Något vi är fascinerade över är problem som blir till möjligheter, eller lösningar på andra problem. Ett vardagligt exempel på detta är möjligheten att använda kaffesump. Dricker du några koppar varje dag lämnar du även efter dig en viss volym sump. Ofta slängs denna med våra vanliga sopor som sedan, i bästa fall, komposteras eller blir till biogas. Vad som än händer med sumpen då den lämnat ditt hem går det åt energi för transport och hantering; energi som innebär utsläpp av koldioxid. Ett sätt att snabbare och mer effektivt sluta kafferesternas kretslopp är att själv ta vara på det.
Kaffesump är något som de flesta växter mår bra av (eftersom den innehåller näring och stimulerar olika mikroorganismer i jorden att arbeta vilket leder till friskare växter och mindre skadedjur). Att strö lite på jorden till krukväxterna är ett sätt att använda kaffesump (våra krukväxter brukar även bli glada åt en skvätt överblivet kallt kaffe då och då). Det enklaste är dock om du har tillgång till en trädgård eller kolonilott. Strö då gärna ut runt växterna som jordförbättring och skydd mot skadedjur. Då kaffesumpen även innehåller garvsyror är den svagt sur och bör inte överdoseras. Har du mycket kan den därför med fördel blandas ut i din egen trädgårdskompost.
Har du möjlighet att använda större mängd av denna uppiggande jordförbättring och även har en arbetsplats med kaffemaskin är ett tips att tala vänligt med den som sköter tömningen av maskinens kaffesumpspåse. Be att få ta med påsen hem nästa gång så har du ett bra lager god jordförbättring. Samtidigt har du minskat något på företagets sophantering.
Exempel på en cafékedja som redan nu delar ut kaffesumpen till sina gäster för att de ska använda den till sina växter eller annat: Barista.
Se gärna även intressant exempel där detta används i större skala: Dagens Nyheter.
Bibliotek är en klimatsmart idé. Det säger jag (Sofia) inte bara för att jag är bibliotekarie. Allt som produceras orsakar utsläpp. Det räcker inte att övergå till att bara köpa miljömärkta prylar utan vi måste helt enkelt konsumera mindre. Ett sätt är att oftare låna saker istället för att köpa. Vissa böcker vill även vi gärna ha i hyllan, men om vi skulle köpa alla vi läser skulle det bli både dyrt, skrymmande och miljöbelastande. Det mesta vi läser lånar vi. Nu sprids idén till fler områden. Ett exempel är Umeå klädbibliotek. Liknande varianter finns på flera orter.
Självklart kan man också låna saker utan att det behöver vara så organiserat. Vi har ingen egen bil, men hyr ibland, lånar av vänner ibland. I ett villaområde kanske inte varje hushåll behöver ha egen gräsklippare. Om du ska på ett bröllop, men aldrig annars använder slips, finns det säkert många i din närhet som har en passande. Om du aldrig brukar klä dig i svart, men ska på begravning kanske du känner någon i din storlek som har fler svarta kläder. Något man däremot gärna kan vara återhållsam med att låna är – pengar.
Ett känt talesätt från Amerikas ursprungsbefolkning är; Vi ärver inte jorden från våra fäder, vi lånar den av våra barn. Även inom kristendomen finns tanken att själva livet är ett lån och att vi under vår korta tid på jorden är förvaltare – inte ägare. Jorden tillhör egentligen Gud. Om man verkligen ser på naturen så, behandlar man den med respekt. Jag vet hur mycket de flesta skäms om de måste lämna tillbaka en bok som råkat bli förstörd till ett bibliotek. Ännu känsligare är det nog om man har lånat något av grannen. Borde vi då inte vilja lämna jorden till våra barn, eller till Gud, i ungefär samma skick som vi fick den till låns? Tror vi att det går att köpa en ny?
Det sägs att man blir smartare av att äta fisk och då halten fleromättade fetter bevisligen är hög i feta fiskar kan det nog ligga en hel del i påståendet. Vad som är mindre klokt är hur vårt storskaliga fiske hotar utrota många arter. God hjälp för att vara en rådig konsument, som motverkar överfiskning, finns att få genom exempelvis Naturskyddsföreningens och Världsnaturfondens guider. En fisksort som generellt är ett bra val är sill och strömming (som den kallas om fisken fångas norr om Kalmar). Att sillen är en av våra feta fiskar gör förstås inte saken sämre eftersom den då är extra nyttig. Då det finns gott om den påverkas även priset positivt.
Billig, hälsosam och från hållbara fiskbestånd. Sill och strömming förtjänar med andra ord att förgylla våra måltider mycket oftare än till högtiderna midsommar, jul och påsk. God och användbar till många olika sorters rätter är den också. Tyvärr finns det få regler utan undantag och när jag (Peter) skriver min hyllning till havets silver behöver även en viss reservation lämnas. Livsmedelsverket konstaterar att halterna av dioxin är förhöjda i den strömming som fångas i Bottenhavet och Bottenviken (från Gävlebukten och norrut). Denna fisk bör framför allt barn och kvinnor i barnafödande ålder undvika annat än undantagsvis. Liten sill/strömming (under 17 cm) är däremot inte drabbade av dessa förhöjda värden.
Vad gör man då enkelt för att oftare unna sig denna delikatess? Ja, inledningsvis kommer jag främst på två alternativ som inte rekommenderas. Dels ett eget försök för något år sedan då jag försökte ta tillvara överbliven Jansons frestelse efter julhelgen genom att blanda den i degen till en grov formlimpa. Det gav inte mersmak även om det måhända kunde ha varit proportionerna som var olämpliga. Ett annat exempel på malplacerade sillar kommer från ett midsommarfirande på Gotland. Vid ett besök på den eminenta glassbaren i Visby hamn hade de, helgen till ära, en glassort innehållande matjessill och gräslök. Inte ens den välvilliga expediten hade tordats smaka på detta frysta skådebröd. Inte heller jag blev mer än nyfiket förundrad och lät smaksinnet slippa denna förvirring.
Bättre då ett grundrecept på stekta strömmingsflundror som passar både till vardag och fest. Skölj de färska strömmingarna i kallt vatten och klipp bort ryggfenorna. Panera dem sedan genom att lägga ner skinnsidan i en blandning av rågmjöl och salt (samt ytterligare kryddor om så önskas). Lägg sedan en klick med valfri fyllning på hälften av filéerna (pesto, färska örter, kaviar, tomatpuré, färskost eller vad som nu finns till hands). Lägg över den andra filén och stek strömmingsflundrorna ett par minuter på varje sida. En klassiker är förstås att servera detta med potatismos och rårörda lingon, men pröva gärna med ugnsgratinerade rotsaker eller kanske som en fiskburgare?
Inlagd sill är för många ett måste åtminstone vid de nämnda sillhögtiderna; midsommar, jul och påsk. Själv köpte jag länge olika varianter av de färdiginlagda sillarna. När jag började läsa de ofta långa innehållsförteckningarna mer noggrant prövade jag ett tag att själv lägga in 5-minuterssill. Ganska snart kom jag att störa mig på att även dessa innehöll diverse konserveringsämnen (trots att de läggs in med salt och ättika). Nu utgår jag istället från ett relativt enkelt och bra basrecept för inlagd sill från grunden.
Blanda en lag med 2 matskedar 12% ättika, 5 dl vatten, 1 nypa salt, en nypa socker, och saft av en halv citron. Blanda detta och lägg i 300-400 gram färsk strömmingsfilé som du dragit av skinnet på samt klippt i mindre bitar. Ställ blandningen kallt över natten men högst i 12 timmar. Häll sedan av strömmingen i en sil. Från detta steg går det att smaksätta inläggningen lite som man vill. En krämig variant som kommer serveras på midsommar hos oss i år är följande. Blanda en burk kravmärkt crème fraiche med rivet skal från en citron (gärna rivet med zestjärn), finklippta blad från ett par kvistar mynta (jag använde egenodlad blandning av Vadstenamynta och Rosenmynta), en dm finstrimlad purjolök, lite salt samt ev. ytterligare av saften från gårdagens överblivna citronhalva. Blanda samman med den avrunna strömmingen och låt stå kallt ett dygn före servering.
För den som vill fördjupa sig i många fler goda recept rekommenderas för övrigt fiskkocken Leif Mannerströms bok Sill och Strömming. Finns på ett bibliotek nära dig.
