Nyligen fick jag se statistik som förvånade mej. Det handlade om att om du tjänar 15 000 i månaden före skatt så tillhör du de rikaste 10 procenten i världen. Tjänar du 40 000 tillhör du 1%. Själva tillhör vi faktiskt inte någondera av grupperna. Men de allra flesta svenskar finns bland de 10% rikaste i världen och jag behöver inte gå så långt i min bekantskapskrets för att hitta någon som tillhör den rikaste procenten. Det ger ett perspektiv på rikedom.

Jag tror att vi gärna föreställer oss att topprocenten är arabiska oljeshejker, eller amerikanska filmproducenter eller företagsmagnater. Även den rikaste 10 procenten låter som något avlägset. Men det är det inte. Det är den nivå vi i Sverige betraktar som norm.

Vad har då detta perspektiv på rikedom för betydelse för miljön? Jo, inkomst är en av de faktorer som har allra tydligast koppling till klimatpåverkan. En person från den rikaste procenten av jordens befolkning släpper i genomsnitt ut 175 gånger mer koldioxid än en person från de fattigaste 10 procenten. Egentligen är det logiskt. Konsumtion driver utsläpp och utnyttjande av jordens resurser. Att de som har mest pengar konsumerar mest är ingen överraskning. Jag tror att det jag blir överraskad av här är att ribban till att tillhöra världens rikaste är så låg. För många svenskar tror jag att det är så överraskande att man inte riktigt vill tro att det är sant. Oxfam uppmärksammade detta för flera år sedan, men även jag hade missat det. 

För att gå vidare med statistik så var medellönen i Sverige 35 300 kr i månaden år 2019. Några av de yrken som har högst medellön är chefer inom bank, finans och försäkring, specialistläkare, verkställande direktörer och flygledare. Alla dessa har en medellön på över 70 000 och ett par yrkeskategorier en på över 100 000. Medianlönen i Sverige var samma år 31 700. Men det blir intressant på ett annat sätt när man inser att bland de yrken med lägst medellön som SCB räknar upp är det ingen som faller under de 10% rikaste i världen. Den lägsta siffran är 21 400 för övrig hemservicepersonal m fl. Då är alla löner uppräknade till heltid för att det ska gå att jämföra, men ändå. Att arbeta heltid är ju ändå normen i Sverige. Jag tror inte vi riktigt inser hur pass priviligierade vi är och att det ger oss ett ansvar.  

Enligt Naturvårdsverket motsvarar Sveriges konsumtionsbaserade utsläpp av växthusgaser 9 ton per person och år. Den siffran skulle behöva komma ner till 1 ton för att vara i linje med Parisavtalet. De skriver vidare att tre femtedelar av dessa utsläpp kommer från hushållen och de resterande två femtedelarna kommer från offentlig konsumtion och investeringar. 

På senare år har jag återkommande läst och hört åsikten att det läggs för stor vikt vid individen. Och att konsumentmakt inte räcker särskilt långt. Men sett till de här siffrorna spelar det ändå väldigt stor roll. Bara man kommer ihåg att konsumenten också har makt att inte konsumera. Att skänka pengarna till välgörenhet, investera i solpaneler, eller plantera skog. Ge istället för att köpa.

Ett helt annat perspektiv på rikedom är att känna sig rik när man skördar morötter på hösten, eller grönkål till jul. Att upptäcka hur fantastiskt vackra blomsterbönor är och att de går utmärkt att äta. Eller att känna sig rik när man träffar sina vänner. Så här års känner jag mej rik av att omges av höstens färgprakt och att plocka kastanjer bara för att de är fina. Ett rikt liv behöver inte kosta så mycket pengar.

Jo, jag vet att det finns fattiga människor även i Sverige och deras svårigheter vill jag inte alls ringakta. Det går också att förstå att relativ fattigdom kan vara psykologiskt jobbigt, inte minst om man har barn. Men vi måste kunna hålla två tankar i huvudet samtidigt och inse att de allra flesta av oss är rika i ett internationellt perspektiv. Det vore bättre om vi skänkte överskottet till dem som verkligen är fattiga än att de blir en anledning att inte diskutera de här frågorna. Om någon undrar tjänar vi själva 11 349 kr i månaden var före skatt.