Category Archives: Produktval

Nätbutiken Bättre Värld – miljövänlig webshop

Miljövänlig webshop - Nätbutiken Bättre Värld

Som en del av er redan sett har vi nyligen kopplat en nätbutik till Bättre Värld. Detta är något vi löst har funderat på en längre tid, men som ställdes på sin spets när jag (Sofia) blev uppsagd från mitt jobb. Det var ett tungt besked och periodvis har jag mått ganska dåligt, men nästan på en gång kom ändå tankarna på att åtminstone försöka använda mina förmågor till att skapa något riktigt bra. Kunde Peter och jag tillsammans göra något konstruktivt i form av en miljövänlig webshop av all denna ovisshet?

Idén som växte fram var att kombinera en nätbutik med uppdrag som korrekturläsare (tips mottages tacksamt) och något som katalogisatör. Förhoppningen är att vi ska kunna försörja oss utan att behöva flytta eller pendla och samtidigt kunna ägna oss mer åt det vi är mest engagerade i. Att själva odla mycket av det vi äter och att ta vara på det naturen ger, ingår också i planerna. Det är ibland spännande och ibland skrämmande, men nu har jag lagt ned så mycket tid och kraft på det att jag åtminstone måste pröva och se om vingarna bär.

I processen med att utveckla egna produkter till nätbutiken har jag lärt mig mycket som kan vara miljöklokt att tillämpa även i det privata livet. Jag har t ex kommit igång med att sy i begagnat tyg. Det är en helt annan upplevelse att gå i second handbutiker nu. Jag tänker inte längre att det jag hittar behöver vara något jag vill ha som det är. Det kan lika gärna vara råmaterial till något jag vill skapa. Egentligen tycker jag att den allra mest sympatiska varianten av second hand är där sakerna skänkts och pengarna till stor del går till välgörande ändamål. Samtidigt blir utbudet ofta svårt att överblicka på sådana ställen och jag har inte brukat ha tålamod att hitta något som passar. Upptäckten att man kan få tag på väldigt fina tyger (i form av stuvbitar eller t ex gardiner) och bokomslag där gav på något sätt inspiration och en positiv kick. Jag köper sällan kläder över huvudtaget numera, men de senaste plagg jag köpt var skänkt second hand.

Vi har tänkt tanken att det kanske ser märkligt ut med en butik på en sida som har ”minskad konsumtion” som en rubrik. Men att konsumtionen skulle hejdas helt är det väl ingen som tror. När man ändå tänker köpa något är det bra om det finns miljökloka alternativ. Vi vill gärna bidra med några sådana. Ibland hittar vi produkter vi blir förtjusta i när vi gör research för att skriva tips och steget till att sälja en del av dem är kanske inte så stort. Att på ett tydligare sätt samverka med andra som bryr sig om miljön ger också ett positivt driv.

Jag vaknade vid fyratiden en natt med orden miljöklokt – smakfullt – brukbart i huvudet. Som tur var hade jag sinnesnärvaro nog att skriva ned det. Dessa ord har vi som måttstock när vi väljer produkter till nätbutiken. Det miljökloka vill vi också ska genomsyra alla delar; även förpackningar och transporter. Vi hade långtgående planer på att använda Postens klimatekonomiska varubrev, men det strandade på att det inte finns något inlämningsställe för sådana här i Vadstena. Själva har vi fortfarande inga planer på att ha bil och hämtar t ex leveranser från klostret till fots. Smakfullt är ju ett dubbeltydligt ord och vi menar det i båda betydelserna, även om inte allt vi säljer är ätbart. Ordet brukbart anspelar både på återbruk och på att produkterna antingen ska vara användbara i vardagen eller gå att äta.

Välkommen att botanisera i vår butik!

Miljövänligt solskydd

Miljövänligt solskydd

När jag (Sofia) hade bestämt mig för att skriva om miljövänligt solskydd kom jag rätt snart att tänka på den västerländska nutidsmänniskans beteende i förhållande till solen. Inte minst här i Norden är många gärna inne under de mörkare tiderna på året och även när det är mulet på sommaren. Med vintervit hud åker man sedan gärna på solsemester till ett varmare land där man plötsligt är ute i stark sol flera timmar om dagen. Eller så sätter man sig med vintervit hud så länge man har tid till mitt i solen så fort det blir varmare på våren. Själv tillhör jag den lilla minoritet i Sverige som föredrar kyla, men många verkar onekligen dyrka solen.

Evolutionärt sett verkar det knappast rimligt att vi inte skulle tåla att vara utomhus utan skyddsmedel. Men historiskt har vi ju också betett oss annorlunda. Man kan tänka sig att huden blir mindre känslig om man oftare är ute i ”ur och skur”. När det är som varmast är det klokt att inte vara i solen så länge att man bränner sig. Tänker man på hur djur beter sig så uppsöker de allra flesta skugga mitt på dagen. I varmare länder är det vanligt att även människor tar siesta mitt på dagen och då lägger de sig inte i solen. Om man anpassar sitt beteende efter vad den egna huden tål kan man komma rätt långt utan solskyddsmedel och det påverkar inte miljön alls. Detta gäller även tipset att inte tvätta bort hudens naturliga skydd på morgonen innan man går ut i solen.

Påverkar miljön gör däremot vanliga solskyddskrämer. De innehåller ett antal olika kemikalier varav flera är svårnedbrytbara och mycket skadliga för vattenlevande organismer. Just i vattnet hamnar solskyddskrämerna ofta eftersom de gärna används i kombination med utomhusbad. Även när man duschar bort dem inne kan de i förlängningen komma ut i naturen. Miljömärkta solskyddskrämer med så kallat fysikaliskt skydd som lägger sig utanpå huden är ett betydligt bättre miljöval. Några exempel finns här. Man ska vara uppmärksam på om det är nanopartiklar i fysikaliskt solskydd för dessa är varken bra för hälsan eller miljön. Nanopartiklar är så små att de kan passera biologiska barriärer som cellmembran. De började användas i solkrämer för att undvika den vita hinna man uppfattade när skyddet lade sig utanpå huden. Före 11 juli 2013 var det mycket svårt att få klarhet i om en produkt innehöll nanopartiklar, men det måste sedan dess skrivas ut i innehållsförteckningen. I EU är det titandioxid som är tillåtet som UV-filter och som kan förekomma i nanopartikelform. Zinkoxid är i nuläget inte tillåtet som UV-filter, men märkligt nog i en del andra kosmetiska produkter. Det ämnet är betydligt mer tveksamt ur miljösynpunkt, men inte heller titandioxid känns alldeles naturligt att smörja in sig med. Här är det möjligt att jag blivit lite överdrivet misstänksam, men jag har börjat leta efter än mer naturliga alternativ och blivit nyfiken på hallonfröolja. Detta har jag inte prövat ännu, men det kan vara något att återkomma till i ett senare tips.

För visst hamnar man i situationer där det är svårt att välja skugga när man känner att huden fått nog. Det kan vara trädgårdsarbete, som visserligen inte måste utföras mitt på dagen, men där man kan behöva/vilja vara ute länge och även i eftermiddagssol kan man förstås bränna sig. Eller det kan vara sociala sammanhang där andra vill vara i solen, eller där man blir stående i solen i väntan på t ex en student. Lagom tunna kläder är ett miljöklokt alternativ. Inte minst kan det vara bra att skydda utsatta kroppsdelar, som axlarna, så. Detta har jag inte varit så bra på, men har i år sytt en solhatt av en stuvbit tyg från Återvinningen i Motala. Den här sidan fick jag tips och inspiration från även om min hatt inte ser ut så och jag hittade på ett eget mönster. Jag prövade den idag på kolonin och uppskattade skuggan den gav.

Att helt undvika solen är knappast bra vare sig för humöret eller hälsan med tanke på behovet av D-vitamin, men måttfullhet är som bekant en dygd.

Miljövänlig skovård

Vårda skor giftfritt

När vi vandrat i fjällen har vi ibland sett en tunn regnbågsfärgad hinna i vattenpölar längs med leden. Utan att veta exakt varifrån den oljeartade hinnan kommer har upptäckten lett till en liknande svindel som läsning om hur isbjörnar och djuphavsdjur har främmande miljöfarliga ämnen i sig, ämnen som kommer från våra konsumtionsval. I vintras hittade vi på en marknad en skovårdsprodukt som verkade mycket lovande då den baserades på bivax och inte skulle innehålla några miljöskadliga ämnen. Detta ledde till att jag (Peter) blev nyfiken och började fundera mer på kloka val när det gällde miljövänlig skovård. Många skovax luktar som bekant starkt av kemikalier och lösningsmedel. Tänker man efter går det lätt att förstå varför dessa knappast är bra vare sig för en själv eller för naturen – där rester av skovaxet hamnar när vi är ute och går med våra nyputsade skor.

Efter en del kontakt med återförsäljare av vår inköpta burk med Skinnfix visade det sig tyvärr att inte heller detta var något smart miljöval. De så kallade högvärdiga dab-8 oljorna som krämen till största delen bestod av baserades nämligen på mineralolja. Mineralolja som är samma sak som fossil olja med vilken vi tankar våra bilar och flygplan. Att denna processade tjockolja också används till många så kallade skönhetsprodukter gör det knappast mera lockande att sprida oljan under mina promenader. Att använda petroleum i en produkt där alternativ finns verkar ju dessutom nästan lika dumt som att köra bil till affären när du kan gå eller cykla istället.

Den inte helt enkla jakten på ett skovax som var miljövänligt på riktigt fortsatte alltså. Efter ett tag hittade jag på Naturkompaniet Fibertec Shoe Wax som faktiskt verkar vara ofarligt nog att ha på smörgåsen om andra pålägg skulle ha tagit slut. Innehållande endast en blandning av bi- och karnaubavax samt lite ullfett känner jag mig lugn med att smörja in mina kängor med detta vax även inför vandringar i särskilt skyddsvärd natur.

Vid användande rekommenderas att massera in Fibertec Shoe Wax med fingertopparna på skorna. Medan jag gjorde detta kom jag att tänka på passande soundtrack för aktiviteten. Men också på hur ett sådant distanslöst skovårdande kan stärka banden till ett par skor. Får detta till resultat att jag än bättre tar hand om mina skor och mera sällan köper nya är detta en god bieffekt till skomassagen.

De flesta skinn som används till våra skor belastar nämligen miljön starkt genom dess kromgarvning där skinnet konserveras och färgas med diverse kemikalier. Detta orsakar framför allt problem för miljön och människorna där skorna tillverkas. Bra alternativ finns visserligen men mest resurseffektivt är att ta hand om de skor du redan har. Här finns mer handfasta tips på hur du ger dina skor ett långt och värdigt liv.

Rädsla för bakterier

Rädslan för bakterier

I flera samtal med bekanta har jag (Sofia) förstått att tanken på bakterier väcker starkt obehag hos många. De har läst någonting om hur mycket det finns på ledstången vid en rulltrappa, på ett dörrhandtag, eller kommenterar någon undersökning där det fanns allra mest på knappen på kaffeautomaten. Även om inte så många faktiskt slutar ta i dessa saker, eller börjar ha på sig handskar till vardags, verkar den instinktiva reaktionen ofta vara att vilja skydda sig. Själv får jag faktiskt starkare obehagskänslor i mötet med extremt sterila saker som tandläkarens plasthandskar. Det obehaget är precis lika irrationellt, men mindre miljöbelastande. För rädsla för bakterier öppnar marknaden för antibakteriella produkter som i många fall är ytterst tveksamma ur miljösynpunkt. Detta är framför allt allvarligt i sammanhang där de är helt onödiga. Det är en sak att man t ex inom vården behöver ha en i hög grad steril miljö och en helt annan i ett vanligt hem.

I Peters bageriverksamhet är det viktigt med god livsmedelshygien. Det är förstås mycket viktigare när man gör något till försäljning än när man ska äta det själv. Men sterilt kan ett surdegsbageri inte vara. Då blir det ingen jäsning av. Det finns nämligen också goda bakterier, som bakteriekulturen i en surdegsstart. Jag kommer att tänka på en historia (som kan vara en sådan som berättas i flera versioner) om några besökare som i all välmening noggrant diskade degtrågen hos en finsk familj. Detta förstörde familjens bakning för ett bra tag framöver eftersom det var bakteriekulturen i degtrågen som gjorde att brödet jäste. Hälsosamma bakteriekulturer finns även i syrade produkter som fil och yoghurt. När man syrar grönsaker, vilket är en av de nyttigaste konserveringsmetoderna, är det viktigt att inte använda salt med jod. Jod är nämligen bakteriedödande och då fungerar inte syrningen. På huden, alla slemhinnor som står i kontakt med luften och i mag-tarmkanalen finns mer än 1500 arter bakterier och antalet bakterier är minst 100 biljoner, enligt boken Magen, bakterier, buller och brak (av Peter Benno, Ingemar Ernberg m fl). Det finns mycket som tyder på att barn som föds och växer upp under extra hygieniska förhållanden löper större risk att utveckla allergier och det kan även finnas samband med diabetes, IBS och inflammationssjukdomar i tarmen. Samtidigt är barn- och mödradödligheten större i miljöer där hygienen är väldigt eftersatt. Var den ideala balansen mellan ytterligheterna finns vet man inte ännu, men det finns i vilket fall inget fog för den hysteriska rädslan för bakterier i allmänhet.

Enligt Kemikalieinspektionen är det många vardagsprodukter som behandlas med antibakteriella ämnen. Det är t ex skor, sportkläder, datortangentbord, pennor, bänkskivor, skärbrädor, köksredskap, städmaterial, duschdraperier, toalettsitsar, kattsand, täcken, tapeter och mattor. Det som används är olika former av biocider. Ordet är latin och betyder intressant nog livsdödare. En uppskattning är att det finns mer än 50 000 biocidprodukter på EU-marknaden. De är omgärdade av ett speciellt regelverk eftersom det anses finnas stora risker för människors hälsa, för djur och miljö. Användningen kan också bidra till att bakterier blir resistenta.

I en analys gjord av Kemikalieinspektionen visade sig 16 av 30 textila varuprov innehålla silver. Två av proverna innehöll en kombination av triklosan och triklokarban. Många av de övriga plaggen var troligen behandlade med andra biocider som inte undersöktes vid detta tillfälle. Intressant och oroande var att biocidhalterna sjönk kraftigt efter tvätt. Efter tio tvättar var halten av triklosan och triklokarban ungefär halverad medan 10-98% av silvret tvättats ur. Redan efter tre tvättar hade hälften av silvret släppt i flera plagg. Förutom att den effekt man betalat för försvinner rätt snabbt hamnar dessa ämnen i reningsverk och i miljön. Kemikalieinspektionen skriver:

”De tre analyserade biociderna bryts inte ned (silver) eller bryts ner långsamt (triklokarban och triklosan) i miljön. Silver i jonform, triklosan och triklokarban är mycket giftiga för vattenlevande organismer. Triklokarban och triklosan har i studier visats ha fortplantnings- respektive hormonstörande egenskaper.”

Och vidare: ”Silverhalten minskar inte längre i rötslam från reningsverk, vilket varit en trend sedan fotoindustrin digitaliserades. Rötslammet kan spridas på åkrarna som jordförbättringsmedel. Ämnena som finns i slammet kan då tas upp av de odlade växterna och genom det hamna i djurfoder och i livsmedel. Ämnena kan också påverka vatten- och jordlevande organismer.”

Med denna beskrivning i minnet blir det tämligen obegripligt att det som kallas kolloidalt silver i vissa kretsar kommit att uppfattas som hälsokost. Jag antar att det är just den antibakteriella effekten man tror ska skydda en mot sjukdomar. Men även utöver miljöfarligheten verkar riskerna med att dricka silver onekligen större än riskerna med vanliga bakterier. Livsmedelsverket skriver om det här. Däremot finns det nyttiga livsmedel som har en viss bakteriedödande effekt som honung, vitlök och ingefära. Det är betydligt mindre risker med att pröva någon av dessa i förkylningstider. Om någon vill leka forskare på området finns några tips här. Silver får för övrigt inte längre säljas som hälsokost, men flera företag har då istället börjat sälja det som vattenreningspreparat.

Förutom att spela på människors rädsla för sjukdomar säljs antibakteriellt behandlade produkter med argumentet att de hindrar dålig lukt. Så är ofta fallet när det gäller sportkläder. Detta är också ett ytterst märkligt fenomen. När blev vi så hyperrenliga att det inte ens får lukta svett när man tränar?

Med tanke på hur vanligt det är har säkert även vi saker i vårt hem som är antibakteriellt behandlade. När sådana uttryck används i reklam är det dock snarare en varningsklocka för oss än ett argument för köp. När en tvättmedelsreklam försöker illustrera de osynliga bakterier som andra tvättmedel lämnar kvar frestas jag att använda min brors favoritargument; och? Jag misstänker starkt att mängden kemikalier vi får i oss är ett större hot än bakterierna. Läs gärna mer i Den Flamsäkra Katten.

En gammal handduk – återbruka tyg

En gammal handduk - återbruka tyg

Denna vecka har jag (Peter) prövat att återbruka tyg och skrubbat badkaret med ett minne från högstadiet. Jag hade på den tiden ett par veckors praktik på en byggarbetsplats och fick som tack bland annat en handduk med företagets logotyp på. Efter drygt tjugo års idogt användande var handduken märkbart sliten men istället för att kasta den klippte jag ut en rektangel i passande trasstorlek. Med den lite ruggliga ytan passade den ovanligt bra för skurande av kakel runt badkaret och rengöring av badkaret i sig.

Inte heller för mig är detta någon favoritsysselsättning men jag har kommit på att det blir roligare med ljudeffekter. Ljudeffekterna kommer av att jag pudrar ut bikarbonat eller bakpulver på den mest ingrodda smutsen. Sedan använder jag en blomspruta med ättikslösning som sprutas på. Parallellt med det skönt sprakande ljudet löses smutsen upp och det blir lättare att torka rent med handdukstrasan. På detta vis slipper jag dessutom att släppa ut en massa tveksamma kemikalier i avloppet.

Denna gång tog jag mig till och med för med rengöring under badkaret, vilket nästan kändes som om det gjordes senast omkring tiden för min högstadiepraktik. Det var i alla fall skönt att kunna kosta på sig att kasta den nu väl använda delen från handduken sedan. I fråga om mindre skräckfilmsbetonad städanvändning går givetvis trasan från en gammal handduk att använda många gånger. För att undvika små trådar som efter ett tag lossnar under rengöringen kan det till och med vara värt att fålla de kanter som du klippt.

För badrumsrengöring är det troligen mer vanligt att använda syntetiska svampar i något plastmaterial där ena sidan har en mer skrubbande effekt. Förutom att de är av plast och därmed oljebaserade har svamparna också problemet att de efter en tids användning släpper ifrån sig små plastpartiklar. Dessa ställer till med svåröverskådlig skada i form av så kallad mikroplast. För att motverka bakterietillväxt i den syntetiska tvättsvampen förekommer att den är impregnerad med antibakteriella ämnen som triklosan (det finns också en tradition av ännu värre ämnen). Dessa bakteriedödande ämnen är direkt livsfarliga för många organismer när det efter ett tag kommer ut i naturen. Att istället för den vanliga Scotch-Brite återanvända en utsliten handduk får alltså mångdubbla vinster.