Category Archives: Odling

Kompost

Kompost

I naturen handlar det mesta om olika slags kretslopp; kol, kväve, vatten etcetera som ständigt fyller uppgifter i nya sammanhang. Ibland blir dessa kretslopp störda, som när vi under några decennier eldar upp den olja som tagit hundratals miljoner år att bildas. När kretsloppen får fungera på naturens egna villkor blir emellertid balansen mellan olika ämnen bättre. För oss som odlar har användandet av egen kompost blivit ett enkelt sätt att på nära håll följa – och känna oss delaktiga i – kretsloppet av näring.

Anledningarna till att ha en kompost är många och genomförandet behöver inte heller vara speciellt svårt. I grunden handlar det om att näring och nyttigheter försvinner från jorden när vi odlar och för bort det odlade. Vill vi bevara jordens balans och inte störa naturens kretslopp på just den lilla plätt vi har att förvalta behöver vi återföra annat material i samma omfattning som vi för bort exempelvis nyskördade rotsaker. Näring brukar vi tillföra vår koloni genom nässelvatten och nedmyllande av gröngödsling men själva hörnstenen är nog ändå vår kompost. Här låter vi nästan allt ogräs och växtrester från odlingen ligga och återgå till ny fin jord. Komposten kompletteras också med bland annat kaffesump och en del skalrester från hushållet. Egentligen kan allt animaliskt och vegetabiliskt material återbrukas som kompostinnehåll men använder man, som vi, en öppen kompost bör viss försiktighet iakttas med främst animaliska matrester som kan locka till sig skadedjur.

Eftersom vår kommun infört gröna påsen där hushållskompost omvandlas till biogas har vårt behov av att själva kompostera denna del minskat. Då det fortfarande vore ett ännu bättre alternativ att själva ta vara på vårt matavfall funderar vi på möjligheter till en hushållskompost i lägenhet men har ännu inte kommit vidare med detta. Något vi är nyfikna på är följande lösning genom Bokashi. I dagsläget komposterar vi en del av restprodukterna från hushållet, som är extra nyttiga för jordens näringssammansättning, i trädgårdskomposten. Detta kan förutom kaffesump vara bananskal samt torkade och mortlade ägg- och musselskal.

En av vinsterna med kompostering är att naturens kretslopp kan skötas på plats; i trädgården eller på annat sätt i nära anslutning till det egna hushållet. Restprodukterna som i annat fall skulle transporteras iväg med dyrbar energi och – brännas, deponeras eller i bästa fall omvandlas till biogas – gör nu nytta hemma i trädgården eller på odlingslotten. Genom detta återbruk blir det också överflödigt med diverse kommersiella näringspreparat. Med den naturliga sammansättning av nyttigheter som kompostjorden består av och då den är levande materia med en massa välgörande små organismer, blir den också till god hjälp att bemästra skadliga bakterier och svampar. På detta vis håller sig helt enkelt växterna friskare.

När kompostjord tillsätts förbättras också jordens struktur. Jorden får lättare att behålla luft, vatten och näringsämnen. 50 kilo fin kompostjord, humus, ska exempelvis kunna hålla nästan 100 liter vatten. Vatten som sedan avges sakta. Med inblandning av kompost minskar alltså risken för uttorkning eller vattensjuk jord.

Hur ska man då komma igång med alla dessa fantastiska möjligheter? För vår egen del har vi gjort det relativt enkelt med en träkonstruktion som har två öppningsbara fack. Komposten finns på bild här ovan och vill du inspireras till ett liknande bygge finns en skiss här. Eftersom kompostmaterialet sjunker ihop snabbt har vi i princip klarat oss med ett fack per odlingssäsong. I början av våren öppnar vi luckan till kompostens ena del där innehållet haft omkring ett år på sig att bli närande jord. När detta fack är tomt börjar vi fylla på nytt material där och låter kompostens andra fack vila till nästa vår. För snabbare nedbrytning är det bra att vända på kompostmaterialet någon gång ibland men om det redan från början är någorlunda omväxlande och lagom luftigt fungerar det att bara låta tiden arbeta. Skulle det samlas mycket torra grenar eller exempelvis grova solrosstammar i ett lager av komposthögen hinner allt kanske inte brytas ner helt. Låt det i så fall bara ligga kvar en omgång till men fördela vid behov mera och bryt sönder större bitar. Att ibland tillsätta exempelvis hönsgödsel i komposten brukar vara ett tips för snabbare nedbrytning. Vi som är utan djur har under dessa år istället klarat oss väl med andra kväverika produkter såsom nässlor och klöver.

För att komma igång med komposteringen behövs egentligen inte mer än att börja samla organiskt material i en hög på odlingsmarken. För att få det lite finare och lättare att organisera rekommenderas någon behållare med åtminstone två fack (eller två behållare). För diverse ytterligare inspiration och fördjupning finns en hel del information i nätets olika trädgårdsforum. När jag vid ett biblioteksbesök undersökte böcker med ordet kompost i titeln fanns bara där fyra/fem böcker. I samband med denna veckas miljötips har jag inspirerats av en bok som kort och gott heter Kompost, av Charlie Ryrie.

Gröngödsling

GrongodslingBesökare till vår kolonilott kommenterar ibland frodigheten med att fråga vad vi gödslar med. Då vi, bortsett från en påse benmjöl för buskplanteringar, inte köpt någon gödsling till vår lott kan frågan göra oss en smula konfunderade. Men tänker vi efter så återför även vi i själva verket en hel del näring till jorden, bland annat genom gröngödsling.

När vårt kolonilottsodlande tog sin början för drygt fyra år sedan var vi mycket av nyfikna noviser. Snart förstod vi i alla fall vikten av att ha en kompost på lotten. Vi prövade även att tillföra både kaffesump och nässelvatten för ökad växtkraft. Efter ett tag blev framför allt jag (Peter) nyfiken på att gå vidare med detta som kallas gröngödsling. I korthet handlar det om växter som odlas med syfte att gödsla och förbättra jorden. Genom upprepat odlande och vattnande av odlingsytan försvinner kväve och näringsämnen från jorden; för att kunna fortsätta bruka samma mark utan att den blir utarmad behöver dessa ämnen på något sätt återföras.

I gröngödsling kan man använda den del av sin mark som för tillfället inte används för annan odling och kanske under en hel säsong odla exempelvis klöver för berikning av kvävehalten. Just baljväxter (som exempelvis klöver och bönor) samlar på egen hand in kväve från luften och är nog bland de mest kända växtförbättrarna av odlingsjorden. Gröngödsling kan även användas för odling av lågväxande marktäckare mellan rader av annat som odlas. Detta hindrar då ogräs från att komma upp och sägs även skapa en förvirring bland de skadedjur som är ute efter dina primörer. Vid sådan form av odling är det klokt att låta huvudgrödan växa till sig något innan den så kallade bottengrödan sås mellan raderna av exempelvis rotsaker.

När jorden ligger bar uppkommer inte bara problem med ogräs som snabbt etablerar sig utan jordens näringsämnen eroderar även bort med regnvattnet. Vid odling av en tidig gröda som rädisa eller spenat kan då gröngödsling användas efter skörden. Kanske genom att så den, av bin och fjärilar, omtyckta Honungsörten. Poängen med att använda en sådan gröda är att jordens kväve och näringsämnen inte behöver riskera att lakas ut med regnvattnet utan kan fångas upp av Honungsörten och komma till nytta vid kommande odlingar. Andra sorters gröngödselväxter används för att ge god struktur på jorden och med sina långa rötter få upp nyttigheter från jordens djupare skikt.

När gröngödselväxterna, sent på hösten eller under våren, myllas ner i jorden bryts de ner. Jorden får en tillförsel av kväve och näringsämnen samt får en bättre struktur. Tillförseln av organiskt material gynnar dessutom jordens mikroliv av små välgörande varelser som bryter ner växtdelarna. Allt detta möjliggör fortsatt odling av friska och motståndskraftiga växter.

Våra egna försök med gröngödsling började med nedmyllande av överblommade röd- och vitklöverblommor på kolonilottens bara ytor. Detta gick väl sådär. En del klöver kom upp men glest och långsamt. Nästföljande odlingssäsong gick det bättre när vi fick tag på utsäde av Blodklöver och Blå lupin. De blev inte bara ett glädjeämne för ögon och pollinerande insekter utan har alltså också förbättrat vår jordkvalitet.

För dem som vill fördjupa sig i ämnet och läsa mer om vad olika gröngödslingsväxter lämpar sig bäst för rekommenderas följande kortfattade eller denna mer omfattande skrift. Om din vanliga försäljare av fröer saknar någon kan exempelvis följande återförsäljare vara ett tips.

Göra eget te

Göra eget te

Vi har tidigare skrivit om kaffets påverkan på miljön och det var inte svårt att hitta information om. Teets miljöpåverkan verkar däremot inte ha uppmärksammats så mycket. Om det betyder att det är en relativt bra produkt, eller om det snarare är en blind fläck, vet vi inte. Som när det gäller allt som odlas besprutas te i konventionell produktion och det är bra att välja KRAV. Det är vi än så länge inte så konsekventa med. Spännande dofter och smaker fördärvar det moraliska omdömet ibland. Däremot är vi ganska bra på att använda de möjligheter vi har till att göra eget te. Då kan man vara helt säker på att inga kemikalier använts och man slipper alla transporter. Te är, liksom t ex kryddor, den sortens produkt som egentligen är ok att transportera. Det väger inte mycket och har lång hållbarhet, vilket gör att man kan använda långsamma transportmedel med mindre utsläpp. Men ingen transport alls är ju ännu bättre! Jag (Sofia) tror också att det överlag är bra att öva sig i att tänka mer på att ta vara på det man har omkring sig.

På en ”tårtbit” av vår kolonilott odlar vi kryddväxter. En stor andel av dessa är sådana som är goda att göra te på, t ex flera sorters mynta. Det man behöver tänka på när det gäller odling av örter är ofta att begränsa utbredningen, snarare än att få dem att växa. De flesta kommer troget tillbaka år efter år och kräver väldigt lite skötsel. Flera går också alldeles utmärkt att odla i kruka inomhus. Man kan så från frö eller köpa plantor. Även de som finns i vanliga livsmedelsaffärer kan klara sig om man planterar om dem, men det är bättre kvalitet om man köper i blomsterhandel eller handelsträdgård. Känner du någon som odlar örter är de enkla att ta skott från.

På sommaren gör vi ofta te på färska kryddväxter. De vi har som vi använder på det sättet är lavendel, citronmeliss, pepparmynta, brokbladig äpplelmynta, temynta, rosenmynta, vadstenamynta (mycket aggressivt växtsätt), ananassalvia (ettårig, förra året hade vi melonsalvia) och åbrodd (används i liten mängd blandat med t ex citronmeliss eller någon mynta). Till en mugg räcker det med ett par blad. Brygger man i tekanna kan man ta en hel kvist. Koka upp vatten och häll på. Låt dra under lock 10-20 minuter. Själv tycker jag det är det godaste te man kan få. Vill man göra iste rör man i ett par teskedar socker, råsocker, honung eller annan sötning när teet är varmt och låter det sedan svalna. Ställ det därefter i kylskåpet och/eller ha i isbitar så att det blir riktigt kallt.

För att spara sommarens smaker brukar vi plocka knippen av örtkryddor, binda samman dem i buketter och hänga upp och ned på gardinstången. När de har torkat helt smular man ned bladen i burkar. De ska förvaras mörkt, så om man vill ha burkarna framme ska de vara i t ex metall (inte genomskinligt glas). Det händer att kryddor tappar smaken vid torkning och mest smakar gräs, men myntor är enkla att torka och det kan hända att det är förvaringen som fallerat när vi misslyckats med en del andra. Vi skulle mycket väl kunna vara självförsörjande på te om vi inte blev så sugna på att pröva andra smaker.

När man brygger te på torkade örter gör man som med vanligt te. Det behöver inte dra så länge som färska blad. Torkade nässlor går också bra att använda. De ger inte så mycket smak, men lär vara nyttigt och är gott att blanda med någon kryddväxt. Vi odlar inte svarta vinbär, men bladen från sådana buskar är annars goda att ha till te. I år har jag så smått börjat botanisera i det vilda efter sådant man kan äta eller brygga te på och det jag har använt ett par gånger är groblad. Man gör te på bladen på samma sätt som med färska örter. Milt smakande och lär vara bra för halsen.

Från jord till bord

Fran jord till bordDet påpekas ibland att det är bra om det är så få steg som möjligt från jord till bord. En aspekt på detta är förstås fördelarna med närproducerad mat, men det är inte det enda. Varje produktionsled en vara passerar drar energi och använder jordens resurser och det är därför bra med så få led som möjligt. Det allra bästa är det du odlar i din egen trädgård, eller i vårt fall på en kolonilott på cykelavstånd, eller det du plockar i en närbelägen skog. Ska man dra det till sin spets är det ultimata t ex en egenodlad, råriven morot.

När en vara säljs i butik tillkommer transporter och i vissa fall speciell förvaring t ex i kyl. Men närodlade färska grönsaker är fortfarande väldigt bra. Ju mer processad en produkt är desto fler steg blir det från jord till bord. Även detta att odla foder till djur som man sedan tar mjölk eller kött från är att lägga till steg i förhållande till att äta det odlade direkt. Används det dessutom konstgödsel och bekämpningsmedel i odlingen tillkommer steg i produktionen av dessa. Det mesta fodret odlas inte heller på gården där djuren lever. Ofta används importerat kraftfoder som kan komma från flera håll och ha genomgått flera led. Liknande gäller odlad fisk. När mjölk vidareförädlas till t ex ost tillkommer steg. Djur skickas också ofta någon annanstans för slakt och kanske förpackas köttet på ytterligare något annat ställe. Fisk transporteras ibland fram och tillbaka över halva jordklotet för att det är billigare att få dem rensade i Asien.

Den som jagar eller fiskar själv kan däremot komma nära bordet även om någon transport oftast ingår. Viltkött tar färre steg från jord till bord än kött från tamboskap eftersom man inte behöver odla foder till dem.

Halvfabrikat och färdigrätter har ofta genomgått oöverblickbart många led. Det är en anledning till att det ofta fuskas med just sådana produkter. En färdigrätt innehållande kött från tamboskap är alltså bland det sämsta man kan välja ur detta perspektiv.

Nu menar vi inte att man ska leva på endast egenodlade, rårivna morötter. Detta är snarare en aspekt att väga in när man söker en hållbar balans. Vi väljer helt bort färdigrätter och de allra flesta halvfabrikat. Jag äter kött ett par gånger i veckan och Peter bara fisk, men vi använder t ex ost. Färska grönsaker utgör en stor del av vår kost och på sommar och höst äter vi väldigt mycket egenodlat.

Det kan också vara relevant i sammanhanget att nämna det som brukar kallas resiliens – motståndskraft vid kraftiga förändringar. I en värld med sinande olja, där man kan bli så illa tvungen att ta verkliga krafttag mot koldioxidutsläppen, är det inte alls säkert att vi kan fortsätta transportera saker hit och dit hur länge som helst. Det kan också uppstå konflikter pga klimatförändringarna, eller av andra skäl, som skärmar av oss från omvärlden. Den mark vi på ett hållbart sätt kan odla på är dessutom begränsad. Då måste vi se till att använda resurserna så klokt som möjligt och att vi kan producera mat nära bordet om vägarna längre bort ifrån stängs.

Nässlor i mat och odling

Spada nasslorNu är det på många håll i landet tid att plocka säsongens första späda nässlor. Bland vårens primörer är kanske dessa de mest tacksamma. Fulla av c-vitamin och grönt vårfräscha piggar de upp efter en lång vinter.

Brännässlor finns bland de vilda växter som de flesta känner igen och lätt hittar i sin närhet. För att nässlorna verkligen ska vara välgörande för oss bör de inte plockas nära vältrafikerade vägar (som sprider tungmetaller) eller i anslutning till extremt kväverik miljö som gödselstackar (där nässlorna kan samla på sig allt för höga halter av nitrater). För övrigt finns nog bara positivt att säga om denna växts näringsvärde. Då den innehåller så många välgörande ämnen beskrivs nässlor ibland till och med som ett bra alternativ till multivitamin- och mineraltabletter.

Jag (Peter) åt som barn och tonåring ofta nässelsoppa hos min mormor. Vid mellandagarnas och påskens släktsammankomster var nässelsoppa med förlorade ägg ett stående och uppskattat inslag. Själva tanken på att soppans huvudingrediens varit ett brännande ogräs och äggens fantasieggande epitet höjde förstås måltiderna ytterligare.

Vårt eget plockande och odlande [sic!] av nässlor påbörjades för några år sedan efter vår flytt till Vadstena. Jag kom då att tänka på barndomens nässelsoppa och läste även om hur nyttig brännässlan är. Under våren plockar vi de späda nässlorna och använder exempelvis till soppa. Uppstekta med olja, salt och kanske lite vitlök passar vårens nässlor till vilken måltid som helst. Plockar du mycket kan de förvällas och sedan frysas in för kommande behov. Jag har även plockat nässlor långt senare under säsongen, fram till hösten faktiskt. Då låter jag dem oftast torka i knippen; hopbundna i ett snöre och hängande upp och ner. När de torkat bränns de nästan inget och bladen kan smulas ner. Detta nässelsmul använder jag sedan i müsli, brödbak och teblandningar. Smakmässigt tillför torkade nässlor inte mycket men det är ett gratis och naturligt växande multivitamintillskott.

För att enkelt kunna skörda nya fina nässlor under säsongen har jag även planterat in några brännässlor i ett hörn av vår koloni. Då de lätt sprider sig har nässlorna planterats i en loppisfyndad plasthink där botten tagits bort. Hinken grävdes ner i jorden så att dess kant är strax under markytan och nässlorna håller sig nu mestadels där innanför.

Vid odling är nässelvatten för övrigt ett miljöklokt och effektivt sätt att öka skörden. Nässelvattnet bidrar till att gödsla marken och styrka växtligheten mot skadedjursangrepp. För att få egengjord växtnäring plockar du en hink med nässlor (ta helst inte toppen med frökapslar om nässlorna är överblommade). Fyll hinken med vatten och tyng ner nässlorna med en sten eller dylikt. Efter cirka en vecka är nässelvattnet färdigt och bär då en omisskännlig bouquet… Vi brukar späda ut det åtminstone 1:10 och sedan vattna på de växter som kan behöva ett näringstillskott.

Ännu en fördel med att ha en växtplats för nässlor i sin närhet är att de lockar till sig vackra fjärilar som både kan pollinera växter och försköna omgivningen.