I somras medverkade vi i en radiogudstjänst som sändes den 8e augusti. En nedkortad version utan musik finns fortfarande att lyssna på via Sveriges radio. Jag delade då tankar kring enkelhet, ett av pilgrimens sju nyckelord. I förberedelserna till detta hade jag fastnat för tanken att nöja sig med det nödvändiga. Konkret inspirerat av ett citat ur Heliga Birgittas uppenbarelser. ”Om du nöjer dig med det nödvändiga, kommer ditt liv att bli fullkomligt.”

I mitt delande konstaterade jag att vad som är nödvändigt är mycket mindre än vi vant oss vid att tro. Och att det inte får innebära skada och utplåning av andra människor och ekosystem. Tyvärr är det just vad vi idag gör. Genomsnittssvensken fortsätter att leva som om vi hade fyra jordklot. Vår fartblinda användning av fossila bränslen och andra resurser inkräktar på livsutrymmet för kommande generationer och mindre priviligierade på planeten jorden idag. Att nöja sig med det nödvändiga vore ett sätt att återställa något slags grundläggande rättvisa.  

Att nöja sig med det nödvändiga är också att gå i polemik med reklamens budskap om att vi och våra liv inte duger. Att vi behöver betala för vår lycka och tillfredställelse. Vi skulle kunna återupptäcka sådant som förnöjsamhet. I kampen mot destruktiva marknadskrafter kanske detta både gör störst skillnad och är mest revolutionerande. 

Det är som om vi sedan länge tappat kontakten med alla proportioner i vår resurskrävande vardag. Fast i tillväxtromantiserande missar vi att hälften av all koldioxid som släppts ut sedan 1800-talets industriella revolution kommit ut i atmosfären efter 1990. Själv fyllde jag 14 år 1990 och har alltså levt större delen av mitt liv under denna aktivt klimatförändrande period.

När jag funderar kring det goda livet och vad som är nödvändigt för detta återkommer jag ofta till den lyckoforskning som gjorts. I länder som Sverige har vi sedan åtminstone 70- eller 80-talet passerat den grad av ekonomisk utveckling som peakat vår grad av lycka och tillfredställelse.  Välfärden behöver fördelas bättre men ekonomin i sig behöver inte växa ytterligare. 

Tidigare har vi skrivit om perspektiv på rikedom där vi förundrades över att alla med en månadsinkomst över 15000 kr tillhör världens 10% rikaste. Vågar vi vidga vår blick och se även dem som har mindre resurser än vi själva kanske vi lättare kan göra rimliga livsval. Att nöja oss med det nödvändiga men leva fullkomligt. Inom planetens gränser.