Tag Archives: egenodlat
Göra eget te
Vi har tidigare skrivit om kaffets påverkan på miljön och det var inte svårt att hitta information om. Teets miljöpåverkan verkar däremot inte ha uppmärksammats så mycket. Om det betyder att det är en relativt bra produkt, eller om det snarare är en blind fläck, vet vi inte. Som när det gäller allt som odlas besprutas te i konventionell produktion och det är bra att välja KRAV. Det är vi än så länge inte så konsekventa med. Spännande dofter och smaker fördärvar det moraliska omdömet ibland. Däremot är vi ganska bra på att använda de möjligheter vi har till att göra eget te. Då kan man vara helt säker på att inga kemikalier använts och man slipper alla transporter. Te är, liksom t ex kryddor, den sortens produkt som egentligen är ok att transportera. Det väger inte mycket och har lång hållbarhet, vilket gör att man kan använda långsamma transportmedel med mindre utsläpp. Men ingen transport alls är ju ännu bättre! Jag (Sofia) tror också att det överlag är bra att öva sig i att tänka mer på att ta vara på det man har omkring sig.
På en ”tårtbit” av vår kolonilott odlar vi kryddväxter. En stor andel av dessa är sådana som är goda att göra te på, t ex flera sorters mynta. Det man behöver tänka på när det gäller odling av örter är ofta att begränsa utbredningen, snarare än att få dem att växa. De flesta kommer troget tillbaka år efter år och kräver väldigt lite skötsel. Flera går också alldeles utmärkt att odla i kruka inomhus. Man kan så från frö eller köpa plantor. Även de som finns i vanliga livsmedelsaffärer kan klara sig om man planterar om dem, men det är bättre kvalitet om man köper i blomsterhandel eller handelsträdgård. Känner du någon som odlar örter är de enkla att ta skott från.
På sommaren gör vi ofta te på färska kryddväxter. De vi har som vi använder på det sättet är lavendel, citronmeliss, pepparmynta, brokbladig äpplelmynta, temynta, rosenmynta, vadstenamynta (mycket aggressivt växtsätt), ananassalvia (ettårig, förra året hade vi melonsalvia) och åbrodd (används i liten mängd blandat med t ex citronmeliss eller någon mynta). Till en mugg räcker det med ett par blad. Brygger man i tekanna kan man ta en hel kvist. Koka upp vatten och häll på. Låt dra under lock 10-20 minuter. Själv tycker jag det är det godaste te man kan få. Vill man göra iste rör man i ett par teskedar socker, råsocker, honung eller annan sötning när teet är varmt och låter det sedan svalna. Ställ det därefter i kylskåpet och/eller ha i isbitar så att det blir riktigt kallt.
För att spara sommarens smaker brukar vi plocka knippen av örtkryddor, binda samman dem i buketter och hänga upp och ned på gardinstången. När de har torkat helt smular man ned bladen i burkar. De ska förvaras mörkt, så om man vill ha burkarna framme ska de vara i t ex metall (inte genomskinligt glas). Det händer att kryddor tappar smaken vid torkning och mest smakar gräs, men myntor är enkla att torka och det kan hända att det är förvaringen som fallerat när vi misslyckats med en del andra. Vi skulle mycket väl kunna vara självförsörjande på te om vi inte blev så sugna på att pröva andra smaker.
När man brygger te på torkade örter gör man som med vanligt te. Det behöver inte dra så länge som färska blad. Torkade nässlor går också bra att använda. De ger inte så mycket smak, men lär vara nyttigt och är gott att blanda med någon kryddväxt. Vi odlar inte svarta vinbär, men bladen från sådana buskar är annars goda att ha till te. I år har jag så smått börjat botanisera i det vilda efter sådant man kan äta eller brygga te på och det jag har använt ett par gånger är groblad. Man gör te på bladen på samma sätt som med färska örter. Milt smakande och lär vara bra för halsen.
Säsongsmat – sommarmeny
På sommaren passar det extra bra med lätt och sval mat; som sallad. Ännu är det inte så många sorters grönsaker som är färdiga för skörd på vår koloni, men det finns gott om spenat och örtkryddor. Melon är i säsong kring medelhavet och är, som vi förstått det, ett relativt bra val nu. Ta receptet som inspiration på säsongsmat och använd det du har i din trädgård eller på din odlingslott. Eller ta receptet som inspiration att börja odla om du inte redan gör det. Örter kan man odla även i lägenhet. Recepten är till två personer.
Säsongsmat; spenat- och melonsallad med myntaolja
1 näve färsk spenat
Bladen från några kvistar pimpinell
1/2 galiamelon
1 1/2 dl kidneybönor (tetrapack)
1/2 dl hel dinkel
1 liten rödlök
pinjenötter
Myntaolja
1/2 dl rapsolja
ca 30 g pepparmynta och brokbladig äppelmynta (bladen)
ca 1/3 tsk salt
1 tsk äppelcidervinäger
Dinkel behöver förberedas kvällen innan och då läggas i blöt över natten. Den ska sedan kokas ca 1 timme. Ett snabbare alternativ är t ex matvete. Strimla spenaten grovt. Skala, kärna ur och dela melonen i ganska stora bitar. Häll av bönorna i en sil och skölj dem. Finhacka löken och blanda samman allt till salladen utom pinjenötterna.
Vi har prövat flera sätt att göra myntaolja och en upptäckt är att den får betydligt mer smak om den får stå ett tag, även när man gör varianter där man silar bort själva bladen. Det är viktigt att inte värma för mycket och inte mixa för länge, för annars kan smaken försvinna. Den ovanstående varianten gjorde vi så att vi lade myntan i en stor sil, kokade upp ca 1 liter vatten och sköljde bladen i det, därefter direkt med kallt vatten. Sedan mixade vi myntabladen hastigt med övriga ingredienser. Man kan också värma ca 1 dl rapsolja till 75°, hälla det i en burk med ca 15 g myntablad och låta det dra en halvtimme med lock. Därefter plockar man bort bladen, eller silar och låter oljan stå, helst över natten.
Blanda dressingen med salladen. Ställ fram pinjenötter att strö över så mycket man vill.
Jordgubbspaj
Efterrätten är inspirerad av recept på raw food (inte upphettat över 42°), men i egen version och med rabarbersylt som inte alls är raw. Jordgubbar är i säsong och på det sättet ett bra val. De är dock besprutade i konventionell produktion, så om man hittar KRAV-jordgubbar är det bra, eller om man odlar själv förstås. Pajerna på bilden är gjorda enligt receptet nedan. Vi märkte att de blev ganska mäktiga med den mängden nötbotten, så om man vill ha en lättare paj kan man minska till kanske 100 g hasselnötter och då förstås minska även på honungen. Det enklaste sättet att göra egen rabarbersylt är att ta några stjälkar rabarber, skala och skiva dem i centimeterlånga bitar. Lägg i en kastrull och häll på rikligt med socker. Vatten behövs inte. Värm och rör om till dess det avgetts så mycket vätska att det börjar koka. Fortsätt koka och blanda om då och då till dess rabarbern är sönderkokt. Provsmaka och tillsätt mer socker om det behövs. Koka längre om du vill ha den tjockare. Vaniljstång eller kanel är gott att koka med om man vill. Även ingefära passar bra ihop med rabarber och om man vill kan man byta ut en del socker mot honung.
150 g hasselnötter
ca 2 1/2 msk honung
3 msk rabarbersylt
några jordgubbar
några citronmelissblad
Mixa eller mal nötterna fint. Blanda i en msk honung i taget till dess det blir en smet som går att forma. Tryck ut i två små portionspajformar (eller gör en lite större sats i en vanlig pajform). Fördela rabarbersylten på bottnarna. Skiva jordgubbar och varva med citronmeliss ovanpå sylten.
Från jord till bord
Det påpekas ibland att det är bra om det är så få steg som möjligt från jord till bord. En aspekt på detta är förstås fördelarna med närproducerad mat, men det är inte det enda. Varje produktionsled en vara passerar drar energi och använder jordens resurser och det är därför bra med så få led som möjligt. Det allra bästa är det du odlar i din egen trädgård, eller i vårt fall på en kolonilott på cykelavstånd, eller det du plockar i en närbelägen skog. Ska man dra det till sin spets är det ultimata t ex en egenodlad, råriven morot.
När en vara säljs i butik tillkommer transporter och i vissa fall speciell förvaring t ex i kyl. Men närodlade färska grönsaker är fortfarande väldigt bra. Ju mer processad en produkt är desto fler steg blir det från jord till bord. Även detta att odla foder till djur som man sedan tar mjölk eller kött från är att lägga till steg i förhållande till att äta det odlade direkt. Används det dessutom konstgödsel och bekämpningsmedel i odlingen tillkommer steg i produktionen av dessa. Det mesta fodret odlas inte heller på gården där djuren lever. Ofta används importerat kraftfoder som kan komma från flera håll och ha genomgått flera led. Liknande gäller odlad fisk. När mjölk vidareförädlas till t ex ost tillkommer steg. Djur skickas också ofta någon annanstans för slakt och kanske förpackas köttet på ytterligare något annat ställe. Fisk transporteras ibland fram och tillbaka över halva jordklotet för att det är billigare att få dem rensade i Asien.
Den som jagar eller fiskar själv kan däremot komma nära bordet även om någon transport oftast ingår. Viltkött tar färre steg från jord till bord än kött från tamboskap eftersom man inte behöver odla foder till dem.
Halvfabrikat och färdigrätter har ofta genomgått oöverblickbart många led. Det är en anledning till att det ofta fuskas med just sådana produkter. En färdigrätt innehållande kött från tamboskap är alltså bland det sämsta man kan välja ur detta perspektiv.
Nu menar vi inte att man ska leva på endast egenodlade, rårivna morötter. Detta är snarare en aspekt att väga in när man söker en hållbar balans. Vi väljer helt bort färdigrätter och de allra flesta halvfabrikat. Jag äter kött ett par gånger i veckan och Peter bara fisk, men vi använder t ex ost. Färska grönsaker utgör en stor del av vår kost och på sommar och höst äter vi väldigt mycket egenodlat.
Det kan också vara relevant i sammanhanget att nämna det som brukar kallas resiliens – motståndskraft vid kraftiga förändringar. I en värld med sinande olja, där man kan bli så illa tvungen att ta verkliga krafttag mot koldioxidutsläppen, är det inte alls säkert att vi kan fortsätta transportera saker hit och dit hur länge som helst. Det kan också uppstå konflikter pga klimatförändringarna, eller av andra skäl, som skärmar av oss från omvärlden. Den mark vi på ett hållbart sätt kan odla på är dessutom begränsad. Då måste vi se till att använda resurserna så klokt som möjligt och att vi kan producera mat nära bordet om vägarna längre bort ifrån stängs.
Odla för husbehov
Globalt används idag ungefär 40% av jordens landyta till jordbruk. I mänsklighetens tidigare historia har vi med relativ enkelhet kunnat utöka vårt odlingsutrymme i takt med ökad befolkning; genom att exempelvis dika ut våtmarker eller hugga ner skog. För att inte störa jordens ekologiska balans ytterligare kommer detta utrymme inte att finnas fortsättningsvis. Istället är vår utmaning att inom nuvarande odlingsutrymme bedriva ett hållbart lantbruk och föda nuvarande 7 miljarder människor – som fram till 2050 troligen är ytterligare 2 miljarder. Det är bakgrunden till att vi denna vecka vill uppmuntra till att odla för husbehov.
Lösningarna på problemen behöver naturligtvis vara av många slag. Globala och lokala. Mycket ansvar ligger på dem som i skilda roller har stor makt. Samtidigt bär vi alla också ett eget ansvar. Vi har alla möjlighet att påverka. Ett synnerligen konkret sätt är att själv börja odla för husbehov i någon skala. Vi har tidigare skrivit om hur proteiner kan odlas hemma på köksbänken och sedan några år odlar vi själva på en 10 gånger 10 meter stor kolonilott. Denna odling gör oss förvisso inte självförsörjande men den har gjort oss mera självförsörjande än tidigare. Under sommarmånaderna är det endast ett fåtal grönsaker vi köper och mängden lagrad mat från odlingarna ökar för varje år i takt med att kunskapen och förtroendet växer.
Några av de vinster vi kan se med att odla för husbehov (förutom de rent ekonomiska) är:
* Klimatneutrala transporter, förutsatt att du odlar på din egen hustomt eller inom cykelavstånd.
* Du slipper andra gifter i maten än dem du själv utsatt odlingarna för (och vem är egentligen så oförsiktig att hen använder bekämpningsmedel på den yta där den egna maten odlas?).
* En inte obetydlig vinst med odlingen är att det är roligt och ger utrymme för mycket kreativitet, både i planeringen och genomförandet.
* Många av oss ägnar många timmar per dag till arbete framför en datorskärm och en hel del möten med andra människor. Att som motvikt då kunna arbeta med händerna och ta hand om de grönsaker som växer fram utgör ett fantastiskt välgörande växelbruk för kropp och tanke.
* Genom att högst konkret visa omsorg mot egenodlade morötter och vinbär växer ofta även en annan samhörighet till övriga växande system vi människor är en del av – såsom Jorden till exempel.
* När du odlar får du själv bestämma vilka spännande grönsaker och frukter du ska äta. Krusbär har jag exempelvis aldrig hittat till försäljning men nu har vi ännu i februari ett par infrysta påsar av dessa glädjande gröna bär. Det är även relativt enkelt att leta upp en viss favoritsort bland rabarber eller kanske satsa på äldre klassiker som rotpersilja eller haverot?
* Du får en tydligare känsla för säsongernas växlingar och för vad som fungerar väl att odla där du bor. Det kan vara till hjälp när du väljer frukt och grönsaker i butiken när dina egna har tagit slut.
* Odling bidrar till en mer levande närmiljö genom att blommorna lockar till sig fjärilar och har du buskar eller träd kommer du även att kunna ta del av fågelsång.
Nu i februari är en bra tid att börja planera för våren och sommarens odlingar. En del fröer vill gärna börja sitt växande inomhus och kan då behöva sås inom kort. Ett stort utbud av spännande sorter finns på exempelvis Runåbergs fröer och Impecta.