Tag Archives: konsumtion

Mobiltelefoner och etik

Mobiltelefoner och etik

Jag (Sofia) minns när de första i min bekantskapskrets skaffade sig en telefon utöver den fasta hemtelefonen. Av de flesta andra i min omgivning sågs det som ett helt onödigt köp. Det var en sk biltelefon; inte en så nätt sak att man bar den i fickan, men den behövde inte heller vara kopplad till husets telefonjack och kunde därför monteras i bilen. I min familj tror jag att det var pappa som hade den första mobiltelefonen. Trots att det var en sådan man kunde bära med sig hade även den sin huvudsakliga placering i bilen. Han arbetade som lantbrevbärare och hade mobilen som en möjlighet att ringa efter hjälp om något hände med honom, eller bilen, på de slingriga småvägarna i skogen. Ytterst få hade numret till den telefonen, för det var inte alls tanken att sitta och prata i den. Det gjorde man ju i hemtelefonen. Biltelefonerna lanserades stort på 80-talet. Därefter har utvecklingen gått rasande fort (och även ”behovet” att ofta byta mobil). Det är svårt att förstå hur det egentligen gick till när mobiltelefonen blev en produkt i var mans (och kvinnas, flickas, pojkes) ficka. Dessutom har den blivit mer lik datorn än hemtelefonen. Den här veckan reflekterar vi kring mobiltelefoner och etik.

Själv är jag 40 år och inne på min tredje mobil. Den är en iPhone jag tog över efter Peter när han köpte en ny. Vi lämnade då in den för att byta batteri, något man inte kan göra själv på den sortens telefoner. I mobilsammanhang är det ett ganska asketiskt köpmönster. Peter har haft ett större intresse för den sortens prylar, men även han har nu tänkt behålla sin telefon ett bra tag framöver. Han är också inne på att försöka hitta begagnat nästa gång han vill köpa. Flera i bekantskapskretsen har fortfarande den gamla sortens mobiler och har inte tänkt byta förrän de går sönder. Men känslan är onekligen att många otroligt snabbt upplever sin telefon som gammaldags och köper en ny och att man ser det som självklart att alla i familjen har varsin, även barnen. Så är det också ungefär 1000 000 000 (en miljard) mobiltelefoner som säljs i världen per år. På sistone har jag dessutom hört från ett par olika källor att den genomsnittlige smartphoneanvändaren kollar, eller gör någonting på telefonen 150 gånger om dagen. För mig låter det helt bisarrt!

Även om mobilanvändningen stundtals verkar gå att likna vid ett missbruk, uppstår de allra värsta problemen långt bort från den vanlige konsumenten. Det här är verkligen ett sådant område där avståndet till missförhållandena skapar många blinda fläckar. Elektronikprodukter består av ett mycket stort antal olika små delar och materialet till dessa är exempelvis flera sällsynta metaller och mineraler som utvinns ur gruvor. Där är undermåliga arbetsförhållanden och barnarbete vanligt. Eftersom tillgången är begränsad och möjlig att tjäna stora pengar på bidrar utvinningen ofta till våldsamma konflikter i fattiga länder t ex i Kongo. Även där elektronikprodukterna sätts samman, oftast i Asien, råder arbetsförhållanden som ingen i Sverige skulle acceptera. Det handlar om extremt långa arbetsdagar och monotona arbetsuppgifter. Stora mängder kemikalier används också t ex flamskyddsmedel. Detta är förstås en förklaring till att de kan göras så billiga att de har blivit en vardagsprodukt, i vissa fall t o m en förbrukningsvara.

Nästa problem är när produkterna tas ur bruk. Inom EU är det lag på att elektronik ska återvinnas och elektronikavfall får inte exporteras till länder där man inte kan kontrollera hur det tas omhand. Ändå sker detta i stor omfattning och hanteringen orsakar stora skador på både människor och miljö. 20-50 miljoner ton elektroniskt avfall slängs om året i världen. I Europa slängs i genomsnitt 15 kilo per person och år. Endast 10% av de mobiltelefoner som kasseras återvinns på ett bra sätt. Nästan hälften blir liggande i en byrålåda eller så när de inte längre är i bruk. Det sistnämnda kan verka oskyldigt, men innebär bl a att nya metaller och mineraler måste brytas i gruvorna istället för att återvinna materialet från gamla telefoner. Ghana är ett av de länder som tar emot stora mängder elektroniskt avfall från västvärlden. Täckmanteln för exporten är ofta att produkterna är tänkta att säljas second hand, men egentligen fungerar de inte. Helt utan skyddsutrustning plockar människor, även barn, isär produkterna och bränner delar över öppen eld för att få loss metallerna. I röken finns bl a tungmetaller som bly. Lönen är usel, men för de fattigaste handlar det om överlevnad för stunden. (Den här filmen kan man bli riktigt gråtfärdig av. På Youtube finns många fler både om produktionen av elektronik och avfallshanteringen.) När man talar om grön IT och med det bara menar att produkten drar mindre el, är det alltså att sila mygg och svälja kameler.

Försök görs att tillverka smarta mobiler på ett etiskt och miljömässigt hållbart sätt, men eftersom det ingår så extremt många led och delar i produktionen har det än så länge inte varit möjligt att genomföra fullt ut. Att aktivt leta efter en så juste tillverkad telefon som möjligt är bra om man absolut tycker sig behöva en ny. Ännu bättre är att leta efter en begagnad. Utbudet är större än man kan tro även av relativt nya produkter just eftersom många byter så ofta. Detta kommer vi att hålla utkik efter när våra nuvarande inte längre fungerar. När man vill kassera en gammal mobil är det också viktigt att se till att den återvinns på rätt sätt. Om den är fullt fungerande kan ett första steg vara att försöka sälja den. Om den inte fungerar eller inte går att sälja ska den antingen lämnas till butiken som sålde den eller till en återvinningsstation.

Men det vi framför allt vill uppmuntra till är att tänka efter riktigt noga på just den där frågan om man verkligen behöver en ny. Ett första steg kanske kan vara att se över sin användning av mobilen. Som en del av fastan har Peter och jag tänkt begränsa oss till att kolla våra telefoner en gång om dagen fram till påsk. Ingen av oss är i närheten av 150 gånger, men kan ändå känna att vi periodvis blir splittrade och fastnar för ofta. Att minska sin känsla av beroende av mobilen kan vara viktigt. Om den inte längre är din förlängda arm behöver den kanske inte heller ha alla de senaste finesserna. Om den fungerar fortfarande borde det räcka. Att ”alla andra har en” kanske inte heller borde vara ett tillräckligt argument för att ens barn hur tidigt som helst ska ha en egen mobil. Särskilt inte om du funderar en stund över andra barn; som de i gruvorna, eller de som andas in blyångor. Behovet är skapat. Detta var inte en produkt man saknade innan den fanns. Den kan användas till mycket positivt, men hur många behöver vi – egentligen?

Måttfullhet

MattfullhetNär man följer ett recept går måttangivelserna ut på att ge ingredienserna dess rätta proportioner. Tar man för mycket av något kan det bli för sött, för salt, flyta ut för mycket eller jäsa för lite… I värsta fall blir det inte ens ätbart. Tänk dig t ex att ta en matsked cayennepeppar istället för ett kryddmått. Uttrycket ”nu är måttet rågat” betyder ungefär; nu får det vara nog. Det används oftast av en person som är på väg att bli riktigt arg. Ilskan är på väg att rinna över. Tyvärr är det många områden som berör miljö och klimat där vi inte tycks lägga märke till när måttet är fullt. Vi ser inte ens när det är rågat, utan låter det svämma över alla bräddar. Denna vecka funderar vi kring begreppet måttfullhet.

Det är en kardinaldygd att vara måttfull, men inte så trendigt. Måttfullhet är hälsosamt och ett bra sätt att hålla vikten, men det är som att vi inte längre klarar av så svävande begrepp. Det ska vara allt eller inget. Dieterna blir identiteter, liksom sätten att träna. Måttfullhet är också ekonomiskt hälsosamt, att hålla sig inom de ramar som sätts av hur mycket pengar man verkligen har. Det har både stater och individer svårt för nu för tiden. Även sakerna vi äger blir identiteter, liksom standarden på vår bostad, hur ofta och var vi reser och en mängd andra saker som kostar och tär på jordens resurser. Verkar det i en sådan tidsanda för präktigt och tråkigt att vara måttfull? Är det en identitet ingen vill ha, är det för svårt att sälja?

En förklaring till vår måttlöshet är väl helt enkelt att vi kan och har råd att vara det. Trots alla ekonomiska kriser har de flesta i västvärlden det gott ställt vid en historisk jämförelse. Den sortens frosseri som endast en privilegierad elit kunde ägna sig åt förr är möjligt för många fler nu. Även den som lever över sina tillgångar och lånar till konsumtion gör det för att man kan om än inte för att man har råd. Jordens resurser är dock lika begränsade som de alltid varit.

Enligt Nationalencyklopedin är måttfullhet något eller någon som håller sig inom rimliga gränser. Inom miljö- och klimatforskningen talar man om nio planetära gränser som berör luftpartiklar, kemiska gifter, växthuseffekter, havsförsurning, ozon, kväve och fosfor, sötvattenanvändning, förändrad markanvändning och biologisk mångfald. Gränserna sätts för att visa vad som kan ses som ett säkert handlingsutrymme för mänskligheten. Tyvärr ligger vi väldigt illa till när det gäller att hålla oss inom detta utrymme. Vi är inte måttfulla.

Ett exempel är köttkonsumtionen – ett område vi berört tidigare (framför allt här). Vi skulle kunna fortsätta äta kött om vi gjorde det med måtta. Om djur t ex föds upp på mark som inte är lämplig för annan odling och ingår i ett slutet kretslopp, då är det resurssnålt och miljöklokt att använda både mejeriprodukterna och köttet. Men idag sker endast en bråkdel av uppfödningen så och det finns inga möjligheter att på det sättet producera den mängd kött som idag konsumeras. Att kor rapar och fiser metan skulle inte vara ett problem om de inte blivit så extremt många. Den senaste siffran jag läste var att vi ökat vår köttkonsumtion med 70% (!) på 2000-talet. Detta från en redan alldeles för hög nivå för att vara måttfullt i förhållande till jordens resurser och klimatstörande utsläpp. I den frågan brukade jag (Sofia) tänka att jag skulle lägga mig på en nivå som vore hållbar om alla höll sig till den – en måttfull nivå. Men när konsumtionen bara ökar och dessutom i rasande takt, har jag till slut kommit fram till att några måste avstå helt. Sedan i somras äter jag inget annat kött än vilt, fisk och skaldjur och väldigt begränsat även av dessa.

Det gäller egentligen konsumtionen överlag att måttet blev rågat för ett bra tag sedan och vi ändå bara fortsätter fylla på. Vi närmar oss jul då handeln brukar slå nya rekord. Julklappar, som från början signalerade givmildhet och omtanke, har kommit att handla om något annat. När man pratar på fikarasterna verkar de flesta ha tröttnat och ändå fortsätter det på samma sätt. T o m barn tycks ofta ha svårt att komma på vad de ska önska sig – de har redan för mycket saker. I måttfull mängd tycker jag att julklappar är trivsamt, både att köpa och att få. Men dagens julhandel är fullständigt måttlös. Det är även konsumtionen av mat, både till jul och annars. Vi köper och kastar. Vi köper och frossar. Vi köper extra mycket av det som är billigast och i många fall sämst för miljön. Mark skulle behöva sparas. Vatten skulle behöva sparas. Vi borde ge djuren plats och låta grödorna växa i sin egen takt. Det vore måttfullt. Men vi är inte måttfulla.

Vad ska man då tänka om miljöengagemanget? Kan det bli måttlöst? Man skulle kunna tänka att det blir för mycket om man inte orkar upprätthålla det i längden, men sådana resonemang blir lätt till ursäkter. I ett nummer av Camino fick Alice Bah Kuhnke frågan om de höga krav hon ställer på sig själv och om hon inte ser någon risk med det. Hon svarade: Jag har ett helkaklat badrum med golvvärme, är proppmätt och tjänar massor av pengar. Ärligt talat, risken att jag skulle piska mig själv för hårt, den finns inte. Onödigt mycket kan man knappast göra i nuläget. När vi lever på en planet och använder resurser som om vi hade tre är få av oss i västvärlden ens i närheten av att uppoffra oss för mycket. När vi står inför det största hot mänskligheten mött är det svårt att tänka vad det skulle innebära att vara oproportionerligt engagerad i frågan. När man pratar med andra om sitt engagemang kan det samtidigt finnas poänger med att inte framstå som alltför extrem. De flesta blir inte inspirerade av någon de inte kan relatera till. Den balansen är väldigt svår. Måttfullhet är alltid i förhållande till en situation. Det beror på vad du ska baka vilka mått och ingredienser du ska använda. Miljöengagemang kan man ha i stora mått, liksom kärlek och egenodlade rotsaker. Dosera betydligt mindre av t ex konsumtion, bilkörning och flygresor.

Pappersförbrukning

Pappersförbrukning

När jag (Peter) började fundera på ett veckotips om minskad pappersförbrukning tänkte jag först på vardagliga saker, exempelvis att använda dubbelsidig utskrift som standardinställning på datorskrivaren och att även annars återanvända papper för utskrift på baksidan. Sedan såg jag undersökningen som refereras här, om papperets klimatpåverkan under hela dess livscykel. Där framkom att vårt pappersanvändande påverkar vårt klimat mer än alla samlade flygresor. För mig blev detta på något sätt en ögonöppnare för frågans dimension. Till saken hör även att Sverige, när det gäller pappersanvändning, ligger långt före större delen av världen med våra 206 kilo per person och år – jämfört med världsgenomsnittet på 54 kilo. Vi har alltså stora möjligheter till positiv påverkan om vi i denna fråga blir mer av världsmedborgare.

En del enkla insatser vi gör får faktiskt snabb och stor påverkan på vår totala pappersförbrukning. Att tacka nej till reklam är en sådan sak. Sätt upp en skylt med ”Reklam, nej tack!” på din brevlåda/vid postinkastet så slipper du bära iväg din kroppsvikt i reklam till återvinningsstationen varje år. Anmäler du dig även till reklamfritt.se kan du dessutom slippa mycket av den direktannonserade reklamen. Trots att mycket reklam på detta vis undviks samlar även vi på oss en del papper. Sedan en tid har vi därför en mapp i köket där vi lägger överblivna helsidor eller bitar av A4-papper där åtminstone baksidan är oanvänd. Är det hela A4-sidor med tomma baksidor försöker vi komma ihåg att skriva ut saker från datorn på dem, i annat fall är papperen användbara att anteckna på, skriva handlingslistor etcetera.

Det mesta papperet i vår vardag kan återanvändas eller återvinnas. På detta vis förlängs produktens annars ofta korta livscykel och träd som inte behövs till nytt papper sparas. Undantag finns och ett sådant vi själva tidigare har missat är kassakvitton. Tyvärr innehåller dessa ofta den obehagliga plasten bisfenol-A och därför bör kvitton slängas i den lilla påsen med brännbara sopor istället. Detta kan förstås också ses som en anledning att tacka nej till kvitton i sammanhang där butiken/utlämnaren inte är tvungen att skriva ut ett sådant (på grund av Skatteverkets regelverk exempelvis). På biblioteket kan man till exempel ofta tacka nej, eller välja att inte ta ut ett kvitto vid självbetjäning. Ett alternativ till papperskvitton som är värt att kolla upp för dem som har en smartphone är appen Sparakvittot. Från de butiker som är anslutna kan kvitto i mobilen erbjudas istället för ett (ofta giftigt) papperskvitto.

Då vi handlar relativt mycket på Coop blev jag nyfiken på om de har bisphenol-A i sina kassakvitton. Glädjande nog fick jag ett nekande svar på detta. Om vi är fler som frågar våra butiker om detta finns troligen goda möjligheter att skynda på utfasningen av detta ämne i våra kvitton.

Eftersom vi samlar på oss överblivet papper att använda till bland annat antecknande har vi inget behov av post-it-lappar. Även om jag på arbetet använt mig av dessa självhäftande färgklickar är det inte svårt att se dem som onödiga. I nästan alla sammanhang finns annat pappersmaterial som ”blivit över” och fungerar bra som kom ihåg-lappar. Likt kvitton och kuvert går post-it-lapparna inte att återvinna och är därför extra bra att undvika. På grund av klistret i lapparna riskerar de att sabotera återvinningsprocessen och de behöver därför slängas bland de brännbara soporna.

En annan pappersåtgång som lätt kan eskalera är användning av pappersservetter. Sedan ett par år plockar jag endast undantagsvis med mig någon servett på café eller restaurang. Att ta med sig en eller ett par servetter är något många av oss annars gör per automatik, men egentligen behövs sällan servetten; varför inte hämta lite papper om du verkligen spiller istället? Även på toaletter med pappershanddukar istället för vanliga handdukar brukar jag undvika att använda dessa. Efter handtvätten fungerar det istället bra att skaka av händerna och eventuellt passa på att justera frisyren. När det gäller pappersnäsdukar fungerar gamla hederliga tygnäsdukar utmärkt.

Papper och läsande hänger tätt ihop och vi har i tidigare tips uppmärksammat lånandets fördelar. Genom att läsa fler böcker och tidningar från biblioteket – alternativt låna av vänner och bekanta – istället för att köpa dem själv, sparas en hel del träd. Dessutom öppnar en lånekultur upp för fler goda sociala möten i vardagen.

Slutligen är det mycket värt om vi allt mer konsekvent köper in det papper vi ändå behöver från hållbart skogsbruk och miljöklok papperstillverkning. Vanligtvis finns det pappersprodukter som är märkta med Bra miljöval genom Naturskyddsföreningens svala. För att få koll på företag som erbjuder bra miljöval för papper och andra produkter kan exempelvis hemsidan Klimatsmart.se vara till hjälp. Sedan kan vi även inspirera vår arbetsgivare och lokala förening, med flera, att göra lika kloka inköpsval.

Onödig konsumtion – låt dig inte luras

Lat dig inte lurasNär jag (Sofia) började springa för att få motion använde jag först vanliga fritidsskor och ville undvika onödig konsumtion genom att inte allt för snabbt köpa nya skor. Efter ett tag fick jag ont på framsidan av smalbenen och tänkte att det berodde på skorna. När jag bestämde mig för att köpa nya tittade jag spontant på så nätta skor som möjligt, men det var inte sådana försäljaren presenterade som löparskor. Han pratade om betydelsen av stöd under hälen och visade sådana med stor och tjock sula. Jag tänkte tanken att man väl inte sätter i hälarna när man springer, men litade inte riktigt på min egen kunskap och sade ingenting.

Senare läste jag Born to run av Christopher McDougall, som redan blivit något av en kultbok. I den beskrivs det som att idén med kraftig uppbyggnad under hälen var ett försäljningsknep från Nike, som lanserade sådana skor trots att de visste att fötterna inte behöver den typen av stöd. Ja, McDougall menar t o m att skaderisken ökar eftersom man tappar sitt naturliga löpsteg och börjar springa just på – hälarna. Boken blev en stark inspirationskälla för många att pröva barfotalöpning eller sk minimalistisk löpning. Intressant nog lanserade bl a just Nike då – barfotaskor.

Nu råder det delade meningar om hur bra det är med barfotalöpning, särskilt om man springer på t ex asfalt. Det är nog också tveksamt om skor med fem separata tår gör att man springer naturligare än i tunna, enkla skor. Jag är ingen expert och vet inte precis vad som är rätt, men mycket av det som sägs inom den minimalistiska löpningen känns som sådant man egentligen vetat hela tiden, men liksom förirrat sig bort från. Jag vill vara tydlig med att jag inte tror att försäljaren i sportbutiken ville lura mig. Han utgick från den information han hade att tillgå och plockade inte fram de dyraste skorna utan de han trodde skulle passa bäst. Poängen är att man sällan hör budskap som: Om du tar det försiktigt och ökar träningsmängden långsamt kan du fortsätta använda dina gamla skor.

Det finns starka intressen i att få oss att tro att lösningen på våra problem är någonting vi kan köpa. Och utöver det – tro att vi har problem vi aldrig själva skulle ha tänkt på. Självständigt tänkande människor har setts som problem i många olika samhällssystem, så även i vårt, fast vi sällan låtsas om det. Om alltför många kommer på att exempelvis löparskor, som används för motion, inte slits ut på en säsong (McDougall menar t o m att de blir bättre) och att de nya finesserna oftast är helt onödiga, då kommer de kommersiella hjulen att stanna. För miljön däremot vore det väldigt bra.

På sistone har det skrivits mycket om periodisk fasta och särskilt den variant som kallas 5:2 (ät hur du vill 5 dagar i veckan, kraftig kaloribegränsning 2 dagar). Forskning tyder på att det kan skydda mot en lång rad åldersrelaterade sjukdomar att då och då avstå från att äta, eller att äta mycket mindre än man brukar, under t ex ett dygn. Vad som är märkligt i det här sammanhanget är att det snabbt kommit ut flera böcker i ämnet varav flertalet är – kokböcker. Man kan tänka att de är skrivna för att göra det enkelt att äta 500-600 kcal på ett dygn utan att bli så värst hungrig. Man kan också tänka att de är skrivna helt enkelt för att det är lönsamt. Forskningen bakom periodisk fasta verkar inte tyda på att det är viktigt vad man äter de dagar man begränsar sitt kaloriintag. Och om man verkligen fastar ett dygn handlar ju det om att INTE äta. Men ska man kunna tjäna pengar på konceptet måste man vrida på det hela lite grand till dess det blir något som går att sälja.

Självklart ska det gå att tjäna pengar på att skriva böcker. Det är ett arbete så gott som något. Och är det en sådan kokbok som hjälper dig till ett hälsosamt liv så är det förstås bra. Men var gärna uppmärksam på hur snabbt kommersiella krafter fångar upp sådant som får stor uppmärksamhet och hittar sätt att tjäna pengar på det. Fenomen som är i stort sett omöjliga att skapa lönsamma kringprodukter till blir dessutom sällan lika uppmärksammade. Ofta försvinner det enkla på vägen – det där man egentligen redan vet – och när något blir krångligt kan någon ta betalt för att förklara hur man ska göra eller konstruera någon hjälpsam produkt.

Ibland går det så långt att en produkt skapar problem som man sedan kan sälja en annan produkt för att lösa. Vanliga schampon är t ex uttorkande. De tvättar bort hårets naturliga skydd. Även den som annars inte skulle ha torrt eller flygigt hår måste därför använda balsam. Har man fett hår rekommenderas än mer uttorkande schampon. För att kompensera producerar hårbotten ännu mer fett och en ond cirkel är igång. Kanske tar man till fler eller starkare preparat. På motsvarande sätt är det med hudvård. Rengöringsprodukterna tvättar bort hudens naturliga skydd och gör den så torr att man behöver hudkräm varje dag oavsett hudtyp. För fet hy rekommenderas ännu mer uttorkande medel… Pappa har ofta sagt att det bästa solskyddsmedlet är att inte tvätta sig på morgonen. Troligen är det sant – men inte så lönsamt.

Detta är förstås bara exempel. Vår uppmaning är att tänka efter en extra gång varje gång någon försöker sälja något. Kanske kan man inte tänka efter så noga varje gång man gör ett köp, men det kan vara relevant oftare än man tror. Behöver jag verkligen det här? Vad ligger bakom min upplevelse av att det är något jag vill ha? Skulle den här produkten tillföra något väsentligt? Vem tjänar på att jag får den här uppfattningen om hur någonting är? Den sistnämnda frågan kommer vi att fördjupa oss i längre fram då vi har tänkt skriva om källkritik.

Arbeta mindre

Arbeta mindre

För oss som har ett arbete tar detta vanligen den största delen av vår vakna tid. Majoriteten av oss har samtidigt tillräckligt goda ekonomiska marginaler för att konsumera prylar, kläder, resor etcetera i en historiskt oöverträffad omfattning. Ibland motiveras även konsumtionen med att den ger nödvändig energi till våra arbeten – som egentligen tar för mycket tid och kraft. Motvalls detta handlar följande text om att arbeta mindre.

Att bryta normer är svårt men vi tror det vore välgörande för många att bryta med ovanstående ekvation av för mycket arbete och konsumtion. Inte minst är nuvarande tillväxt ett allvarligt hot mot vårt gemensamma livsrum. Vår stigande tillväxt som bygger på ökat energi- och råvaruanvändande behöver redan idag fler jordklot än det vi bor på och hotar klotets ekologiska jämvikt. Ett radikalt och effektivt sätt att bromsa vår framfart mot stupet vore om fler valde att gå ner i inkomst genom att arbeta mindre. Samtidigt delar vi då mer solidariskt på redan existerande arbeten. Istället för att överutnyttja våra gemensamma naturresurser frigör vi i samma veva egen tid för odlande av andra sidor i livet än arbetet.

För egen del började jag (Peter) med 20% tjänstledighet för närmare två år sedan. Utlösande orsak var då planer på en eventuell företagsstart och studier i samband med detta. Även om företaget sedan startade i betydligt mindre skala än det inledningsvis var tänkt har jag kunnat fortsätta med min tjänstledighet och trivs mycket bra med det. Den extra dagen ledigt ger andningsutrymme och är ett bra växelbruk till mitt vanliga arbete. Även Sofia har aktivt valt bort heltidsarbete för att få en bättre balans och exempelvis utrymme till vardaglig reflektion.

När vi tar oss tid att på allvar fundera över vad som är vår längtan eller i slutet av våra liv ser tillbaka på vad som varit viktigast är det få som främst längtar efter en hög lön eller främst värdesatt all tid vi varit på arbetet. Vanligen är de nära relationerna, hälsa och meningsfullhet sådant som värderas högre. Om vårt arbete till och med riskerar att försämra vår hälsa och våra nära relationer och inte heller ger en djup upplevelse av meningsfullhet är frågan varför vi ändå väljer att ägna så mycket tid åt det. Enligt exempelvis Roland Paulsen vid Uppsala universitet skulle vi i Sverige bara behöva arbeta 4-5 timmar per dag för att behålla dagens välstånd och vår syn på arbete ser han i denna intressanta artikel som främst ideologisk.

Om vi tar steget och bryter normen att arbeta heltid får vi mindre pengar att röra oss med varje månad. Istället vinns en annan form av rikedom som stavas tid. Tidigare kanske vi arbetade hårt för att på vår fritid behöva ta hand om våra prylar. Genom att skala av både en del arbete och materiellt välstånd tror jag vårt välmående kan öka påtagligt. Då finns plötsligt större utrymme för relationer och aktiviteter som ger oss glädje, frid och meningsfullhet i vardagen.

Nu är jag inte blind för att det finns människor, även i Sverige, som lever på marginalen och inte bara jämfört med normen i vårt överflödssamhälle faktiskt är fattiga. För majoriteten av oss finns däremot möjligheter till ändrade prioriteringar. Väljer vi en frivilligt enklare livsstil där arbetet får mindre plats vinner vi själva, vår omgivning och själva planeten på detta. Om fler släpps in på arbetsmarknaden genom att många arbetar mindre kan även dagens stora klyftor minska.

För en tid sedan var jag ledig en dag och åkte då till en stad i närheten. Planerna för dagen var att ge tid åt tankar kring vart jag ville växa och hur mitt arbete skulle se ut; samt vilka steg jag kunde ta för att åstadkomma denna förändring. Dagen kom bland annat att fyllas av ett flertal listor där jag försökte sammanfatta mina tankar. En sida fick rubriken ”Vad vill jag arbeta med? – Vad är min längtan”. Det var intressant att få tankarna på pränt och anteckningarna har i efterhand varit till hjälp när kompassriktningen ska tas ut i små eller större beslut.

Om du vill få tips på rättigheter och möjligheter gällande att ta ut tjänstledighet rekommenderas följande fackliga artikel. I samtal och artiklar kring minskad arbetstid kommer ibland begreppet downshifting och Voluntary Simplicity upp. Begreppen är ganska etablerade i USA och här hemma talar vi vanligen om frivillig enkelhet istället. Handfasta tips och underlag för egen reflektion kring detta, vår tid och vardag finns i boken Rik på riktigt av Fredrik Warberg och Jörgen Larsson. De är även grundare till föreningen Tidsverkstaden vars hemsida är rik på inspiration och vägar vidare.