Viktigt på riktigt

Viktigt på riktigt. Bild på boken Viktigt på riktigt av Therése Lindgren.

I höstas kom Naturskyddsföreningens nya årsbok, Viktigt på riktigt. Boken är skriven av Therése Lindgren. Även om namnet klingade bekant kan jag uppriktigt säga att det inte var någon jag kände till. Men med över en miljon prenumeranter på Youtube finns det en hel del andra som har koll på henne.

Denna uppenbart välkända videobloggare och influencer har alltså skrivit en årsbok för Naturskyddsföreningen om sin egen hållbarhetsresa. Inte utan viss skepsis började jag läsa Viktigt på riktigt. Min fördomsprofil för influencers inom mode och skönhet är trots allt inte helt smickrande. Dessbättre var läsningen en positiv överraskning.

Viktigt på riktigt har ett ganska klassiskt upplägg när det handlar om hållbarhet. Boken delas in i fyra huvudteman. Boende, mat, konsumtion och resor. Therése Lindgren beskriver, utifrån ett personligt perspektiv, hur hon arbetat med dessa delar. Bland annat hur hon, på grund av psykisk ohälsa, haft svårt att åka kollektivt (men även att flyga) och att hon sedan flera år varit vegan utifrån ett djurrättsperspektiv. Hur de delar på redskap vid sommarstugan och om att som bloggare sluta samarbeta med fast fashion-företag.

Det personliga tilltalet är sannolikt en orsak till framgångarna som influencer. Och detta fungerar väl även här. Troligen ännu mer för dem som redan ”känner” författaren genom hennes videoblogg. Inflätat i Therése tankar och reflekterande text finns mer faktainriktade avsnitt från Naturskyddsföreningen. Dessa ger ökad tyngd och bra fördjupning.

För oss som länge varit miljöengagerade blir det förvisso få nyheter i boken. Men påminnelser och nya infallsvinklar på frågorna är nog så värdefulla. Själv fastnade jag extra för ett avsnitt om spillover-effekten. Hur exempelvis byte till LED-lampor kan påverka oss. Åtgärden har en bra effekt men är försumbart liten i relation till vad vi behöver göra. Intressant är att lampbytet kan starta en positiv spiral av allt fler och större förändringar. Det blir då en positiv spillover-effekt. Vanligare är dessvärre det motsatta. Efter bytet till LED-lampor känner du dig som en miljöhjälte och nöjer dig med denna lilla förändring – eller tycker dig i värsta fall förtjäna en klimattung flygbiljett eller ny teknikpryl. Då blir det istället en negativ spillover-effekt.

Viktigt på riktigt blir just en påminnelse om vad som är viktigt. Att vi alla har ett ansvar. Även om alla inte kan göra allt kan vi alla göra mycket mera. Vetskapen om detta behöver landa hos många fler. Och inom omställningen behöver många röster höras om många vägar till ett liv inom planetens gränser. Jag hoppas Therése Lindgrens bok blir läst och väcker inspiration till förändring hos många.

Tre vise män

Tre vise män. Bild på de tre vise männen från Vadstena Klosterkyrkas julkrubba.

I skrivande stund närmar sig trettondedagen. I kyrkan uppmärksammas de österländska stjärntydare som ofta kallas de tre vise männen. I Bibeln står varken antal eller att de är visa, men det är så berättelsen har kommit att traderas. För mig har det blivit tradition att under denna helg läsa någon vishetslitteratur österifrån. Oftast har det blivit några dikter ur Persiska antologin (tolkningar av Eric Hermelin). Nu tänkte jag skriva om tre vise män, eller kanske snarare tre kloka citat.

I den persiska antologin har jag fastnat extra mycket för en dikt, eller kort berättelse, av Shaikh Sa’di (ca 1210-1292). Den heter Torkan i Damaskus. Här finns en drabbande beskrivning av torka och missväxt. Något som blir allt vanligare nu i klimatkrisens tid. ”En sådan regnlöshet inträffade ett år i Damaskus, att de älskande förgåto kärleken. En sådan girigbuk blef himmelen mot jorden, att den utsådda säden och palmerna ej fuktade sina läppar. De urgamla källsprången förtorkades; Vattnet försvann utom vattnet i de faderlöses ögon.”

Diktens berättarjag möter en vän han vet är rik. Vännen är utmärglad med gulnad hy och berättarjaget frågar vad som har hänt. Eftersom en så rik man borde ha kunnat få tag på mat även i denna situation. Vännen, som nu beskrivs som en vis man svarar; ”Ehuru en menniska har sitt på det torra, känner hon vid åsynen af drunknande vänner ingen frid.” Och fortsätter förklara hur en vis människa inte kan må väl när andra lider. Det där har jag tänkt mycket på och tror är viktigt. Självklart måste man få skratta och glädjas och göra sådant man tycker är roligt även när världen ser ut som den gör. Annars orkar man inte. Men heller aldrig släppa blicken på de utsatta och fortsatt sträva efter att hjälpa dem.  

En mycket fin bok jag nyligen läst ut är Dagligbrödet av Tomas Einarsson. Den handlar om ökenfäderna- och mödrarna och deras förhållningssätt till växtbaserad kost. Oväntat nog gav den inspiration till att baka bröd med baljväxter och grönsaker så att det blir en hel måltid. Detta kan jag återkomma till. Här finns så mycket klokt om måttfullhet, enkelhet och vänskap med vilda djur. Det är svårt att välja en vis man eller ett citat. Men det får bli Isak Syriern som på frågan om vad ett rent hjärta är svarar; ”Det är, kort sagt, att ha ett hjärta som brinner för hela skapelsen.” Sådana brinnande hjärtan behöver vi många fler av!

Jag vet inte om jag egentligen skulle kalla Wittgenstein för vis. Han verkar ha varit en svår person att komma överens med och för mig ingår ett slags vänlighet i ordet vishet. Men genial var han och när jag bara möter honom i hans texter så räcker det långt. Hans Filosofiska Undersökningar är full av slagkraftiga formuleringar som skulle kunna vara ordspråk. En favorit är ”Om ett lejon kunde tala, så skulle vi inte förstå det.” Som språkfilosof tror jag att poängen för honom är att referensramar spelar så stor roll när vi samtalar att det kan vara viktigare än själva språket. Eftersom jag har kommit att tänka mycket kring vår relation till djur handlar citatet för mig också om det. Jag tänker att det både är så att vi ibland tror att vi förstår vad djur menar, särskilt tamdjur, när vi egentligen gör grova misstolkningar. Vi disneyfierar eller förmänskligar. Och så att djur ibland är mycket mer lika oss än vi tror. Och att de kan lära oss oerhört viktiga sanningar om vi försöker ana lite mer av vad de skulle säga om de kunde tala.

Inspireras gärna av dessa tre vise män, eller fundera över vilka du skulle välja. Självklart kan de lika gärna vara kvinnor!

Försvarets miljöpåverkan

Försvarets miljöpåverkan. Bild på två leksaksgevär som ligger i kors.

Det finns en global verksamhet vars användande av fossila bränslen står för uppskattningsvis 5,5 % av världens alla utsläpp. Men då transparensen är låg kan siffran i själva verkat vara mellan 3% och 7%. Vi ska i dagens inlägg skrapa på ytan av försvarets miljöpåverkan. I debatten flyger försvaret ofta ”under radarn” men dess aktiviteter påverkar de globala koldioxidutsläppen i liknande storleksordning som alla länder i EU. Och utsläppen från USAs försvar 2017 var större än hela Sveriges utsläpp det året.

Det finns något djupt paradoxalt och kanske till och med stötande i att den aktör som är tänkt att stå som garant för vår säkerhet även bidrar stort till att förvärra ett av dagens mest akuta säkerhetshot, den globala uppvärmningen. I Svenska Freds- och Skiljedomsföreningens rapport Frikortet granskas det klimatarbete som svenska försvaret trots allt har – och den särställning Försvarsmakten har bland svenska myndigheter.

Sverige är ett av de 195 länder som skrivit på och ratificerat Parisavtalet. För att som nation kunna följa upp detta beslutade riksdagen 2017 om ett klimatramverk. Det innebär att Sveriges nettoutsläpp av växthusgaser till atmosfären ska upphöra senast år 2045. Det finns även etappmål och mål kopplat till exempelvis inrikes transport – där ska utsläppen från 2010 till 2030 minska med 70%. För att våra miljömål ska gå att följa upp och styras av våra förtroendevalda finns ett miljöledningssystem. I detta är ett viktigt verktyg myndigheternas årliga rapportering om sitt arbete med miljömålen. Detta sker till Naturvårdsverket som samordnar och utvärderar.

Försvarsmakten är, efter Polismyndigheten, Sveriges största myndighet. Det är därför inte oväntat att Försvarsmakten utsetts till en av de 26 så kallade miljömålsmyndigheter med ett extra ansvar för att Sveriges miljömål ska följas. Mer oväntat är däremot de undantag som gör att Försvarsmakten inte är skyldig att, likt andra myndigheter, rapportera in sitt miljöarbete till Naturvårdsverket. Däremot har Försvarsmakten egna miljömål och handlingsplaner för att nå målen.

Det interna målet kopplat till energi och klimat Försvarsmakten satt upp för sig själva handlar om att minska energiförbrukningen med 20% i sina lokaler från 2011 till 2020. Samtidigt uppskattar de själva att nästan 90% av försvarets koldioxidutsläpp kommer från andra källor. Det felprioriterade miljömålet visade dessutom återkommande brister och rapporten Frikortet visar att de troligen inte ens lyckades nå detta enda miljömål.

Försvarsmaktens hemsida beskriver dess representanter Försvarets miljöpåverkan som ”en försvinnande liten del av alla utsläpp”. Denna del av Sveriges utsläpp motsvarade redan år 2020 en tredjedel av utsläppen från inrikesflyget. I takt med dagens upprustning väntas mängden växthusgaser från, inte minst militärflyg, att öka kraftigt.

Den bristande transparens och hänvisning till sekretess som svenska Försvarsmakten gömmer sig bakom kan intressant nog se annorlunda ut i näraliggande länder. Danmark och Norge har exempelvis en annan öppenhet kring försvarets faktiska klimatpåverkan. En sådan öppenhet skulle ge en mer seriös debatt om försvarets miljöpåverkan.

Det svenska försvaret har blivit undantagen styrning och rapporteringskrav för att istället själva sköta sitt klimatarbete. Svenska Freds rapport visar att detta inte har fungerat. Landets klimatarbete har inte råd med att en högutsläppande sektor lämnas utan kontroll. Än mindre nu när regeringen låter ökningen av försvarsutgifterna, 27 miljarder, vara större än hela miljöbudgeten.

Ett sätt att motverka försvarets miljöpåverkan kan vara att stödja organisationer som Svenska Freds eller Naturskyddsföreningen som driver på för en förändring. Påverkansarbete kan bland annat även göras genom att ta direkt kontakt med lämplig politiker eller kanske skriva en debattartikel.

Boktips om djurrätt

Boktips om djurrätt. Bild på böckerna Kärlekens väg och Varje varelse ett Guds ord.

Nyligen skrev jag om hur min känsla för djur förändrats och fördjupats. Jag nämnde då att jag skulle återkomma med ett inlägg om litteratur som inspirerat mig när det gäller etik i förhållande till djur. Här kommer därför ett gäng boktips om djurrätt.

En klassiker i sammanhanget är Djurens frigörelse av den australiensiske filosofen Peter Singer. Den gavs ut första gången 1975. När jag läste Praktisk Filosofi på universitetet ingick ett utdrag från den i kurslitteraturen till någon delkurs. Jag minns att jag sade till en kurskompis att det var väldigt svårt att hitta några motargument. Ändå blev jag av någon anledning inte vegetarian förrän långt senare. Detta var i mitten av 90-talet och jag har inte läst den sedan dess, men vill man ha stringent argumentation så är den ett tips.

En annan inflytelserik filosof i djurrättssammanhang är amerikanen Tom Regan. Honom kände jag inte till innan jag själv började intressera mig för de här frågorna men läste under året hans bok Tomma burar. En poäng som märks redan i titeln är att det finns avgörande skillnader mellan strävan efter djurvälfärd inom systemet och djurrätt som ett radikalt annorlunda förhållningssätt. Han vill alltså inte se större burar eller bättre inredda, utan tomma – dvs inga djur i bur över huvudtaget.

Jonathan Saffran Foer är en amerikansk skönlitterär författare. Att han är bra på att skriva romaner märks också när han skriver fackböcker som; Äta djur. Det är medryckande, personligt och välformulerat om hans egna tankar och erfarenheter. Lite senare skrev han även Det är vi som är klimatet där han lyfter fram veganismen som det bästa en individ kan göra för att bidra till mildrad klimatkris.

Ytterligare ett boktips om djurrätt är Varför vi älskar hundar, äter grisar och klär oss i kor av Melanie Joy. Den läste jag för inte så långe sedan. Just denna frågeställning har jag faktiskt grubblat över längre än jag varit vegetarian. Läsningen gav mig inget klart svar på frågan, men intressant och motiverande var den på andra sätt. Bland annat om de ifrågasättanden man ofta möts av som vegan och möjliga svar eller motargument.

I mitt tidigare inlägg nämnde jag våra vänner Annika Spalde och Pelle Strindlund. Om man har en kristen utgångspunkt, eller är nyfiken på hur ett sådant resonemang kan se ut är deras böcker väldigt fina; Varje varelse ett Guds ord och Kärlekens väg. Tomas Einarsson skriver också mycket fint om djurrätt hämtad från den kristna traditionen. Den bok av honom jag har läst heter Paradiset åter. I skapelseberättelsen ges människan fröbärande örter och frukter med frön att äta. Flera texter i Bibeln pekar fram mot en vision där detta fridsamma tillstånd återupprättas. Jag ser fram emot att läsa hans nya bok Dagligbrödet som handlar om ökenfäder- och mödrar och deras relation till mat och till djuren i öknen.

Pelle Strindlund har skrivit flera mycket intressanta böcker om djurrätt utifrån olika perspektiv. Den mest kända heter Jordens herrar och jämför hur man tidigare argumenterade för slaveri med dagens försvar av fortsatt utnyttjande av djur. I Alla mot djuren är utgångspunkten ett antal politiska ideologier. Både hur företrädare för dessa talar om frågor relaterade till djurrätt och hur de skulle kunna finna stöd för djurrätt inom sina egna ideologier (men sällan verkar göra det).

En mycket drabbande bok är Rapport från ett slakteri av Nina Gustafsson. Hon är veterinär och arbetade en period på ett stort slakteri där veterinärer har ett slags kontrollfunktion. Med utgångspunkt från denna erfarenhet inifrån en värld få av oss besökt skriver hon på ett sätt som verkligen känns. Beskrivningen av när hon tittar ned i det schakt där grisar sänks ned i koldioxid för att bedövas är bland det mest smärtsamma jag läst. Kanske för att det är så rakt och naket.

Julgåvor som gör gott

Julgåvor som gör gott. Bild på julbelysning i form av en julklapp.

För någon vecka sedan kom det samma dag tre brev till mig. Alla hade en välgörenhetsorganisation av något slag som avsändare och breven handlade om gåvor inför jul. Själv kan jag bli en smula trött på dessa brev – och ännu mer på de organisationer som ringer. Men samtidigt går utskicken att förstå och även jag vill ge julgåvor som gör gott.

Hållbara julklappar och tionde har vi skrivit om tidigare. Just inför jul är vi många som tänker extra på medmänniskor och medvarelser som har det tufft. Högtiden inbjuder till att bejaka det medmänskliga inom oss. Ett bejakande vi bör ge efter för.

Även till nära och kära kan hela, eller en stor del av, julgåvan vara ett gåvobevis till välgörande ändamål. Bevarande av gammelskog, medicinsk vård för människor i krigsområden, stöd till pollinerare, vattenprojekt i Peru eller en mössa och vantar till någon hemlös. Julgåvor som gör gott finns det ingen brist på. Inte behovet heller. Tillsammans med ett gåvobevis kanske du kan ge bort något mer konkret och personligt. Ett hembakat bröd eller väl vald begagnad bok till exempel.

Organisationer vi själva stödjer återkommande genom tionde är Naturarvet, Naturskyddsföreningen, Världsnaturfonden, Greenpeace, Läkare utan gränser, Stadsmissionen och Svenska Freds. Naturligtvis finns många andra. Var ditt eget och gåvomottagarens engagemang är som störst vet du bäst själv.

Genom nuvarande regering har tyvärr många organisationer fått sämre förutsättningar. Inte minst de som arbetar med globala frågor. Julgåvor som gör gott behövs därför ännu mer än vanligt på många håll. En bra sak att tänka på gällande något större gåvor – över 2000 och upp till 12000 kronor per år – är att du som givare får tillbaka en del vid kommande deklaration. Listan på godkända mottagare och regelverket för att skattereduktion ska kunna bli aktuell finns på Skatteverkets hemsida. Även om staten för närvarande tar bort stöd från bland annat biståndet så kan visst stöd genom privatpersoner alltså indirekt stödjas. Med den andra handen så att säga.

De flesta av oss här i Sverige har trots lågkonjunktur och inflation betydligt bättre ekonomiska förutsättningar än majoriteten av jordens befolkning. Vi borde därför inte ha så svårt att låta det största ekonomiska värdet i klapparna bestå av värdebevis till bättre behövande. Dessa julgåvor som gör gott gör definitivt skillnad för mottagaren. Och för egen del förbättras möjligheten till en skön magkänsla och fröjdefull sömn.