Plocka skräp

Plocka skräp. Bild på skräp i form av ett ansikte.

Att sluta kretslopp och göra konkret skillnad gillar jag skarpt. Detta är orsaken till att jag uppskattar Bokashi, biokol och Guldkannan så mycket. Att kontinuerligt bygga upp din odlingsjord med hjälp av restprodukter är verkligen tillfredsställande. Nästan lika bra kan det kännas att plocka skräp. Du tar bort material där det förstör och kan (om skräpet är i skick att återvinnas) få in det i kretsloppet av återvunnen plast, metall, glas etcetera. 

Även om jag gjort det ibland tidigare så har jag kommit igång på allvar med att plocka skräp först i samband med löpning. Det har blivit så kallad plogging där löpning och skräpplockning kombineras. Efter ett tag blir det som när ögonen i svampskogen ställt in sig på kantareller – men istället ser du plastbitar av olika slag.    

Efter att jag under en period fokuserat lite mer på löparprestation inför mitt första marathon känns det nu bra att kunna träna något mer avslappnat. Och då även ta mig tid att plocka en del skräp. Oftast blir det vad som får plats i händer eller fickor. Men senast fick jag med mig vad som är på bilden ovan under en och samma tur. Då hade jag tidigare observerat skräpigheten längs den löparslingan och bestämde mig för att springa där igen. Och då med ett par påsar att plocka skräp i. 

Dessvärre blev påsarna fulla och de sista fem kilometrarna hade jag plockat på mig för mycket för att vare sig kunna springa mer – eller få med mig en enda ytterligare aluminiumburk eller tom snusdosa. Trots att det inte blev så tydligt är skräpansiktet på bilden inspirerat av Instagramkontot @sopkonst. Där gör användaren konst av sina återkommande skräpfynd. Min egen skräpskörd resulterade dock i en något lägre verkshöjd. 

Bland fynden vid ploggande och i andra sammanhang dominerar plastföremål. Plast bryts i princip aldrig ner utan sönderdelas bara allt mer tills det blir mikroplast. Som sådan riskerar den att ta sig in i näringskedjan och göra både människor och andra djur allvarlig skada. Utifrån de bokstavliga evighetsperspektiven slängs alltså många plastförpackningar oerhört lättvindigt. 

Brist på konsekvenstänkande har även de som slänger aluminiumburkar längs med vägar och på andra håll. På bilden ovan går det att finna en stor mängd både hela och delvis söndertrasade burkar. Genom att plocka skräp av detta slag kan stort potentiellt lidande undvikas. Hamnar burkarna i åkerns odlingar av djurfoder blir konsekvenserna otäcka när vassa metallbitar hamnar i kors och hästars magar. Även om det i den begränsade forskningen råder osäkerhet kring hur många djur som årligen förblöder av just metallburkar orsakar de ett högst onödigt lidande för de boskapsdjur och vilda djur som drabbas. 

Att plocka skräp gör alltså på många sätt en omedelbar och konkret skillnad. Skräpet försvinner från naturen och istället kan det återvinnas till nya föremål – eller åtminstone bli värme eller energi ifall det lämnas bland brännbara sopor. Kanske kan aktiviteten också ge ringar på vattnet när andra ser människor som plockar skräp längs med bilvägar, stigar och gator. Att själv plocka skräp gör det dessutom lättare att få tyngd bakom krav som minskar nedskräpningen. Krav du kan lämna till lokala, regionala och nationella beslutsfattare.  

Bisfenol A

Bisfenol A

I samband med att jag (Peter) skrev om pappersanvändning och att avstå från kvitton blev jag också nyfiken på att lära mig mer om den plastingrediens som kallas Bisfenol A (ofta förkortat BPA).

BPA är ett hormonellt aktivt ämne med liknande egenskaper som östrogen. I vår vardag finns ämnet i mångahanda plastprodukter som; CD- och DVD-skivor, byggmaterial i fordons- och byggindustrin, i vissa plastflaskor och lådor för matförvaring, i skyddande ytbehandling på insidan av konservburkar och läskburkar. BPA finns även på ytan av utskriftspapper för termoskrivare; exempelvis i kassakvitton.

En positiv sak med ämnet är att det hos oss människor bryts ner snabbt i kroppen och inte ackumuleras som exempelvis tungmetaller. Det som är negativt är att BPA trots detta påträffats i nästan alla urin- och blodprover när man letat efter detta ämne. Närmare bestämt fanns det i 99% av mätningarna i studien som denna artikel hänvisar till. Forskarnas slutsats är att vi exponeras för BPA kontinuerligt, framför allt genom mat och dryck. Här är konservburkar av metall och aluminiumburkar med exempelvis läsk en stor källa – som effektivt kan undvikas genom att välja tetrapack (som dessutom är ett resurssnålare alternativ för miljön).

De mest utsatta för BPAs skadliga effekter är barn; från fosterstadiet och upp till ungefär tre års ålder. Riskerna är exempelvis framtida problem med reproduktionsförmågan och förändrade kropps- och organvikter. Med anledning av detta finns sedan 2011 ett förbud mot Bisfenol A i nappflaskor. Men ämnet finns kvar i många andra produkter och under 2013 har Naturskyddsföreningen drivit en uppmärksammad kampanj om giftfri förskola. Där pekas BPA ut som en av de vardagskemikalier som ingår i vår egen och våra barns cocktailblandning av tveksamma ämnen.

Utifrån ett skyddspespektiv för gravida och ammande föreslog Kemikalieinspektionen nyligen ett förbud mot kassakvitton med BPA. Detta bland annat för att kassapersonal inte kan skydda sig mot ämnet. Den BPA som finns på kvitton tas upp av huden och då alternativ finns (likt dessa) är det en onödig del av allas vår vardagsexponering.

Eftersom jag var nyfiken på hur vanligt det ännu är med giftiga kvitton skickade jag ut en förfrågan till tjugo större affärskedjor. Detta bara för att få någon uppfattning om intresset för frågan. Bland dem som tagit steget till giftfria kvitton hörde bland annat Coop, Hemköp, Myrorna och Systembolaget. Härifrån går det med andra ord bra att lämnakvitton till pappersåtervinning. Bland de aktivt ovetande och mindre engagerade som ännu har giftiga kvitton återfinns exempelvis McDonalds, Statoil och Hennes & Mauritz. Uppmuntrande var att den lokala matvarukedjan Östenssons efter min fråga bytte till BPA-fria kvitton.

Studier på kemikalier likt BPA är svåra då de inte följer samma logik som andra gifter vars dos kan ökas till dess att den blir farlig. Istället tycks tidpunkten när man utsätts och den så kallade cocktaileffekten vara av större betydelse. I Karolinska Institutets informativa artikel om Bisfenol A hänvisas i alla fall till studier där signifikanta samband konstaterats mellan halten av BPA i urinen och ökad risk för hjärt- och kärlsjukdomar och diabetes. Nyligen kom också en rapport som pekar på sambandet mellan BPA och prostatacancer.

Det finns alltså både direkt egoistiska och mer altruistiska skäl för oss att minimera BPA i vår vardag. Bra tips på hur vi gör detta finns hos Naturskyddsföreningen. Vi kan också skynda på utfasningen av exempelvis kassakvitton med BPA genom att efterfråga detta i våra butiker. Utifrån effekterna av BPA på människor finns naturligtvis också en befogad oro för vad detta hormonpåverkande ämne gör i naturen. Trots att det bryts ner snabbt är det ingen långsökt tanke att exempelvis reproduktionsförmågan störs hos de djur som utsätts.