Genom att konsumera mindre av saker som kräver energi för att framställas och transporteras kan vi effektivt minska vår miljöpåverkan. En uppmaning och ett miljötips är därför att avsätta en bestämd tid, exempelvis en vecka, eller ett år, för en köpfri period. Köp inget utöver mat och nödvändiga förbrukningsvaror. Inträffar tillfälle då du vill uppvakta någon med en gåva; välj då att ge bort något du tillverkat själv eller kanske en upplevelse som inte belastar miljön. Uppstår stort behov av någon sak till dig själv eller någon i familjen försök låna detta eller köp det begagnat.
Räkna under perioden på hur mycket pengar du sparat in på denna övning. Klappa gärna dig själv på axeln uppmuntrande. Reflektera en stund över hur mycket av det du avstod ifrån som verkligen är nödvändigt fortsättningsvis och vilket/vems behov det i så fall fyller. Vill du klappa dig själv uppmuntrande även på den andra axeln väljer du att skänka pengarna från dina icke genomförda inköp till exempelvis Naturskyddsföreningen eller Världsnaturfonden.
Ett lämpligt tillfälle att pröva att vara köpfri är den sista lördagen i november, detta år alltså den 24e november. Sedan ett antal år uppmärksammas denna dag som Buy nothing day. På liknande sätt som nedsläckningen vid Earth hour tänker jag mig Buy nothing day som ett bra tillfälle till reflektion över vanor och sådant vi tar för givet. Jag kan fundera över de ekologiska avtryck mitt eget konsumerande ger och varifrån all energi och råvaror skulle komma ifall även världens fattiga 80% konsumerade likt mig?
Jag och Sofia har på lite olika vis prövat köpfria perioder som en alternativ fasta, 40 dagar före påsk. En återkommande reflektion har varit att försöken gått mestadels smärtfritt och varit snarast behagliga. Ett speciellt lugn har ofta kommit och tid har funnits till annat istället för konsumtion.
Genom att bryta det ständiga inflödet av nya prylar och kläder i våra liv kan vi även vinna en annan känsla för det vi redan har. Sven Lindqvist skriver i sin klassiska Reklamen är livsfarlig:
”Det slitna borde kallas det behovsformade, det bruksenliga. Nötningen förmänskligar föremålen. Nötningen gör dem enkelt hemliga. En ny sak är aldrig annat än en halvprodukt. Nötning är den bearbetning som fullkomnar saken. Att vi sliter på den betyder att vi investerar liv i den. Inte förrän efter denna behandling kan man nå fram till en förbundenhet med föremålet. Men då med häftig ömhet.”
Att under längre eller kortare period välja att vara köpfri tror jag även skapar en sund distans till vårt vanliga förhållningssätt till pengar och konsumtion. Som en judisk revolutionär för länge sedan uttryckte det: Om ni inte har varit trogna i fråga om den ohederliga mammon, vem vill då anförtro er det som har verkligt värde?