Author Archives: Sofia Asthamn

Vegetarisk smörgåstårta

Vegetarisk smörgåstårta

Personligen har jag (Sofia) nog aldrig gillat vanlig smörgåstårta. Delvis beror detta på att jag får ont i magen av majonäs och andra feta röror, men det är sällan någon större smakupplevelse heller tycker jag. Detta hade jag under många år knappt alls tänkt på eftersom det verkade vara helt ute med smörgåstårta i de sammanhang jag befann mig i. Jag hade slutat säga till om att jag inte tål majonäs eftersom det i de allra flesta andra sammanhang går att peta bort. Och ingen bjuder ju på smörgåstårta längre tänkte jag. Men här i Vadstena gör man det. På jobbet har det hänt flera gånger bara under det senaste året. De jag pratat med här om detta känner inte alls igen att det någonsin varit ute och nästan alla verkar älska det. Kanske var det bara i de större städerna det försvann och för övrigt beror det säkert på vem man umgås med. Min mamma verkar tycka att det är roligare att testa nya saker och bland mina vänner har många länge varit vegetarianer. Vi har nu prövat att utveckla grundidén genom att göra en läcker och matig vegetarisk smörgåstårta.

De vanliga sorters smörgåstårta som finns att beställa är ytterst sällan vegetariska. Även om mängden rent kött inte är stor är det ofta stor andel animaliska produkter. Jag tror heller aldrig att jag har sett någon där dessa är KRAV, vilket skulle göra väldigt stor skillnad bl a när det gäller mejeriprodukterna. En mycket vanlig ingrediens är räkor. Vi närde en from förhoppning om att många skulle uppmärksamma att WWF nu rödlistat nordhavsräkor, men så verkar det inte ha blivit. I boken Mat & Klimat finns räkor i toppen av matpyramiderna, alltså bland det man ska äta ytterst sällan om man vill äta klimatsmart. Detta utifrån att det går åt oproportionerligt mycket diesel vid trålingen, jämfört med den mängd näring de fångade räkorna har. Därför har vi sedan ett par år tillbaka varit mycket restriktiva. Druvor är en annan mycket vanlig dekor på smörgåstårtor. Om dessa inte är KRAV, vilket de i stort sett aldrig är, så är de extremt hårt besprutade. I vissa tester har de innehållit rester av upp till 20 bekämpningsmedel. Smörgåstårtor dekoreras ytterst sällan med säsongens grönsaker utom just när isbergssallad och tomater är i säsong.

Men så till det positiva! Det är inget fel på själva idén med smörgåstårta och om man gör den själv kan man ha vad man vill i den. Då kan den bli mycket bättre för både hälsan och miljön och dessutom godare. På bilden finns ett exempel som vi prövade när jag lite frustrerat undrade varför de smörgåstårtor jag blivit bjuden på bestod av vitt bröd, vit smet och pyttelite grönsaker på toppen. Det måste ju gå att göra något roligare! Vi gjorde dem som portionsbakelser, men det går förstås att lägga samman till en tårta om man vill det. Med tanke på hur vanligt det blivit med allergier och specialkost är kanske smörgåstårta inte längre den praktiska bjudrätt den en gång var. Gör man smörgåsbakelser är det lättare att anpassa.

 

Vegetarisk smörgåstårta

Brödet på bilden är en variant av kavring bakad på ekologiska ingredienser. På det understa lagret är det grönärtshummus där man kan utesluta vitlöken om man tycker det blir för mycket i sammanhanget. Vi skrev aldrig ned precis vad vi hade i den övre smeten, men det är en blandning bestående av finhackad rödkål och jordnötsmör, lite olja och kryddor. På toppen och vid sidan av på tallrikarna är det finriven morot, apelsin och valnötter.

Röror kan man göra av allt möjligt t ex mixade bönor eller ärtor, mixade nötter eller mandlar blandat med finrivna rotsaker och olja. Experimentera gärna med kryddningen. Ett bra vegetariskt alternativ om man vill ha något färdigt är Tartex. Det innehåller visserligen palmolja, men ekologiskt producerad sådan. Tahini kan man också använda som bas till en röra. Vill man ändå använda crème fraîche eller dylikt är det ok om man väljer KRAV. Dekorera med säsongens grönsaker och frukter och välj gärna det som går att få tag på ekologiskt. Vi gjorde vårt exempel lite tidigare under året. Nu har apelsinernas bästa tid snart passerat och det dröjer inte länge innan det är dags för vårens primörer. Då kan t ex en hastigt kokt sparris pryda sin plats på en smörgåsbakelse.

Att flyga mindre

Flyga mindre

Vissa saker har förändrats väldigt mycket på kort tid och ändå uppfattas det nuvarande som om det vore en självklar rättighet, kanske t o m ett mänskligt behov. Denna vecka funderar vi på detta med att minska resandet, framför allt genom att flyga mindre. När jag (Sofia) var barn var det ovanligt att resa utomlands, eller åtminstone utanför Norden. Om någon berättade att de hade flugit till ett land långt borta var detta något exklusivt och speciellt man kunde prata om länge. Själva åkte vi varannan semester till Gotland och varannan till fjällen, någon gång till Norge och någon gång till Finland. Jag tyckte att det var tillräckligt spännande att vi hade varit längre norrut i Sverige än de flesta brukade åka. Det var inte alls något ovanligt eller konstigt i min klass att ha rest så pass lite.

Nu hör jag då och då från vänner med barn i skolåldern att man kan bli retad för att aldrig ha flugit. För många har det blivit norm att göra en längre utlandsresa åtminstone en gång om året. Att göra det flera gånger om året uppfattas inte som konstigt och många nämner resande som ett stort intresse och som något de skulle göra oftare om de hade mer pengar eller tid. Det måste vara ett av de absolut vanligaste svaren på frågan vad man skulle göra om man vann en miljon. Samtidigt måste man göra en alltmer speciell resa för att det ska bli något att berätta om när man kommer hem. En vanlig utlandsresa kan avhandlas med några meningar som huvudsakligen handlar om vädret. Även i övrigt mycket miljöengagerade människor är ofta intresserade av resor. De talar gärna om vad man kan lära sig av att se saker i verkligheten, vilket det förstås ligger någonting i.

Men ändå. Alla vet att flyg genererar stora utsläpp. Det är t o m så att en enda längre flygresa orsakar mer koldioxidutsläpp än t ex Naturskyddsföreningen anser är den nivå vi behöver komma ner till per person och år. Om utsläppsmöjligheterna var rättvist ransonerade skulle man alltså inte kunna göra en sådan resa så ofta som en gång om året ens om man inte orsakade några andra koldioxidutsläpp alls. Detta kommer väldigt sällan upp vid en vanlig fikarastkonversation. Vem vill vara en glädjedödare när någon berättar om en planerad resa? Även vi har lite dragit oss för att skriva om det här och tänkt att det nog inte är ett så populärt tips.

Dessutom är det här ett sådant område där man kan tänka att det inte spelar någon roll vad jag gör. Planet går ju oavsett om jag åker med eller ej. Men om tillräckligt många väljer att inte flyga så kommer inte lika många turer att gå. Detta är ju verksamheter som drivs av vinstintresse. Det är nästan alltid de snabbaste färdmedlen som är sämst för miljön. Eftersom många nuförtiden väljer att resa väldigt långt blir det ändå det man väljer. Även snabbfärjor ger t ex mer utsläpp än de mer långsamtgående.

Eftersom jag själv inte har någon längtan efter att resa har jag svårt att relatera till det behov av att komma iväg många verkar uppleva. Det finns säkert något annat jag på motsvarande sätt har svårt att släppa fast jag vet att jag borde. Jag har aldrig flugit och har varit utanför Norden fem gånger tror jag. Utanför Europa har jag aldrig varit. Peter har flugit några gånger (därav bilden), men även han mycket begränsat och han kommer kanske ännu oftare än jag att tänka på de här frågorna när resor kommer på tal. Mitt intresse för andra länder och kulturer och mitt engagemang för människor i andra delar av världen yttrar sig inte i en vilja att själv vara där. Därför är detta inte alls någon uppoffring för mig. Du som istället har en stark drivkraft ut i världen kan kanske fundera på att resa mindre ofta, men stanna borta längre. Tänk inte bara på bekvämlighet och pris när det gäller själva resan utan också på miljöpåverkan. Fundera på om det kan finnas saker att upptäcka på närmare håll. Påminn dig om att det för inte alls särskilt länge sedan var mycket mer ovanligt att resa långt. Vad fyller dagens resande för behov? Går det att fylla på något annat sätt?

Här i Vadstena finns något som kallas Pilgrimscentrum. Pilgrimsvandringar har varit populära ett antal år nu. En del vandrar riktigt långt som till Santiago de Compostela. En del förflyttar sig inte alls särskilt långt i det fysiska rummet, men vandrar i tanken. Det är en slags hyllning till den långsamma rörelsen där en upplevelse kan finnas i varje steg man tar och även om man rör sig mot ett heligt mål är det inte det viktigaste. Vandringen, resan, är inte bara en transportsträcka. Väldigt klimatsmart är det förstås också. Just att pilgrimsvandra passar inte alla, men själva inställningen kan vara värd att inspireras av.

Källkritik

Källkritik

Om du vill bygga en livsstilsförändring på den kunskap som idag finns på ett visst område, t ex hur man lever mer miljövänligt, måste du söka information. Du måste också kunna använda källkritik, alltså reflektera över hur pass tillförlitlig den information du finner är, för att inte fatta beslut på felaktiga grunder.

I arkivsammanhang använder man gärna uttrycket ”gå till källorna” och menar med det originaldokumenten. På det sättet kan man försäkra sig om att ingenting förvanskats på vägen t ex i en slarvig avskrift eller bristande översättning. Men självklart kan även original innehålla faktafel eller presentera en syn på ett ämne som inte stämmer med dagens etablerade forskning. När man skriver uppsats på universitet eller högskola uppmanas man att helst använda primärkällor som referenser. Det behöver inte vara unika originaldokument som i ett arkiv, men om man hänvisar till en forskares teorier är det bättre att referera till en text denne själv har skrivit än till någon annans tolkning av den. I tolkningar kan det nämligen uppstå missförstånd kring vad forskaren egentligen menade eller vad forskningsresultaten egentligen kunde visa. Den ovan avfotograferade boken är utifrån detta inte att betrakta som den bästa källan att hänvisa till om man är intresserad av ”Jesu werkliga dödssätt”. Där står: Troget efter femte upplagan af den tyska öfwersättningen från originalmanuskriptets latinska afskrift.

Även i ett traditionellt bibliotek samsas många olika teorier och åsikter i hyllorna. Böcker genomgår oftast någon form av faktagranskning och förlagen gör urval. Detta urval görs långt ifrån alltid utifrån vem man tror vet mest om ett ämne, eller vem som har mest rätt, men det är ändock inte vad som helst som publiceras var som helst. Vilket förlag som har givit ut en bok kan ge en fingervisning om vilka kriterier man har utgått från vid urvalet och vilken kvalitet förlaget har krävt av författaren. Det i sin tur kan säga något om hur stor tilltro man kan sätta till texten. Vem författaren är spelar förstås också roll. Kan den här personen förväntas vara insatt i det här ämnet? Har den här personen något egenintresse i att en viss syn på frågan sprids? Kan det finnas kommersiella intressen bakom? Forskare har inte alltid rätt och i vissa frågar är de oeniga, men man bör kunna förvänta sig att de vet mer om sitt ämne än en glad amatör. Inom ett annat ämne kan forskaren förstås vara en glad amatör. De flesta som säljer varor ljuger inte om sina produkter och många är väl insatta i ämnen som har med produkten att göra. Men om en rapport visar att ost har kraftig klimatpåverkan är det kanske inte en ostproducent man ska fråga om detta stämmer.

På nätet blir det ännu svårare. Där finns gedigna forskningsrapporter i fulltext sida vid sida med amatörtyckare som inte skulle bli publicerade om de skickade sina texter till förlag. Vem som hamnar överst på träfflistorna har ingenting med tillförlitligheten att göra. I vissa omdebatterade frågor finns det högljudda grupper som skriver mycket, både på egna bloggar och i kommentarsfält. Ibland är de konspirationsteoretiska och upplever sig tystade av det så kallade etablissemanget. Då skriver de gärna ännu mer, medan de som står för vad de flesta etablerade forskare tror i frågan inte har samma behov av att hävda sig, eller inte diskuterar i lika allmänna forum. Det kan ge intrycket att en avvikande åsikt är mer allmänt spridd än den egentligen är. Att de flesta träffarna man får på ett ämnesord hävdar en viss ståndpunkt behöver därför inte alls betyda att det är vad de tror som är mest insatta i ämnet.

Dagstidningar åtnjuter hos många stort förtroende, men det beror mycket på vad de skriver om hur stor tilltro man bör ha till det. De har också oftast en politisk inriktning som märks tydligast på ledarplats, men också kan färga av sig på artiklar. Vi har reagerat flera gånger när vår morgontidning rapporterat om aktuell forskning. Dels överförenklar man kraftigt och dels vinklar man ofta så hårt att den bild man får av forskningens resultat faktiskt blir helt falsk. Man fick det t ex att låta som om det aktuella forskningsläget är att LCHF är det mest hälsosamma för alla att äta när en rapport från SBU (Statens beredning för medicinsk utvärdering) presenterades. Rubriken löd något i stil med ”Glöm allt du trodde dig veta om hälsosam mat!”. Med tanke på att rapporten studerat effekter på kraftigt överviktiga, visat att det på sex månaders sikt är effektivare med lågkolhydratkost än lågfettkost, men att det därefter inte är någon skillnad i viktminskning, att den länge hyllade medelhavskosten verkligen skyddar mot hjärt- och kärlsjukdom och att det inte finns forskningsunderlag nog för att säga varken bu eller bä om den så bespottade potatisen, undrar man om tidningen ens hade läst den enkelt tillgängliga sammanfattningen av rapporten. Många vanliga läsare trodde kanske att rapporten var svår att få tag på eller omöjligt svår att läsa, men i det här fallet är SBU:s egen sammanfattning inte svårare att förstå än tidningarnas artiklar, men betydligt mer återhållsamt skriven. Ett tydligt exempel på när det gör skillnad att gå till primärkällan.

Kolla gärna flera olika källor. Ofta är primärkällorna mer lättillgängliga än man tror. De kan finnas i fulltext på nätet och inleds ofta med en överskådlig sammanfattning. Fundera över vem avsändaren är, både utifrån vilka kunskaper personen kan tänkas besitta och vilka egenintressen personen kan tänkas ha i frågan. Är man riktigt intresserad av ett visst forskningsresultat är det bra att försöka ta reda på hur studien är gjord. Har man ställt rätt frågor? Går resultatet att tolka på något annat sätt? Det sistnämnda kanske är överkurs om man är ovan vid att läsa forskningsrapporter, men kan vara värt att ha med sig. När någon bombsäkert påstår något i tidningen, i en blogg, eller vid fikabordet på jobbet, kan det vara värt att ställa sig frågan var denna information kommer från? Det är lätt att bli överrumplad när någon låter väldigt säker, men många självsäkra människor har helt fel och de flesta seriösa forskare uttrycker sig tvärtom mycket försiktigt. När en stor mängd seriösa forskare säger att något är mer än 90% säkert – som att klimatförändringarna beror på mänsklig påverkan – då ska man verkligen lyssna. Men om personer med koppling till köttindustrin påstår att vi behöver äta ännu mer protein, eller att sojabönor inte är hälsosamma för människor att äta, då kan man ta det med en nypa salt. Bra källor när det gäller miljö och klimat är Naturskyddsföreningen och WWF. När IPCC uttalar sig är de också tillförlitliga, men deras rapporter tillhör inte det mer lättlästa. Ni får förstås själva avgöra om Bättre Värld är en bra källa till kunskap!

Mobiltelefoner och etik

Mobiltelefoner och etik

Jag (Sofia) minns när de första i min bekantskapskrets skaffade sig en telefon utöver den fasta hemtelefonen. Av de flesta andra i min omgivning sågs det som ett helt onödigt köp. Det var en sk biltelefon; inte en så nätt sak att man bar den i fickan, men den behövde inte heller vara kopplad till husets telefonjack och kunde därför monteras i bilen. I min familj tror jag att det var pappa som hade den första mobiltelefonen. Trots att det var en sådan man kunde bära med sig hade även den sin huvudsakliga placering i bilen. Han arbetade som lantbrevbärare och hade mobilen som en möjlighet att ringa efter hjälp om något hände med honom, eller bilen, på de slingriga småvägarna i skogen. Ytterst få hade numret till den telefonen, för det var inte alls tanken att sitta och prata i den. Det gjorde man ju i hemtelefonen. Biltelefonerna lanserades stort på 80-talet. Därefter har utvecklingen gått rasande fort (och även ”behovet” att ofta byta mobil). Det är svårt att förstå hur det egentligen gick till när mobiltelefonen blev en produkt i var mans (och kvinnas, flickas, pojkes) ficka. Dessutom har den blivit mer lik datorn än hemtelefonen. Den här veckan reflekterar vi kring mobiltelefoner och etik.

Själv är jag 40 år och inne på min tredje mobil. Den är en iPhone jag tog över efter Peter när han köpte en ny. Vi lämnade då in den för att byta batteri, något man inte kan göra själv på den sortens telefoner. I mobilsammanhang är det ett ganska asketiskt köpmönster. Peter har haft ett större intresse för den sortens prylar, men även han har nu tänkt behålla sin telefon ett bra tag framöver. Han är också inne på att försöka hitta begagnat nästa gång han vill köpa. Flera i bekantskapskretsen har fortfarande den gamla sortens mobiler och har inte tänkt byta förrän de går sönder. Men känslan är onekligen att många otroligt snabbt upplever sin telefon som gammaldags och köper en ny och att man ser det som självklart att alla i familjen har varsin, även barnen. Så är det också ungefär 1000 000 000 (en miljard) mobiltelefoner som säljs i världen per år. På sistone har jag dessutom hört från ett par olika källor att den genomsnittlige smartphoneanvändaren kollar, eller gör någonting på telefonen 150 gånger om dagen. För mig låter det helt bisarrt!

Även om mobilanvändningen stundtals verkar gå att likna vid ett missbruk, uppstår de allra värsta problemen långt bort från den vanlige konsumenten. Det här är verkligen ett sådant område där avståndet till missförhållandena skapar många blinda fläckar. Elektronikprodukter består av ett mycket stort antal olika små delar och materialet till dessa är exempelvis flera sällsynta metaller och mineraler som utvinns ur gruvor. Där är undermåliga arbetsförhållanden och barnarbete vanligt. Eftersom tillgången är begränsad och möjlig att tjäna stora pengar på bidrar utvinningen ofta till våldsamma konflikter i fattiga länder t ex i Kongo. Även där elektronikprodukterna sätts samman, oftast i Asien, råder arbetsförhållanden som ingen i Sverige skulle acceptera. Det handlar om extremt långa arbetsdagar och monotona arbetsuppgifter. Stora mängder kemikalier används också t ex flamskyddsmedel. Detta är förstås en förklaring till att de kan göras så billiga att de har blivit en vardagsprodukt, i vissa fall t o m en förbrukningsvara.

Nästa problem är när produkterna tas ur bruk. Inom EU är det lag på att elektronik ska återvinnas och elektronikavfall får inte exporteras till länder där man inte kan kontrollera hur det tas omhand. Ändå sker detta i stor omfattning och hanteringen orsakar stora skador på både människor och miljö. 20-50 miljoner ton elektroniskt avfall slängs om året i världen. I Europa slängs i genomsnitt 15 kilo per person och år. Endast 10% av de mobiltelefoner som kasseras återvinns på ett bra sätt. Nästan hälften blir liggande i en byrålåda eller så när de inte längre är i bruk. Det sistnämnda kan verka oskyldigt, men innebär bl a att nya metaller och mineraler måste brytas i gruvorna istället för att återvinna materialet från gamla telefoner. Ghana är ett av de länder som tar emot stora mängder elektroniskt avfall från västvärlden. Täckmanteln för exporten är ofta att produkterna är tänkta att säljas second hand, men egentligen fungerar de inte. Helt utan skyddsutrustning plockar människor, även barn, isär produkterna och bränner delar över öppen eld för att få loss metallerna. I röken finns bl a tungmetaller som bly. Lönen är usel, men för de fattigaste handlar det om överlevnad för stunden. (Den här filmen kan man bli riktigt gråtfärdig av. På Youtube finns många fler både om produktionen av elektronik och avfallshanteringen.) När man talar om grön IT och med det bara menar att produkten drar mindre el, är det alltså att sila mygg och svälja kameler.

Försök görs att tillverka smarta mobiler på ett etiskt och miljömässigt hållbart sätt, men eftersom det ingår så extremt många led och delar i produktionen har det än så länge inte varit möjligt att genomföra fullt ut. Att aktivt leta efter en så juste tillverkad telefon som möjligt är bra om man absolut tycker sig behöva en ny. Ännu bättre är att leta efter en begagnad. Utbudet är större än man kan tro även av relativt nya produkter just eftersom många byter så ofta. Detta kommer vi att hålla utkik efter när våra nuvarande inte längre fungerar. När man vill kassera en gammal mobil är det också viktigt att se till att den återvinns på rätt sätt. Om den är fullt fungerande kan ett första steg vara att försöka sälja den. Om den inte fungerar eller inte går att sälja ska den antingen lämnas till butiken som sålde den eller till en återvinningsstation.

Men det vi framför allt vill uppmuntra till är att tänka efter riktigt noga på just den där frågan om man verkligen behöver en ny. Ett första steg kanske kan vara att se över sin användning av mobilen. Som en del av fastan har Peter och jag tänkt begränsa oss till att kolla våra telefoner en gång om dagen fram till påsk. Ingen av oss är i närheten av 150 gånger, men kan ändå känna att vi periodvis blir splittrade och fastnar för ofta. Att minska sin känsla av beroende av mobilen kan vara viktigt. Om den inte längre är din förlängda arm behöver den kanske inte heller ha alla de senaste finesserna. Om den fungerar fortfarande borde det räcka. Att ”alla andra har en” kanske inte heller borde vara ett tillräckligt argument för att ens barn hur tidigt som helst ska ha en egen mobil. Särskilt inte om du funderar en stund över andra barn; som de i gruvorna, eller de som andas in blyångor. Behovet är skapat. Detta var inte en produkt man saknade innan den fanns. Den kan användas till mycket positivt, men hur många behöver vi – egentligen?

Miljövänliga disktrasor

Miljövänliga disktrasor

När vi bestämde att jag (Sofia) skulle skriva ett miljötips om miljövänliga disktrasor hade vi nog båda tanken att Wettex skulle spela boven i dramat. Vi trodde att dessa trasor var gjorda av något plastigt syntetmaterial. Men ibland är det inte riktigt så illa som man tror. Wettextrasor är i själva verket gjorda av vad som kallas regenererad cellulosa som förstärkts med bomullsfiber och så pass biologiskt nedbrytbara att de ska gå att lägga på komposten. Naturmaterialen man utgår från är dock hårt processade vilket kanske förklarar varför man uppfattar det som syntetiskt. Trasorna säljs i flerpack förpackade i plast vilket ger intrycket att det är tänkt som en billig produkt man förbrukar ganska snabbt. Så används de nog också av många, kanske de flesta. Om man är förtjust i sina wettextrasor kan det vara ett tips att de kan tvättas i maskin när de behöver fräschas upp. Det sägs också att man kan mikra dem en stund, men hur väl detta fungerar vet vi inte. Bomull, som ingår i materialet, är miljömässigt väldigt tveksamt om det inte är ekologiskt odlat och även när det är det kräver det mycket vatten. Att trasorna är biologiskt nedbrytbara behöver inte betyda att produktionen av materialet är miljövänlig.

Själv har jag aldrig gillat wettextrasor. De börjar väldigt snabbt lukta illa och även om man som sagt kan tvätta dem blir de snabbt slitna och fula om man gör det. Periodvis har vi ändå använt sådana, men oftare har det blivit tygtrasor av den här typen. Jag trodde länge att de vi har haft var gjorda av lin, men de är av bomull (den som visas i länken är en blandning av lin och bomull). När tygtrasor är gjorda av bomull kan tidigare nämnda miljöproblem finnas med själva produktionen, men vår erfarenhet är att de håller sig fräscha betydligt längre än wettex och håller bättre i tvätten.

För ett tag sedan fick jag ett par disktrasor som mamma stickat i lin. Dessa är det absolut bästa alternativet hittills och dessutom vackra. Lin är i grunden ett bättre miljöval än bomull även om det fortfarande är svårt att få tag på ekologiskt odlat. Vi har skrivit en del om det här. Trasor av lin har mycket god uppsugningsförmåga, torkar snabbt och håller sig fräscha väldigt länge. Det är faktiskt en enorm skillnad på hur snabbt en wettextrasa börjar lukta i jämförelse med en av lin. Med två av mammas lintrasor att växla mellan klarar vi oss i åratal, även om jag nu blivit sugen på att pröva att sticka egna. Från Ateljé Huskroken har jag skickat efter lingarn vars beredning och färgning har Naturskyddsföreningens märkning Bra miljöval. Framåt våren verkar det som att de dessutom kan få in garn där även själva linet är ekologiskt odlat. Om man inte stickar själv, eller känner någon som gör det, kan Växbo lins vävda varianter vara ett bra alternativ. Även när det gäller dem har beredningen av linet, men inte odlingen, märkningen Bra miljöval.

Ett för miljön ännu bättre alternativ är att använda bitar av tyg från uttjänta kläder, sängkläder eller andra begagnade textilier. För att de ska fungera väl som trasor kräver det dock att man råkar ha en typ av tyg över som har god uppsugningsförmåga. För att putsa speglar och fönster fungerar gamla lakan utmärkt i kombination med tidningspapper.