Klimatsorg

klimatsorg. Bild på snöängel.

Jag minns hur jag brukade leta vårtecken i den bortsmältande snön. Snödroppar och vintergäck i skyddat läge. När jag var barn brukade vi plocka tussilago i en slänt ned mot en bilväg där de små solarna frodades. Vasen var ofta en äggkopp av märket Berså. Blåsippor och vitsippor åkte vi ibland till Notbodarna för att plocka stora fång av. Där fanns hur mycket som helst. Även som vuxen, faktiskt även sedan vi flyttade hit till Vadstena, har jag ivrigt letat vårtecken. Längtat och sökt. Nu bär jag istället på en klimatsorg.

Det var länge sedan jag kände den där ivern inför våren. Blommorna kommer alldeles för tidigt. Långt innan jag har hunnit börja längta. Långt innan det är dags i den årstidsrytm vår natur är anpassad för. Fortfarande är de vackra förstås, men jag har svårt att glädja mig åt dem. Deras tidiga ankomst blir en varning. De påminner mig om hur pass långt vi förskjutit allting. Hur pass ur led tiden är. När de första snödropparna kommer vänder jag bort blicken. Jag petar inte längre i jorden för att se om rabarbern är på väg upp, för det är den redan i januari. Detta är en del av min klimatsorg. Att inte kunna glädjas åt vårtecken.

En anledning till att jag aldrig riktigt trivdes i Göteborg var vintrarna. De var så grå och fyllda av hårt regn och blåst. Väldigt sällan av snö. Vår första vinter här i Vadstena var fantastisk. Många kalla, krispigt klara dagar. Snö och frost som lagt sig i lager på lager på grenarna vid sjön. Det var så ljust och sagolikt vackert. Vi förstod att just den vintern var speciell och att det kunde skifta mycket. Men hoppet om snö och is var ändå mycket större här. Det hoppet falnar alltmer. I år blev det aldrig vinter. När det var snö en morgon skyndade jag mig ut och gjorde en ängel. På eftermiddagen var snön borta. Ivrigt har jag försökt ta tillvara de korta stunder som har bjudits. Isformationer vid sjön, när frost dekorerat buskar och träd. Inte ens långt norrut kunde man räkna med snö. Tjejvasan kördes i regn. För människor och djur vars liv är helt anpassat efter snö och is blir förlusten katastrofal. Men även för oss som har ett slags själsligt behov är det en stor förlust om vintrarna dör. En klimatsorg. 

Självklart kan man också sörja korallrev, djurarter som dör ut och mänskligt lidande i spåren efter naturkatastrofer. Mycket av det jag sörjer över är svårt att sätta ord på men handlar kanske om egoismen, girigheten, konsumismen, cynismen. Kanske om hur vilsegångna vi är. 

Är det då någon poäng med att fundera över denna klimatsorg? Ska man alls känna efter? Ja, jag tror det. Att sörja en förlust, eller något som är på väg att gå förlorat, visar ett känslomässigt band till det man sörjer. Man kan till och med kalla det kärlek. Det man älskar värnar man. Jag tror att vi behöver förstå på ett djupare plan vad vi är på väg att förlora medan något ännu går att rädda. Ett sätt är att tillåta sig att känna klimatsorg och våga berätta om den. Vad väcker denna känsla hos dig? Använd gärna hashtag #klimatsorg på Instagram.

Naturmaterial – värmande ull

Varmande ullNär jag (Sofia) var barn hade morfar får och jag minns lammens glada språng i hagen och morfars historier om bråkiga baggar som inte ville klippas. Pappa älskar Gotland och vi var ofta där under min uppväxt. Där finns det mycket får (eller lamm och lammungar som de kallas där) och mycket produkter av fårskinn och ull. Ullen är, kan man säga, en förnyelsebar naturprodukt eftersom den växer ut igen så länge fåret lever. Att mamma är mycket bra på att sticka, så att jag kan beställa vilka tröjor jag vill, har bidragit till min förtjusning i detta naturmaterial.

Så här på vintern använder jag ull väldigt ofta. Det har två stora fördelar ur miljösynpunkt. För det första värmer det väldigt bra, vilket gör att man inte behöver vrida upp elementen till så höga temperaturer, vilket i sin tur sparar energi. Jag har förstått att vissa vill ha det så varmt inomhus att man kan ha T-shirt även på vintern. Själv är jag van vid att även inomhus klä mig ganska olika utifrån årstid och väder. Man ska förstås inte behöva ha mössa och vantar inne, men en ylletröja och tofflor eller raggsockor tycker jag bara är mysigt. Det andra är att man nästan aldrig behöver tvätta ett plagg av ull. Materialet stöter ifrån sig smuts och lukt och behöver på sin höjd vädras. Det sparar både energi och vatten.

Inte heller produktion av naturmaterial som ull är alltid problemfritt, så hittar man ull från svenska får och miljömärkt så är det bra. Det finns t ex ullgarn från gotländska får och även här i Östergötland finns ett ullspinneri. Extra uppmärksam ska man vara när det gäller Merinoull från Australien där det fortfarande verkar vara vanligt med sk mulesing som är mycket plågsamt för fåren. Det är ju dessutom helt onödigt att transportera ull så långt när får trivs i Sverige, men av någon anledning går mycket av den svenska ullen till spillo. Det skulle troligen förändras om det efterfrågades oftare.

Till jul köpte jag ett sittunderlägg (välj den rubriken under ”etiketter”) till Peter som en kollega hade gjort. Hon använde en teknik där man virkar eller stickar alldeles ”för stort” och glest i ull och sedan tvättar det i maskin. Det blir då som tovat. Sedan tidigare har jag en hatt, vantar och en väska som är gjorda så (av andra personer). Det blir tåligt och vackert. Underbara Clara beskriver i ett avsnitt av Husmorsskolan hur man kan göra bl a en stolsdyna och värmande skoinlägg av en sliten ullfilt på liknande sätt. Lyssna gärna.

Januari, februari är liksom november månader som många tycks vilja fly istället för att uppleva. Man håller sig inne, höjer värmen och tänder alla lampor. Själv är jag förtjust i vintern och särskilt klara, kalla dagar med snö. Då är det inte så dumt med en picknick med varm choklad och sittunderlägg i filtad ull. Förutom ull är det bästa tipset för att hålla sig varm lager på lager. Superställ har vi kvar sedan 80-talet som fortfarande håller, men annars skulle jag pröva t ex dessa underställ i ekologisk ull. När man tycker sig ha fått tillräckligt bett i kinderna kan man komma hem till mys i soffan med en (ull)filt, stearinljus och en god bok.