När jag (Peter) i vintras utforskade Naturskyddsföreningens uppdaterade app, Grön guide, kom jag in på dess städtips. Besvärande nog rekommenderades ett förändrat beteende hos mig. Här hemma har vi fördelat städuppgifterna så att jag oftast sköter om golvet; det vill säga jag dammsuger och våttorkar vid behov. Men nu införde Naturskyddsföreningen i sin guide en tredje metod i form av torrmoppning av golv som miljövänligt alternativ.
Eftersom jag likt de flesta människor finner det bekvämt att fortsätta med gamla vanor störde mig tanken på att förändra något så vardagligt som städrutinerna. Tankefröet från appen slog ändå rot och efter ett par månader bar det frukt i form av en införskaffad torrmopp med mikrofiberduk. Och nu när vanan att allt oftare använda torrmoppen har blivit just en vana känns det riktigt bekvämt. Den ersätter dammsugaren som är betydligt klumpigare och mikrofiberduken drar, genom statisk elektricitet, smidigt till sig de lätta smutspartiklarna på golvet.
Hur kommer det sig då att det i miljövänliga städtips talas om just torrmoppning? En orsak är att den annars ofta använda dammsugaren drar en hel del energi. Vardaglig användning av el är något vi skrivit om tidigare och det känns faktiskt stimulerande att genom ändrade städvanor ytterligare minska på vår energianvändning.
På senare tid har det uppmärksammats allt mer att våra dammråttor samlar på sig en hel del ämnen vi inte vill utsätta oss själva eller våra nära för. Det handlar om skadliga miljögifter från plastgolv, hemelektronik, flamskyddsbehandlade möbler etcetera som gömmer sig bland hemmets dammpartiklar. Inte bara för syns skull utan även utifrån detta bör vi alltså städa regelbundet. Men om vi våttorkar våra golv häller vi ut diverse uppstädade miljögifter i avloppet. Gifter som reningsverken ofta inte kan fånga upp vilket leder till spridning ut i naturen istället.
Ett sätt att förhindra detta är alltså tipset att starta golvstädningen med en torrmoppning. Dammet slängs sedan i soporna och gifterna bränns upp tillsammans med hushållsavfallet. För att slippa skölja ur eller tvätta torrmoppen för ofta brukar jag, efter att det mesta dammet dragits av och lagts i soporna, dammsuga mikrofiberduken hastigt. Sedan är den redo att användas på nytt och inga gifter behöver spridas ut med avloppsvattnet i onödan. Då själva mikrofiberduken är tillverkad av olja som råvara är den inte oproblematisk men i detta fallet bedöms materialets fördelar överväga.
Efter en torrmoppning kan det ibland vara behövligt att våtmoppa. Då är varmt vatten och såpa bästa alternativet. I golvstädningens topp tre placerar Naturskyddsföreningen dammsugningen först på tredje plats; efter torr- och våtmoppning. Hemma hos oss har ”snabeldraken” fått allt mindre att göra och om jag oftare tar mig för med att skaka våra mattor istället för att dammsuga av dem kan dammsugaren halka ner från medaljplacering.