På sistone har jag tänkt en del på ett fenomen som kallas ”shifting baseline”. Själva orden betyder ungefär ”ändrad baslinje”. Uttrycket handlar om att vi tenderar att jämföra med hur något var när vi var barn, eller när vi började intressera oss för ett ämne. Snarare än med vad som vore en relevant tidsram i sammanhanget.
Själv påmindes jag om detta fenomen och uttryck under den gångna vintern. Återkommande hörde jag kommentarer om att det var en ovanligt kall och lång vinter. Ibland med undertexten att det inte verkar ha blivit så mycket med den där globala uppvärmningen. Det ena som är viktigt att komma ihåg då är förstås att klimatkrisen handlar om globala medeltemperaturer över lång tid. Inte om en enskild vinter i ett enskilt land. Det andra är just detta med shifting baseline.
För när jag var barn på sjuttiotalet och så småningom tonåring på åttiotalet, skulle en sådan här vinter inte ha uppfattats som ovanligt kall och lång. Den hade varit som vintrar brukade vara. Att unga människor uppfattar den gångna vintern som kall och lång är inte konstigt. Märkligare är att personer äldre än jag tycks ha glömt. Kanske har de ändrat baslinje flera gånger.
Även väderrapporteringen kan ge ett missvisande intryck, då meteorologer utgår från normalperioder. Den period man idag jämför med är 1991-2020. Då kan mycket väl en vinter framstå som ovanligt kall och snörik. Eller en vår komma sent. Om man istället jämför med 1961-1990 blir resultatet ett annat. Ännu mer om man jämför med förindustriell tid. Detta vet förstås meteorologerna och det finns ingen illvillig agenda bakom att de presenterar det så. Men har man inte den kunskapen med sig kan man få fel bild. Kanske blir man t o m osäker på sina egna barndomsminnen. Att gå in och räkna på årsmedeltemperaturer och snödjup blir snabbt rätt komplicerat. Men ser man diagram som detta blir det tydligt vad det handlar om. År från år går kurvan kraftigt upp och ned. Den långsiktiga tendensen är samtidigt hur tydlig som helst.
Begreppet shifting baseline användes först av en landskapsarkitekt och plockades senare upp av forskaren Daniel Pauly. Det handlade då om fiskbestånd och att de inte jämfördes med mängden fisk före mänsklig exploatering. Många som studerade fiskbeståndet utgick istället från hur det var när de själva började forska på området. Varje generation omdefinierade vad som skulle betraktas som ett normalt referensvärde. Det blir då mycket svårare att få syn på långsamma förändringar. Arter kan i det närmaste dö ut utan att det uppmärksammas förrän det är alldeles försent. Utgår man från en baslinje längre tillbaka i tiden blir sådana nedgången synliga på ett helt annat sätt.
Klimatförändringarna är i relation till naturens historia snabba. Så snabba att livet på jorden inte hinner anpassa sig efter dem. Men ur vårt mänskliga perspektiv är de långsamma och det är därför lätt att missa de förändringar som sker även på nära håll. Vi behöver påminna oss om de långa tidslinjerna och vara uppmärksamma på vår egen shifting baseline.