Tag Archives: plast

Mikroplaster

Mikroplaster

När jag (Peter) växte upp på 80-talet minns jag att det ibland talades om de plastband som höll ihop 6-pack med läsk- och ölburkar. Om banden slängdes i naturen kunde fåglar eller andra mindre djur fastna och i värsta fall kvävas i plastöglorna. Jag kommer att tänka på dessa sladdriga plastband när jag försöker greppa mikroplaster som är betydligt mindre visuellt uppenbara.

I höstas kunde vi på nyheterna ta del av Naturskyddsföreningens rapportering om de mikroplaster som finns i mångas badrumsskåp. Det handlar om olika tandkrämer, skrubbprodukter och raklödder med mera. För att ge hygienprodukterna nya egenskaper och ökad säljbarhet har producenterna tillsatt små, små plastbitar. För oss är plasten troligen inte speciellt farlig när vi använder produkten. Problemet är att de mikroskopiska plastbitarna efter vårt rakande och smörjande förs vidare till våra vattenreningsverk. Där saknas möjlighet att fånga upp mikroplasten och istället fortsätter den ut i naturen, främst till våra hav.

På tandkrämstuben eller raklöddret står det inte heller att produkten innehåller jättesmå plastbitar. Istället kan man påinnehållsförteckningen försöka hålla utkik efter benämningar som; polyeten (PE) och polymetylmetakrylat (PMMA). Konkreta exempel på skönhetsprodukter där mikroplast förekommer finns i denna undersökning (sidorna 18-19). Vi har själva under de senaste åren allt mer aktivt försökt minska ner vårt plastanvändande och även reducera antalet produkter i badrumsskåpet. Vi har också satsat på att ingredienserna i våra hygienprodukter ska bestå av så naturliga råvaror som möjligt. När jag i samband med denna veckas miljötips undersöker våra skåp och lådor i badrummet verkar det som att våra ambitioner burit frukt. Trots att vi tidigare inte fokuserat just på mikroplast verkar vi slippa medverka till sådana utsläpp från vårt badrum. Ett par osäkra kort finns fortfarande där vi inte sparat den ytterförpackning där innehållsförteckningen fanns. Om naturlig hud- och hårvård har vi skrivit här.

Då mikroplast som kommer ut i våra hav är lika liten som plankton äts den upp av bland annat fiskar och kommer in i näringskedjan. När vi tidigare skrivit om plast påtalade vi bland annat hur de plastbitar som successivt sönderdelas i vår natur ännu inte kunnat brytas ner helt under den tid vi människor använt plast (plast har masstillverkats i 70 år, men nedbrytningstiden är mycket längre än så). Större plastbitar som delas upp i många små bitar övergår efter en tid till det vi kallar mikroplast (beroende på definition ses mikroplast som bitar mindre är 5 eller 1 millimeter). Men bara för att vi inte ser bitarna med blotta ögat innebär det inte att problemen försvinner.

En av plastens egenskaper är att den har en svampartad förmåga att suga upp diverse miljögifter. När fiskar och andra vattenlevande djur får i sig större eller mindre plastbitar får de därför ofta också kraftigt förhöjda nivåer av giftiga ämnen i kroppen. Dessa lagras lätt i djurens fettvävnad och vandrar sedan upp genom näringskedjan; tillbaka till oss som tillverkade plasten och tillät den att komma ut i naturen. För att bättre förstå hur fiskar skadas av mikroplast och hur de tar upp miljögifter från plast som hamnat i havet har forskare gjort studier på just detta. Bland annat kunde de se att fiskar som fick i sig plast som legat i havet några månader hade betydligt högre halter av organiska miljögifter som motstår nedbrytning, så kallade persistent organic pollutant (POP). Detta i jämförelse med fiskar som fick äta fiskmat med inblandning av så kallad ny plast.

Problemen med mikroplast är med andra ord betydligt mer komplexa är barndomens plastöglor som hotade att snara små djur. Idag släpper vi ut mycket mer plast i naturen och lidandet det orsakar är mera mångfacetterat. Mikroplasten hotar också i högsta grad oss själva. Både mer inspiration och konkreta tips på hur vårt frenetiskt sågande av den gren vi sitter på kan avbrytas finner du här.

Eftersom många möjliga lösningar för att begränsa plastens negativa effekter ligger på politisk nivå var jag nyfiken på vilken inställning våra riksdagspartier har i frågan. Jag skickade därför en fråga om vad de har gjort och planerar att göra för att motverka problemen kring mikroplast. Tyvärr skickade jag frågan för bara en dryg vecka sedan och har ännu inte hunnit få något svar. Troligen kommer vi därför att återkomma till detta längre fram istället.

Bisfenol A

Bisfenol A

I samband med att jag (Peter) skrev om pappersanvändning och att avstå från kvitton blev jag också nyfiken på att lära mig mer om den plastingrediens som kallas Bisfenol A (ofta förkortat BPA).

BPA är ett hormonellt aktivt ämne med liknande egenskaper som östrogen. I vår vardag finns ämnet i mångahanda plastprodukter som; CD- och DVD-skivor, byggmaterial i fordons- och byggindustrin, i vissa plastflaskor och lådor för matförvaring, i skyddande ytbehandling på insidan av konservburkar och läskburkar. BPA finns även på ytan av utskriftspapper för termoskrivare; exempelvis i kassakvitton.

En positiv sak med ämnet är att det hos oss människor bryts ner snabbt i kroppen och inte ackumuleras som exempelvis tungmetaller. Det som är negativt är att BPA trots detta påträffats i nästan alla urin- och blodprover när man letat efter detta ämne. Närmare bestämt fanns det i 99% av mätningarna i studien som denna artikel hänvisar till. Forskarnas slutsats är att vi exponeras för BPA kontinuerligt, framför allt genom mat och dryck. Här är konservburkar av metall och aluminiumburkar med exempelvis läsk en stor källa – som effektivt kan undvikas genom att välja tetrapack (som dessutom är ett resurssnålare alternativ för miljön).

De mest utsatta för BPAs skadliga effekter är barn; från fosterstadiet och upp till ungefär tre års ålder. Riskerna är exempelvis framtida problem med reproduktionsförmågan och förändrade kropps- och organvikter. Med anledning av detta finns sedan 2011 ett förbud mot Bisfenol A i nappflaskor. Men ämnet finns kvar i många andra produkter och under 2013 har Naturskyddsföreningen drivit en uppmärksammad kampanj om giftfri förskola. Där pekas BPA ut som en av de vardagskemikalier som ingår i vår egen och våra barns cocktailblandning av tveksamma ämnen.

Utifrån ett skyddspespektiv för gravida och ammande föreslog Kemikalieinspektionen nyligen ett förbud mot kassakvitton med BPA. Detta bland annat för att kassapersonal inte kan skydda sig mot ämnet. Den BPA som finns på kvitton tas upp av huden och då alternativ finns (likt dessa) är det en onödig del av allas vår vardagsexponering.

Eftersom jag var nyfiken på hur vanligt det ännu är med giftiga kvitton skickade jag ut en förfrågan till tjugo större affärskedjor. Detta bara för att få någon uppfattning om intresset för frågan. Bland dem som tagit steget till giftfria kvitton hörde bland annat Coop, Hemköp, Myrorna och Systembolaget. Härifrån går det med andra ord bra att lämnakvitton till pappersåtervinning. Bland de aktivt ovetande och mindre engagerade som ännu har giftiga kvitton återfinns exempelvis McDonalds, Statoil och Hennes & Mauritz. Uppmuntrande var att den lokala matvarukedjan Östenssons efter min fråga bytte till BPA-fria kvitton.

Studier på kemikalier likt BPA är svåra då de inte följer samma logik som andra gifter vars dos kan ökas till dess att den blir farlig. Istället tycks tidpunkten när man utsätts och den så kallade cocktaileffekten vara av större betydelse. I Karolinska Institutets informativa artikel om Bisfenol A hänvisas i alla fall till studier där signifikanta samband konstaterats mellan halten av BPA i urinen och ökad risk för hjärt- och kärlsjukdomar och diabetes. Nyligen kom också en rapport som pekar på sambandet mellan BPA och prostatacancer.

Det finns alltså både direkt egoistiska och mer altruistiska skäl för oss att minimera BPA i vår vardag. Bra tips på hur vi gör detta finns hos Naturskyddsföreningen. Vi kan också skynda på utfasningen av exempelvis kassakvitton med BPA genom att efterfråga detta i våra butiker. Utifrån effekterna av BPA på människor finns naturligtvis också en befogad oro för vad detta hormonpåverkande ämne gör i naturen. Trots att det bryts ner snabbt är det ingen långsökt tanke att exempelvis reproduktionsförmågan störs hos de djur som utsätts.

Hållbarhet och kvalitet

Hållbarhet och kvalitet

När jag (Sofia) skrev D-uppsats i Biblioteks- och informationsvetenskap valde jag att skriva om ordet kvalitetslitteratur. I biblioteksvärlden har man ett mycket komplicerat förhållande till detta ord. Den diskussionen har ingen given koppling till miljöfrågor, men det har däremot frågor om kvalitet i allmänhet. Här på Bättre Värld har vi tidigare skrivit om kvalitet på kläder och skor. I detta tips kommer vi fokusera på hållbarhet och kvalitet.

Att fokusera på kvalitet motverkar slit och släng. Det kan gälla möbler, köksattiraljer, krukväxter, cyklar, elektronik, trädgårdsredskap, verktyg – ja egentligen det mesta man kan köpa som inte är förbrukningsvaror. Grundregeln är att man får vad man betalar för även om det dyraste inte alltid är bäst. Det avskräcker ofta den sparsamme. Många tycks ha blivit vana att jaga det billigaste. Ändå är kvalitetsmedvetenhet ofta en ekonomisk besparing i längden. Att välja med omsorg och vänta till dess man hittar något man tror sig kunna trivas med under lång tid gör att man inte behöver köpa nytt lika ofta. Vissa saker håller ett helt vuxenliv eller t o m i generationer. Att tänka igenom vilka saker man verkligen har användning för, eller som tillför något väsentligt, kan också hindra onödiga inköp och göra att man har råd med kvalitet när man väl köper något. Att ha färre saker, men saker av god kvalitet är att rekommendera. Utöver miljöaspekterna sparar det faktiskt både tid och pengar genom att medvetet satsa på hållbarhet och kvalitet.

När det gäller mat finns gourmettrender parallellt med frosseri. Ställen där man äter en exklusiv pralin till en liten kopp espresso på färskmalda, ursprungsmärkta och specialrostade bönor frodas samtidigt som normalstorleken på både kaffebröd, godispåsar och lattemuggar växer. Min enda riktiga drömresa gick till Rom. Filosofin bakom italiensk matlagning beskrivs ibland som få ingredienser, men av mycket god kvalitet. Ofta äter de dessutom sådant vi skulle ha på samma tallrik i separata rätter. Pasta med vitlök och olivolja kan t ex vara en rätt medan kött eller fisk ingår i nästa ”piatti”. Det ställer ännu högre krav på att varje råvara är riktigt god när man inte blandar ihop smakerna så mycket. Att strö kanel eller kakao på cappuccinon tolkas av många som ett tecken på att själva kaffet inte är tillräckligt gott. Glassen vi åt där gjorde oss tveksamma till om vi någonsin skulle kunna tycka att glass i Sverige var gott igen. Den består endast av rena, naturliga råvaror och görs på plats. Andra trender har förstås kommit även till Italien, men traditionen lever.

Med det moderna, industrialiserade jordbruket kan det ibland kännas svårt att hitta sådana råvaror. Grödorna tappar både smak och näringsvärde. Att odla själv är ett sätt att ge det som växer tid och omsorg nog att utveckla hela paletten. Har man inte sådana möjligheter är KRAV ett bra alternativ. I de allra flesta fall ger den ekologiska produktionen också bättre kvalitet. Man skulle även kunna tänka sig miljöhänsyn som ett kriterium på kvalitet. Vet man om att djur far illa, eller att det kan finnas si eller så många bekämpningsmedel i maten, kan man lätt få en bitter eftersmak. Gourmetmat serveras ofta i små, vackert upplagda portioner. Själv motiveras jag att äta långsammare och märker då ofta att jag blir mätt på mindre än jag först trodde. På sådana restauranger äter vi bara när vi firar något extra, men med enkla medel kan man få vardagsmaten hemma att se elegantare ut. Det kan räcka med lite extra omsorg om dukningen. Ät långsamt och ta dig tid att känna alla smaker. Ett kinesiskt hälsoråd jag hört är att äta sig 3/4 mätt. Modern forskning pekar också i den riktningen att de flesta av oss västerlänningar helt enkelt äter för mycket. För både hälsan och miljön är det bra att äta mindre mängder, men då mat med högt näringsvärde och god kvalitet.

Att sällan eller aldrig äta sådant som saknar näringsvärde är bra för hälsan och sparar samtidigt på jordens resurser, men känns ganska tråkigt. Jag äter nästan aldrig godis och dricker aldrig läsk, men är förtjust i fikabröd och efterrätter. Min hållning har blivit att bara äta sådant när det verkligen är extra gott. Peters saffransbullar och mina egna hembakade pepparkakor är sådant så här till jul. Köpepepparkakor i stora plastbyttor är det däremot inte. Än mindre sedan man läst innehållsförteckningen.

Det finns dyr gourmetmat som inte alls är bra ur t ex djurrättssynpunkt. Gåslever är ett sådant exempel. Den sortens kräsenhet som tar sig uttryck i att man väljer bort frukt och grönsaker i butiken så fort det finns minsta skavank, är inte heller bra. Egentligen det enda tillfälle vi brukar välja extrapriser är när butiken säljer varor med kort datum billigt, för att motverka matsvinn. Det verkar som att många stirrar sig blinda på det yttre; ett perfekt skal och att man inte ens är i närheten av bäst föredatum. Bättre är att odla den sortens kvalitetsmedvetenhet som bygger på att man doftar och känner. Även när det gäller kläder och saker är det bra att utveckla kunskaper om vad det är man ska titta och känna efter. Vilka material är hållbara både när det gäller kvalitet och miljö? Hur ska en välgjord söm se ut? När det gäller t ex många köksattiraljer och verktyg är andelen plast en ledtråd. Det blir billigare att tillverka med stor andel plast, men det är oftast de delarna som först går sönder.

Kvalitetslitteratur går att låna gratis på biblioteket. Och de morötter man odlar själv till nästan ingen kostnad alls har en mer mångfacetterad smak än de man får betala mer för. Det handlar mer om ett sätt att tänka än om något man måste vara rik för att kunna välja.

Vägra plast

Vägra plast

Innan Peter och jag träffades var jag ganska konsekvent i att vägra plast. Jag hade t ex diskborste av trä och använde aldrig plastfolie. Alla bunkar att blanda och vispa i var av metall och matrester frös jag in i glasburkar (fungerar utmärkt bara man inte fyller dem helt om man fryser något flytande). Att det var detaljer av plast på vissa köksapparater var svårt att komma ifrån och plastpåsar var jag kanske inte ens så duktig på att undvika, men ändå. Från början var detta ett estetiskt ställningstagande.

När Peter och jag flyttade ihop blev det en del kompromisser, men nu närmar vi oss tillsammans detta med att vägra plast från ett delvis annat håll. Jag tycker fortfarande att plast oftast är fult, men det har blivit ett viktigare skäl att det är dåligt för miljön. Plast görs av råolja som är en ändlig resurs och det tar mycket lång tid att bryta ned i naturen, om det över huvudtaget sker. Det handlar i vilket fall om så långa tidsrymder att ingen plast som tillverkats har hunnit brytas ned. Ibland ser man efter en tid inte några rester, men plasten har då visat sig finnas kvar sönderdelad i små partiklar. Dessa absorberar dessutom andra miljögifter och för med sig det till djur som äter av det som växer på platsen. I förlängningen kan det även hamna i maten vi själva äter. Ofattbart stora mängder plastavfall har också hamnat i havet där det gör mycket stor skada. Vidare läsning finns t ex här och här.

Några saker att tänka på kan vara dessa:

Plastfolie är inte en så nödvändig produkt som man kan uppleva det som när man vant sig vid att använda det. Man kan använda burkar med lock, eller t ex lägga lagom stora fat på skålar. Många täcker också slentrianmässigt över allt man ställer i kylen. Fundera över om det behövs.

Små plastpåsar lyckas inte heller vi alltid hitta alternativ till, men tänker man efter kan det gå oftare än man tror. Relativt nyligen köpte vi t ex en ostkupa (i glas och trä) på second hand och kunde därmed sluta använda plastpåsar till att förvara osten. Det finns metallburkar att ta med smörgåsar i och frukt kan ofta funka att vira in i en näsduk eller bakduk om man ska packa ned den. I mataffären behöver frukt och grönsaker väldigt sällan en egen påse, så varför ta en?

Gör det till en vana att ha med tygpåse när du handlar. En sådan här har jag alltid i handväskan (säljs även i designerns egen butik i Gamla Linköping). Eftersom det knappast går att undvika plast som soppåse köper jag påse att bära hem mat i ibland, men det går inte åt så många när man källsorterar sina sopor. Intressant är att det faktiskt införts förbud mot plastpåsar i mataffärer i flera länder och städer t ex Los Angeles. Jag är tyvärr dålig på att säga till att jag inte behöver påse i butiker där expediten stoppar ned varorna, men det ska jag försöka bli bättre på. Peter har kommit längre på den punkten.

Gjutjärnspanna är mycket bättre än teflon där beläggningen består av plasten Polytetrafluoreten. Sköter man en gjutjärnspanna rätt håller den hur länge som helst. Det finns då heller ingen anledning att använda stekspade i plast bara för att undvika att repa ytan.

Välj produkter och förpackningar som innehåller så lite plast som möjligt. Tyvärr är det plastdetaljer på nästan alla köksapparater och det är ofta de som går sönder först. Att man har börjat sätta skruvlock i plast på t ex mjölkförpackningar är ytterst märkligt – förpackningar som fungerade utmärkt utan plastkork tidigare. Mejla gärna till företagen och ifrågasätt detta. Finns en likvärdig produkt utan plastlock – välj den.

Sedan är det svårt att helt undvika plastförpackningar och vi har kvar en del saker av plast. Här är jag lite kluven. Min instinkt är att lämna till återvinningen direkt för att jag inte gillar materialet och vill vägra plast. Men för miljön är det bättre att själv återanvända det som går. En tom glassbytta går t ex bra att frysa något annat i. Det är däremot i de allra flesta fall helt onödigt att köpa speciella plastbyttor att frysa i. Vi diskar och återanvänder också plastpåsar om det inte varit något alltför kladdigt i dem.

Vad som borde vara självklart är att aldrig slänga plast (eller annat skräp som inte bryts ned snabbt) utomhus. Är soptunnan där du befinner dig full – ta med hem. Bäst är förstås att lämna till återvinning.