Vi hörde till dem som såg BBC-dokumentären med Michael Mosley när den visades på Vetenskapens Värld och blev nyfikna på periodisk fasta. Ingen av oss har behov av att går ner i vikt, men dokumentären fokuserade mycket mer på hälsa och skydd mot åldersrelaterade sjukdomar än övriga media och den senare bokutgivningen i ämnet har kommit att göra. Egentligen har vi aldrig följt Mosleys metod 5:2, men inspirerades av den till att äta ytterst begränsat ett dygn i veckan. Peter gör det fortfarande och trivs med det. Mitt (Sofias) problem var nog att jag inte lyckades äta tillräckligt mycket övriga dagar och därför efter ett tag kände mig försvagad. Själva detta att avstå från att äta under mycket längre tid än jag brukar upplevde jag annars som en intressant övning. Det väckte också tankar om på vilka andra sätt det vore motiverat att öva på att avstå.

När jag har kunnat välja har jag jobbat 75%. Heltid har aldrig lockat. Peter började med en tjänstledig dag i veckan innan han bytte jobb och kraftigt gick ned i både arbetstid och lön. Att avstå pengar för att vinna tid kan vara ett sätt att upptäcka vad som verkligen är värdefullt i livet. Hur stora möjligheter man har att välja detta beror delvis på vilket jobb man har, men många fler skulle kunna göra det än de som nu tar chansen. Om många valde en sådan väg skulle det dessutom kunna minska arbetslösheten. Att avstå pengar för någon annans skull är – utöver den hjälp mottagaren får – ett sätt att fokusera ut från sig själv. Ofta upplever man faktiskt de egna problemen som mindre om man har den inställningen än om man oroligt vaktar sitt eget. Vi skänker varje månad en tiondel av våra gemensamma inkomster till organisationer vi tror gör något bra för människor och miljö. Att lära sig leva på mindre pengar motverkar också konsumtionshetsen som tär så mycket på planeten.

När jordens resurser sinar på ett alltmer uppenbart sätt kan vi komma att bli tvungna att avstå från en mängd saker vi vant oss vid. Kan man tänka sig att avstå en del av sitt utrymme redan nu kan det både bidra till att förbättra den hotande situationen och göra att man lättare kan hantera ett läge där resurser blir svårtillgängliga eller helt enkelt tar slut. Vad jag ser som ”mitt utrymme” och därför upplever som en uppoffring att avstå från att utnyttja fullt ut, kan också vara värt att fundera över i ett globalt perspektiv. Varför jämför man sig så lätt med människor som har ännu mer än vi och överutnyttjar jordens resurser ännu mer än vi? Vi har flera gånger tidigare nämnt att det skulle gå åt tre jordklot om alla levde som vi. Vad är egentligen mitt utrymme i det perspektivet?

Man kan också avstå tid för någon annans skull eller för miljön. Att hälsa på hos någon som ofta är ensam, hjälpa någon flytta, rensa vägrenen från skräp, eller välja ett långsammare – men mer miljövänligt – färdmedel, kan vara sådana saker. Ibland tycker man samtidigt att det är riktigt trevligt, ibland skulle man hellre ha gjort något helt annat. Det spelar egentligen mindre roll.

Bekvämlighet är något många prioriterar högt, men som det ofta finns miljövinster med att ibland avstå från. Att ställa sig upp på bussen för att låta någon annan sitta är ett enkelt exempel även om det handlar mer om medmänsklighet än miljö. Många tar bilen av bekvämlighet fast det finns kollektiva färdmedel eller vore möjligt att cykla. Att ibland avstå den bekvämligheten är bra för miljön och om alternativet är cykel eller promenad, är det även bra för hälsan. Att göra fler saker för hand istället för med eldrivna verktyg kan också vara exempel på detta, eller att ibland klippa gräset med en handdriven gräsklippare.

Du behöver inte bestämma att aldrig mer köra bil, men kan kanske avstå några resor i månaden. Du behöver inte avstå alla animaliska produkter, men kan kanske äta vegansk lunch en dag i veckan. Du behöver inte byta från heltid till halvtid, men kan kanske pröva att vara tjänstledig en dag i veckan under ett halvår. Att sådana steg så småningom kan leda till mer genomgripande livsstilsförändringar kan du fundera över när den tiden kommer. Nu uppmuntrar vi till att börja öva.