Goda handlingar som manifestation

Goda handlingar som manifestation. Bild på cykel som står mot en bil.

Just nu smälter jag intrycken från några dagars pilgrimsledarkurs på min nya arbetsplats Pilgrimscentrum. Där fick vi bland mycket annat höra Annika Spalde berätta om sina erfarenheter och om den planerade långvandringen till klimattoppmötet i Glasgow. Jag tänkte försöka formulera några tankar kring vandring och andra konkreta handlingar som manifestation. 

Efter valet 2018 vandrade vi runt Tåkern. Det var inte alls planerat som en manifestation men vi kom att uppleva det som en sådan. I frustration över att valet inte alls kom att handla om den ödesdigra klimatfrågan. Längre sträckor än vi tänkt på gick vår väg längs trafikerade vägar. Det är egentligen inte så trevligt när man vandrar, men att gå till fots där i princip alla andra åker bil blev till ett slags protest. Man är så pass ovanlig att man syns. Troligen blev få inspirerade men kanske tänkte några ett varv kring vad vi höll på med. Kan man kommunicera varför man går kan det påverka än mer. Vi använde också tiden till att samtala kring vilka ytterligare steg vi skulle kunna ta för klimatet vilket utmynnade i vår studiecirkel Lev inom planetens gränser.

Annika har gjort långvandringar till bl a Bofors och där planterat vinstockar på området. I dessa sammanhang har man också sökt dialog med representanter för det man manifesterar mot. Civil olydnad har för henne ofta ingått. Vandringen till Glasgow ingår i en mycket större organisation. Den är en del i Svenska Kyrkans färdplan för klimatet och arrangeras av Pilgrimscentrum (Linköpings stift), Växjö och Lunds stift i samarbete med flera andra organisationer. Annika är anställd för att förbereda och leda vandringen. Vill man vandra med hela eller delar av vägen finns mer information på projektets hemsida. Det finns också möjlighet att idémässigt knyta an till vandringen genom att arrangera en egen vandring där man själv bor. Då kan möjlighet finnas även för den som inte vill eller kan gå så långt att ändå bli en del av manifestationen. 

Men det kan faktiskt också bli en manifestation att till vardags gå eller cykla sträckor där de flesta tar bilen. Som sagt syns man när man gör det och dessa vardagliga manifestationer kan vara en tydlig påminnelse för andra. Ibland har jag tänkt att jag är trött på manifestationer. Att jag vill att vi börjar göra de faktiska förändringarna istället. Därför tycker jag bäst om manifestationer som både är goda handlingar i sej och manifestationer. Earth hour är en sådan tänker jag. Att släcka ned sparar energi – något vi borde göra mycket mer av. Samtidigt sänder det en signal. Här i Vadstena har det blivit förhållandevis vanligt med lastcykel. De sänder signalen att det faktiskt går att skjutsa barn och transportera saker utan att ta bilen. Oftast är det säkert inte alls en medveten manifestation men det har faktiskt den effekten. På vår lastcykel har vi fortfarande Dahlströmska gårdens namn och hemsidesadress, men det har vi tänkt ändra. På lastlådans sidor finns plats att skriva något, eller måla en bild. De kan fungera som plakat. 

Allt du gör som andra kan se kan fungera som ett slags manifestation. Ännu mer om det går att förtydliga varför du gör det. Det kan handla om vad du äter i lunchmatsalen, vad du lägger upp på rullbandet i butikskassakön, vilket fordon (eller ickefordon) du anländer till en sammankomst med, att du plockar upp skräp från marken, att du stannar upp och betraktar en fågel…

Manifestation kommer från ett latinskt ord som betyder uppenbarelse. Det kanske känns främmande, men jag tänker att det kan handla om att göra något uppenbart – i bemärkelsen synligt – för andra. Då kan vi alla hitta sätt att manifestera. Våga göra det goda vi gör synligt.  För mej betyder det mer än en demonstration. Vi kan manifestera ett bättre alternativ än det gängse.

Att flyga mindre

Flyga mindre

Vissa saker har förändrats väldigt mycket på kort tid och ändå uppfattas det nuvarande som om det vore en självklar rättighet, kanske t o m ett mänskligt behov. Denna vecka funderar vi på detta med att minska resandet, framför allt genom att flyga mindre. När jag (Sofia) var barn var det ovanligt att resa utomlands, eller åtminstone utanför Norden. Om någon berättade att de hade flugit till ett land långt borta var detta något exklusivt och speciellt man kunde prata om länge. Själva åkte vi varannan semester till Gotland och varannan till fjällen, någon gång till Norge och någon gång till Finland. Jag tyckte att det var tillräckligt spännande att vi hade varit längre norrut i Sverige än de flesta brukade åka. Det var inte alls något ovanligt eller konstigt i min klass att ha rest så pass lite.

Nu hör jag då och då från vänner med barn i skolåldern att man kan bli retad för att aldrig ha flugit. För många har det blivit norm att göra en längre utlandsresa åtminstone en gång om året. Att göra det flera gånger om året uppfattas inte som konstigt och många nämner resande som ett stort intresse och som något de skulle göra oftare om de hade mer pengar eller tid. Det måste vara ett av de absolut vanligaste svaren på frågan vad man skulle göra om man vann en miljon. Samtidigt måste man göra en alltmer speciell resa för att det ska bli något att berätta om när man kommer hem. En vanlig utlandsresa kan avhandlas med några meningar som huvudsakligen handlar om vädret. Även i övrigt mycket miljöengagerade människor är ofta intresserade av resor. De talar gärna om vad man kan lära sig av att se saker i verkligheten, vilket det förstås ligger någonting i.

Men ändå. Alla vet att flyg genererar stora utsläpp. Det är t o m så att en enda längre flygresa orsakar mer koldioxidutsläpp än t ex Naturskyddsföreningen anser är den nivå vi behöver komma ner till per person och år. Om utsläppsmöjligheterna var rättvist ransonerade skulle man alltså inte kunna göra en sådan resa så ofta som en gång om året ens om man inte orsakade några andra koldioxidutsläpp alls. Detta kommer väldigt sällan upp vid en vanlig fikarastkonversation. Vem vill vara en glädjedödare när någon berättar om en planerad resa? Även vi har lite dragit oss för att skriva om det här och tänkt att det nog inte är ett så populärt tips.

Dessutom är det här ett sådant område där man kan tänka att det inte spelar någon roll vad jag gör. Planet går ju oavsett om jag åker med eller ej. Men om tillräckligt många väljer att inte flyga så kommer inte lika många turer att gå. Detta är ju verksamheter som drivs av vinstintresse. Det är nästan alltid de snabbaste färdmedlen som är sämst för miljön. Eftersom många nuförtiden väljer att resa väldigt långt blir det ändå det man väljer. Även snabbfärjor ger t ex mer utsläpp än de mer långsamtgående.

Eftersom jag själv inte har någon längtan efter att resa har jag svårt att relatera till det behov av att komma iväg många verkar uppleva. Det finns säkert något annat jag på motsvarande sätt har svårt att släppa fast jag vet att jag borde. Jag har aldrig flugit och har varit utanför Norden fem gånger tror jag. Utanför Europa har jag aldrig varit. Peter har flugit några gånger (därav bilden), men även han mycket begränsat och han kommer kanske ännu oftare än jag att tänka på de här frågorna när resor kommer på tal. Mitt intresse för andra länder och kulturer och mitt engagemang för människor i andra delar av världen yttrar sig inte i en vilja att själv vara där. Därför är detta inte alls någon uppoffring för mig. Du som istället har en stark drivkraft ut i världen kan kanske fundera på att resa mindre ofta, men stanna borta längre. Tänk inte bara på bekvämlighet och pris när det gäller själva resan utan också på miljöpåverkan. Fundera på om det kan finnas saker att upptäcka på närmare håll. Påminn dig om att det för inte alls särskilt länge sedan var mycket mer ovanligt att resa långt. Vad fyller dagens resande för behov? Går det att fylla på något annat sätt?

Här i Vadstena finns något som kallas Pilgrimscentrum. Pilgrimsvandringar har varit populära ett antal år nu. En del vandrar riktigt långt som till Santiago de Compostela. En del förflyttar sig inte alls särskilt långt i det fysiska rummet, men vandrar i tanken. Det är en slags hyllning till den långsamma rörelsen där en upplevelse kan finnas i varje steg man tar och även om man rör sig mot ett heligt mål är det inte det viktigaste. Vandringen, resan, är inte bara en transportsträcka. Väldigt klimatsmart är det förstås också. Just att pilgrimsvandra passar inte alla, men själva inställningen kan vara värd att inspireras av.