Ibland hörs optimistiska röster om att odlingssäsongen blir längre i Sverige med klimatförändringarna. Många miljöengagerade satsar på att bli så självförsörjande som möjligt, vilket är bra, men kan inte vara den enda lösningen. Frågan om framtiden för odling i Sverige är – som så många andra – mer komplex än så. Vi står inför stora klimatutmaningar även för odling i Sverige.

Att odlingssäsongen blir längre är sant på det sättet att våren generellt kommer tidigare och hösten senare. Mer koldioxid i luften fungerar också som gödning för växterna. Men längre värmeperiod och mildare vintrar öppnar också fältet för fler skadedjur och växtsjukdomar. Sådana som tidigare inte har klarat vintrarna här.

Klimatförändringarna innebär inte heller att det bara blir lite varmare överlag. De för också med sig mer extremväder och fastlåsta väderlägen. Sommaren 2018 (bilden) antar jag att det var få som upplevde att det var lättare att odla. Sådana torrperioder lär vi se mer av. Men paradoxalt nog också skyfall och översvämningar. På flera sätt alltså stora klimatutmaningar för den som odlar.

Vår kolonilott ligger nära Vättern. Utan den hade allt torkat bort 2018. Men det innebär också att det ibland blir väl blött för att det ligger lågt och i närheten av sankmark. På hösten händer det att delar av lotten står under vatten. Jag har tänkt att det varit ett höstfenomen, men i år har flera lotter stått under vatten även nu på våren.

Ett dilemma jag inte tänkt på innan jag läste Creating a forest garden av Martin Crawford är att skadedjur kan tillkomma på flera sätt. T ex genom att fåglar kommer ur synk med insekterna de äter vilket kan få skadedjursmängden att öka. Men också att djur som inte innebär problem för oss idag kan börja äta mer av våra grödor om omständigheterna förändras. T ex att det blir ont om deras vanliga föda. Ännu en typ av klimatutmaningar för odlare alltså.

Just skogsträdgård, som Crawford skriver om, skyddar mot flera av dessa problem. När jorden aldrig är bar minskar risken för både torka, översvämning och jorderosion. Med stor biologisk mångfald balanserar nyttodjur i högre grad skadedjur och risken för sjukdomar minskar. Om några grödor slår fel kan det gå bra för några andra. Men även i ett sådant system kan man behöva tänka nytt kring vilka växter man väljer.

Många nordiska frukter och bär är t ex beroende av vintervila. Med klimatförändringarna kan vintrarna bli för milda eller för korta för dem. Blomningen kan oftare komma vid fel tidpunkt och därmed ge mycket mindre frukt.

Att förhålla sig till klimatutmaningar som dessa kommer att bli viktigt på alla nivåer. Från den som odlar en del av sin egen mat hemma i trädgården till bönder och jordbruk. Det handlar inte heller bara om Sveriges självförsörjningsgrad utan också om att det, trots svårigheterna, troligen kommer att vara bättre förutsättningar för odling här än i många andra delar av världen. Fler än vi kommer att behöva mat och för mig är det viktigt att vi räknar med dem. Det hänger också samman med stora frågor om vad för slags mat vi producerar och äter och behovet av att återge plats till den vilda naturen. Egentligen vad vi prioriterar att använda marken till. Börjar man nysta i de frågorna kan det bli hur långt som helst…