Miljövänliga disktrasor

Miljövänliga disktrasor

När vi bestämde att jag (Sofia) skulle skriva ett miljötips om miljövänliga disktrasor hade vi nog båda tanken att Wettex skulle spela boven i dramat. Vi trodde att dessa trasor var gjorda av något plastigt syntetmaterial. Men ibland är det inte riktigt så illa som man tror. Wettextrasor är i själva verket gjorda av vad som kallas regenererad cellulosa som förstärkts med bomullsfiber och så pass biologiskt nedbrytbara att de ska gå att lägga på komposten. Naturmaterialen man utgår från är dock hårt processade vilket kanske förklarar varför man uppfattar det som syntetiskt. Trasorna säljs i flerpack förpackade i plast vilket ger intrycket att det är tänkt som en billig produkt man förbrukar ganska snabbt. Så används de nog också av många, kanske de flesta. Om man är förtjust i sina wettextrasor kan det vara ett tips att de kan tvättas i maskin när de behöver fräschas upp. Det sägs också att man kan mikra dem en stund, men hur väl detta fungerar vet vi inte. Bomull, som ingår i materialet, är miljömässigt väldigt tveksamt om det inte är ekologiskt odlat och även när det är det kräver det mycket vatten. Att trasorna är biologiskt nedbrytbara behöver inte betyda att produktionen av materialet är miljövänlig.

Själv har jag aldrig gillat wettextrasor. De börjar väldigt snabbt lukta illa och även om man som sagt kan tvätta dem blir de snabbt slitna och fula om man gör det. Periodvis har vi ändå använt sådana, men oftare har det blivit tygtrasor av den här typen. Jag trodde länge att de vi har haft var gjorda av lin, men de är av bomull (den som visas i länken är en blandning av lin och bomull). När tygtrasor är gjorda av bomull kan tidigare nämnda miljöproblem finnas med själva produktionen, men vår erfarenhet är att de håller sig fräscha betydligt längre än wettex och håller bättre i tvätten.

För ett tag sedan fick jag ett par disktrasor som mamma stickat i lin. Dessa är det absolut bästa alternativet hittills och dessutom vackra. Lin är i grunden ett bättre miljöval än bomull även om det fortfarande är svårt att få tag på ekologiskt odlat. Vi har skrivit en del om det här. Trasor av lin har mycket god uppsugningsförmåga, torkar snabbt och håller sig fräscha väldigt länge. Det är faktiskt en enorm skillnad på hur snabbt en wettextrasa börjar lukta i jämförelse med en av lin. Med två av mammas lintrasor att växla mellan klarar vi oss i åratal, även om jag nu blivit sugen på att pröva att sticka egna. Från Ateljé Huskroken har jag skickat efter lingarn vars beredning och färgning har Naturskyddsföreningens märkning Bra miljöval. Framåt våren verkar det som att de dessutom kan få in garn där även själva linet är ekologiskt odlat. Om man inte stickar själv, eller känner någon som gör det, kan Växbo lins vävda varianter vara ett bra alternativ. Även när det gäller dem har beredningen av linet, men inte odlingen, märkningen Bra miljöval.

Ett för miljön ännu bättre alternativ är att använda bitar av tyg från uttjänta kläder, sängkläder eller andra begagnade textilier. För att de ska fungera väl som trasor kräver det dock att man råkar ha en typ av tyg över som har god uppsugningsförmåga. För att putsa speglar och fönster fungerar gamla lakan utmärkt i kombination med tidningspapper.

Mikroplaster

Mikroplaster

När jag (Peter) växte upp på 80-talet minns jag att det ibland talades om de plastband som höll ihop 6-pack med läsk- och ölburkar. Om banden slängdes i naturen kunde fåglar eller andra mindre djur fastna och i värsta fall kvävas i plastöglorna. Jag kommer att tänka på dessa sladdriga plastband när jag försöker greppa mikroplaster som är betydligt mindre visuellt uppenbara.

I höstas kunde vi på nyheterna ta del av Naturskyddsföreningens rapportering om de mikroplaster som finns i mångas badrumsskåp. Det handlar om olika tandkrämer, skrubbprodukter och raklödder med mera. För att ge hygienprodukterna nya egenskaper och ökad säljbarhet har producenterna tillsatt små, små plastbitar. För oss är plasten troligen inte speciellt farlig när vi använder produkten. Problemet är att de mikroskopiska plastbitarna efter vårt rakande och smörjande förs vidare till våra vattenreningsverk. Där saknas möjlighet att fånga upp mikroplasten och istället fortsätter den ut i naturen, främst till våra hav.

På tandkrämstuben eller raklöddret står det inte heller att produkten innehåller jättesmå plastbitar. Istället kan man påinnehållsförteckningen försöka hålla utkik efter benämningar som; polyeten (PE) och polymetylmetakrylat (PMMA). Konkreta exempel på skönhetsprodukter där mikroplast förekommer finns i denna undersökning (sidorna 18-19). Vi har själva under de senaste åren allt mer aktivt försökt minska ner vårt plastanvändande och även reducera antalet produkter i badrumsskåpet. Vi har också satsat på att ingredienserna i våra hygienprodukter ska bestå av så naturliga råvaror som möjligt. När jag i samband med denna veckas miljötips undersöker våra skåp och lådor i badrummet verkar det som att våra ambitioner burit frukt. Trots att vi tidigare inte fokuserat just på mikroplast verkar vi slippa medverka till sådana utsläpp från vårt badrum. Ett par osäkra kort finns fortfarande där vi inte sparat den ytterförpackning där innehållsförteckningen fanns. Om naturlig hud- och hårvård har vi skrivit här.

Då mikroplast som kommer ut i våra hav är lika liten som plankton äts den upp av bland annat fiskar och kommer in i näringskedjan. När vi tidigare skrivit om plast påtalade vi bland annat hur de plastbitar som successivt sönderdelas i vår natur ännu inte kunnat brytas ner helt under den tid vi människor använt plast (plast har masstillverkats i 70 år, men nedbrytningstiden är mycket längre än så). Större plastbitar som delas upp i många små bitar övergår efter en tid till det vi kallar mikroplast (beroende på definition ses mikroplast som bitar mindre är 5 eller 1 millimeter). Men bara för att vi inte ser bitarna med blotta ögat innebär det inte att problemen försvinner.

En av plastens egenskaper är att den har en svampartad förmåga att suga upp diverse miljögifter. När fiskar och andra vattenlevande djur får i sig större eller mindre plastbitar får de därför ofta också kraftigt förhöjda nivåer av giftiga ämnen i kroppen. Dessa lagras lätt i djurens fettvävnad och vandrar sedan upp genom näringskedjan; tillbaka till oss som tillverkade plasten och tillät den att komma ut i naturen. För att bättre förstå hur fiskar skadas av mikroplast och hur de tar upp miljögifter från plast som hamnat i havet har forskare gjort studier på just detta. Bland annat kunde de se att fiskar som fick i sig plast som legat i havet några månader hade betydligt högre halter av organiska miljögifter som motstår nedbrytning, så kallade persistent organic pollutant (POP). Detta i jämförelse med fiskar som fick äta fiskmat med inblandning av så kallad ny plast.

Problemen med mikroplast är med andra ord betydligt mer komplexa är barndomens plastöglor som hotade att snara små djur. Idag släpper vi ut mycket mer plast i naturen och lidandet det orsakar är mera mångfacetterat. Mikroplasten hotar också i högsta grad oss själva. Både mer inspiration och konkreta tips på hur vårt frenetiskt sågande av den gren vi sitter på kan avbrytas finner du här.

Eftersom många möjliga lösningar för att begränsa plastens negativa effekter ligger på politisk nivå var jag nyfiken på vilken inställning våra riksdagspartier har i frågan. Jag skickade därför en fråga om vad de har gjort och planerar att göra för att motverka problemen kring mikroplast. Tyvärr skickade jag frågan för bara en dryg vecka sedan och har ännu inte hunnit få något svar. Troligen kommer vi därför att återkomma till detta längre fram istället.

Kvalitet på kläder – innehållsförteckning?

Ekologisk trojaI våras åkte jag (Peter) långfärdsbuss mellan Göteborg och Linköping. Bland poddarna i telefonen blev jag nyfiken på radioprogrammet Stils avsnitt om kvalitet på kläder. De talade bland annat med besökare på Stockholms modevecka om deras inställning till just kvalitet på kläder. De flesta svarade något skuldmedvetet att de inte hade speciellt god koll på kvaliteten och ofta inte brydde sig om att se efter vilket material deras klädinköp var gjorda av. En vanlig kommentar var också att detta berodde på att de helt enkelt inte behövde. Går kläderna sönder är det ändå lätt – och framför allt billigt – att köpa nya.

Som en motvikt till denna snabbmatsinställning till kläder talade de även med modejournalisten Sofia Hedström, som givit ut boken Modemanifestet. Hon beskriver sitt tidigare förhållande till klädinköp som ett beroende och har för att bryta detta bland annat avstått från klädinköp under ett år. Förutom de klassiska tipsen gällande hållbar konsumtion av kläder (handla second hand och sy om/reparera) förespråkar hon också att ”handla i sin egen garderob”. Ofta finns det trots allt många klädesplagg där som är fullt användbara och som genom nya kombinationer känns just nya.

Här på Bättre värld har vi varit inne på detta tidigare och gav då exempel på bland annat intressanta second hand-butiker och ekologiskt producerade kläder. Och som Sofia (Asthamn) där skriver: Poängen med kvalitet är att nästa gång man inventerar sin garderob kanske man upptäcker att man redan har vad man behöver.

I radioprogrammet var ett förslag en form av innehållsförteckning på klädesplagg. Vi köpare skulle där inte bara se vilken råvara plagget var gjort av och hur det ska skötas utan även var textilierna tillverkats och färgats. Tanken är att det med denna lättillgängliga information skulle vara lättare att gynna produktion med liten miljöpåverkan. Innehållsförteckningen skulle också kunna göra att kläderna i sig blir mer intressanta och får en starkare identitet. Genom att veta mer om plagget du köper får det större betydelse för dig. Du kan lättare ”respektera” det och vill inte gärna skiljas från klädesplagget.

De negativa aspekterna våra billiga kläder aktualiseras återkommande med reportage om barnarbete i produktionskedjan och utsläpp som ger stora skador på naturen nära textilproduktionen. I Naturskyddsföreningens årsbok, Grön design från 2008, påtalas bland annat att ett kilo textil orsakar tre gånger så stora klimatutsläpp som ett kilo metall eller plast. Då vi i Sverige varje år köper omkring 24 kilo textilier per person blir det en stor påverkan. Vanligtvis är detta knappa halvkilo i veckan ingen direkt hälsorisk för oss själva och om exempelvis en tröja innehåller hälsofarliga mängder gifter ska svensk lagstiftning kunna stoppa import av klädesplagget. Det vanligaste är att kemikalierna från tillverkningen tvättas ur på plats för tillverkningen och därmed stannar kvar där utan att komma till oss köpare. Om då tröjan är ofarlig, men fabriksarbetarna utsätts för gifter under tillverkningen, väger frihandelsreglerna tyngre än övrig lagstiftning – och kläderna importeras. Kanske kan konsumentkrav på en mera utförlig innehållsförteckning vara en del i att minska dessa problem.

För egen del har jag nu under några månaders tid, utan att medvetet planera för det, haft ett köpuppehåll när det gäller kläder. Under ett flertal år dessförinnan har den absoluta majoriteten av mina köp varit second hand. Vid nyinköp har både jag och Sofia allt oftare valt andra material än bomull. Även om ekologisk bomull är betydligt bättre än konventionell behöver konsumtionen av detta material minska. Några alternativ är lin, hampa, ull och bambu.

Lin och hampa har funnits länge i Sverige. Ända fram till 50-talet odlades lin i stor skala men idag saknas industriell odling av spånadslin. Både lin och hampa är starka och smutsavvisande material. De kräver, till skillnad från bomull, lite vatten för att växa och hampan slår dessutom själv ut konkurrerande ogräs och tillför jorden näringsämnen. I Naturskyddsföreningens årsbok konstateras att de problem som kan finnas med produktionen handlar om rötningen när fibrerna inne i stjälken ska utvinnas. Detta kan ske på traditionellt sätt genom att stjälkarna ligger ute på marken under några fuktiga höstveckor men ofta sker det istället genom att lin och hampa läggs i vatten. Då blir mycket syreförbrukande ämnen kvar i vattnet vilket kan orsaka syrebrist för andra organismer.

Ull har vi tidigare skrivit om och här finns potential att använda svensk fårull som fortfarande ofta bränns upp istället. När det gäller bambu kan jag konstatera att de t-shirtar jag har av bambu har blivit favoriter. De håller formen, är sköna mot huden och verkar knappt slitas. Dessutom är bambun en snabbväxande gröda som kräver lite vatten och bekämpningsmedel. Däremot används ofta relativt mycket kemikalier när träfibrerna ska brytas ner och ombildas för textiltillverkning.

Vi behöver inte bara se på våra kläder som uttryck för ett skiftande mode. Istället kan vi med en nyfiken blick se vilken historia just detta plagg har. I fantasin kan vi tänka ut vad plagget från Myrorna har upplevt med sin tidigare ägare. Förhoppningsvis kan du inom kort på plaggets innehållsförteckning läsa dig till allt mer om var och hur tillverkningen skett. Redan nu kan du genom nyfiket och nitiskt frågande få veta dessa saker om tillverkningen. Förstår butiksägare och producenter att allt fler är intresserade av hållbara kläder kommer också processen mot sant hållbara kläder att snabbas på.

Tvätta miljövänligt

TvattNär jag (Sofia) gick på folkhögskola i början av 90-talet fanns där en Sackeusbod, som hade samma koncept som det som nu kallas Världsbutiker. Där såldes bl a det miljömärkta tvättmedlet Ecover. En man som var engagerad i bodens verksamhet berättade vid något tillfälle om produkterna som såldes där och kom in på detta med att tvätta miljövänligt. Jag minns fortfarande att han sade att man sällan behöver tvätta varmare än 40° och att det gradantal som står på kläderna är den maxtemperatur plagget tål – inte vad det behöver för att bli rent. Sedan dess tvättar jag ytterst sällan varmare än 40° och använder bara miljömärkt tvättmedel. Vissa människor kan tala så att budskapet går in!

Det är energibesparande att tvätta på lägre temperatur. En annan fördel är att kläderna inte behöver delas upp i så många olika högar som ska tvättas separat. Då är det lättare att fylla maskinen varje gång och inte slösa energi på enstaka plagg. Förutom handtvätt delar jag in i tre grupper; svart och riktigt mörkt, vitt och riktigt ljust, samt alla färger där emellan. Ska man utöver det dela på 40°, 60° och kanske t o m 90° kan det genast bli dubbelt så många tvättar, eller mer. För en barnfamilj kanske problemet periodvis är det motsatta, men så är det ju inte för alla. Barnfamiljen kan förstås också vara i situationen att kläderna blir hårt smutsade och därför behöver tvättas varmare. Men för de flesta vuxna misstänker jag att det är som för oss; att plaggen oftast inte är smutsiga på det sättet utan mest behöver en uppfräschning. Då räcker 40° utan problem.

I reklamen framställs det ibland som att det kan finnas bakterier och annat osynligt som bara just deras tvättmedel gör rent hus med. Detta är relevant i sjukhusmiljö och kanske för vissa allergiker, men annars finns det ingen anledning att tvätta så att kläderna blir i det närmaste sterila. Vissa verkar oroa sig för att det inte blir tillräckligt rent om vattnet inte är riktigt varmt, men ser det rent ut och doftar rent så är det så rent det behöver bli.

När det gäller tvättmedel ska man välja ett miljömärkt så att man inte sköljer ut onödiga kemikalier i naturen. Naturskyddsföreningens märkning Bra miljöval har högre miljökrav än Svanen så välj hellre det förstnämnda om det finns. Överdosera inte. Sköljmedel använder vi aldrig. Det är i de allra flesta fall onödigt.

Ta gärna en titt på kläderna och lukta på dem för att kolla om de faktiskt behöver tvättas istället för att på slentrian tvätta när de använts en viss tid. Detta slarvar jag fortfarande med, men ska skärpa mig. Särskilt plagg man har utanpå andra kläder klarar sig ofta utan tvätt längre än man tror. Tvätta så sällan som möjligt och fyll maskinen. Detta både sparar energi och sliter mindre på kläderna. Det kan vara värt att tänka på redan i klädaffären att undvika färger eller material som måste tvättas separat från övrigt i din garderob. Vissa material, som ull, är bra för att de klarar sig länge på bara vädring.

När vi använde hyreshusets tvättstuga brukade vi torktumla frotté och plysch som jag upplevde blev mycket mjukare av detta. Sedan köpte vi egen tvättmaskin och det blev aldrig av att boka tvättid bara för att tumla. Snabbt vande vi oss av med det behovet. Båda materialen blir snabbt mjuka igen när man börjar använda handdukarna eller kläderna tycker jag nu. Dessutom är ekologisk plysch mycket mjukare än konventionell och behöver ingen extra behandling. Torktumling drar mycket energi och sliter på kläderna. Bor man litet och använder en gemensam tvättstuga kan man vara tvungen att torka kläderna lite snabbare i t ex ett torkrum med någon form av fläkt eller värme. Men för de allra flesta går det bra att låta kläderna torka av sig själva. Vi bor i lägenhet, men har en torkställning över badkaret och en hopfällbar som vi ställer i vardagsrummet.

Pappersförbrukning

Pappersförbrukning

När jag (Peter) började fundera på ett veckotips om minskad pappersförbrukning tänkte jag först på vardagliga saker, exempelvis att använda dubbelsidig utskrift som standardinställning på datorskrivaren och att även annars återanvända papper för utskrift på baksidan. Sedan såg jag undersökningen som refereras här, om papperets klimatpåverkan under hela dess livscykel. Där framkom att vårt pappersanvändande påverkar vårt klimat mer än alla samlade flygresor. För mig blev detta på något sätt en ögonöppnare för frågans dimension. Till saken hör även att Sverige, när det gäller pappersanvändning, ligger långt före större delen av världen med våra 206 kilo per person och år – jämfört med världsgenomsnittet på 54 kilo. Vi har alltså stora möjligheter till positiv påverkan om vi i denna fråga blir mer av världsmedborgare.

En del enkla insatser vi gör får faktiskt snabb och stor påverkan på vår totala pappersförbrukning. Att tacka nej till reklam är en sådan sak. Sätt upp en skylt med ”Reklam, nej tack!” på din brevlåda/vid postinkastet så slipper du bära iväg din kroppsvikt i reklam till återvinningsstationen varje år. Anmäler du dig även till reklamfritt.se kan du dessutom slippa mycket av den direktannonserade reklamen. Trots att mycket reklam på detta vis undviks samlar även vi på oss en del papper. Sedan en tid har vi därför en mapp i köket där vi lägger överblivna helsidor eller bitar av A4-papper där åtminstone baksidan är oanvänd. Är det hela A4-sidor med tomma baksidor försöker vi komma ihåg att skriva ut saker från datorn på dem, i annat fall är papperen användbara att anteckna på, skriva handlingslistor etcetera.

Det mesta papperet i vår vardag kan återanvändas eller återvinnas. På detta vis förlängs produktens annars ofta korta livscykel och träd som inte behövs till nytt papper sparas. Undantag finns och ett sådant vi själva tidigare har missat är kassakvitton. Tyvärr innehåller dessa ofta den obehagliga plasten bisfenol-A och därför bör kvitton slängas i den lilla påsen med brännbara sopor istället. Detta kan förstås också ses som en anledning att tacka nej till kvitton i sammanhang där butiken/utlämnaren inte är tvungen att skriva ut ett sådant (på grund av Skatteverkets regelverk exempelvis). På biblioteket kan man till exempel ofta tacka nej, eller välja att inte ta ut ett kvitto vid självbetjäning. Ett alternativ till papperskvitton som är värt att kolla upp för dem som har en smartphone är appen Sparakvittot. Från de butiker som är anslutna kan kvitto i mobilen erbjudas istället för ett (ofta giftigt) papperskvitto.

Då vi handlar relativt mycket på Coop blev jag nyfiken på om de har bisphenol-A i sina kassakvitton. Glädjande nog fick jag ett nekande svar på detta. Om vi är fler som frågar våra butiker om detta finns troligen goda möjligheter att skynda på utfasningen av detta ämne i våra kvitton.

Eftersom vi samlar på oss överblivet papper att använda till bland annat antecknande har vi inget behov av post-it-lappar. Även om jag på arbetet använt mig av dessa självhäftande färgklickar är det inte svårt att se dem som onödiga. I nästan alla sammanhang finns annat pappersmaterial som ”blivit över” och fungerar bra som kom ihåg-lappar. Likt kvitton och kuvert går post-it-lapparna inte att återvinna och är därför extra bra att undvika. På grund av klistret i lapparna riskerar de att sabotera återvinningsprocessen och de behöver därför slängas bland de brännbara soporna.

En annan pappersåtgång som lätt kan eskalera är användning av pappersservetter. Sedan ett par år plockar jag endast undantagsvis med mig någon servett på café eller restaurang. Att ta med sig en eller ett par servetter är något många av oss annars gör per automatik, men egentligen behövs sällan servetten; varför inte hämta lite papper om du verkligen spiller istället? Även på toaletter med pappershanddukar istället för vanliga handdukar brukar jag undvika att använda dessa. Efter handtvätten fungerar det istället bra att skaka av händerna och eventuellt passa på att justera frisyren. När det gäller pappersnäsdukar fungerar gamla hederliga tygnäsdukar utmärkt.

Papper och läsande hänger tätt ihop och vi har i tidigare tips uppmärksammat lånandets fördelar. Genom att läsa fler böcker och tidningar från biblioteket – alternativt låna av vänner och bekanta – istället för att köpa dem själv, sparas en hel del träd. Dessutom öppnar en lånekultur upp för fler goda sociala möten i vardagen.

Slutligen är det mycket värt om vi allt mer konsekvent köper in det papper vi ändå behöver från hållbart skogsbruk och miljöklok papperstillverkning. Vanligtvis finns det pappersprodukter som är märkta med Bra miljöval genom Naturskyddsföreningens svala. För att få koll på företag som erbjuder bra miljöval för papper och andra produkter kan exempelvis hemsidan Klimatsmart.se vara till hjälp. Sedan kan vi även inspirera vår arbetsgivare och lokala förening, med flera, att göra lika kloka inköpsval.