Ta plats i trafiken

Ta plats i trafiken. Bild på landsväg i motljus.

En av våra största klimatutmaningar handlar om transporter. I Sverige berör det nästan en tredjedel av samtliga växthusgasutsläpp. Det kommer inte heller räcka med tekniska lösningar som att elektrifiera alla fordon. Tillräckligt med metaller, för samma mängd bilar som används idag, saknas. Dessutom skulle tillverkningen av så många fordon använda för stor del av vår återstående koldioxidbudget. Ett förändrat beteende med kraftig minskning av bilkörning är därför nödvändig – parallellt med tekniska förbättringar. I denna attityd- och beteendeförändring tror jag fler behöver ta plats i trafiken. Rent bokstavligt visa upp fossilfria sätt att nyttja våra gemensamma vägar. 

Efter valet 2018 var vi båda besvikna på att klimatfrågan slog igenom så lite i själva valresultatet. Ett sätt att bearbeta detta blev en reflekterande tvådagarsvandring längs med bitvis vältrafikerade vägar. Både före och efter detta har jag valt att ta plats i trafiken; som cyklist, vandrare eller löpare. Men under det senaste året har min löpning utökats och det har då också allt oftare blivit löpningstillfällen längs med landsvägar. Bara genom att finnas där tror jag attityder kan påverkas. 

Bilister som vanligtvis bara möter andra bilar ser nu att vägen används också av fossilfria transporter. Kanske väcks rentutav tanken på att själv cykla nästa gång. Kanske påminns de om den instängdhet deras egen plåtburkstransport innebär. Oavsett detta behöver de konkret sakta in något och bilframfarten blir aningen mindre friktionsfri. Genom att ta plats i trafiken visar du att vägarna inte bara tillhör koldioxidutsläpparna. 

Extra synlig – och kanske inspirerade – har jag känt mig då den fossilfria förflyttningen längs med vägen kombinerats med att plocka skräp. Jag skrev om detta för ett par veckor sedan och det finns onekligen flerfaldiga miljövinster med denna form av aktiviteter. 

Som skattebetalare används en oproportionerligt stor del av det du betalar in till att bekosta etablering och underhåll av vägar som främst nyttjas av bilister. Även vi som för det mesta undviker att köra bil har förstås all rätt att nyttja dessa platser. Vi ska naturligtvis inte utsätta oss själva eller andra för fara. Du ska inte cykla på motorväg eller springa mitt i körbanan på en vältrafikerad landsväg. Men samtidigt finns inte heller något självändamål i att gå ner i diket så snart du möter en bil. Du kan mycket väl med stolthet ta den plats som behövs i kanten av vägen. Och de flesta bilister är i själva verket duktiga på att hålla tillräckligt avstånd. 

På många sätt tänker jag att det handlar om att förflytta normer. I en färsk insändare nämner jag att en del av dagens bilvägar borde göras om till cykelbanor. Riktigt där är vi inte ännu. Men bara genom att synas, ta plats i trafiken som fossilfri transport, visar du på alternativ. En annan värld är trots allt möjlig. Varför inte vara med och skynda på vägen dit?   

Fossilfritt är inte lika med utsläppsfritt

Fossilfritt är inte lika med utsläppsfritt. Bild på fossilt avgasrör.

På sistone har jag flera gånger sett bildekaler av olika slag som talar om att fordonet är 100% fossilfritt. Även om det i en mening säkert är sant är det ganska vilseledande tycker jag. Jag har också återkommande hört bilister kommentera att det inte gör något att de kör mycket bil när de kör fossilfritt. Som om det då inte längre var ett problem. Därför tänkte jag nu försöka skriva ett inlägg om varför fossilfritt inte är lika med utsläppsfritt.

Vi har tidigare skrivit om olika slags bränslen. Det är något av en djungel. Biodrivmedel görs på förnyelsebara råvaror. Exempel är biodiesel som görs av olja som raps- eller palmolja, etanol som produceras genom jäsning av grödor med högt innehåll av socker eller stärkelse och biogas som framställs genom rötning av slam från reningsverk, avfall från livsmedelsindustri eller hushållsavfall. HVO görs av fetter, t ex slaktavfall, använd matlagningsolja och rapsolja. De innehåller inte de fossila bränslena råolja, kol eller naturgas. Fossilfria är de alltså.

Detta innebär däremot inte att det inte blir några koldioxidutsläpp när man kör på biodrivmedel. Skillnaden är att det ingår i en kortare livscykel. Naturvårdsverket beskriver det som att förbränning av ved släpper ut den koldioxid som trädet tog upp från atmosfären för bara några år eller decennier sedan. Och att denna ved skulle brytas ned till slut i vilket fall, antingen genom förmultning eller genom skogsbrand. Om man återplanterar kan det alltså sägas ingå i ett naturligt kretslopp.

Men det som släpps ut från bilen när den körs är inte den enda aspekten. Innan bränslet når biltanken har det genomgått en lång process av raffinering och transport. Ytterligare innan dess har råvaran producerats och transporterats. Hur alla dessa delar i produktionen har gått till spelar stor roll för hur pass miljöklokt biobränslet är. Att göra det helt utsläppsfritt är knappast möjligt. Värst blir det kanske när regnskog huggs ned för att odla palmolja att göra bränsle av. Men även att använda svensk skog för att producera bränsle är väldigt problematiskt. För klimatet vore det betydligt bättre att återbeskoga. Alltså att inte tänka att vi planterar ett nytt träd för varje vi hugger ned utan att plantera mycket mer än vi hugger ned så att det blir mer skog.  

När det görs av sopor då? Njae. Även här ingår produktion och transport. Men framför allt är det så att våra sopor faktiskt inte räcker till för att producera bränsle till dagens bilpark. Att producera mer grejer, som vi kan kasta, så att det blir mer sopor, som vi kan göra bränsle på, så att vi kan fortsätta köra bil som nu… Är det någon mer än jag som inte tycker att det låter riktigt hållbart?

Men elbil då? Ja, den är faktiskt utsläppsfri på det sätt många verkar tro att biobränslebilarna är. Där är det stora problemet tillverkningen av batterierna. Och deras innehåll av sällsynta jordartsmetaller. Då kan man ju tro att man ändå kan köra en elbil hur mycket som helst om man väl har en. Men så är det inte heller riktigt. Dels är det avgörande hur elen har producerats. Dels är biltrafiken den största källan till mikroplast i naturen. Detta kommer från däcken och har inte med bränslet att göra. Dessutom är bilismen som sådan orsak till att så stor del av vår värld idag är asfalterad. Att nya och större vägar byggs, att så stora ytor upptas av parkeringsplatser, allt det beror på att bilar tar så stor plats. Och inget av det kan göras utsläppsfritt. Elbilen tar lika mycket plats i anspråk som vilken annan bil som helst.

Hur vi än vänder och vrider på det är det fortfarande bättre att cykla, gå, eller åka kollektivt. Det är dessa färdmedel krutet borde satsas på. Kanske borde man brodera 100% fossilfritt på jackan man promenerar i. Där vore det verkligen sant! På vår lastcykel står ”Fossilfri farkost”. Ingen ännu uppfunnen bil är så fossilfri som den!

Övningar i empati

Övningar i empati

Den långa pilgrimsvandring som startade i Vadstena i mitten av juli är nu framme i Glasgow och det stora klimattoppmötet har startat. Jag har tidigare skrivit om mitt sätt att anknyta till detta. Att en gång i veckan vandra en mil ”i någon annans skor”. Efter fjorton sådana mil vandrade jag idag en avslutande mil i mina egna skor för att samla mina intryck.

Innan jag gick iväg läste jag igenom mina anteckningar från tidigare vandringar. Fyra områden hade jag sedan tidigare ringat in som återkommande i flera av perspektiven. Dessa utgick jag från när jag började gå.

Det första handlar om empati. Flera av de människor och djur jag föreställde mig brydde sig mer om sina barn, eller ett syskon, eller en förälder än om sina egna liv. Medan när jag föreställde mig att vara en klimatförnekare blev just bristen på empati ett utmärkande drag. Hon hade barn men var mer orolig att de skulle misslyckas och skämma ut henne än att de skulle komma till skada. Självcentrering upplever jag tyvärr som ett drag som blivit starkare i vår tid och det är extra olyckligt just nu. För vi behöver inte bara den grundläggande omtanken om våra närmaste utan också förmågan att känna med och engagera oss för människor och djur i helt andra delar av världen. En utvidgad empati även med totala främlingar. Det är också något sådant jag övat mig själv i genom dessa vandringar.

Det andra handlar om förflyttade gränser. Mest konkret om trädgränsen som rör sig uppåt i fjällvärlden och hotar t ex fjällräven. Fast det inte brukar kallas så flyttar vi också trädgränsen genom att hugga ned väldiga mängder skog. Det blev påtagligt när jag föreställde mig att vara en urinvånare på Borneo. Men vi bygger också vägar, vill ha större hus och större tomt. Vidgar gränsen för vad vi ser som vårt. Tar alltmer plats. Inte bara för att vi blir fler utan också för att vi vill ha mer och för att vi kan. Nivån på våra förväntningar på livet har höjts och för vad vi tycker oss ha rätt till. Även när det sker på andras bekostnad.

Det tredje var något som egentligen bara dök upp två gånger. Båda gångerna hos klimatförnekare. Men som blev en viktig påminnelse för mig. De talar och tänker ofta arrogant, sarkastiskt, nedåt till andra för att de är så säkra på att de har rätt och har förstått allting bättre. Jag känner igen den tendensen hos mig själv fast oftare i tanke än i uttalade ord. Och det är varken vackert eller konstruktivt. Att kunna lyssna och förstå utan att bli undanglidande är något att öva på.

Det fjärde var att det flera människor och djur lärt av sina föräldrar, som i sin tur lärt av sina föräldrar, inte längre fungerar. Första gången hörde jag det i en podd jag lyssnade på inför en vandring som en flicka i Kenya. Där handlade det om odlingsmetoder och platser för bete när förutsättningarna helt förändrats av torka. Vi har mycket att lära av hur man levde förr. Men det här är samtidigt en helt ny situation som mänskligheten aldrig stått inför tidigare. Det kräver kreativitet och fantasi att hitta en ny väg.

Vid Strå kyrka satt jag en stund och bad en bön för klimattoppmötet och delegaterna där. Jag bad om empati, fantasi, lyssnande och mod för dem.

Om du söker upp mig på FB så finns texter om alla vandringarna offentligt där.