha det så varmt inomhus att man kan ha T-shirt även på vintern. Själv är jag van vid att även inomhus klä mig ganska olika utifrån årstid och väder. Man ska förstås inte behöva ha mössa och vantar inne, men en ylletröja och tofflor eller raggsockor tycker jag bara är mysigt. Det andra är att man nästan aldrig behöver tvätta ett plagg av ull. Materialet stöter ifrån sig smuts och lukt och behöver på sin höjd vädras. Det sparar både energi och vatten.

Inte heller produktion av naturmaterial som ull är alltid problemfritt, så hittar man ull från svenska får och miljömärkt så är det bra. Det finns t ex ullgarn från gotländska får och även här i Östergötland finns ett ullspinneri. Extra uppmärksam ska man vara när det gäller Merinoull från Australien där det fortfarande verkar vara vanligt med sk mulesing som är mycket plågsamt för fåren. Det är ju dessutom helt onödigt att transportera ull så långt när får trivs i Sverige, men av någon anledning går mycket av den svenska ullen till spillo. Det skulle troligen förändras om det efterfrågades oftare.

Till jul köpte jag ett sittunderlägg (välj den rubriken under ”etiketter”) till Peter som en kollega hade gjort. Hon använde en teknik där man virkar eller stickar alldeles ”för stort” och glest i ull och sedan tvättar det i maskin. Det blir då som tovat. Sedan tidigare har jag en hatt, vantar och en väska som är gjorda så (av andra personer). Det blir tåligt och vackert. Underbara Clara beskriver i ett avsnitt av Husmorsskolan hur man kan göra bl a en stolsdyna och värmande skoinlägg av en sliten ullfilt på liknande sätt. Lyssna gärna.

Januari, februari är liksom november månader som många tycks vilja fly istället för att uppleva. Man håller sig inne, höjer värmen och tänder alla lampor. Själv är jag förtjust i vintern och särskilt klara, kalla dagar med snö. Då är det inte så dumt med en picknick med varm choklad och sittunderlägg i filtad ull. Förutom ull är det bästa tipset för att hålla sig varm lager på lager. Superställ har vi kvar sedan 80-talet som fortfarande håller, men annars skulle jag pröva t ex dessa underställ i ekologisk ull. När man tycker sig ha fått tillräckligt bett i kinderna kan man komma hem till mys i soffan med en (ull)filt, stearinljus och en god bok.