Tag Archives: nässlor
Gröngödsling
Besökare till vår kolonilott kommenterar ibland frodigheten med att fråga vad vi gödslar med. Då vi, bortsett från en påse benmjöl för buskplanteringar, inte köpt någon gödsling till vår lott kan frågan göra oss en smula konfunderade. Men tänker vi efter så återför även vi i själva verket en hel del näring till jorden, bland annat genom gröngödsling.
När vårt kolonilottsodlande tog sin början för drygt fyra år sedan var vi mycket av nyfikna noviser. Snart förstod vi i alla fall vikten av att ha en kompost på lotten. Vi prövade även att tillföra både kaffesump och nässelvatten för ökad växtkraft. Efter ett tag blev framför allt jag (Peter) nyfiken på att gå vidare med detta som kallas gröngödsling. I korthet handlar det om växter som odlas med syfte att gödsla och förbättra jorden. Genom upprepat odlande och vattnande av odlingsytan försvinner kväve och näringsämnen från jorden; för att kunna fortsätta bruka samma mark utan att den blir utarmad behöver dessa ämnen på något sätt återföras.
I gröngödsling kan man använda den del av sin mark som för tillfället inte används för annan odling och kanske under en hel säsong odla exempelvis klöver för berikning av kvävehalten. Just baljväxter (som exempelvis klöver och bönor) samlar på egen hand in kväve från luften och är nog bland de mest kända växtförbättrarna av odlingsjorden. Gröngödsling kan även användas för odling av lågväxande marktäckare mellan rader av annat som odlas. Detta hindrar då ogräs från att komma upp och sägs även skapa en förvirring bland de skadedjur som är ute efter dina primörer. Vid sådan form av odling är det klokt att låta huvudgrödan växa till sig något innan den så kallade bottengrödan sås mellan raderna av exempelvis rotsaker.
När jorden ligger bar uppkommer inte bara problem med ogräs som snabbt etablerar sig utan jordens näringsämnen eroderar även bort med regnvattnet. Vid odling av en tidig gröda som rädisa eller spenat kan då gröngödsling användas efter skörden. Kanske genom att så den, av bin och fjärilar, omtyckta Honungsörten. Poängen med att använda en sådan gröda är att jordens kväve och näringsämnen inte behöver riskera att lakas ut med regnvattnet utan kan fångas upp av Honungsörten och komma till nytta vid kommande odlingar. Andra sorters gröngödselväxter används för att ge god struktur på jorden och med sina långa rötter få upp nyttigheter från jordens djupare skikt.
När gröngödselväxterna, sent på hösten eller under våren, myllas ner i jorden bryts de ner. Jorden får en tillförsel av kväve och näringsämnen samt får en bättre struktur. Tillförseln av organiskt material gynnar dessutom jordens mikroliv av små välgörande varelser som bryter ner växtdelarna. Allt detta möjliggör fortsatt odling av friska och motståndskraftiga växter.
Våra egna försök med gröngödsling började med nedmyllande av överblommade röd- och vitklöverblommor på kolonilottens bara ytor. Detta gick väl sådär. En del klöver kom upp men glest och långsamt. Nästföljande odlingssäsong gick det bättre när vi fick tag på utsäde av Blodklöver och Blå lupin. De blev inte bara ett glädjeämne för ögon och pollinerande insekter utan har alltså också förbättrat vår jordkvalitet.
För dem som vill fördjupa sig i ämnet och läsa mer om vad olika gröngödslingsväxter lämpar sig bäst för rekommenderas följande kortfattade eller denna mer omfattande skrift. Om din vanliga försäljare av fröer saknar någon kan exempelvis följande återförsäljare vara ett tips.
Nässlor i mat och odling
Nu är det på många håll i landet tid att plocka säsongens första späda nässlor. Bland vårens primörer är kanske dessa de mest tacksamma. Fulla av c-vitamin och grönt vårfräscha piggar de upp efter en lång vinter.
Brännässlor finns bland de vilda växter som de flesta känner igen och lätt hittar i sin närhet. För att nässlorna verkligen ska vara välgörande för oss bör de inte plockas nära vältrafikerade vägar (som sprider tungmetaller) eller i anslutning till extremt kväverik miljö som gödselstackar (där nässlorna kan samla på sig allt för höga halter av nitrater). För övrigt finns nog bara positivt att säga om denna växts näringsvärde. Då den innehåller så många välgörande ämnen beskrivs nässlor ibland till och med som ett bra alternativ till multivitamin- och mineraltabletter.
Jag (Peter) åt som barn och tonåring ofta nässelsoppa hos min mormor. Vid mellandagarnas och påskens släktsammankomster var nässelsoppa med förlorade ägg ett stående och uppskattat inslag. Själva tanken på att soppans huvudingrediens varit ett brännande ogräs och äggens fantasieggande epitet höjde förstås måltiderna ytterligare.
Vårt eget plockande och odlande [sic!] av nässlor påbörjades för några år sedan efter vår flytt till Vadstena. Jag kom då att tänka på barndomens nässelsoppa och läste även om hur nyttig brännässlan är. Under våren plockar vi de späda nässlorna och använder exempelvis till soppa. Uppstekta med olja, salt och kanske lite vitlök passar vårens nässlor till vilken måltid som helst. Plockar du mycket kan de förvällas och sedan frysas in för kommande behov. Jag har även plockat nässlor långt senare under säsongen, fram till hösten faktiskt. Då låter jag dem oftast torka i knippen; hopbundna i ett snöre och hängande upp och ner. När de torkat bränns de nästan inget och bladen kan smulas ner. Detta nässelsmul använder jag sedan i müsli, brödbak och teblandningar. Smakmässigt tillför torkade nässlor inte mycket men det är ett gratis och naturligt växande multivitamintillskott.
För att enkelt kunna skörda nya fina nässlor under säsongen har jag även planterat in några brännässlor i ett hörn av vår koloni. Då de lätt sprider sig har nässlorna planterats i en loppisfyndad plasthink där botten tagits bort. Hinken grävdes ner i jorden så att dess kant är strax under markytan och nässlorna håller sig nu mestadels där innanför.
Vid odling är nässelvatten för övrigt ett miljöklokt och effektivt sätt att öka skörden. Nässelvattnet bidrar till att gödsla marken och styrka växtligheten mot skadedjursangrepp. För att få egengjord växtnäring plockar du en hink med nässlor (ta helst inte toppen med frökapslar om nässlorna är överblommade). Fyll hinken med vatten och tyng ner nässlorna med en sten eller dylikt. Efter cirka en vecka är nässelvattnet färdigt och bär då en omisskännlig bouquet… Vi brukar späda ut det åtminstone 1:10 och sedan vattna på de växter som kan behöva ett näringstillskott.
Ännu en fördel med att ha en växtplats för nässlor i sin närhet är att de lockar till sig vackra fjärilar som både kan pollinera växter och försköna omgivningen.
Ätbart du kan plocka själv
Nu då vi går emot höst finns fortfarande mycket att plocka själv från odlade och fritt växande skafferier. Jag (Peter) tog för ett par veckor sedan hem, vad som troligen blir säsongens sista omgång, av lavendel och nässlor. De flesta associerar nog nässlor med den tidiga våren, men även höstens nässlor, som blivit för kraftiga att göra soppa på, kan man torka och göra ett vitaminrikt pulver av. Lavendel är en tacksam perenn som vi frösådde på vår kolonilott för tre år sedan. Fjärilarna älskar den och jag har allt mer kommit att uppskatta blommorna som smaksättning; i småkakor, skorpor eller matbröd. I dessa enkla surdegsfrallor fungerar det finfint med en matsked torkade lavendelblommor. En annan fördel med just detta recept är att det inte blir någon elanvändning vid knådandet.
Lavendel och nässlor torkas på ungefär samma sätt. Bind samman stjälkarna med ett snöre och häng upp dem. Låt torka åtminstone ett par veckor och känn efter att det är riktigt torrt när du smular sönder lavendelblommorna respektive nässlornas blad. Då nässlorna som bekant kan brännas en del kanske vissa vill använda handskar vid hanteringen. Själv nöjer jag mig med viss försiktighet samt att jag låter de plockade nässlorna ligga lite luftigt och börja torka, sådär ett halvt dygn, innan jag tar tag i att binda samman dem i buketter för upphängning. De brännande egenskaperna har då mildrats en hel del. När de torkat klart bränns de inte alls. Varför ska man då göra sig bekymmer med nässlorna överhuvudtaget? Ett enkelt svar är att de fungerar som ett slags multivitaminpiller eftersom de innehåller så mycket nyttigheter. Nästan alla näringsämnen vi behöver faktiskt. För min del brukar jag blanda en del i morgonmüslin. Ibland finns de med i bröd och är bladen inte helt söndermosade passar de även i exempelvis teblandningar. Här är det främst hälsoaspekten som spelar in då nässlorna i sig knappt smakar någonting.
Något annat att glädjas åt vid denna tid är att många buskar nu lyser vackert röda av de c-vitaminfyllda nyponen. Detta år har jag ännu inte plockat av dessa men tidigare år har de plockats, halverats och kärnats ur. För att torka nypon kan de trädas luftigt på en sytråd som sedan hängs upp till en dekorativ färgklick. Det är viktigt att bären får hänga luftigt för att inte riskera mögel, så häng snöret som en girlang snarare än rakt ned. Egen nyponsoppa ska vara en extraordinär upplevelse men för egen del har de torkade och sedan mortlade bären fått göra nässlorna sällskap i müslin. Genom att nyponen har fem gånger så hög c-vitaminhalt som apelsiner är den uppiggande effekten inte obetydlig. Att nypon växer betydligt bättre på våra breddgrader än apelsiner gör inte saken sämre.
Det nyponskalsmjöl som du själv plockat och berett – eller eventuellt köpt i hälsokostbutiken – är även till nytta genom sina bakförbättrande egenskaper. I det mesta vetemjöl som säljs medföljer även tillsatser i form av syntetisk c-vitamin, alltså askorbinsyra (eller E 300). C-vitamin i bakningen gör att degen jäser bättre och lyckas du få tag på tillsatsfritt mjöl eller vill förstärka bakegenskaperna med en naturlig produkt kan någon matsked nyponskalsmjöl i bakningen ge god effekt. Detta kanske kan vara något att testa vid bakningen av bullar till kanelbullens dag; denna högtid (blivande helgdag?) som infaller den 4e oktober.
Genom att använda sådant man kan plocka själv i naturen vinner vi inte bara bättre näringsrikedom i vår mat. Jag tror även våra ömtåliga trådar av närhet till naturen stärks. Skördar vi regelbundet nässlor och vilt växande nypon vill vi kunna fortsätta med detta – och vi vill inte heller att dessa växter skadas av olika gifter. Kanske ökar till och med vår förståelse för hur vi alla är en del av naturen och inte kan göra oss oberoende av den.
Ta hand om skörden
Det börjar med nässlor och rabarber. Så kommer jordgubbarna och i rask följd flera andra bär. Grönsaker i mängd och frukter… Det är ett överflöd. Jag (Sofia) cyklar hem från kolonilotten med ett stort leende och cykelkorgen full. Många av de här sakerna kräver inte särskilt mycket skötsel, vissa växer t o m vilt. Men när det kommer till att ta hand om skörden verkar många bli stressade istället för att glädjas åt den rika gåvan. Väldigt mycket blir aldrig omhändertaget. Jag misstänker att det finns människor som låter äpplena i trädgården ruttna medan de går till affären och köper importerad frukt.
Tyvärr har många inrett och börjat värma upp de svala källare där man förr kunde förvara t ex frukt. Mina föräldrar har den kvar och har där ett rum de kallar matkällaren där de bl a lagrar äpplen en bra bit in på våren. Vi har vänner som nu är i färd med att bygga en jordkällare i sin trädgård och de har hört att det är fler som är på gång. Det vore en väldigt bra trend.
Till den som inte har sådana möjligheter, men vill ta hand om skörden;
Frossa! Fyll på i kroppen med vitaminer och antioxidanter inför mörkare tider. Blåbär t ex, som man kan plocka helt gratis, är ett riktigt superbär. Fantastiskt gott är det förstås också med färska bär, frukter och primörer. Eller tänk t ex äppelpaj. Det är bara att njuta.
Frys. Frysning är egentligen ett energikrävande sätt att bevara livsmedel och i butik ska man vara restriktiv med frysta produkter. De har fraktats i fordon med kylanläggningar och butikernas stora frysar drar förstås väldigt mycket mer energi än produkter som kan förvaras på hylla. Men om man, som de flesta, ändå har en frys hemma och den är på så drar den inte mindre för att den är halvfull. Även äpplen kan frysas i klyftor och sedan användas i t ex paj.
Sylta, safta. Marmelad och chutney brukar det bli i flera varianter i vårt hushåll. Saft är vi inga storkonsumenter av, men på t ex rabarber kan man koka väldigt god måltidsdryck. Socker gör det ju mindre nyttigt men ökar hållbarheten väsentligt. Ha burkar och flaskor i ugnen på 125° i 20 minuter, häll dekokten direkt i varma behållare och skruva på korkarna på en gång. Har man råsaftscentrifug kan man göra väldigt god osötad dryck på i stort sett vilka frukter som helst. Frys det som inte går åt på en gång.
Torka. Det enklaste sättet att ta hand om skörden av kryddväxter är att hänga dem i knippen på gardinstången. När de är helt torra kan man smula ned dem i en burk. Även frukter kan torkas även om det är lite krångligare.
Syra. Detta kan låta en smula avskräckande och komplicerat men när vi prövat har det gått riktigt bra (även om det medförde visst klurande). Syrning är ett bra och energisnålt sätt att bevara skördens näringsämnen. Vi är själva nybörjare, men nyfikna på att utforska denna konserveringsmetod närmare och det kan hända att vi skriver mer om det senare. Introduktion och nybörjarrecept finns här.
Dela med dig! Du har säkert personer i din omgivning som bor i lägenhet och inte har några fruktträd eller bärbuskar. Skicka ut ett mejl på din arbetsplats, skriv det på Facebook, eller sprid på annat sätt att du har frukt, bär, eller vad det nu är över. Några vi känner brukar ställa ut en låda äpplen med en skylt om att vem som helst får ta. Med tanke på att man kan sälja frukt i butikerna borde det finnas ett intresse. Du som har för lite, eller inte har odlingsmöjligheter alls, kan ju också annonsera ditt intresse. Det lär finnas de som har för mycket – det gäller bara att hitta varandra.
Experimentera. Ha bär och frukter i maten, eller grönsaker i bakverk. Har man mycket är det ok om inte allt blir lyckat. Du kan upptäcka en ny favorit. Frukter, bär och grönsaker ökar ofta saftigheten på bröd och andra bakverk. Utgå från ett basrecept och pröva att lägga till eller byta ut något.
När man kan plocka näringsrika livsmedel i sin egen trädgård, eller i en närbelägen skog, eller på en kolonilott på cykelavstånd blir det inga utsläpp från transporter. Det är det mest närproducerade man kan tänka sig. Dessutom har du full kontroll över att det inte används bekämpningsmedel. Ta vara på det!