Category Archives: Odling
Ökad självförsörjning
Vi har länge känt oss inspirerade av tanken på självförsörjning, men också varit medvetna om svårigheterna och hur långt ifrån vi själva är.I likhet med de flesta har vi en hyra att betala och avbetalningar på studielån. Lite pengar måste man ha om man inte är beredd att bo i skogen under bar himmel. Avlägset för de flesta är väl också sådant som att odla lin, bereda det till garn, väva det till tyg och sedan sy kläder av det. Att verkligen vara självförsörjande är minst ett heltidsarbete, men så länge man behöver pengar måste man samtidigt arbeta med något annat. Ja, ni förstår… att komma hela vägen fram är inte riktigt rimligt.
Men varför haka upp sig på svårigheterna när det finns så mycket man kan göra? Det handlar om att ta vara på sina egna kunskaper och förmågor och de resurser man har naturligt omkring sig. Att börja ställa sig frågor som; kan jag göra det här själv? Går det här att byta ut mot något jag kan göra själv? Vem känner jag som kan det här? Vad kan man göra av det här materialet? Går den här att göra om till något mer användbart? I Underbara Claras del av programserien De obekväma, uppmanade hon flera gånger till att ställa sig frågan: ”Hur lite skulle jag kunna vara nöjd med?” Istället för: ”Hur mycket kan jag få?”. Det är klokt tänkt. Den själviska roffarmentaliteten och det ständiga kravet på tillväxt är mer än planeten tål. Att sträva mot ökad självförsörjning behöver inte alls vara ett individualistiskt projekt med fokus på SJÄLV. Delat ägande av t ex bil och gräsklippare, att samarbeta om större odlingar, eller hjälpa varandra med sådant som annars skulle ha kostat pengar kan mycket väl vara viktiga delar.
Vi kommer att återkomma till och fördjupa oss i flera områden inom detta tema, men nämner nu kortfattat några möjliga infallsvinklar.
Det man kanske först kommer att tänka på är odling. Vi har sedan några år tillbaka en kolonilott på 100 kvm. Den gör oss självförsörjande på grönsaker under kanske 4-5 månader om året och på bär under längre tid än så. Det händer att vi unnar oss något vi blir sugna på som vi inte själva odlat även under skördetid, men det behövs inte för näring eller mättnad. Pickles, chutney, syrade, inlagda, frysta och torkade grönsaker har vi haft kvar till helt nyligen och kunnat använda som tillbehör till maten. Enligt Bella Lindes inspirerande bokRätt ur jorden kan en familj på fyra personer bli självförsörjande på grönsaker om man har 500 kvm mark. En genomsnittlig svensk villatomt är på 1900 kvm. Det kräver möjlighet till lagring, men är en hoppingivande tanke. Vi har i år dubblerat vårt odlingsutrymme med en lott till och får då se till att utveckla fler sätt att ta hand om skörden.
Att fråga bekanta om de har mer frukt än de kan ta hand om, kolla om det finns offentliga träd man får plocka från, plocka bär och svamp i skogen, lära sig använda ogräs och vilda växter i maten och att dra ned på sådana livsmedel man inte kan, eller är villig att, producera själv är några fler sätt.
Idén om självförsörjning gäller inte bara mat. Att lappa, laga och låna oftare är några enkla andra saker man kan ha i åtanke. Jag (Sofia) har på senare år börjat sy ganska mycket. Så länge man köper nytt tyg till det är det inte säkert att det blir vare sig billigare eller så mycket mer resurssnålt. Men det utvecklar kunskaper och ger en känsla av självständighet. Det senaste året har jag gått vidare till att använda begagnat tyg som man kan hitta väldigt billigt. Ofta finns det stuvbitar i second handbutiker, men man kan också använda t ex gardiner och sy något helt annat av tyget. När jag på allvar började botanisera upptäckte jag att det fanns mycket mer än jag trodde innan. Enklare än att sy själv från grunden är att sy om kläder man tröttnat på.
På senare tid har jag kommit igång med att virka och mamma är mycket bra på att sticka. Inte heller det blir med nödvändighet billigare, men man har större frihet att välja bra material och konstruera saker så som man vill ha dem. Det är också bra att kunskaperna bevaras och utvecklas. Pappa är händig, bra på att snickra och på att hitta kluriga lösningar till konstruktionsproblem. Tillsammans har vi snickrat både en specialutformad kompostlåda och en måttanpassad redskapslåda med sittplats och utdragbart bord. Men vi har inte huggit ned träd och klyvt till brädor. Peter bakar allt vårt matbröd och maler en del av mjölet, men vi odlar inte säd och vi köper de flesta av ingredienserna. Man får hitta sin nivå. Men gärna också utmana sig själv att gå vidare från den. I en krissituation kan det krävas av oss, men även nu är det ett sätt att spara på jordens resurser.
Lite av en klassiker på området är boken Självhushållning av John Seymour, utgiven på svenska 1979. Här finns information om det mesta. Odling förstås, men också skogsbruk, jakt, vindkraft, hur man spinner ull och lin, korgflätning, smide och mycket mer. Inspirerade av den och av sina egna försök att vara självförsörjande gav Marie och Gustav Mandelmann ut boken Självhushållning på Djupadal 2013. Det är en härligt illustrerad bok som är uppdelad efter säsongerna. Båda dessa böcker är skrivna av personer som driver självhushållningstanken mycket längre än vi själva gör, men som går bra att inspireras av även om man bara har en balkong eller fönsterbräda. Tidigare nämnda Rätt ur jorden ligger närmare en nivå som är rimlig för gemene man och är fokuserad på ätbara vegetabilier, framför allt på odling.
Plantera en sälg
När jag (Peter) för ett par veckor sedan skrev om att glädja humlor och bin nämnde jag naturens startmotor i form av trädet sälg. Nu har min fascination för träden vuxit ytterligare och vi har även ett par unga plantor vid våra egna odlingar. Med detta tips vill jag inspirerar fler till att plantera en sälg (eller kanske ett par).
Det mest utmärkande för sälgen är den spektakulära och tidiga blomningen på bar kvist. Här i Östergötland började denna blomning redan under början av april detta år. Liksom exempelvis havtorn har sälgen separata hon- och hanplantor. Det är hanarnas blommor som är färgstarkt gula och fulla av proteinrikt pollen. Honornas blommor är diskret grågröna och mindre – men mycket värdefulla för insekterna tack vare deras rikedom på energirik nektar.
När humledrottningen vaknar upp efter sin vinterdvala finns det knappt något för henne att äta. För att klara av att etablera sitt nya samhälle behöver hon nektar och pollen. Den tidigt blommande sälgen är en av hennes få möjligheter att få mat under denna kritiska period. De gyllene blommorna gläder också många andra pollinatörer, men humlans beroende är extra tydligt.
Under sälgens livstid är den hyresvärd åt en mångfald av djur. 178 fjärilsarter och flera hundra skalbaggar är knutna till just sälgen. Bland träden får den därmed SM-guld i pluralism. Under barken och bland löven kan en mängd barnkammare skönjas för den som har nyfikenhet och tålamod. Vid trädets blomningstid surras det friskt runt blommorna och djurrikedomen är mer uppenbar. För flertalet av djuren i trädet är det nedbrytningsfasen som är extra viktig. Då blir trädet hemvist åt än fler larv- eller vuxenstadier av fjärilar och andra insekter.
Den som har sälg i trädgård eller skogsmark gör alltså klokt i att låta en del av dessa träd stå kvar. Får de utrymme att växa blir de stora och imponerande. Kan trädet efter ett långt liv dessutom få förmultna ner i naturen gynnas många arter. Med sin rika flora av djur som lever i och av sälgen blir gynnandet av denna nyckelart ett synnerligen effektivt sätt att öka den biologiska mångfalden i trädets närhet.
Vi har en längre tid funderat på att plantera en sälg och nu när vi inför denna säsong utökade vår koloni med en intilliggande lott var tiden inne. Jag har passat på att klippa av ett par kvistar av hon- och hansälg när de står i blom och är lätta att skilja åt. Genom att ha sälg av båda könen kan humlor med flera få både pollen och nektar. Kvistarna stacks ner i en hink med vatten och när rötterna börjat komma är det lagom att sätta ner dem i jorden. Jorden runt trädet kan behöva vattning under första året men sedan klarar sig sälgen bra. Då det är ett snabbväxande träd som tål hård beskärning är det fritt fram med sekatören vid behov. Finns det utrymme går det förstås också att låta sälgen växa sig hög och ståtlig.
Till sälgens många förtjänster, som får mig att le nöjt vid tanken på att ha den i min närhet, kommer även dess namn – som också får mig att le. På latin heter sälg Salix caprea. Ordroten sal betyder grå eller smutsig, caprea betyder get. Smutsig get alltså. Ska namnet trots allt tolkas är det troligt att sal syftar på trädets färg och att caprea kommer från att getter tycker om sälgens blad.
För den som vill fortsätta att fördjupa sig i sälgens många goda meriter kan boken Sälg – livets viktigaste frukost av Bengt Ehnström rekommenderas.
Humlor och bin
I Sverige finns omkring 300 arter av bin som lever vilt i naturen. 40 av dessa arter är humlor – som alltså är ett slags bi. Tillsammans med tambin är dessa flygande gratisarbetare vårt lands viktigaste pollinatörer. Utan humlor och bin; knappt några blåbär, äpplen, jordgubbar, körsbär eller för den delen några i överflöd blommande sommarängar. Problematiskt nog har vårt humlebestånd minskat till cirka en femtedel jämfört med för bara femtio år sedan.
Detta och mycket annat lärde jag (Peter) mig när jag för ett tag sedan läste en av Naturskyddsföreningens årsböcker, Vem ska bort?. Efter detta har jag funderat kring hur vi konkret kan gynna dessa små ulliga charmtroll. Ytterligare inspiration till detta fick jag vid läsning av ännu en av Naturskyddsföreningens böcker, Vilda grannar. Där ges handfasta tips för ökad mångfald av djur inpå knuten. Uppmuntrad av läsningen gjorde jag med hjälp av en gammal lerkruka ett bo i marken där jag hoppas en humledrottning inom kort ska flytta in. Beskrivning av bobygget finns här.
Tanken på att, som det beskrivs där, använda material som bär lukt av skogs- eller zooaffärsmus tog dock emot en del – eftersom vi inte ville riskera att locka möss istället för humlor. Det alternativa lockbetet blev istället ytterligare en bit av en gammal handduk som dränktes in i lönnsirap. Boet placerades på vår kolonilott; i närheten av lavendel, timjan och många andra örter som kommer ge mycket mat till humlorna under sommaren.
När jag ändå var i bobyggartagen satte jag upp ett bo för bin också. Till detta sågade jag en bunt ihåliga bambupinnar i decimeterlånga bitar. De buntades ihop tillsammans med några gamla hallongrenar. Baksidan av boet täcktes med en bit tyg så det inte går att flyga rakt igenom. Sedan hängdes boet upp, med hålen åt söder, på ena sidan av vår kompost. Om det inte flyttar in några bin kommer det säkert andra nyttiga insekter som får nytta av boplatsen.
I vår tätbefolkade värld är det alltså inte bara studenter i populära universitetsstäder som har bostadsproblem. Även framtidshoppen i form av pollinatörer behöver lite hjälp på traven. Förutom tryggheten av en bostad behövs mat under hela säsongen. På vår koloni har vi redan från början haft en liten örtagård bland annat för att locka till oss mycket fjärilar. Till viss del attraherar dessa växter också humlor och bin. Förslag på växter som humlor och bin tycker om finns till exempel här.
Ett vanligt problem för pollinatörer är brist på mat i början av säsongen. Till stor hjälp för dessa insekter är därför sälgen vars tidiga blomning blir en startmotor för mängder av arter. Vår plan är att under våren försöka få ett par sälgar att slå rot på vår koloni och detta blir något att återkomma till här på hemsidan.
För personer som saknar odlingsmöjlighet eller plats för humle- eller bibon finns andra sätt att gynna dessa arter. Rent generellt påverkas de positivt av giftfritt jordbruk med den biologiska mångfald det leder till. Detta blir du enkelt en del av när du väljer ekologisk, gärna KRAV-märkt, mat. Genom att använda mer honung kan du också påtagligt gynna biodlarnas arbete med att hålla liv i stora bisamhällen. Som med all annan oekologisk framställning finns betydande risker med honung som inte är KRAV-märkt. Här ges en översikt över vad du betalar för när du väljer ”rätt” honung i butiken.
Avslutningsvis: För en fascinerande och oroande skildring av situationen för våra livsviktiga pollinatörer rekommenderas dokumentären Inte bara honung från förra året. Den går att låna/fjärrlåna på ett bibliotek nära dig.
Kompost
I naturen handlar det mesta om olika slags kretslopp; kol, kväve, vatten etcetera som ständigt fyller uppgifter i nya sammanhang. Ibland blir dessa kretslopp störda, som när vi under några decennier eldar upp den olja som tagit hundratals miljoner år att bildas. När kretsloppen får fungera på naturens egna villkor blir emellertid balansen mellan olika ämnen bättre. För oss som odlar har användandet av egen kompost blivit ett enkelt sätt att på nära håll följa – och känna oss delaktiga i – kretsloppet av näring.
Anledningarna till att ha en kompost är många och genomförandet behöver inte heller vara speciellt svårt. I grunden handlar det om att näring och nyttigheter försvinner från jorden när vi odlar och för bort det odlade. Vill vi bevara jordens balans och inte störa naturens kretslopp på just den lilla plätt vi har att förvalta behöver vi återföra annat material i samma omfattning som vi för bort exempelvis nyskördade rotsaker. Näring brukar vi tillföra vår koloni genom nässelvatten och nedmyllande av gröngödsling men själva hörnstenen är nog ändå vår kompost. Här låter vi nästan allt ogräs och växtrester från odlingen ligga och återgå till ny fin jord. Komposten kompletteras också med bland annat kaffesump och en del skalrester från hushållet. Egentligen kan allt animaliskt och vegetabiliskt material återbrukas som kompostinnehåll men använder man, som vi, en öppen kompost bör viss försiktighet iakttas med främst animaliska matrester som kan locka till sig skadedjur.
Eftersom vår kommun infört gröna påsen där hushållskompost omvandlas till biogas har vårt behov av att själva kompostera denna del minskat. Då det fortfarande vore ett ännu bättre alternativ att själva ta vara på vårt matavfall funderar vi på möjligheter till en hushållskompost i lägenhet men har ännu inte kommit vidare med detta. Något vi är nyfikna på är följande lösning genom Bokashi. I dagsläget komposterar vi en del av restprodukterna från hushållet, som är extra nyttiga för jordens näringssammansättning, i trädgårdskomposten. Detta kan förutom kaffesump vara bananskal samt torkade och mortlade ägg- och musselskal.
En av vinsterna med kompostering är att naturens kretslopp kan skötas på plats; i trädgården eller på annat sätt i nära anslutning till det egna hushållet. Restprodukterna som i annat fall skulle transporteras iväg med dyrbar energi och – brännas, deponeras eller i bästa fall omvandlas till biogas – gör nu nytta hemma i trädgården eller på odlingslotten. Genom detta återbruk blir det också överflödigt med diverse kommersiella näringspreparat. Med den naturliga sammansättning av nyttigheter som kompostjorden består av och då den är levande materia med en massa välgörande små organismer, blir den också till god hjälp att bemästra skadliga bakterier och svampar. På detta vis håller sig helt enkelt växterna friskare.
När kompostjord tillsätts förbättras också jordens struktur. Jorden får lättare att behålla luft, vatten och näringsämnen. 50 kilo fin kompostjord, humus, ska exempelvis kunna hålla nästan 100 liter vatten. Vatten som sedan avges sakta. Med inblandning av kompost minskar alltså risken för uttorkning eller vattensjuk jord.
Hur ska man då komma igång med alla dessa fantastiska möjligheter? För vår egen del har vi gjort det relativt enkelt med en träkonstruktion som har två öppningsbara fack. Komposten finns på bild här ovan och vill du inspireras till ett liknande bygge finns en skiss här. Eftersom kompostmaterialet sjunker ihop snabbt har vi i princip klarat oss med ett fack per odlingssäsong. I början av våren öppnar vi luckan till kompostens ena del där innehållet haft omkring ett år på sig att bli närande jord. När detta fack är tomt börjar vi fylla på nytt material där och låter kompostens andra fack vila till nästa vår. För snabbare nedbrytning är det bra att vända på kompostmaterialet någon gång ibland men om det redan från början är någorlunda omväxlande och lagom luftigt fungerar det att bara låta tiden arbeta. Skulle det samlas mycket torra grenar eller exempelvis grova solrosstammar i ett lager av komposthögen hinner allt kanske inte brytas ner helt. Låt det i så fall bara ligga kvar en omgång till men fördela vid behov mera och bryt sönder större bitar. Att ibland tillsätta exempelvis hönsgödsel i komposten brukar vara ett tips för snabbare nedbrytning. Vi som är utan djur har under dessa år istället klarat oss väl med andra kväverika produkter såsom nässlor och klöver.
För att komma igång med komposteringen behövs egentligen inte mer än att börja samla organiskt material i en hög på odlingsmarken. För att få det lite finare och lättare att organisera rekommenderas någon behållare med åtminstone två fack (eller två behållare). För diverse ytterligare inspiration och fördjupning finns en hel del information i nätets olika trädgårdsforum. När jag vid ett biblioteksbesök undersökte böcker med ordet kompost i titeln fanns bara där fyra/fem böcker. I samband med denna veckas miljötips har jag inspirerats av en bok som kort och gott heter Kompost, av Charlie Ryrie.