Köpfri period

HjartepengarGenom att konsumera mindre av saker som kräver energi för att framställas och transporteras kan vi effektivt minska vår miljöpåverkan. En uppmaning och ett miljötips är därför att avsätta en bestämd tid, exempelvis en vecka, eller ett år, för en köpfri period. Köp inget utöver mat och nödvändiga förbrukningsvaror. Inträffar tillfälle då du vill uppvakta någon med en gåva; välj då att ge bort något du tillverkat själv eller kanske en upplevelse som inte belastar miljön. Uppstår stort behov av någon sak till dig själv eller någon i familjen försök låna detta eller köp det begagnat.

Räkna under perioden på hur mycket pengar du sparat in på denna övning. Klappa gärna dig själv på axeln uppmuntrande. Reflektera en stund över hur mycket av det du avstod ifrån som verkligen är nödvändigt fortsättningsvis och vilket/vems behov det i så fall fyller. Vill du klappa dig själv uppmuntrande även på den andra axeln väljer du att skänka pengarna från dina icke genomförda inköp till exempelvis Naturskyddsföreningen eller Världsnaturfonden.

Ett lämpligt tillfälle att pröva att vara köpfri är den sista lördagen i november, detta år alltså den 24e november. Sedan ett antal år uppmärksammas denna dag som Buy nothing day. På liknande sätt som nedsläckningen vid Earth hour tänker jag mig Buy nothing day som ett bra tillfälle till reflektion över vanor och sådant vi tar för givet. Jag kan fundera över de ekologiska avtryck mitt eget konsumerande ger och varifrån all energi och råvaror skulle komma ifall även världens fattiga 80% konsumerade likt mig?

Jag och Sofia har på lite olika vis prövat köpfria perioder som en alternativ fasta, 40 dagar före påsk. En återkommande reflektion har varit att försöken gått mestadels smärtfritt och varit snarast behagliga. Ett speciellt lugn har ofta kommit och tid har funnits till annat istället för konsumtion.

Genom att bryta det ständiga inflödet av nya prylar och kläder i våra liv kan vi även vinna en annan känsla för det vi redan har. Sven Lindqvist skriver i sin klassiska Reklamen är livsfarlig:

”Det slitna borde kallas det behovsformade, det bruksenliga. Nötningen förmänskligar föremålen. Nötningen gör dem enkelt hemliga. En ny sak är aldrig annat än en halvprodukt. Nötning är den bearbetning som fullkomnar saken. Att vi sliter på den betyder att vi investerar liv i den. Inte förrän efter denna behandling kan man nå fram till en förbundenhet med föremålet. Men då med häftig ömhet.”

Att under längre eller kortare period välja att vara köpfri tror jag även skapar en sund distans till vårt vanliga förhållningssätt till pengar och konsumtion. Som en judisk revolutionär för länge sedan uttryckte det: Om ni inte har varit trogna i fråga om den ohederliga mammon, vem vill då anförtro er det som har verkligt värde?

Hösttröst – bejaka november

SmafaglarNu mörknar det alltmer och de färgsprakande löven har fallit från träden. Den vita snön har inte anlänt ännu, eller gör bara tillfälliga besök. Adventstiden, med alla ljus, saffran och pepparkakor, är en bit bort, liksom midvintersolståndet då det vänder och blir ljusare igen. Många upplever november som den tyngsta månaden på året och känner att man behöver hösttröst. Budskapet man möts av är då ofta; bättre fly än illa fäkta. Kanske lockar en flygresa till soligare nejder? Kanske ett köpcentrum så kraftigt upplyst att man glömmer att det är mörkt ute? Kanske piggar det upp med nya kläder, nya skor, nya möbler? Eller ska vi kanske låtsas att det redan är jul – är inte det mysigare än november? Och då finns det ju massor av saker man skulle kunna köpa.

Förra året hade jag en period under hösten då jag (Sofia) kände mig stressad över att tiden bara tycktes rinna förbi. Jag gick en promenad och stod en stund med blicken ut över Vättern. Då kom tanken: Det är inte snart jul. Det är november. Och med ens saktade tempot in. Den här veckan tänkte vi dela med oss av några små idéer som förgyller november för oss och som snarare handlar om att ta vara på än om att fly. Många är gratis, ingen är dyr och de belastar miljön enormt mycket mindre än en flygresa eller shopping på den nivå vi i Västvärlden ägnar oss åt nuförtiden. Ta det som inspiration till att hitta dina egna små knep. På slutet finns två recept på passande novemberdrycker.

Är man klar med morgonbestyren innan det ljusnar har man som störst möjlighet att använda dygnets få ljusa timmar. Passa på att gå ut under dagen på lediga dagar eller t ex på lunchrasten. Särskilt soliga dagar, men även när det är molnigt piggar det upp med en promenad i dagsljus.

På kvällen kan man gärna kura skymning när man har tid. Tänd ljus istället för lampor, läs böcker, prata, spela spel, lägg pussel, hyr eller låna en bra film (t ex de spektakulära naturfilmerna i serien Planet Earth). På arbetsplatser är det ofta mycket att göra på hösten, men de sociala förväntningarna på att man ska ha varit med om en massa spännande saker är inte så stora. Ta vara på det och gör stundtals ingenting! Tofflor och varma filtar är mysiga att ha när det känns ruggigt.

Ta in det vackra med hösten så varar det längre. Jag torkade en näve nypon, tog in kastanjer och pinnar och lade några vackra löv i press. Man behöver inte göra det så avancerat som att binda en krans. Att arrangera fynden på ett vackert fat tar bara några minuter. Pyssliga och kreativa inneprojekt passar utmärkt i november. Här ska man förstås hitta något man tycker är roligt. Själv har jag tänkt sy en klänning i ekologisk bomull och är i full färd med att konstruera ritningen till årets pepparkakshus – i form av huset vi bor i.

Jag har på senare år börjat äta D-vitamin så här års, men är annars skeptisk till kosttillskott. Forskning tyder på att det är nyttigare att få i sig vitaminerna via kosten och det känns sundare på alla möjliga sätt. När det mörknar behöver man mycket näring för att pigga upp sig så det kan vara värt att tänka lite extra på vad man äter. Vi har tidigare nämnt nypon som en rik källa till C-vitamin. En annan sådan som enkelt kan odlas i Sverige är havtorn. KRAV-märkta citrusfrukter från t ex Italien eller Spanien kan man också unna sig ibland. Färgglada frukter, bär och grönsaker är ofta rika på antioxidanter. I säsong (nästan jämt) är morötter och rödbetor som passar t ex i en rustik höstgryta eller värmande soppa. Äpplen är också vitaminrika.

Vitlök sägs skydda mot förkylning och kryddig mat upplevs ofta som värmande. Kryddor är ok ur klimatsynpunkt även om de fraktats långt eftersom de väger lite, är lätta att packa, har lång hållbarhet och används i liten mängd. Honung är bakteriedödande och sägs också skydda mot förkylning. Varm dryck med honung i upplevs ofta som lindrande om man ändå blivit förkyld. Nyttigast är honungen dock om man inte värmer den. Ät som den är, ha som pålägg eller mixa i en smoothie.

 

Värmande dryck

Lägg en bit 70% mörk choklad i kastrull med en rågad tesked honung och låt chokladen smälta. Fyll på med havremjölk till dess det är lagom till ett stort glas och värm drycken så att den blir ångande varm. Välj KRAV- och Rättvisemärkt choklad.

 

Vitaminspäckad smoothie

2 dl frysta blåbär
1 stort päron
1 1/2 dl havremjölk
1/2 vaniljstång
2 tsk honung
2-3 urkärnade, torkade nypon eller ca 1 tsk nyponskalsmjöl

Dela och skrapa ur vaniljstångens innehåll i en mixer eller skål om du använder mixerstav. Lägg gärna skalet i en burk med socker, låt det stå och skaka om ibland, så har du snart ett smakrikt vaniljsocker. Lägg i övriga ingredienser och mixa till en krämig dryck. Räcker till två stora glas.

Höstmeny

HostmenySå här års kan man bli sugen på lite rustikare mat och vi bjuder på säsongsmat i form av en höstmeny. Det blir hasselnötspanerad sill med mos på potatis och jordärtskocka, serverat med rårörda lingon och syrade morötter. Till efterrätt; dinkelpannkakor med kanelstekta äpplen, valnötter och lönnsirap. Potatisen är ju i själva verket mer flexibel så här års än på sommaren och passar nu i t ex mos. I konventionell odling är det dock den gröda som besprutas mest i Sverige – så välj KRAV. Jordärtskocka odlar vi själva och det blir hur mycket som helst som man kan skörda även in på vintern, men även i vår vanliga livsmedelsaffär finns det bra varianter att köpa nu. Äpplen är det många som har mer av än de mäktar med så fråga gärna bekanta om du inte har egna.

 

Höstmeny; varmrätt

Hasselnötspanerad sill

knappt 1/2 dl hasselnötter
300 g sill
salt och peppar
tomatpuré

Klipp av sillens ryggfena eller dra av skinnet. Mal hasselnötterna och bred ut på ett fat. Lägg ned sillfiléerna med skinnsidan nedåt. Salta och peppra lätt på insidan och lägg på en sträng tomatpuré. Lägg ihop dem två och två med nötpaneringen utåt. Om filéerna är stora kan man dela dem och lägga ihop två halvor. Stek i rapsolja.

 

Mos på potatis och jordärtskocka

300 g skalad jordärtskocka
400 g skalad potatis
ca 3/4 tsk salt
en gnutta vitpeppar
ca 1/2 tsk kryddpeppar
1/2 dl havremjölk
2 äggulor

Dela potatis och jordärtskocka i mindre bitar och koka dem mjuka. Mosa eller mixa ihop med övriga ingredienser. Smaka av kryddningen.

Vi serverade med rårörda lingon och egenhändigt syrade morötter med vitlök. Det går förstås bra med lingonsylt istället och får man inte tag på syrade morötter passar det bra med rårivna.

Höstmeny - Dinkelpannkaka

Höstmeny; efterrätt

Dinkelpannkakor med kanelstekta äpplen, valnötter och lönnsirap

1 dl vetemjöl
1/2 dl dinkel fullkorn (kallas ibland spelt)
1/4 tsk salt
3 dl havremjölk
2 ägg

Blanda mjöl och salt. Vispa i 1 dl havremjölk i taget. Tillsätt äggen och vispa noga. Låt stå en liten stund. Blanda om igen och stek sedan tunna pannkakor av smeten. Klyfta och kärna ur så många äpplen du tror att ni kommer att äta och stek dem i lite smör eller rapsolja med lite råsocker och rikligt med kanel. Vi rostade även valnötterna något i torr stekpanna, men de kan förstås också serveras som de är. Ringla över lönnsirap efter smak.

Farliga kemikalier – rensa ut något du inte förstår

Farliga kemikalier - rensa ut något du inte förstår

Dokumentären Underkastelsen av Stefan Jarl var på flera sätt en omskakande upplevelse. Vi såg den i somras och i efterhand har jag (Peter) funderat en del kring hur vi människor reagerar på stora och ofta svårgripbara hot. I detta fall gällde den kemikaliecocktail vi dagligen utsätts för, med okända risker i det långa perspektivet och gällande de blandningar som uppstår i våra kroppar. Andra svårgripbara hot kan handla om växthuseffekten, kärnkraftrisker, sjukdomsalstrande mat eller ökad stress i vardagen. Ett vanligt sätt att reagera i dessa situationer tror jag är strutsens nedsänkning av hjärnan under markytan (även om detta beteende troligen främst är en myt). Mera konstruktivt i en hotsituation bör vara att fundera på om det finns något jag själv kan påverka för att minska hotet, från exempelvis farliga kemikalier.

Som en reaktion efter filmen om kemikalierna i vår vardag gick jag vidare och tog åtminstone ett steg. Även tidigare hade jag upplevt tveksamhet till min deodorant med innehållsförteckning som knappt fick plats på plasthöljet och där bara ett fåtal ingredienser var mig välbekanta. Att fortsätta stryka på en produkt med ett innehåll jag inte förstod – och detta på den del av kroppen med allra tunnast hud – kändes plötsligt som en synnerligen dålig idé. Veckan efter att vi sett Underkastelsen besökte jag en hälsokostbutik för att leta efter en mindre kemikaliestinn produkt att använda under armarna. Besöket gick bättre än jag vågat hoppas och jag kom hem med en så kallad Thai-sten. Ett alunstift som har befriande kort innehållsförteckning; alun och vatten. Alun är en form av mineral som även säljs på Apoteket i form av sårstift, då det har blodstillande egenskaper för mindre skärsår. De månader jag använt Thai-stenen har den visat sig vara minst lika effektiv som tidigare deodorant. Någon minskning av stiftets volym har jag ännu inte märkt och då priset var mindre än en fjärdedel av tidigare använda Boss-deo har det varit en synnerligen prisvärd produkt.

I badrumskåpet finns sedan några år för övrigt även en annan hygienprodukt som visat sig vara klart resurssnål. Nämligen en klassisk raktvål med tillhörande rakborste som fick mig att uppleva ett behagligt mognande när de togs i bruk. Jämfört med användande av raklödder på flaska, som snabbt tar slut och kräver mycket förpackningsmaterial, eller eldriven rakapparat känns det även som ett miljösmart alternativ.

Istället för att sticka huvudet i sanden inför det svårgripbara och oroande kan vi alla ta åtminstone något steg till förändring. Genom att låta vår vardag och vardagliga produkter bli lite mindre komplexa med exempelvis färre märkliga ingredienser, misstänkt farliga kemikalier och onödigt kringmaterial går de lättare att greppa med vårt förstånd. Förstår vi mer av vår omvärld tror jag även vårt eget välmående ökar – och planetens.

Att uppleva naturen

FjallutsiktNär vi bodde i Göteborg tänkte jag (Sofia) ibland på att man en vanlig dag bara såg ting och miljöer som skapats av människor; byggnader, vägar, bilar… Även grönskan är planterad och iordningställd av människohand i form av parker och rabatter. Jag tänkte att det är lätt att få hybris i städer och tro att vi har kontroll över allting. När det regnar ser man inte heller vilken funktion detta har. Naturens krafter är mest i vägen. Man får sällan tillfälle att verkligen uppleva naturen och det är en brist.

Den stora kontrasten upplevde jag när vi åkte till Åre och vandrade i fjällen. Där kan man gå i timmar och det enda man ser av mänsklig inblandning är grånade ledpinnar av trä. Som människa är man väldigt liten där, men del av något stort. Man kan förbereda sig, men inser tydligt att man inte kontrollerar miljön. Det kan komma störtskurar av iskallt regn, hård blåst, snö mitt i sommaren – och förstås strålande solsken när man minst väntar det.

Vadstena, där vi bor nu, är kanske mer kulturhistoria än natur, men präglas också av Vättern. Den stora sjön är ofta en påtaglig påminnelse om naturens mäktiga krafter. Jordbrukslandskapet staden omges av upplever man gärna som mer naturligt än staden, men är förstås egentligen också en mänsklig konstruktion.

Vi har makt att utrota djurarter, förgifta jord och vatten, påverka klimatet och mycket annat, men vi kan inte i en handvändning avstyra effekterna när naturen slår tillbaka. Vi kan inte välja att fortsätta som nu och tro att naturen tiger still. Det är hög tid att hejda sig och börja leva på naturens villkor, acceptera att den sätter gränser som vi inte ens borde försöka ta oss över. För de flesta av oss kräver detta drastiska livsstilsförändringar. Jag tror det är betydelsefullt att lära känna naturen bl a genom att vistas i den, för att förstå vad det är vi är på väg att förlora och vad vi borde göra. Om man har barn eller arbetar med barn tror jag att det spelar roll för deras framtida engagemang att de får uppleva naturen på nära håll.

Min morfar jobbade bl a i skogen och var mycket intresserad av jakt. Jag har ett barndomsminne av att gå med honom i skogen och han pratade om träd, spår och spillning, hur man ser skillnad och vad djuren och växterna heter. Tyvärr har jag glömt mycket av kunskaperna han försökte ge mig, men känslan för naturens betydelse förmedlade han. Det är inte alltid viktigt att veta vad saker heter, men tanken slog mig nyligen att när man känner människor vet man vad de heter. Att lära sig namn kan vara ett sätt att lära känna naturen och när man har en relation till växterna och djuren är det lättare att komma ihåg vad de heter. Jag har t ex inte svårt att minnas vad växterna på vår koloni heter, de vi har odlat själva. Vad heter träden du passerar på väg till jobbet? Vilka fåglar ser man ofta där du bor? Fisken vi äter är ofta anonym. Där vet man vad den heter, men inte hur den såg ut när den levde. Att ta reda på det kan vara ett sätt att öka respekten för hållbart fiske. I somras besökte vi Vätternakvariet och såg en del av de fiskar som lever i vår närmaste sjö.

För några år sedan besökte vi Tännforsen i Jämtland som är en turistattraktion. Det ger en viss prägel att många besöker den och omgivningen har delvis anpassats efter det. Men själva vattnet, det mäktigt forsande, är orört. På en skylt om platsens historia stod att det i flera omgångar diskuterats att bygga ut vattenkraft där. Att se vattnets fria flöde och ana hur annorlunda det hade kunnat bli gav en helt annan känsla för vikten av att låta de kvarvarande älvarna vara, än att bara läsa om det.

De flesta av oss har långt till vildmark, men nationalparker och naturreservat finns spridda över hela Sverige. Det är också sätt att uppleva naturen. Ofta finns det skog, sjöar eller andra naturtyper även i närheten av bostadsområden och annars kan även parker och grönområden i städer ge en aning om vad det handlar om. Vistas där. Njut, men våga också känna efter hur det skulle vara om dessa områden förstördes.